Tekniskt. Aluminiumbrons för billigt pris.

Wiborg 29, 9.3.1860

Tekniskt. Aluminiumbrons för billigt pris.

Af C. L. Benzon i Sheffield.

(Rerpertory of Patent Inventions. Aug. 1859.

Den guldlika, i luft och vatten oföränderliga metallblandning, som fått namn af alumniumbrons och består af koppar och aluminium, har hittils endast kunnat användas till smycken, ur, fina instrumenter och dyligt, emedan den är till andra fabrikater för dyr; hvilket åter härrör af det hittills höga priset på aluminium Nyligen har likväl en Sheffieldsfabrikant funnit sättet att frambringa aluminiumbrons utan tillgång på aluminium, men blott på denna metalls oxid - ren lerjord - som är lätt tillgänglig. Han blandar ren lerjord t. ed kopparoxud, kopparoxidul, eller fint fördelad koppar, i belopp som motsvara dessa ämnens kemiska equivalenter, sammanrifver dem ytterligt fint och noggrannt, med en tillsats kolpulver i något större mängd än som behöfs till oxidens eller oxidulens reduktion, och inpackar alltsammans i en med kolfodrad stålgulningsdegel. Besckickningen öfverpackas deri med kolpulver, degelas lock påsättes luftlätt, och alltsammans upphettas till nära kopparns smältpunkt, och bibehålles vid denna värmegrad tills lerjorden hunnit reduceras. Derefter slegras hettan ytterligare en halftimma, för att förena de begge metallerna till en jemnflytande blandning. Denna blandning är likväl icke aluminiumbrons, utan långt rikare på aluminium; men den tjenar till beskickning af koppar, och lemnar i förening dermed aluminiumbrons. För att lå denna af förut beständ halt, måste man analysera den förut erhållna reduktionsmältan; sedan dennas halt af koppar och aluminiun är känd, sammansättes aluminiumbronsen med lätthet och efter behof, vid gjutningen af arbetsstyckena.

Benzon har tillika funnit, att man kan efter samma förfarande frambringa aluminiumjern eller aluminiumstål, som i hårdhet, saghet och anlag för fin damascering lisar scootz, det indiska stål, som utgör råämnet för damascenerklingorna.
I sin patentuppgift anmärker han slutligen, att detta jern erbjuder ett nytt och långt billigare sätt att ur oxiden utbringa sjelfva aluminiummetallen, ön de förut använda utsmältingsätten; och en berömd kemist, professor Calvert, har bekräftat denna uppgift, genom att lösa aluminiumjern i utspädd svafvelsyra, hvilken endast upplöser jernet, men lemnar aluminiet olöst i metalliskt skick, såsom ett fint pulver, hvilket låter, efter förutgången rensköljning från jernvitriolen, sammansmälta sig till en metallklump.