John Lightfoot: Flora Scotica (1777) [Värjäyskasveja koskevat kohdat]

John Lightfoot
Flora Scotica: or, a systematic arrangement, in the Linnæan method, of the native plants of Scotland and the Hebrides.
Lontoo 1777.
VOL. I & II

VOL. I

IRIS pseudacorus; IRIS corollis imberbibus, petalis interioribus stigmate minoribus, foliis ensiformibus.
(Yellow Water Flower-de-luce. Anglis. Seilifdeir. Gaulis.)

In Arran, and some of the Western isles, the roots are used to dye black; and in Jura they are boil'd with copperas to make ink.

GALIUM verum.; GALIUM foliis octonis linearibus sulcatis, ramis floriferis brevibus.
(Yellow Ladies Bedstraw. Anglis. Rù. Gaulis.)

In Arran, and some of the Western islands, the inhabitants make a strong decoction of this herb, and use it as a runnet to curdle milk : and in Jura, Uist, and Lewis, &c. I was inform'd they used the roots to dye a very fine red, not inferior to that from madder itself, but the roots are small.

Anthriscus sylvestrisCHÆROPHYLLUM sylvestre; CHÆROPHYLLUM caule lśvi striato, geniculis tumidiusculis.
(Wild Cicely or Cow-weed. Anglis.)

The leaves will dye wool of a green and yellow color.

SAMBUCUS nigra; SAMBUCUS cymis quinquepartitis, caule arborco.
(Common Elder. Anglis. An druman. Gaulis.)

The berries are also used to make a wine, which has something of the flavor of frontiniac; and in some countries they dye cloth of a brown color with them.

VACCINIUM myrtillus; VACCINIUM pedunculis unifloris, foliis serratis ovatis deciduis, caule angulato.
(Black-Whorts, Whortle-Berries, or Billberries. Anglis. Lus nan-dearc. Gaulis.)

They dye a violet color, but it requires to be fix'd with alum.

ERICA cinerea; ERICA antheris bicornibus inclusis, corollis ovatis racemosis, foliis ternis glabris linearibus.
(Fine-leav'd Heath. Anglis. Hather. Scotis. Fraoch. Gaulis.)

Heath or Hather is apply'd to many oeconomical purposes amongst the Highlanders: they frequently cover their houses with it instead of thatch, or else twist it into rapes, and bind down the thatch with them in a kind of lattice-work: in most of the Western isles they dye their yarn of a yellow color, by boiling it in water with the green tops and flowers of this plant: in Rum, Skye, and the Long-Island, they frequently tan their leather in a strong decoction of it: formerly the young tops are said to have been used alone to brew a kind of ale, and even now I was inform'd that the inhabitants of Isia and Jura still continue to brew a very potable liquor by mixing two thirds of the tops of hather to onethird of malt.

Persicaria maculosaPOLYGONUM persicaria; P. floribus hexandris. digynis; spicis ovato oblongis, foliis lanceolatis, stipulis ciliatis.
(Dead or Spotted Arsmart. Anglis.)

A decoction of the plant with alum dyes a yellow color.

Persicaria hydropiperPOLYGONUM hydropiper; POLYGONUM floribus hexandris semidigynis, foliis lanceolatis, stipulis submuricis.
(Water Pepper or Arsmart. Anglis.)

A decoction of it dyes a yellow color.

RESEDA luteola; RESEDA foliis lanceolatis integris basi utrinque unidentatis, calycibus quadrifidis.
(Wild-woad, Yellow-weed, or Dyers-weed. Anglis.)

This plant is cultivated and much used for dying woollen and silk of a yellow color. The fresh herb, shredded and boil'd, or dry'd and reduc'd to a powder, are the ways of using it.

PRUNUS spinosa. // P. pedunculis solitariis, folus anceolaris glabris, ramis spinosis.
(The Black-thorn, or Sloe-tree. Anglia. The Slae Scotis. An droighionn, preas-nan-airneag. Gaulis.)

The bark of this shrub has been used by empirics to cure the ague. It will dye woollen of a red color. The juice of it, with vitriol or copperas, will make a good ink; and the fruit will make a very grateful and fragnant wine.

CRATÆGUS oxycantha; CRATÆGUS folius obtusis subtrifidis serratis.
(The Hawthorn, or White-Thorn, or Quick. Anglis. An sgitheach. Gaulis.)

A decoction of the bark with copperas is used by the highlanders to dye black.

PYRUS inolus; PYRUS foliis serratis, umbellis sessilibus.
(The Crab-Tree or Wilding, when improv'd, the Apple-Tree. Anglis. Abhal-fiadhaich. Gaulis. )

The bark will dye woollen of a citron color.

COMARUM palustre
(Purple Marsh Cinquefoil. Anglis.)

The roots will dye wool of a red color, and have astringency enough to tan leather.

NYMPHÆA alba; N. foliis cordatis integerrimis, calyce quadrifido.
(White Water Lilly. Auglis. An duilleag-bhàit', Rabhagach. Gaulis.)

The root has an astringent and bitter taste, like the roots of most aquatic plants that run deep into the mud. The highlanders make a dye with it of a dark chesnut color.

THALICTRUM flavum; THALICTRUM caule folioso sulcato, panicula multiplici erecta.
(Meadow Rue. Anglis.)

The root and leaves will dye a yellow color.

ORIGANUM vulgare; ORIGANUM fpicis subrotundis paniculatis conglomeratis, bracteis calyce longioribus ovatis.
(Wild Marjoram. Anglis.)

It dyes yarn of a deep red color.

GERANIUM sylveticum; GERANIUM pedunculis bifloris, foliis subpeltatis - quinquelobis inciso-serratis, caule erecto, petalis emarginatis.
/(Mountain Crane's-bill. Anglis.

The flowes are used by the Icelanders to dye a violet color.

GENISTA tinctoria; GENISTA foliis lanceolatis glabris, ramis striatis teretibus erectis.
(Dyer's -weed, or Wood-waxen.) Anglis.

This plant is well known to dye yarn and cloth with a bright yellow color.

HYPERICUM perforatum; H. floribus trigynis, caule ancipiti, foliis obtusis pellucido-punctatis.
(St. John's Wort. Anglis. Achlasan-Challum chille. Gaulis.)

The dried plant boiled in water with alum, dyes yarn of a yellow color, and the Swedes give a fine purple tinge to their spiritous ers with the flowers.

SERRATULA tinctoria; SERRATULA foliis lyrato-pinnatifidis; pinna terminali maxima, flosculis conformibus.
(Saw wort. Anglis.)

Ir dyes cloth of an exceeding fine yellow color, preferable to the Luteola or Genista; and the color stands well when fix'd with alum.

BIDENS minima β; BIDENS foliis lanceolatis amplexicaulibus, floribus cernuis, seminibus erectis.
(Nodding Water-hemp-agrimony, or Bur-marygold. Anglis.)

This has nearly the same virtues with the preceding [Bidens cernua], but rather in an inferior degree. It also dyes yellow.

SENECIO aquaticus γ;
(Water Ragwort. Anglis.)

The leaves of these plants have a bitter and somewhat acrid taste: a decoction of them will dye green, but the colour does not stand well.

INULA helenium; INULA foliis amplexicaulibus ovatis rugolis, subtus tomentosis, calycum squamis ovatis.
Elecampane. Angliis.

The root is acrid, bitter, and aromatic: a conserve of it stands recommended in asthmas, and other disorders of the breast and lungs, as good to promote expectoration. The decoction of it in water, or an infusion in wine, or a spirituous extract, are also extoll'd as a stomachic and sudorific, and are therefore preicrib'd in crudities of the stomach, bad digestions, the hypochondria, and contagious diseases. Outwardly applied, a decoction of it is said; to cure the itch. - Bruised and macerated in urine, with balls of alhes and whortle berries, it dyes a blue colour.

VOL. II

BETULA alba; BETULA foliis ovatis acuminatis serratis.
(The Birch Tree. Anglis. Birk. Scotis. Am beatha. Gaulis.)

The leaves are a fodder for sheep and goats, and yield a yellow dye.

BETULA nana; BETULA foliis orbiculatis crenatis.
(Dwarf Birch. Anglis.)

The leaves of this dye a better yellow than those of the preceeding.

BETULA alnus; BETULA pedunculis ramosis.
(The Alder Tree. Anglis. Eller. Scotts. Am fearna, Gaulis.)

The knots furnish a beautiful vein'd wood for cabinets, and the branches make good charcoal. The bark will dye yarn of a fuscous colour; and the Laplanders tinge their leathern garments red - with saliva after masticating the inner bark.

The Highlanders dye their yarn of a black colour, by boiling it with the bark mixed with copperas.

The leaves have been sometimes used in tanning leather, and sheep will feed on them and the smaller branches.

URTICA dioica; URTICA folus oppofitis cordatis, racemis geminis.
(Common stinging Nettle. Anglis. Feanntag, Deantag. Gaulis.)

The roots boil'd with allum will dye yarn of a yellow colour.

QUERCUS robur; QUERCUS folis deciduis oblongis superne latioribus, sinubus aculioribus angulis obtusis.
(The common Oak. Anglis. An darach. Gaulis.)

Besids the grand purposes to which the timber is applied in navigation and architecture, and the bark in tanning of leather, there are other uses, of less consequence, to which the different parts of this tree have been referred.

The highlanders use the bark to dye their yarn of a brown colour, or, mixed with copperas, of a black colour. They callthe oak © The king of all the trees in the forest,” and the herdsmen would think himself and his flock unfortunate if he had not a staff of it.

The expressed juice of the galls or oak- apples (excrescencies occasioned by a small inset call'd a Cynips) mixed with vitriol and gum-arabic, will make ink.

CARPINUS betulus; CARPINUS squamis strobilorum planis.
(The horn-beam tree, or Horse Beech-tree. Anglis.)

Very neat espalier hedges, by the sides of gardenwalks, are often form'd of the young trees: the inner bark will dye yarn of a yellow colour, and cattle are fond of the leaves.

SALIX pentandra; SALIX foliis serratis glabris, flosculis pentandris.
(Sweet bay-leay'd Willow.)

The Swedes in Scania dye a yellow colour with the leaves.

SALIX alba; SALIX foliis lanceolatis acuminatis ferratis utrinque pubescentibus, ferraturis infimis glandulotis.
(Common white Willow. Anglis. Seileach. Gaulis.)

The bark will tan leather and dye yarn of a cinnamon colour, and is of a quality so ery astringent that in a scruple to a dose it has been found of great service in intermittent fevers.

EMPETRUM nigrum; EMPETRUM procuimbens.
(Black-berried Heath, Crow, or Crake-berries. Anglis. Preas-nam-Fiantag. Fiantaga. Dearca-fitchich. Gaulis.)

The Highlanders frequently eat the berries, but they, are no very desirable fruit. If taken too copiously they are reported sometimes to bring a light head-ach. Boil'd in allum-water they dye yarn of a black fuscous colour.

MYRICA gale; MYRICA foliis lanceolatis subferratis, caule suffruticoso.
(Gale, Goule, Sweet Willow, or Dutch Myrtle. Anglis. Roid. Gaulis. Gaul. Scotis.)

The Swedes dye their yarn with of a yellow colour, and sometimes use a strong decoction of it to kill bugs and lice, and to cure the itch.

VALANTIA cruciata; VALANTIA floribus masculis bad peduuculis diphyllis
(Cross-wort, or Mugweed. Anglis.)

The plant, particularly the roots, will dye a red colour.

LICHEN calcareus; LICHEN leprosus candidus, tuberculis atris.
(Black-nobb'd Dyer's Lichen. Anglis.)

Dillenius relates, that this Lichen is used in dying a red colour, in the fame manner as the L. tartareus hereafter mentioned; and I doubt not but the foregoing would answer he same intention, when found upon rocks; neither do I think that the gatherers distinguish between them.

LICHEN tartareus; LICHEN crustaceus ex albido virescens, scutellis flavescentibus, margine albo.
(Large yellow-saucer'd Dyer's Lichen. Anglis. Corcar. Gaulis.)

This Lichen is much used by the Highlanders in dying fa fine claret or pomadour colour.

For this purpose, after scraping it from the rocks, and cleaning it, they steep it in usrine for a quarter of a year. Then, taking it out, they make it into cakes, and hang them up in bags to dry. These cakes are afterwards pulverized, and the powder is used to impart the colour, with an addition of allum to fix it.

LICHEN parellus; LICHEN crustaceus albus, peltis concavis obtusis pallidis.
(Crawfish-eye Lichen.)

The French call this Lichen Parelle, and dye a red colour with it.

LICHEN parietinus; LICHEN imbricatus, foliis crispis fulvis, peltis concoloribus fulvis.
(Common yellow Wall-Lichen. Anglis.)

It is affirm'd to dye a good yellow or orange-colour, if fixed with allum.

LICHEN calicaris; LICHEN floaceus erectus linearis ramosus lacunosus convexus mucronatus
(Beaked Lichen. Anglis.)

It will dye a red colour, and promises, in that intention, to rival the famous L. Roccella, or Argol, which is brought from the Canary islands, and sometimes sold at the price of 80l. sterling per ton. It was formerly used instead of starch to make hair-powder.

LICHEN juniperus; LICHEN foliaceus laciniatus crispus, fulvus, peltis lividis.
(Common yellow Tree Lichen. Anglis.)

The Gotland-Swedes dye their yarn of a yellow colour with it, and give it as a specific in the jaundice.

LICHEN coccifera; LICHEN scyphifer simplex integerrimus, stipite cylindrico, tuberculis coccineis.
(Scarlet-tipp'd Cup Lichen. Anglis.)

The tubercles, steep'd in an alcaline Lixivium, are said to dye a sine durable red colour.

LICHEN barbatus; LICHEN filamentosus pendulus subarticulatus, ramis patentibus.
(Bearded Lichen. Anglis.)

Its quality is astringent, like the preceding. When steep'd for some time in water it acquires an orange colour, and, according to Dillenius, is used in Pensylvania to dye with that colour.

LICHEN vulpinus; LICHEN filanmentosus ramosissimus erectus saftigiatus insequali-angulosus.
(Gold wiry Lichen. Anglis.)

Linneaus informs us, that the inhabitants of Smoland, in Sweden, dye their yarn of a yellow color with this lichen: and that he Norwegians destroy wolves by stuffing dead carcases with this moss reduced to powder, and mix's with pounded glass, and so exposing them in the winter season to be devoured by those animals.

APPENDIX.

GALIUM verum.

I have asserted tha tthe Highlanders use the roots of this plant to dye a red color.

Their manner of doing it is this: they first strip the bark off the roots, in which bark the virtue principally lies. They then boil the roots thus stripped in water, to extract what little virtue remains in them; and after taking them odo0diut, they last of all put the bark into the liquor, and boil that and the yarn they intend to dye together, adding allum 'to fix the color.

RHAMNUS catharticus; RHAMNUS spinis terminalibus, floribus quadrifidis dioicis, foliis ovatis, caule erecto.

The juice of the unripe berries with allum, dyes a yellow color; of the ripe ones, a green color.

The bark also dyes yellow.

SAMBUCUS nigra.
(Druman, Droman. Gaulis.)

The bark of this with copperas is used by the Highlanders to dye a black color.

Samzelius, Abraham: Beskrifning på swenska färgegräsen, sammandragen 1763, 1765

Beskrifning på swenska färgegräsen,
huru de af allmogen och andra här i riket warda nyttjade til färgning, utur flere wittra mäns dagböcker och ingifne berättelser til Kgl. Wetensk. acad.
Sammandragen år 1763.
Örebro,
trykt hos Joh. Lindh. Kongl. priv. bok-tr.
År 1765
(Abraham Samzelius)

Färgegräsens Botaniska Indelning.

Twåmänningar.
1. LIGUSTRUM, liguster
2. LYCOPUS, Fuska.

Tremänningar.
3. AGROSTIS, Hwen.
4. BROMUS, Losta.
5. ARUNDO, Rör.

Fyrmänningen
6. SCABIOSA, Wädd.
7. ASPERULA, Madra.
8. GALIUM, Måra.
9. CUSCUTA, Binda.

Femmänningar.
10. ANCHUSA, Oxtunga.
11. LYSIMACHIA, Widegräs.
12. CAMPANULA, Klocka.
13. RHAMNUS, Brakwed.
14. SOLANUM, Qwäsing.
15. RIBES, Tistron.
16. CHÆROPHYLLUM, Hundloka.
17. SAMBUCUS, Fläder.

Sexmänningar.
18. BERBERIS, Surtörn.
19. RUMEX, Syra.

Åttamänningar.
20. POLYGONUM, Knägräs.
21. VACCINUM, Odon.
22. PARIS, Trulbär.

Tiemänningar.
23. ARBUTUS, Mjölon.

Tolfmänningar.
24. RESEDA, Wå.

Tjogmänningar.
25. PRUNUS, Plommon.
26. PYRUS, Päron.
27. TORMENTILLA, Blodrot.

Mångmänningar.
28. ACTÆA, Ikte.
29. CHELIDONIUM, Swalgräs.
30. DELPHINIUM, Riddersporre.
31. ANEMONE, Sippa.
32. THALICTRUM, Tripp.
33. CALTHA, Kalfleka.

Twåwäldige.
34. ORIGANUM, Dosta.
35. STACHYS, Stinckört.
36. MELAMPYRUM, Puthwete.

Fyrwäldige.
37. ISATIS, Weide.

Twåkulle
38. ANTHYLLIS, Örnblomster.
39. GENISTA, Ginst.
40. TRIFOLIUM, Wäpling.

Mångkulle
41. HYPERICUM, Johannisgräs.

Swågrur.
42. HIERACIUM, Hökegräs.
43. SERRATULA, Skädra.
44. BIDENS, Brunskär.
45. EUPATORIUM, Hampört.
46. TANACETUM, Renfana.
47. SENECIO, Stand.
48. ANTHEMIS, Leteblomster.
49. CENTAUREA, Klint.
50. VIOLA, Fiol.
51. IMPATIENS, Springkorn.

Twåtydige.
52. SATYRIUM, Brunkulla.

Sumbygge.
53. BETULA, Björk.
54. URTICA, Näsla.
55. XANTHIUM, Skräppa.
56. QUERCUS, Ek.
57. CARPINUS, Afwenbok.

Twåbygge.
58. SALIX, Hilster.
59. EMPETRUM, Kråkris.
60. MYRICA, Pors.

Månggifte.
61. FRAXINUS, Ask.

Löngifte.
62. LYCOPODIUM, Jämna.
63. HYPNUM, Moss.
64. LICHEN, Laf.
65. BYSSUS, Doft.

1. LIGUSTRUM vulgare. †
Liguster.

Aitalikusteri.Fins i S. Europa och på Orost i Bohusländska skären.

Dess här gifwa en purpurlet färg, som brukas af kortmakare.
Herr Arch. von Linnes Fl. Sv. 5.
Raj. Hist. 1603.
Jörl. Disp. Plant. Tinct. 1759.

2. LYCOPUS Europæus. b.
Fuska, Strandklo.

Rantayrtti.Wäxer på fuktiga stälen; allmän.

Saften gifwer en swart färg, som sitter så fast uti, at den nästan på intet sätt låter aftwätta sig, hwarmed Linne swärtas. Sigaler, som wilja passera för Egyptier bestruka sig i ansiktet med denne saft, at de måtte se swarta ut.
Hoff. Schvenk.
von Linnes Fl. Sv. 31.
Jörlins Disputat. De Plant. tinct. 1753.
Rothofs Hush. Magaz. 496.

3. AGROSTIS Spica venti å.
Åkerhwen.

Apera spica-venti, Peltoluoho, kösaWäxer i rågåkrar; allmän.

Medelst dess bruna wippor och blomster färgas grönt, på samma sätt som med rörwippor.
Linders Färgek.

4. BROMUS secalinus å.
Råglosta, Swingel.

RuiskattaraWäxer i rågåkrar; allmän.

Wippan färgar grönt, brukas mycket omkring Ystad.
Von Linn. Sk. Ref. p. 277. Fl. Sv. 2. 96.
Jörl. Disp. de plant. Tinct. p. 12.

5. ARUNDO phragmites. b.
Strandrör, bladhwass.

Phragmites australis, Järviruoko, vassWäxer i sjöstrander; allmän.

Med wippan färga wåra bondeqwinfolk grönt således: Man tager de bruna blomwippor och hackar dem små, sedan sjudas de wäl uti watten, man lägger litet alun til, doppar så det yllna eller lindna tyget uti, då det blir grönt.
Jämf. Herr Arch. von Linn. Sk. Ref. 277.
Jörl. Disp. de Plant. Tinct.

Eller: Tyget betes med alun, och så sköljes, sedan tager man rörwippor, kokar dem i watten, förwarar wattnet, kastar bort wipporne, och lägger Spansk gröna och fiskgalle uti lagen. Derpå lägges ullen eller garnet uti, som kokas 1 och en half tima. Man låter det så kallna, och läger då litet salt uti och rör wäl om: tyget läggs åter uti och blir liggande tils det kallnat.

Eller: Beta först garned med alun, och låt det torkas, gör det sedan gult med björkelöf, och lägg det så flowis i kittelen med det som färgas skal. Koka det så länge, som färsk fisk kokas, och lät harnet ligga uti färgen tils den blir kall.

Eller: Aldraförst betas garnen med alun och torkas, sedan läggas de i kittelen, men först en flo rörwippor, så garn ömsewis tils kittelen blir full, då aldrasist lägs en flo af rörwippor, äfwen och på siderna omkring garnet. Här på slås swag lut, eller lut och watten, låt det koka så länge, som man kokar, färsk fisk, garnet får ligga uti tils färgen blir aldeles kall.
Linders Färgek. p. 101

6. SCABIOSA Succisa b.
Ängwädd, afbett.

Succisa pratensis, Purtojuuri, ängsväddWäxer på sidländta ängar; allmän.

Bladen böra plockas, förr än örten gåt i stjelk, de skäras då sönder, til en tämmelig stor hop, efter som färgningen är til, och lägges först en flo deraf på kittelbotten, och garn derpå, och så hwarftals, ofwan på lägs en flo wäl tjock, och så sättes kittelen om afton på elden och kokas med watten, så länge som en färsk fisk, när nu det skedt tager man det af elden och låter det stå öfwer natten: om morgonen tages några göpnar aska, alt efter som färgningen är til, och kastas der uti, samt röres wäl omkring, och kittelen hänges på elden igen, at koka så länge som förut. Sedan tages det up hänges på käppar öfwer kittelen, at det må afrinna. När man tager det up, synes ingen färg på garnet: när det afrunnit doppas det åter igen 20 eller 30 gånger, så länge det är warmt; skille färgen swalna, wärmas den up igen, desto grönare blir garnet.
Linders Färgek. p. 98.

Eller: Bladen nyttjas färska, ej torkade, och kokas hwarftals med garnet, så länge som en kokar fisk: lemnas sedan, at stå öfwer natten i grytan. Färgen wärmas up, garnet lägs på käppar öfwer grytan med et fat up ned wändt, at immen ej så lätt må förflygam utan twinga sig genom garnet; emedan immen är det som färgar. Sedan wrides garnet, bladen borttagas, litet aska lägs uti decoctet, och garnet doppas så ofta der uti tils det är wäl färgat.
von Linnes Fl. Sv. 119. Öl. Resan 97. 101. Skånsk. Res. 277.
Jörl. Disp. p. 12.

7. ASPERULA tinctoria b.
Färgmadra.

Värimaratti, färgmåraFins i N. Europa, mäst på Öland.

Rötterna uptagna förr än örten går i stjälk, färga rödt såsom krapp, brukas på öarna i östersjön och är af Färgare approberat. Rötterna kokas med suraste dricka, som kan fås, hwilket gör färgen högre. När rötterna kokat, lägs tyget uti, medan lagen ännu warm. Så snart det uptages utur färgen, sköljes det hastigt i lut.
Von Linnes Fl. Sv. 122. Öl. Res. 115. Gotl. Res. 238.
Wetensk. Acad. Hand. 1742. p. 20.
Jörl. Disp. p. 12.

8. GALIUM boreale b.
Märe.

Ahomatara, vitmåraWäxer på hårdwals ängar; allmän.

Med rötterna färgas Rödt i Finland. Men som de äro nog små, will en tämlig stor myckenhet til innan det förslår til färgning.

Dess rötter uptagas antingen wår eller höst, göras wäl rena ifrpn mull, torkas, stampas och malas sönder på en handqwarn til et mjöl, som blandas med malit malt, eller kan maltet maias tillika med rötterna. Har man ej malt tages swagdricka, som gör det samma: der på lägger man et hward med garn, strör så af nämde mjöl och rötter der öfwer, at det blir jämt: man lägger så et hwarf med garn, och der öfwer af besagde mjöl, hwar med man fortfar hwarftals, efter den myckenhet af garn man har. Detta kokas up med watten en god stund, garnet tages sedan up, sköljes i watten och torkas.

Tyget eller garnet, som färgas bör wara ylle, ty linne biter ej denna färg på: tyget kan förut wara hwitt eller gult. Denna färg gifwer ej Krapp efter, ändras ej eller lätteligen.
Von Linn. Fl. Sv. 124.
Wet. Ac. Handl. 1745. p. 244.
Jörl. Disp. de Plant. Tinct. p.12.

9. GALIUM verum b.
Jungfru Marie sängbalm.

Keltamatara, gulmåraWäxer på hårdwalls ängar; allmän.

Med rötterne färgas Rödt på samma sätt, som med den föregående, färgen blir wacker; men rötterna måste wara torra om det skal bita på. Med blomstren färgas Gult, således: blomstren skäras sönder, läggas uti en gryta och kokas så länge tils man ser at det blir gult. Då tages det af elden, tyget sköljes i watten och torkas.
Wet. Ac. Handl. 1745. p. 244. 251.
Jörlin s Disp. 1759. p. 12.

10. CUSCUTA Europæa å.
Hummelbinda, skorf.

Euroopanvieras, humalanvieras, nässelsnärjaWäxer på Lin och Humle; allmän.

Örten gifwer en matt Röd färg: garnet alunbetes först, sedan tages torkade örten, som starkt kokas i watten, hwarpå garnet ilägges.
Von Linnes Fl. Sv. 125.
Jörlins Disp. de Pl. Tinct. Hr
Linder.

11. ANCHUSA officin. b.
Ortunga.

RohtorastiWäxer i åkrar och wid husen; allmän.

Blomkronan gifwer en saft, som kokad med alun tjenar til Grön målning.
Jörl. Disp. p. 13.

12. LYSIMACHIA Vulgaris b.
Widegräs.

Ranta-alpi, strandlysingWäxer på sidländta ängar; och wid bäckar; allmän.

Blommorna kokte i watten gifwa en Gul färg, när alunbett garn lägs der uti.
Linder 85.

13. CAMPANULA rotuntifolia b.
Klocka.

Kissankello, liten blåklockaWäxer på ängar; allmän.

Blommorna gifwa et Blått bleck; men lägger man alun til, blir det Grönt.
Jörl. Disp. p. 14.

14. RHAMNUS Frangula †.
Brakwed, Tröste.

Frangula alnus, Korpipaatsama

Wäxer i lundar på fuktiga ställen; allm.

Barken gifwer en Brangul färg, han torkas då, och macereras i swag lut, eller lutblandad watten, kokas sedan i lut, då färgen blir gul. Men tages färska barken och kokas med watten uti salt och lut blir färgen brun, och tyget kokas til slut med sjelfwa barken i färgningen. Wet. Acad. Handl. 1742.

Eller: Man tager barken om wåren, då trädet safwar, denne bark förwaras tils man honom behöfwer. När man wil färga brytes han små och lägs anten i färskt swagdricka, eller i färsk ostwasle at blötas i tre dygn; derpå kokar man up honom i samma lag, som man blött honom uti, låter så koka en liten stund, färgen blir nog wacker; men går man i solen mörknar hon.
Arch. von Linn. Öl. Res. 58. Gottl. Res. 175. och 207.

Eller: Tag brakwedsbark skrapa af det yttra, koka den inre i watten med litet alun, och doppa garnet der uti, så blir det Brangult.
Lind. Färg. p. 89.

Til Röd färg brukas barken på detta sättet afskalad af trädet kastas på något tak, at under bar himmel ligga hela året, då den först med godset, som förut skal wara alunbett, kokas hwarftals.
Prof. Kalms. Bohusl. Resa.

När garnet först färgas gröngult med björklöf, torkas der efter, och kokas sedan med brakwedbär, så blir det Grönt.

Eller: Man tager löfwet med bären, stöter sönder dem i en gryta, när de upkokat lägger man ullgarnet der uti och låter så koka. Will man hafwa Mörkgrönt, så lutar man det sedan; men wil man hafwa ljusgrlnt lutas det ej. Färgen blir wacker men sitter ej uti, om man går i solen.
Wet. Ac. Handl. 1742.

15. RHAMNUS catharticus †.
Getapel, Walbjörk.

Rhamnus cathartica, OrapaatsamaWäxer i ängsbackar; allmän.

Dess inre bark gifwer en wacker Gul färg och präpareras på samma sätt som gulbarken. Arch. von Linnes Fl. Sv. 202. Öl. Res. 58. Gottl. Res. 175. 207.

Barken torkad, stött och kokad i lut färgar Rödt och Rödbrunt. Barken kokas då i swag lut, eller lutblandat watten en timma, och då barken så länge kokat, tages han bort, och litet kopparrök kastas i kittelen då walmaret eller linne ilägges, som står öfwer natten: den andra dagen tages det up och hänges at torka i solskenet, då rätan af tyget hänges åt solen. Skulle någon del af tyget ej wara jämnfärgat, bestrykes det met färgelagen, och hänges åter mot solen. Den yttra barken måste afskalas.
Linders Färger. p. 73.

Desse bär aftagne sent på fösten gifwa en brun saft. Med bären kan ock färgas Grönt såsom med Brakwedsbär.
Arch. von Linnes Fl. Sv. 202

Eller: Tag mogna bären, stöt dem sönder i ättika, sätt dem på elden uti et stort käril, låt dem koka litet up, slå dem sp på et linne kläde, tryck saften igenom, och slå ättika på det qwart är, koka up det igen, och prässa ut saften. Sedan lägs stött alun til blir färgen Grön. Andra taga bären slå lut på dem, och låtat stå så länge man tycker. (Hwad man härmed färga wil måste först alunbetas) sedan stotas bären sönder, luten wärmes, och tyget lägs uti samt wändes ofta. Kokningen bör ske en half tima eller mer.
Linders Färgek. p. 96.

Saftgrön för Målare fås således: Man tager desse bär mogna, prässer ut saften, slår uti en blåsa, at intet wäder kommer til: blåsan hänges i källaren. När det brukas rifwes det med ättika, alun och spansk gröna. Rifwer man nattskatebär med krita fås ock en sort Saftgrön.
Linder.

Eller: Tag bären förr än de bli frostbitne och blöta, stöt dem sönder i et träkärile och slå dem i en stenkruka, beströ dem med alun öfwer och under, låt dem så stå i wärman et dygn. Slå sedan derpå klar lut, sätt dem på elden at något koka, låt det kalna och silat genom en duk, det tunna som afsilat är slå i en orblåsa, at hänga och toka i wädret.
Rajus.

Eller: Stöt bären med alun, blanda litet watten der under och låt det koka up tils watnet blir gult: stöt sedan gula lilje blomster, gjut något af den saften derpå, silat genom en härsikt och torkat.
Linders Färgek. p. 96.

16. SOLANUM nigrum å.
Hanletsgräs, battskategräs.

Wäxer på brukade ställen; allmän.

Mustakoiso, nattskattaMan tar bladen, stöter och prässar ut saften, der uti läggs det lindna med litet alun, så blir det Grönt; men bör förut wara blek.
Linders Färgek. p. 100.

17. RIBES nigrum †.
Swarta winbär.

MustaherukkaWäxa wilt i Öster och Wästerbotten, eliest i trägårdar allmänn.

Bären tagas wäl mogna, stötas och saften utprässas genom et kläde; men det som skal färgas måste förut wara alunbett och tort. Sedan doppas det i färgen, som då blir högröd.
Lind. Färgek. p. 101.

18. CHÆROPHYLLUM sylvestre f.
Hundloka, kaxe

Anthriscus sylvestris, Koiranputki, hundkäxWäxer wid husen; allmän.

Blommorna gifwa en Gul färg, som äfwergår änskäran, men är sämre än Wau. Topparna tagas af örten strax han begynt blomma, hwarpå de torkas och förwaras.
Jörlins Dipsp. p. 14

*Rättelser.
Pag. 14. lin 29. står: och sköljes, läs och sköljes i lut.Garnet alunbetes först och kokas sedan tillika med hundlokan i watten en god stund, hwarpå det tages up och sköljes*, och ju starkare luten är, desto högre färg får garnet. Luten ömsas wid hwar skölgning.
Arch. von Linnes Fl. Sv. 257. Westgöth. Res. p. 3. Skån. Res. p. 267.

19. SAMBUCUS niger †.
Fläder.

Sambucus nigra, MustaseljaWäxer wid husen, på Gottland allm.

Garnet alunbetes: tag sedan mogne Fläderbär, koka dem en god stund, och krust dem sönder med en slef. Spadet silas ifrån kärnarna, man lägger der uti litet Spansk gröna, och låter det koka igen. Kittelen lyftes af elden, garnet lägs uti, och blir der lggande tils det kalnat, då uptages det och * Rättelser. Pag. 16. lin 10. står: och torkas, läs och torkas, så är dett Blått.torkas*.
Linders Färgek. p. 63.

20. SAMBUCUS Ebulus b.
Lille fläder. Mannablod.

Ruohoselja, sommarfläder Wäxer wid Calmar och flerestädes, eljest i Trägårdar.

Til 2 marker ullgarn tag 4 lod alun, 1 näfwe aska och watten så mycket som behöfs, koka garnet der uti, och slå sedan bort luten. Tag lille Flädernär, eller och Blåbär, stöt dem sönder i ättika, och koka garnet der uti längsamt, så blir färgen blå, särdeles om der til lägs en näfwe salt.
Linders Färgek. p. 62.

21. BERBERIS vulgaris †.
Berberis, Surtörn.

RuostehappomarjaWäxer i skogsbackar; mäst allmän.

Man tager barken af rötterna, medan den är färsk och sköljer wäl jorden ifrån, han lägs sedan ostött i watten at koka, sist ilägges ullgarnet, som får stå en stund.
Arch. von Linn. Fl. Sv. 311.
Wett. Acad. Handl. 1745. p. 251.

Med denne gula bark färgas och Saffianer gula, whilket i Pålen mycket brukas.
Jörl. Disp. p. 15.

Tager man af gröna Berberis qwistar den inra gula barken och kokar den med alum i watten, så har man en gul färg, hwar med kan färgas allehanda, jämwäl ben, om de allenast först öfwer natten läggas i blöt.
Lind. Färgek.

22. RUMEX Acetosa b.
Ängsyra.

NiittysuolaheinäWäxer på ångar; allmän.

Med roten färgas decocter röda, brukas eljest ej til färgning.
Arch. von. Linn. Fl. Sv. 318.
Jörl. Disp. p. 16.

23. RUMEX maritimus b.
Hafssyra.

Keltahierakka, strandskräppa Wäxer i skärgården, är ej så allmän.
Arch. von Linnes Fl. Sw. 313.

Man har stor anledning at tro, det örten gifwer en gul färg och bör derföre försökas.
Jörlins Disp. p. 16.

24. POLYGONUM Persicaria å.
Röknäfwa.

Persicaria maculosa, Hanhentatar, åkerpilörtWäxer wid wägar; allmän.

Örten färgar alunbetta garn Gula.
Wet. Ac. Hand. 1745. p. 251.
Jörl. Disp. p. 17.

25. POLYGONUM Hydropiper å.
Jungfrutwäl.

Persicaria hydropiper, Katkeratatar, bitterpilörtWäxer wid husen och wid wägar; allm.

Med denna färgas Ljusgult sålunda: garnet alunbetes och torkas: örten hackas sönder och lägs hwarftals med garnet, som sedan kokas up och sköljes i watten.
Kongl. Wet. Acad. Handl. 1741. p. 25.
Jörl. Disp. 17.

26. VACCINIUM Myrtillus †
Blåbär, swälon

MustikkaWäxer i skogar; allmän.

Til en pott blåbärssaft tag et glas ättika, 1 lod alun och et halft lod kopparslagg, låt det litet sjuda, lägg garnet der uti; tag det up och låt det torka i luften, då det blir twättat, är det Blått. Wil man hafwa det blåare lägs ekäplen til; men wil man hafwat ljusare lemnas kopparslagget.
Lind. Färget. p. 62.
Med Odon skall kunna färgas på lika sätt.
Roth. Hush. Magaz. p. 147.

Eller: Tager man desse Blåbär färska, stöter dem wäl sönder, och lägger det förut alunbetta garnet ibland bären, och låter det så länge koka tils man finner det är nog. Man torkar det då och drar det genom lut. Denne färg ser fiolett ut, sitter bra uti, och brukas i synnerhet, at färga strumpor med.
Kongl. Wet. Acad. Handl. 1745. p. 247.

27. PARIS quadrifolia b.
Trullbär.

Sudenmarja, ormbär

Wäxer i ängslundar; allmän.

Först alunbetes garnet och torkas, sedan tages Trullbärs gräs, som är tort, och blifwit uptagit förr än det blommat, kokas starkt i watten, då det swalnat ilägges garnet, som åter kokar up, hwar efter det står och swalnar, då det blit Grönt uptages och torkas.
Linders Färgek.

28. ARBUTUS Uva ursi †
Mjölonris.

Arctostaphylos uva-ursi, Sianpuolukka

Wäxer på Moar; allmän.

Bladen brukas til Grå färg, då de kokas med alun.
Wet. Acad. Handl. 1742. p.28.
Jörl. Disp. p. 17.

Eller: Tag mjölonris, torkat och klappat tils det blir mjukt. Koka det sedan en stund i watten, kasta bort bladen och behåll lagen, lägg filspän dertil, samt en hand full albark och Ekebark, samt nötskal, koka det tilsamman och silat. När man wil färga här med, lägs yllet och linnet der uti, och man låter det koka en half tima, sedan kalna. Är det ej nog med en gång, lägs tyget uti flere resor tils det blir swart nog. Släs en kanna urin til blir färgen beständig. Linders Färgek. p. 71.

Med mjölonris allena kan färgas god Castor swärta utan tilsats af andra ämnen til swart färg: 200 skålpund yllegods förut blåat på wanligt sätt i kyp, afkokas 2 timar med 16 skålpund vitriol och 8 skålpund whit winsten, som efter wanligheten uptages och sköljes andra dagen. 150 skålpund torkat och sönderhackad mjölonris kokas 2 timar i rent watten och sedan tages derifrån; uti mjölonris soppan lägges det blåade och afkokte yllegodset tillika med så mycket krapp, som wanlig Castor swärta, kokas i halfannan eller 2 och en half tima, uptages, sköljes och swalas. Mjölonriset hämtas om hösten medan det ännu är grönt.
Wet. Acad. Handl. 1753. p.123.

29. RESEDA Luteola å
Wau.

Värireseda, färgreseda Wäxer i Skåne omkring Lund och fl. st. men ej allmän.

Örten gifwer den wackraste Gula färg (Chamois) är altså mycket i bruk, och köpes utifrån i stor quantitet, fast hon mycket lätt hos oss kunde cultiveras.
Wet. Acad. Handl. 1742. p. 25.
Jörl. Dis. 29.

Hela örten upryckes med rot när den blir mogen, bindes i små knippor, som ställas på äkren eller emot någon wägg at torkas, förwaras sedan i tort rum tils den behöfwes til färgning.

1) Citrongult på linne, lärst och bomull til ett skålpund gods: 16 lod Wå (Wä?) kokas 1 och en half tima i 6 kannor watten med en grästen den på, at den må hålla färgegräset til botten. 12 Lod hwit pottaska strös för kokningen rundt omkring i kärilet ofwan på färgegräset. Kärilet lyktes af elden, stenen borttages, färgegräset lägs på et fat och et stop watten påslås, hwar efter gräset kramas, at det ger ifrån sig sin färg, då gräset borttagas, men spadet slås tilbaka i kittelen. Et fjerdedels lod Spansk gröna blötes uti et halft qwarter watten och slås uti samma gula färgespad, då tort linnegods och wätt bomulls garn eller tyg lägges i samma kittel, wändes en fjerdedels tima i warma watnet, utwrides, swalas och sköljes.

2) Citrongult på et skålpund silkegods: Godset kokas 2 timmar i 6 kannor watten med 16 lod såpa, uptages sköljes och klappas at såpan kommer wäl ut. Silkesgodset kokas åter en timma i andra 6 kannor watten med 16 lod-såpa, uptages, sköljes, klappas wäl och torkas, betes der efter i 12 timar med 8 lod Romersk alun upsmält i 3 kannor watten uti rent träkäril. Et fjerdedels skålpund Wå och 8 lod potaska kokas med sten på 1 time i 4 kannor watten, gräset utkramas och borttages. Färgespadet släs i träkäril; det alunerade silkes godset lägges der uti 1 time at färgas, omröres, uptages, sköljes, wrides och torkas.

3. Guldgult på 1 skålpund whitt silkesgods: Godset kokas, som wid Citrongul färg på silke omnämt är, i 2 timar med 16 Lod såpa i 6 kannor watten, uptages, sköljes och klappas at såpan gör wäl der utur, kokas åter en tima i 6 kannor watten med 16 lod såpa, uptages, sköljes, klappas och torkas, betes i 24 timar med 8 lod Romersk alun, upsmält i 3 kannor watten uti et rent träkäril. Et och et halft skålpund Wå och 6 lod hwit påtaska kokas en tima i 5 kannor watten med sten på. Gräset borttages och färgspadet slås i rent träkäril. Det alunerade sidengodset lägges der i en tima at färgas, omröres wäl, uptages och wrides wäl ut. I samma färgespad slår man et halft lod oljana och 2 lod påtaska, kokte i et stop watten; silkes godset lägs deruti, röres och handteras wäl en half tima, uptages, sköljes, wrides och torkas.

Här med färgas Grönt på åtskilligt sätt såsom:

4) Ljusgrönt på 1 skålp. linne och bomull: Et halft skålpund Wå kokas en och en half tima i 6 kannor watten der ofwan på strös 12 lod hwit potaska. Färgegräset uptages lägges på et fat, hwarpå slås et halft stop watten, gräset utkramas och bortkastas, men spadet slås tilbaka i kokkärilet. Et halft lod fin stöff spansk gröna blötes i et qwarter watten och slås i samma gula färgespad; äfwen slås dit 1 och et halft lod brun bresilja kokad en fjerdedels tima i et qwarter watten. Färgespadet omröres och hålles warmt. Tort linne och wätt bomullsgods lägs deruti en och en half time, wändes, upwrides, swalas och sköljes.

5. Mellangrönt på et skålpund bomulls eller linnegods: Handteringen derwid är lika med den förre, allenast man i stället för et halft tar 1 helt lod fin stött spansk gröna, som blötes i et halft qwarter watten och slås i färgen, samt at i stället för 1 och et halft tages 3 lod brun bresilja kokt i et qwarter watten.

6. Mörkgrönt på et skålpund bomull eller linne: Processen der wid är också lika med ljusgrönt, allenast at dertil fordras 2 lod fin stött samt uti 1 qwarter watten upblött spansk gröna, och 7 lod brun bresilja kokad en fjerdedels tima uti et halft stop watten.

Anmärkn. När bomullsgarn eller bomullstyg färgas antingen Gult eller Grönt efter föregående beskrifningar, kokas det förut en fjerdedels tima i rent watten, whilket watten bör upkokas innan godset lägs uti.
Rothofs Hush. Magaz. p. 669.

30. PRUNUS domestica. †.
Plommon.

Luumupuu.

Wäxer wid husen och på ängar, börjar bli inhemsk.

Med barken färgas Gult således: man tager inra barken af plommonträd, lägger den i warmt watten med alun öfwer natten, sedan ilägges yllet eller linnet, och man låter det koka.
Linders Färgek. p. 82
Jörl. Disp. p. 19.

31. PYRUS Malus †
Apel.

Malus, Omenapuu.Wäxer i ängar, merendels allmän.

Barken gifwer en Gul färg, som blir klarare än med Änskädra. Man tager här til inre barken af surapel, han lägs i lut öfwer watten, kokas wäl och sist lägs alun til. Tyget idoppas många resor och torkas.
Linders Färgek. p. 83.
Jörl. Disp. p. 19.

32. TORMENTILLA erecta b.
Blodrot.

Potentilla erecta, Rätvänä.Wäxer på utmarker; allmän.

Sidan man alunbetat garnet, så tages Tormentilla rot, som skäres wäl sönder och kokas i watten tils hon gifwer en stark färg, som är Mörkröd, garnet lägs deruti, och sedan det legat uti en stund, tages det up och sköljes.
Linder p. 43.
Jörlin p. 19.
Med denne rot färga Lapparne sina skinn röda. Fl. lapp. 213.

33. COMARUM palustre b.
Kråkfot, Rödme.

Kurjenjalka, kråkklöver

Wäxer på kärrängar; allmän.

Roten gifwer en matt Röd färg, och brukas i Finland.
Jörl. Disp. p. 19.

34. ACTÆA spicata b.
Trullbär.

Mustakonnanmarja, svart trolldruvaWäxer i ängslunder; allmän.

Bärens saft kokad med alun gifwer et Swart bleck.

35. CHELIDONIUM majus. b.
Swalgräs, gulört.

Keltamo, skelörtWäxer wid husen; allmän.

Garnet alunbetes, til en mark garn tages a marker Swalegräs blommor, hwartil slås en näfwe aska och kokas en fjerdedels tima. Garnet lägs deruti, sedan det är wäl skölgt arbetas det wäl tils det är färgat Gult, låt det kalna och skölg det igen.
Linders Färgek. p. 85

36. DELPHINIUM Consolida. å
Riddersporre.

RikkakukonkannusWäxer i åkrar; allmän.

Saften af blomkronorna gifwer med alun et Blått bleck.
Jörl. Disp. p. 20.

37. ANEMONE Pulsatilla b.
Backsippa, ordron.

Pulsatilla vulgaris, ketokylmänkukkaWäxer på backar; allmän.

Blomkronornas saft ger Grönt blek.
Jörl. Disp. p. 20.

38. THALICTRUM flavum b.
Tripp, ängruta.

Keltaängelmä, ängsruta Wäxer på sidländta ängar; allmän.

Roten är ganska gul, färgar ylle Gult, likaledes ock bladen. Ullgarnet betes först i alun och torkas, sedan tages färske blad af Trippen, som kokas tillika med garnet, då det får en wacker gul färg.
Wet. Acad. Handl. 1745. p. 250.
Jörlins p. 20.

39. CALTHA palustris b.
Kalfleka.

Rentukka, kabblekaWäxer på kärrängar; allmän.

Saften af Kronbladen kokad med alun gifwer et gult bleck.
Jörlins. Disp. p. 20.

40. ORIGANUM vulgare. b.
Dosta.

Mäkimeirami, kungsmyntaWäxer på stengryt; ei så allmän.

Topparne gifwa en Purppurlett färg.
Jörlins Disp. p. 20.

Örten torkas, hackas små och kokas med garnet, som ofta uptages och klappas, då det får en högbrun färg.
Arch. von Linnes Öl. Res. p. 58. 97. 101. Sk. Res. p. 277.

Garnet alunbetes och torkas, sedan tar man, apelbark och kokar den rätt stakt, spadet frånsilas och förwaras, derpå tar man Dosta, hackar den små och lägger uti lagen, när han swalnat: man låter så stå i 2 dagar, dock at det ej får surna. Änteligen släs god lut til och garnet lägs uti, då det åter upwärmes. Sist sköljes garnet i sjöwatten och torkas.
Lind. Fär.

Eller: Man kokar en tul wälling af watten och kornmjöl, sedan tar man Jämna torkar den wäl och hackar den små. Der på lägs garnet i en balja och Jämnan strös hwarftals öfwer, här på slås den warma tunna wällingen, at det står öfwer garnet.Här med får det ligga 14 dagar tils garnet blir Gult, då det uptages, skakas af och torkas. Sedan kokar man rå Apelbark, som är tagen i safwen, tils lagen blir röd. Slå denna lag uti en balja, och när han swalnat ilägges Dostan, som förut är wäl torkad och sönderhackad, sedan det blifwit wäl omrört, slår det åter 14 dagar wäl öfwerhölgt. Då slås kall lut til, så mycket man tycker och arbetar den wäl tilsamman med slitigt öfande. Sist flås färgen i kittelen, garnet lägs der uti och man låter det litet koka. Dostan tages up innan hon blommat.
Linders Färgek.

41. STACHYS sylvatica b.
Stinknäsla, Rusört.

Lehtopähkämö, stinksyskaWäxer wid berg och hasselbuskar; allm.

Tyget betes först i alun, sedan tages denna ört förr än hon gådt i blomma, och torkad kokas starkt i watten en god stund, då lägs godset uti och kokas up en gång, sedan tages det af elden och tyget ligger uti tils det swalnat. Blir Gult.
Linders F. p. 52.

42. MELAMPYRUM arvense å.
Pukhwete.

Peltomaitikka, pukvete

Wäxer på åkren i säden på Gottland, Öland och i Skåne.

Stänglarne på de förfallne plantor, som stått i skugge och blit wäl mogne gifna Blå färg.
Wet. Akad. Handl. 1757. p. 206.

43. ISATIS tinctoria t.
Wejde.

Värimorsinko, vejdeWäxer i skären; ej så allmän.

Örtens skäfwor gifwa en Blå färg, whilken upblandad med Indigo kallas Blå kypen. Jörl. 21. Wejdeqwarnen hwar med örten krossas är beskrifwen af Herr Arch. von Linne i dess Wästg. Res. p. 128. Men sättet at präparera denna färg har Rajen beskrifwit in sin historia 840. Jämför Linders färgek. p. 56.

Bladerne när de bli ungefär 1 qwarter länga afskäras med knifwar eller små handskäror, krossas under en på kant stående och kringgående sten och kramas sedan ihop til bållar, stora som gåsägg, då all gröna saften utprässas. Desse Wejdebållar torkas i luften under tak på spjälar eller läkter, läggas sedan i hög, då på dem slås watten, hwar efter de begynna taga hetta til sig, eller som det kallas brinna ihop, då de lukta illa och se ut nästan som rutit ihopbrändt hö. Under denne hopbränningen kastas och wändas de om, at widare brinna tilhopa och komma til någon wiss grad af förrutnelse, tils de bli färdigat kunna nyttjas til färg, hwilket märkes på lukten och warman.

Sådan Wejdefärg tillika med Indigo, krapp, potaska, kalk och hwetekli utgöra det, som kallas Blåkyp, hwar med ej allenast färgas blått, samt grönt på hwad som förut är gulfärgat; utan är ock kypen grunden til mäst alla färgningar; äfwen måste det som skal swärtas, förut färgas blått i kypen, om man der på wil hafwa en beständig och wacker swärta.

Blåkyp på linne, ylle och silke til et lisspund garn eller tyg: et och et halft skålpund Krapp, och 2 skålpund hwetkli och et skålpund stött grå potaska kokas en half tima uti et ämbar watten. Koket lyftes af elden at det tjocka må sjunka, som förkastas, men det klara spadet behålles och slås i kittelen igen, hwar til lägges 4 skålpund Weide och et skedblad whit Gotlands kalk, som omröres wäl, öfwertäckes och lemnas så at stå i 6 timar. Et skålpund Indigo stött i gryta med watten, som Färgare bruka, at den ej må damma och skada hälsan, slås uti omnämde Wejde-soppa, röres om och ställes i 4 timar tils denne färg blir gulgrön, då et fjerdedels skålpund sin stött potaska släs der uti, some med de öfrige färgeämnen omröres och ställes tiltäpt i 4 timar. Denne Blåkyp omröres sedan; sättes på elden och wärmes, dock ej hetare än at man som knappast kan hålla fingret der uti, men aldeles icke får den koka.

Kypen proberas innan man färgar något med honom, man tar en silfwersked full af fägerspad och håller samma spad tilbaka i kittelen, om då blå pärlor sätta sig i kittelen och de skilja sig ofwan på lägger man ännu et fjerndels skålpund fin stött påtaska i Kypen, som omröres och lemnas at stp i 4 timar orörd.

Kypen proberas ännu med ullgarns ända, som förut lägges i warmt watten och sedan hänges i Kypen en knapp fjerdedels tima, blir samma ände medelgrön är Kypen lagom, men blir samma ullgarns ände ljusgrön tillägges mer potaska, såsom tilförene.

Det garn eller tyg, som man wil färga, doppas förut i warmt watten, uptages strax der utur, uphänges eller lägges at afrinna, lägges en fjerdedels tima i kypen, omröres ständigt, uptages, utwrides, sköljes i warmt watten med litet ilagd potaska, sköljes sedan i kalt watten, uphänges at torkas och sedan, om det är tyg eller kläde, prässas och putsas.

Anmärkn: 1. Man kan ej gärna färga mer än 2 skåöpund harn i sänder; som bäst handteras, om det hänges på käppar.

2. Emellan hwar gång man färgar något, måste Kypen wäl omröras, wärmas ljum och sedan ställas tiltäpt i 2 timar.

3. Med Blåkyp kan man ock färga Tråd fiolett och brunaktig.
Rothofs Hush. Magaz. p. 674.

44. ANTHYLLIS vulneraria b.
Räfklor, örnblomster.

(Euroopan)masmalo, getväpplingWäxer på hårdwalsängar och backar; allmän.

När örten sjudes i watten med alun, och tyget der uti kokas, blir det Gult.
Linders Färgek. p. 54.
Jörl. Disputat. p. 22.

45. GENISTA tinctoria †
Ginst.

Pensasväriherne, färgginstWäxer i Halland, eljest i Swerige främmande.

Man tager blommorna här af, kokar dem i watten, alun lägges til, eller alunbetes garnet förut och indoppas färgen, som blir Gul.
Lind. Färg. 55.
Jörlins Disp. p.22.

Schutgelb fås här af således: Tag blommorna, slå kalkwatten på dem i en kittel, låt det sjuda tils det blir Gult, sedan swalna. Silat uti et fat genom linne: tag sedan rifwen krita, 2 gånger så mycket alun, och rör det wäl tilsamman med en käpp. Taget af elden, får stå tils det satt sig, watnet afhållles, färgen torkas och brukas med alunwatten.
Lind. Färg. p. 82.

46. TRIFOLIUM pratense b.
Rödwäpling.

Puna-apila, rödklöverWäxer på ängar; allmän.

Blomhufwuna färga ylle Grönt.
Arch. von Linnes. Skån. Res. p. 277.
Jörl. Disp. p. 24.

47. TRIFOLIUM repens b.
Hwit wäpling.

Valkoapila, vitklöverWäxer på ängar; allmän.

Tag hwit wäpling koka honom starkt i watten, lägg alun der til, doppa garnet uti, så blir det Gult.
Linders Färgek. p. 83.

48. HYPERICUM perforatum b.
Johannis ört.

Mäkikuisma, äkta johannesörtWäxer på ängar; allmän.

Blommorna brukas til Gul färg sålunda: Blomknopparna med en del af stjelken tagas, förr än de slagit ut, och torkas, då de kunna besparas så länge man will, och brukas när som behöfs. Ullgarnet alunbetes först, tages sedan up och torkas, lägs å nyo tillika med föremände knoppar i samma alunwatten och sättes öfwer elden at kokas tils man ser at garnet bekommit en wacker Gul färg. Wet. Acad. Handl. 1742.
Jörl. Disp. p. 23.

Nota: At denne Johannis ört tingerar Bränwin rödt, har länge warit bekant; men hwilken del af wäxten som egenteligen innehåller färgeämnet, och hwad egenskaper färgen hafwer, är ej utredt. Men Profess. Gadd i Åbo har sedermera funnit, at hwarken örtens blad, blomma eller stjelk, i och för sig sjelfwe gifwa någon röd färg, utan at färgen innehålles i små saftfulla blåsor, som sitta i kanterna på bladen och uti ytan af stjelken. Om man med en näl sticker hål på en sådan hylsa, flyter der utur en röd wätska. Somlige species hyperici gifwa mindre, andre ingen röd färg. Watten allena solverar ej denne färg, utan Spiritus vini solverar och extraherar den aldrabäst och snarast. Färgen kommer til beskaffenhet närmast Gummi lacca. Man kan der med färga ylle, som får en brunaktig Olive färg eller röd Tegelfärg, alt som de öfrige ingredientierne uti färgesådet äro til. Desse Coleurer tola tämmeligen Solen, ändras ej af ättika; men förlora mycket i lut.
Wet. Ac. H. 1762.

49. HIERACIUM umbellatum n.
Hökegräs.

Sarjakeltano, flockfibblaWäxer på ängar; allmän.

Örten har ej länge warit bekant, men gifwer en wacker Gul färg.
Arch. von Linnes Sk. Res. p. 342.
Jörl. Disp. p. 23.

50. SERRATULA tinctoria å.
Ängskädra, skillingegräs.

Liuskalääte, ängsskäraWäxer på ängslundar; allmän.

Skädran kötes tilförene utifrån, fast hon fins i landet uti tilräckelig myckenhet: Hon köpes på Öland för 10 st. Lisspundet, är en af de bösta färgeörter hwar med färgas Gult på hwitt, och Grönt på Blått.

Til gul färgning bör örten uptagas förr än hon går i stjelk, eljest blir färgen gulgrön.
Arch. von Linn. Öl. Res. 4. Gottl. Res. 12. Westg. Res. 10. 64. Skån. Res. 201. 284.
Jörlins Disp. p. 23.

Ullgarnet, som skal färgas, betes först med alun, torkade örten hackas sönder, kokas hwarftals, och när det något kokat, slås lut til och kokas än mer.
Wet. Acad. Handl. 1742.

Eller: Tag til 1 mark ullgarn 4 kannor watten, 6 lod alun, 2 marker hwetkli: man låter det koka 1 time, sedan tages garnet up, swalas och sköljes. Åter tager man 4 kannor watten och 1 mark Ängskäder, 3 lod hwit potaska och låter det koka en half time, sedan tages det af elden och gräset tages bort, garnet lägs uti tils det blir Citron gult.
C. G. S.

Eller: kasta stött alun i en wattukittel, sätt honom på elden, och låt allenast koka up, lägg så garnet der uti, tag kittelen af elden, och låt garnet ligga tils det swalnat, då det uptages och torkas. Der på haf tilreds kallgjord lut, och lägg på botten först en flod med torr Skädra och derpå garnet, och altså hwarftals koka detta så länge, som en fisk kokas, tag up det och torkat. Linders Färgek. p. 86.

Eller: tag til 24 marker ullgarn, 96 lod alun, stöt alunet smått, låt det smälta i watten, slå det så i färgekittelen, låt det koka up och skummat. Ullgarnet lägs uti och kokas i 2 timar. Garnet tages up och friskt watten slås i ittelen til beten, 14 marker skädra lägs til, och et par slefwar kalk; dock at kalken kommer nederst til botten, hwarpå gräset lägs och kokas med stark eld i 2 timar. Sedan tages gräset bort, garnet röres om och kokas på nytt, tages så up och sköljes. Linders Färgek. p. 87.

Silke här med at färga: Silket betes i alunwatten: tag til hwart skålpund silke, 1 skålpund skädra, som kokas tilsamman en fjerdedels tima. Lägg det åter i en kittel med hälften skäderlag och watten blandat, och låt det å nyo koka en fjerdedels tima. Tag då up silket och lägg det i starkare skäderlag tils det får en hög Gul färg.
Linders Färgek. p. 87.

Linne at färga: Tag 4 lod alun til 1 mark garn, och 2 kannor watten, alunet smältes öfwer elden, linnet lägs uti öfwer natten, tages så up och torkas. På samma tid som linnet alunbetes, blötes 1 skålpund skädra i 3 kannor watten med 3 lod potaska. Sedan det legat i böt 24 timar, kokas den en time och arbetas wäl med händerna. Tag det up, skoljet och torkas.
Linders Färgek. p. 88.

Tråd at färga: Tag 8 delar skädra, 1 del Ginstblomma, och 1 del Apelbark, slå uti en kittel och lut derpå, koka så tilsamman, och doppa tråden deruti några gångor efter hwar annan.
Linders Färgek.

51. BIDENS tripartita å.
Brunskär.

Tummarusokki.Wäxer i sanka ställen; allmän.

Örten gifwer en Gul färg, som ej ser illa ut.

Yllna garnet twättas, torkas, alunbetes och åter torkas. Brunskären färsk och grön sönderhackad lägs flotals med betade garnet och kokas i 2 timar, hwar under det wäl röres och wändes, at alt blir lika och jämnfärgar.
Arch. von Linnes Öl. Red. 58. 101. Skån. Res. 240. 277.
Jörl. Disp. p. 23.

52. EUPATORIUM cannabinum b.
Floks, hampört.

Rantapunalatva, hampflockelWäxer wid åar och sjöstrander; ej så allmän.

Grasäet tages förr än örten går i blomma och torkas. Godset alunbetes och sedan gräset kokat en stund lägges waran uti och kokas up, hwar efter den uptages och sköljes, då godset är Gult.
Linders Färgek. p. 89.

53. TANACETUM vulgare b.
Renfana.

Pietaryrtti.Wäxer på backar; mest allmän.

Bladen plockas, ej stjelkarne, dem skär man sönder medan de äro färska och kokar dem wid pass en tima i en kittel, och när de så länge kokat tagas de af elden. När det kalnat slås lut til eller kastas aska der uti, mer eller mindre. Sedan wärmes det up, och garnet doppas der uti flere resor, då det blir Grönt.
Linders Färgetk. p. 98.

Med Wädd och Renfana tilsamman blir det mörkgrönt, när godset ofta doppas der uti.
Linder.

54. SENECIO Jacobæa b.
Stånds.

Jacobaea vulgaris, JaakonvillakkoWäxer på backar; mest allmän.

Hela örten gifwer en Mörkgrön färg, och bör då tagas med rot, stjelk och blad förr än han blommat; men får ej torkas, utan kokas strax med tyget: dock står ej denne färgen fast, utan blekes ut.
Wer. Acad. Handl. 1745. p. 248.
Jörlins Disp. p. 23.

55. ANTHEMIS tinctoria b.
Leteblomster.

Cota tinctoria, Keltasauramo, färgkullaWäxer på hårdwalsängar; allmän.

Blommorna gifwa en Ljusgul färg, och är ibland wåra inhemska färgegräs mycket aktad.
Jörl.

Ullgarnet kokas i en kittel med alunwatten, doch icke för alunstarkt. Sedan kokas torkade leteblomster, och alunbette garnet lägs der uti.
Arch. von Linnes Gottl. Res. p. 223.
Linders färg. p. 84.

56. CENTAUREA Jacea å.
Knappört, Solskädra.

Ahdekaunokki, rödklintWäxer på hårdwalsängar; allmän.

Örten färgar Gult äfwen som ängskädran, men måste uptagas förr än hon blommat.
Arch. v. Linnes Gotl. Res. 307. Wästg. Res. 24. Sk. Res. 284.
Jörlins Disp. p. 24.

Garnet alunbetes, torkas der efter, sedan tager man färska Knappörtsblad, hackar dem sönder, och lägger först en flod på botten, sedan garnet och altså hwarftals, här på slås wattenblandad lut, at det står wäl öfwer, och då det fått sjuda up, tages garnet der utur och torkas.
Linders Färgek. p. 89.

57. CENTAUREA Cyanus å.
Blåklint.

Ruiskaunokki.Wäxer i åkrar; allmän.

Blommorna gifwa en saft, som kan nyttjas til blått bleck.
Jörlins Disp. p. 24.

58. CALENDULA officinalis å.
Ringblomma.

TarhakehäkukkaWäxer wid husen, mest allmän.

Blomman gifwer en saft, som kokad med alun gifwer et Gult bleck. Med torkade kronbladen färgas Gult, äfwen som med saffran.
Jörl. Disp. p. 24.

59. VIOLA odorata b.
Äkta Fiol.

Tuoksuorvokki, luktviolWäxer i Skåne, eljest ej allmän.

Af kronbladen göres den fioletta Fiol Sirapen, hwarmed åtskilliga medicamenter tingeras.

Brukas också ofta wid wattenprofwer, at rödja acidum och alcali.
Jörl. Disp. p. 24.

60. IMPATIENS Noli tangere å.
Springkorn.

Impatiens noli-tangere, LehtopalsamiWäxer wid backar; allmän.

Blommor och blad, brukte på wanligt sätt, färga ylle Gult.
Prof. Kalms Amer. Res. Tom. 2.

61. SATYRIUM nigrum b.
Brunkulla.

Gymnadenia nigra, RuskokirkiruohoWäxer på små fiällar i Norrland; eljest ej allmän.

Blommorna sätta en Fiolett färg på bränwin.
Jörl. Disp. p. 24.

62. BETULA alba †
Björk.

Betula pubescens (var. pubescens), (Metsä)hieskoivuWäxer i skog och mark; allmän.

Bladen gifwa en matt Gul färg, som stöter något på grönt. Garnet kokas först med alun och sedan med björkelöf, dock får ej alunet blandas med löfwet.
Wet. Acad. Handl. 1742.
Jörlins Disp. p. 21.

Eller: tag nyss utspruckna Björkelöf koka dem i lut, lägg alun deri uti, så blir det en skön Gul färg. På samma sätt kan man färga gult med Apellöf.
Linders Färgek. p. 80.

Eller: tag löf midsommarstiden, torka det. När man wil färga alunbetes tyget först och torkas, sedan kokas det med löfwet uti sjöwatten 1 tima och wändes wäl, at det ej blir fläckot. Sist sköljes och torkas.
Linders Färgek. p. 50.

Eller med Ängwädd: Hacka wädden och strö den en flo på kittelbotten, så et hwarf Björkelöf tagit i Maji, så en flo Wädd och sedan garn, at hwarftals. Slå kalt watten der på och låt det tägeligen kokas, tils man ser at det färgar: tag det då af elden och lägg lock på medan det swalas; dock röres det om ibland. Wil man hafwa pomerans färg eller höggult, sköljes garnet i lut, eljest i watten.
Lind. F. p. 87.

Sutgrön präpareras således: Tag nyss utsprucket björkelöf, koka det i watten 1 tima eller längre: lägg der uti wäl rifwen krita och alun, koka det åter och låt det sätta sig. Det som således satt sig kallas af Målare Schutgelb; men lägs ej krita til, fås en saft, den Målare kalla Sutgrön.
Lind. Färgek. p. 87.

Nota: Inra barken på Björken gifwer en genomträngande Röd färg på lin och hampa. I kokade barken doppas det, som skal färgas: När alun ej tillägges blir färgen Röd; mend med alun Gul.
Chydenii Disp. om Gl. Carleby 2. Del. sid.42.

63. BETULA nana †
Dwergbjörk, skärra.

Vaivaiskoulu, dvärgbjörkWäxer i myror, men i fjällen allmän.

Bladen gifwa en wackare Gul färg än björkelöf; godset alunbetes och lägs sedan i färgelagen.
Gads. Satag. p. 57.
Jörl. Disp. p. 25.

64. BETULA alnus †
Al.

Alnus incana (subsp. incana) (Etelän)harmaaleppäWäxer på sidländ mark och i kärr; allm.

Barken färgar Brunt; men lagd til vitriol öker swertan.
Jörl. Disp. p. 25.

Albarken torkas, stötes små och kokas så länge tils lagen blir tjock, sedan lägs tyget uti, som då färgas Brunt. Fruktar man, at färgen ej blir mörk nog; så torkar man tyget och lägget det i lut.
Wet. Acad. Handl. 1742.

Eller således: Til 3 marker lingarn tag barken af swart Al, ongefär en lagom bryggkittel full, (denne bark bör tagas om wäxen innan han lossnar) der på slås rinnande watten kittelen full, som kokas ihop tils det ej blir mer spad, än at garnet kan blötas der uti, då barken frånsilas och garnet lägs i warma spadet, och när det legat uti en stund, tages det up. Sedan tillägges 2:ne nädwar vitriol, whilken omröres tils den blir smält, derpå lägs garnet åter uti, wändes wäl, och blir liggande tils det kalnat. Snuggas som oftast, at det blir inbitit af färgen och garnet helt swart. Tages så ur spadet och sköljes i watten: lägd der på strax i kallgjord lut, hwar uti det hnuggas wäl tils det blir helt brunt: skadar ej eller om det skulle ligga några dagar i luten. När man sedan wil twätta tyget, som här af wäfwes, uti kallgjord lut, sp blir det dess längre ju wackare.

brun Bresilja = sinipuu, Haematoxylum campechianumEller sättes först kallgjort lut, och om aftonen lägs albarken i blöt i swagdricka. Andra dagen sättes den på elden at koka: När det kokat 1 tima, lägs der til 2 näfwar brun Bresilja. Man låter det åter koka en stund, sedan hålles det klara ifrån barken, och slås i stället stark kallgjord lut, som åter kokas litet.

Oljana = annatto, Bixa orellanaMan sköljer kittelen, sätter honom på elden med färg och låter honom koka up, der uti lägs då wäfwen, som kokas en stund och wändes. Hänges sedan up til torknings, då hon först sätt swalna i kittelen. Andra dagen kokas åter färgen up, wäfwen lägs uti: skulle han ändå ej wara Brun nog, tar man något i lut sönderkramad Oljana, hwarpå wäfwen med färgen åter kokas. Swalnad sköljes och manglas halftorr. Oblekt lärft är här til tjenligast.
F. B.

Eller: tag Albark och litet Ekebark, koka dem i stark lut. Skulle det bli alt för ljust, lägs litet kopparrök til, sedan walmaret blifwit idoppat en gång, och det blifwit lagom warmt.
Linders Färg. p. 73.

Til Swart färg tag Albark, som först blifwit upblött i watten, lägg der uti alunbett garn, samt vitriol och galläplen, at koka med garnet. Swalnat tages garnet up, twättas i watten och torkas.
Linder. 72.

Eller: koka Albark och upblanda lagen med slipstens går, som åter upkokas, lägg garnet deruti, och låt det bli stående tils man märker, at det är nog swart.
Wet. Acad. Handl. 1742. Här med färgas både ylle och linne.

Eller: tag Albark lägg den i blöt öfwer natten i brunswatten, lägg dertil brun Bresilja. Til 1 fjerding bark tages 1 skålpund Bresilja. Andra dagen sätter man färgekittelen på elden och låter den inblötta färgen koka i 3 timar, då slår man 3 stop smedjeslagg der uti, och låter det åter koka 1 tima. Spadet släs af, kittelen göres ren. Spadet slås åter i kittelen, och der til lägs 2 marker vitriol, sedan det kokat up lägs garnet uti, som får koka en god stund, och ligga tils det blir swalt, då det uptages och torkas. Andra dagen lägs garnet i samma färg, och sedan det kokat något, ställes at swalna, sköljes så och torkas.
Blir det ej nog Swart med 2 gånger lägs det uti den 3:dje.
Linders Färgek.

65. URTICA dioica b.
Brännäsla.

IsonokkonenWäxer på brukade ställen; allmän.

Med näslerötter färgar Bondefolket sina Påskägg gula.
Jörlins Disp. p. 25.

Man tager desse rötter kokar dem starkt i watten, och lägger alun der til, så kan ylle der med färgas Gult.
Lind. Färgek.

66. XANTHIUM strumarium å.
Skråppa.

Vaaleasappiruoho, ljust gullfröWäxer i Skåne, der allmän.

Hela örten med sin frukt kokad, gifwer en präktig Gul färg.
Jörl. Disp. p. 25.

67. QUERCUS Robur †.
Ek.

Metsätammi, skogsekWäxer på backar och högder; allmän.

Barken och ällonskälarne lagde til vitriolen, öka ansenligen Swärtan.
Jörl. Disp. p. 25.

Med Ekebark färgas Grått eller Fiolett, när den kokas med alun.
Linder.

Til swart färg tag brun Ekebark, skär honom sönder och lägg uti watten, låt linnet betas der uti 24 timar; dock måste det wara warmt. Låt det sedan kalna, kasta bort barken, och slå vitriol och Ekäplen til betan, så blir det bestält.
Linder.

Eller: tag til et stycke linne om 24 marker, en kanna Ekspån och 5 kannor passerlut, detta kokas i 2:ne timar: sedan tagas spänorna up, och tyget lägs uti at koka en god tima, tages så up och torkas. Tag sedan 4 lod vitriol och slå til färgen, der efter lägs tyget åter uti 2:ne timar, tokras sedan och manglas halftort.
Linders Färgek. p. 71.

Passerlut göres således: Lägg Albark uti en tunna och filspån der på, åter Albark och så filspån hwarftals, koka watten och slå der på, låt det stå täkt i 8 dagar. Sedan tappas luten af och låter den stå i 3 dagar, der med kan sedan färgas kalt hwad man wil hafwa Swart. Har man ej filspån, tages slipgår; men wil man förbättra färgen, tillägges vitriol och Ekäplen.

68. CARPINUS betalus †
Afwenbok.

Carpibus betulus, Euroopanvalkopyökki, avenbokWäxer i Skåne, der allmän.

Barken brukas til Gul färg, särdeles i Skåne, barken torkas, stötes och kokas med watten.
Jörl. Disp. p. 26.

69. SALIX pentandra †
Hilster, Jonster, Wekur.

(Viita)halava. Wäxer if fuktig mark; allmän.

Bladen torra gifwa en wacker gul färg.
Arch. von Linnes Sk. Res. p. 293.
Jörl. Dis. 26.

Inre barken torkad, stött och kokad med alun gifwer en Gul färg, som brukas af tunbindare och korgmakare.
Lind. Färg.

70. SALIX purpurea †
Rö-Wiar eller Wide.

Punapaju, rödvide.Wäxer i Skåne, i sednare tider ifrån Tyskland införd.

Gifwer en skön Gul färg.
Arch. von Linnes Skån. Res. 293. 252.
Jörl Disp. p. 26.

71. EMPETRUM nigrum †
Kråkris.

(Musta)variksenmarja, kråkbär.Wäxer på Moar; allmän.

Wäxen kokta med alun gifwa en Mörkbrun färg.
Jörl. Disp. p. 26.

Man alunbeter tyget, kokas sedan Kråkbären starkt, och lägger tyget uti tils det blir färgat.
Linders Färgek. p. 74.

72. MYRICA Gale †
Pors.

(Saha)suomyrtti.Wäxer på mossar och myror; allmän.

Med örten färgas ylle Gult.
Arch. von Linn. Sk. Res. 293.
Jörlins Disp. p. 26.

73. FRAXINUS excelsior †
Ask.

(Lehto)saarni.Wäxer i ängar; allmän.

Askebarck gör watten blått. Cäsalp. pl. 44. och altså kan man färga det blått, som förut är gult, således: Man kokar en wälling af kornmjöl och lägger Jämna deruti, så mycket man tycker, och när det kokat up, lägger man garnet der uti, och låter det stå 14 dagar. Sedan tar man inra barken af Ask, kokar den starkt i watten och låter den stå en dag eller 2, förr än garnet lägs uti: åter kokas det up, sköljes och torkas.
Lind. Färg. p. 63.
Järlins Disp. p. 27.

74. LYCOPODIUM complanatum.
Jämna.

Diphasiastrum complanatum, Keltalieko, plattlummerWäxer på gamla swedjefall; allmän.

Jämnan tages fälst om wäxen, när snön nyss gådt af, torkas wäl, och då man wil bruka henne märas hon sönder millan händerna, och lägs med garnet hwarftals i en kopparkittel. Man låter det så ligga at syras i några dagar, tils man ser at garnet tagit färg, och är Gult. Wil man sättat på elden, at litet koka, skadar ej, sedan tages det up, sköljes och torkas, så har man en wacker Brangul färg. Somlige bruka alunbeta garnet, andre åter icke.
Wet. Acad. Handl. 1745.

Eller: tag torkad Jämna, koka henne starkt i watten, lägg alun der til, och så garnet der uti, när det upkokat är det färdigt.
Lind. Färgek. p. 85.

75. HYPNUM proliferum
Skogsmosse.

Sciuro-hypnum populeum, Haapasuikerosammal, parkgräsmossaWäxer i tjocka skogar; allmän.

Denne med flere dess slägtingar, brukas til Gul färg på ylle: man kokar ylle godset ihop med alun och mossan.
Jörl. Disp. p. 27.
Rothofs Hus. Magaz. p. 673.

76. LICHEN tartareus
Byttelet, Borås färg.

Ochrolechia tartarea, Kalliokermajäkälä, örnlavWäxer på klippor i skären, der allmän.

Präparerad gifwer en Purpurröd färg, som liknar Oreseille.
Jörl. Disp. p. 27.

Denne mosse ser ut som klibbat mjöl, kan beqwämligast skrapas lös af bergen när det litet rägnat förut, der på lägs han i watten och röres wäl om, at det små stengruset och annan orenlighet, som hänger wid honom, må falla ned til botten och sköljas ifrån honom. Der efter tages han up, lägs i solskenet på et berg, eller annorstädes at torkas, och då han är torr, males han sönder til et mjöl. Der på lägs han åter i watten och röres om, at den orenlighet, som sitter in uti mossen, må skiljas ifrån honom, då han sedan å nyo torkas. Här på lägger man honom i en kruka med urin, och låter honom stå en hel månad. När man nu wil bruka honom, tager man et skeblad eller mer, alt efter man har at färga, och länger det i watten uti en gryta, låter det litet koka, och der på lägs garnet eller tyget uti, som man wil färga Rödt, efter en liten stund tages det up, hänges ut at torkas.
Wet. Ac. Handl. 1745. p. 275.
Arch von Linnes Wästg. Res. p. 146.
Lind. F. p. 45.

Andra göra sålunda: Man gnuggar mossan wäl millan händerne, och sedan twättas han några gånger i rent watten, och då watnet synes wara aldeles rent, är han nog twättad. Mossen wrides hwar gång och kramas med händerna, när han twättas, det som sjunker kastas bort; men det som flyter förwaras. Sist twättas han med urin, krystes wrides och lägs uti et trog at torkas i Solen, tils urin blir afrunnen. Sedan lägger man honom i en lerpotta, därwar honom wäl med urin, dock at det ej står öfwer honom, pottan säts uti lagom warmt rum, der han står i 9 dygn, då färgen dageligen omröres med en sticka, och är färdig då hon färgar naglarna. När man wil bruka henne, tar man watten i en kittel, och der til en näfwe af denna färg, kittelen kokar up, garnet doppas uti, och hänges sedan up at torka.
Lind. Färgek. p. 46.

77. LICHEN saxatilis
Stenmosse.

Parmelia saxatilis, Kallioisokarve, färglavWäxer på stenar; allmän.

Brukas allmänt at färga rödbrunt med.
Jörl. Disp. p. 22. Garnet lägs hwaftals med denne mosse, kokas med watten och litet lut, at färgen må sitta så mycket bättre uti; men garnet alunbetes icke.

Andre åter koka mossen med watten, och sila ifrån lagen, at ej garnet må bli fläckigt.

Andre lägga litet Orleana til, at färgen må bli så mycket högre.
Arch. von Linn. Öl. Res. 20. 1010. Wästg. Res. 209.

Eller: Tag til denna mossa hälften så mycket sönderstött albark; och då färgen skal kokas lägs först nåhot på kittelbotten af denne lanning, der på tyget, och så färg ömsoms. Sedan slås watten härpå och kokas wid pass 2 timar, alt efter som färgen wil bita på tyget, och när der kalnat tages tyget up sköljes och torkas.
Bodings Disp. om Ängm. Hushål.
Jämför Linders Färgek. p. 47.
Denne stenmosse är hwitgrå ofwanpå; men under mäst swart, och sitter nästan lös på stenen, särdeles i regnwäder.

78. LICHEN digitatus. Fl. Sv. 1114.

Cladonia digitata, Kantotorvijäkälä, fingerlavWäxer i skarpa skogar.

Med denne mosse färgas Rödt, på samma sätt som med Stenmosse brunt.
Pr. Kalm.

79. LICHEN Juniperinus.
Enmosse.

Vulpicida juniperinus, Katajanröyhelö, enlavWäxer på Enbuskar; allmän.

Här med färgas Gult, då mossen kokas i watten med ilagd alun, hwar efter garnet doppas uti.
Wet. Acad. Handl. 1742. p. 26.
Jörl. Disputat. p. 27.

Eller: Alunbetes garnet först, sedan lägger man en slo mosse på botten, der på garn hwarftals. Alunwatnet, i hwilket garnet är bett, slås derpå¨, eller annat alunwatten, lagandes så at watnet slår wäl öfwer garnet. Derpå kokas det en half time: tagen så up, sköljes i kallgjord lut och torkas. Andre taga Enemosse, blöta den en dag eller 2, och koka honom i sjöwatten, lägga tyget der uti; wändat ofta, och tagat så up och sköljat i watten samt torkat.
Linder.

Eller: Tag enlaf och granlaf, det mästa man kan, koka den i en kittel 1 tima eller mer. Fresta färgen med en ullgarns ända: är den för ljus lägs mer laf til; är den lagom lyft kittelen af elden och låt färgen swalna. Krama up lafwen, och sila färgen genom et säll. Lägg sedan ullgarnet i denne färgelag, och när det är nog färgat, tages det up. Der efter göres såplöder af ljumt watten, hwaruti garnet sköljes, så blir färgen Swafwelgul. Men sköljer man garnet i lut, blir färgen mörkare.
Linder.

80. LICHEN parietinus.
Wäggmosse.

Xanthoria parietina, Haavankeltajäkälä, vägglavWäxer på gamla trähus; allmän.

Härmed färgas Gult på samma sätt som med Enmosse.
Jörl. Disp. p. 27.

81. LICHEN Candelaris.
Ljusmosse.

Polycauliona candelaria, Seinäkeltajäkälä, ljuslavWäxer på gamla wäggar; allmän.

Här med färgas också Gult, såsom med de föregående.
Jörl. Disp. p. 28.

82. LICHEN physodes
Björkelaf.

Hypogymnia physodes, Sormipaisukarve, blåslavWäxer på Björk; allmän.

Brukas til Gul färg på ylle: Lafwen lägs med watten i en gryta; soma kokas, hwarefter tyget eller garnet, förut betat i alun, lägges i samma gryta och kokas en stund. Om man lägger grått ullgarn deruti, sägs at det blir grönt.
Wet. Acad. Handl. 1745. p. 251.
Rothofs Hush. Mag. p. 33.

83. LICHEN pustulatus
Tuschmosse

Umbilicaria pustulata, Kuhmujäkälä, tuschlavWäxer på berghällar; allmän.

Tages nyss efter det regnat, emedan han då bäst släpper stenen, hwar efter han torkas ganska wäl ren ifrån hord och annan mosse, som fäst sig wid honom: lägs så uti et fätt och sköljes wäl, och der efter kramas watnet ut.

Färgningen med denne mosse sker medelst urin, på samma sät som N. 76. Färgen blir äkta Röd, och sitter wäl uti.
Westbeck. Wet. Acad. Handl. 1754. p. 69.

84. LICHEN vulpinus
Takmosse.

Letharia vulpina, Takkujäkälä, varglavWäxer på gamla tak.

Denne mosse kokas med watten, somlige lägga alun til, andre icke, på bägge sätten gifwer han en Gul färg, fast blekare med alun.
Wet. Acad. Handl. 1742. p. 25.

85. BYSSUS Joolithus
Fiolmosse.

Trentepohlia jolithusWäxer på stenar; allmän.

Gifwer en Mörkgul färg, som tillika luktar wäl; men blir ej så allmänt brukad, emedan detta doft är så fint, och derföre litet förslår til färgning.
Jörl. Disp. p. 28.

86. BYSSUS Candelaris
Wägglett.

Chrysothrix candelaris, Tammenrikkijäkälä, gulmjölWäxer på gamla wäggar; allmän.

Afskrapas likt et gult mjöl eller mögel, lägs inbunden i en linnen klut, och kokas i watten, som der af blir Gult, och slås warmt til talgen, då ljus stöpas, hwar af de bli gula som wax.
Arch. von Linnes Öl. Res. p. 30. Wästg. Res. p. 159.

Svensk botanik III (värikasveja koskevia osia)

Kasvit, joista enemmän tekstiä, omina postauksinaanSvensk botanik
utgifven af J. W. Palmstruch,
med text författad
af C. Quensel.
Tredje Bandet.
Med Konungens nådigste Privilegium.
Stockholm,
Tryckt hos Henrik A. Nordström, 1804.

151. Prunus Spinosa.

OratuomiSlånbusk. Stärkebär. Körne.

...

Barken ger med lut röd färg på ylle, och bör kunna i färgerier med fördel användas.

[Listattu kirjassa hakemiston kohdassa färgväxter.]

152. Potentilla anserina

Argentina anserina, KetohanhikkiGås-potentill. Gåsört. Silfverört. På F. Hanhenjalka.

[Tillägg / Svenska Botanik V, 1807] Nr. 152. GÅS-POTENTILL. [...] Den af roten utpressade saften sätter grön färg på linne, då det deri kokas och sedan doppes i alun-upplösning.

153. Saxifraga granulata.

Papelorikko. Knölig stenbräcka. Hälsknoppar. på F. Papelo-juuri.

...

Växten innehåller färgämne, enligt. Assess. Rafns uppgift. Efter 2 timmars betning med Alun och Vinsten kokas godset med den under blomningen samlade örter, hvaraf det får en stark olivgul färg; om Jernvitriol och Vinsten sedan tillägges i färgsoppan, får godset efter förnyad kokning, stark grå, i gult fallande färg; omröres godset slutligen i ljumt Vitriolvatten, blir färgen mörk oliv.

154. Spiræa Filipendula.

Filipendula vulgaris, sikoangervoBrudbrödsört. Somilla, Galteknappar. På Finska Formuruoho, Sianmaltsa.

...

Rötterne, färska, rifna i kallt vatten, färga det rödt och afsätta till bottnen af kärlet, om det lemnas stilla, ett stärkelseämne, som under kokning förändrar sig til segt gelé, hvaraf man ser at roten innehpller ett ämne, som för organiska djuriska kroppar är närande.

157. Cratægus oxyacantha.

Pyöreäliuskainen orapihlaja; todennäköisesti Crataegus rhipidophylla, Suippuorapihlaja

Hagtorn.

...

Barken tjenar till färgning.

[Listattu kirjassa hakemiston kohdassa färgväxter.]

161. Rumex acutus.

Spetsbladig syra. Hästsyra. På Finska: Hevonkiiraka. Suolaka.

...

Den cylindriska, fingerstjocka roten är utvertes brun och ini ljusgul, utan lukt, med något sammandragande lindrigt bäsk smak; meddelar åt vatten sin gula färg, äfven som krossade fröen, hvilka färga det mörkrödt. [...] Gleditsch har funnit växten nyttig vid läderberedning såsom innehållande garfämne; och Hellot samt Hahn hafva af roten och bladen erhållit vacker och beständig gul färg på ylle.

182. Verbena officinalis.

Rohtoverbena, rohtorautayrttiJernört.

...

Dambourney säger att växten innehåller färgämne.

[Listattu kirjassa hakemiston kohdassa färgväxter.]

189. Spiræa ulmaria.

Filipendula ulmaria, Mesiangervo, älggräsElgört. Karsöta. Karört. Mjödärt. Algräs. Johannisört. Majgräs. Luktgräs. Byttegräs. Möltagräs m. m. På F. Fleiniruoho. Humalaheinä. Formu. Myndiformu.

[Tillägg / Svenska Botanik V, 1807] Nr. 189. ELGÖRT. [...] På Island skall, med tillsats af jernjord, dermed färgas svart på ylle.

188. Origanum vulgare.

Vild Mejram. Dosta. Konungsgräs. Märrmynta. På Finska: Metzämirrami.

...

Med topparna kan röd eller brun färg sättas på ylle, då det kokas med torkade växten och emellanåt ofta upptages samt klappas. Sönderhackad Vild-mejram lägges i stark afsilad och kall dekokt på äppelträdsbark och lemnas par dagar; örten upptages af de kokten, lägges i god ren lut, och det förut alunbetade och torkade godset värmes sedermera tillsamman med luten och Vild -Mejramen; upptages sedermera, sköljes och torkas.

[Listattu kirjassa hakemiston kohdassa färgväxter.]

190. Rumex acetosa.

Ängsyra. På Finska: Suolakka. Suola-ruoho. På Lappska: Juomo. Joemo.

...

Roten, som kokad eller infunderad, sätter röd färg på vattnet, brukas ej i läkarkonsten, men torde innehålla ett användbart färgämne.

205. Prunus avium. (Svensk botanik III)

Svensk botanik,
utgifven af J. W. Palmstruch,
med text författad
af C. Quensel.
Tredje Bandet.
Med Konungens nådigste Privilegium.
Stockholm,
Tryckt hos Henrik A. Nordström, 1804.

Imeläkirsikka.

205. Prunus avium.

Fågelbärsträd. Svarta korsbär. På Finska: Linnun kersperinmarja.

...

Då trädet blir gammalt eller annars skadadt, så att barken spricker eller veden blottas, utsilas saften genom öppningen, stelnar och ger en kåda lik Gummi Arabicum, tjenlig till samma ändamål, och innehållande något födande ämne, såsom gagneligt involverande i rödsot, grusplågor, stranguri m. m.

204. Bromus Secalinus. (Svensk botanik III)

Svensk botanik,
utgifven af J. W. Palmstruch,
med text författad
af C. Quensel.
Tredje Bandet.
Med Konungens nådigste Privilegium.
Stockholm,
Tryckt hos Henrik A. Nordström, 1804.

Ruiskattara

204. Bromus Secalinus.

Råg-losta. Gasse. Gåshafre. Faxe. Lösta. Lyxa. Svemmel.

...

I Skåne brukas gräset till färgning.

200. Caltha palustris. (Svensk botanik III)

Svensk botanik,
utgifven af J. W. Palmstruch,
med text författad
af C. Quensel.
Tredje Bandet.
Med Konungens nådigste Privilegium.
Stockholm,
Tryckt hos Henrik A. Nordström, 1804.

Rentukka.

200. Caltha palustris.

Kabbleks-ört. Kabbalök. Kalstek. Mjölkrosor. På Finska: Rondukka. Kelda-kukka.

...

Blommorna skola ge gul färg, och af deres saft med alun tillredes gult skrifbläck.

[Listattu kirjassa hakemiston kohdassa färgväxter.]

193. Prunus Domestica. (Svensk botanik III)

Svensk botanik,
utgifven af J. W. Palmstruch,
med text författad
af C. Quensel.
Tredje Bandet.
Med Konungens nådigste Privilegium.
Stockholm,
Tryckt hos Henrik A. Nordström, 1804.

Luumupuu, tarhaluumupuu

193. Prunus Domestica.

Plommonträd. På Finska: Plomupuu.

...

Inre Barken lägges i varmt vatten med tillsats af alun och sätter gul färg på ylle och linne. [...]

Löfvers kokade i vatten med tillsats af Blåbärsaft och Jernvitriol, tjena till betsning af åtskilliga trådslag, som deraf få grå aktig färg. [...]

Plommonträd sä väl som Kersbärsträd utsila genom springor eller sår i barken, en vätska eller saft, som stelnar till en kåda, lik Gummi arabicum och tjenlig till samma ändamål.

[Listattu kirjassa hakemiston kohdassa färgväxter.]