Cochenilleplantager i Centralamerika

Östra Finland, 219, 19.09.1888

Stuterier, schäferier och bönserier har nog en hvar hört omtalas, men att det äfven finnes anstalter för förädling och vård af insekter, det torde vara mindre allmänt bekant. I amerikanska republiken Guatemala finnas likväl stora plantager, der man uteslutande lägger an på odlandet af nopalkaktusen, hvilken tjenar till näring åt cochenillen eller kaktus sköldlusen (coccus cacti).

Sättet för uppfödandet af denna insekt är ganska egensomligt och erfordrar nästan samma omsorg som uppfödandet af silkesmasken. Under de sista dagarne af maj, omedelbart före början af den årliga regntidenm afskäras stora af dessa insekter betäckta grenar, som nu till skydd för ovädret inrymmas i derför särskildt uppförda hus. Vid slutet af regntiden befolkas åter plantagerna ur dessa förråder, i det man på grenarne af kaktusträden upphönger små af jute eller annat förfärdigade boningar, som hvardera innehåller ett dussin honinsekter. Värmda af den tropiska solen uppvaknainsekterna snart ur sin dvala och börja att lägga ägg i en förvånande mångd; hvarje hona lägger mer än 1,000 ägg om dagen. Den nya generationen utbreder sig genast öfver plantorna, honorna svälla ut till ett öfverraskande omfång och fästa sig så hårdt vid växten, att de snarare likna vårtor på densamma än lefvande insekter. I detta tillstånd insamlas de såsom cochenille, ty det är endast de vinglösa honorna, som hafva handelsvärde. De lossas frön kaktusbladen med en trubbig knif, samlas i korgar och dödas antigen genom att soppas i sjudande vatten eller genom att införas i heta ungar.

En skicklig arbetare kan på en dag insamla ungefär 60 gram cochenille, som vid torkningen förlorar minst två tredjedelar af sin vigt. Då nu icke mindre än 70,000 insekter erfordras till ett halft kilogram, och då priset derför i allmänhet är 3 kronor, så är cochenilleodlingen icke något latmansgöra. Stundom utbryta äfven sjukdomar bland djuren och föröda hela plantager. För några är sedan rasade en sådan sjukdom så häftigt i Guatemala, att plantageegarne måste helt och hållet utrota de gamla växterna och plantera nya i stället.

Sedan de lefvande insekterna neddoppats i det sjudande vattnet, blifva de rödaktigt bruna och förlora mycket af det hvita pulver, som, då de lefde, var hopadt i fårorna på deras kropp. Torkas de i ugn, så behålla de detta pulver och antaga en grå färg, och rostas de på heta jernplattor, blifva de svarta. Detta förklarar det olika utseendet hos den cochenille, som kommer i marknaden.

Det färgämne, som dessa små varalser innehålla, kan genom en kemisk process afskiljas såsom karmin. Det är en präktig purpurröd färg, som är lätt löslig i vatten och alkohol, men icke i ether. Karmin beredes, i det man macererar de torkade insekterna i ether och genom att behandla återstoden med alkohol afskiljer färgämnet.
Det höga pris, som detta färgämne betingar har ledt till användandet af billigare ämnen såsom krapp, alizarin m. fl. Karminen förfalskas ock på mångahanda sätt. Pulveriseradt blyhvitt användes att öka vigten på cochenillen, och hela insekten ersättes af mången skälm med konstprodukter af deg eller lera, hvilka färgats med något billigare ämne.

Ursprunglingen lefver cochenillen vildt i Mexico på nopalkaktusen. Hon-djuren af den första skörden lemnade i förra århundradet 800,000 skålpund till ett värde af öfver 12 miljoner kronor. År 1830 infördes Cochenillen först på Kanarieöarne, och när ungefär 20 år senare vinskörden slog fel, blef cochenillen öarnas hufvudexportartikel. Härifrån utfördes 1870 icke mindre än 3 miljoner cochenille, värda öfver 10 miljoner kronor till England. Äfven i Algrier har man egnat sig åt cochenilleafveln äfvensom på Java och i Kalifornien.