Åbo Allmänna Tidning 52, 2.5.1811
Ernst August Geitner, Läkare i Sachsiska orten Lössnitz wid Schneeberg, har i en för 2:ne år sedan utgiswen skrift uppgifqit en method utan Indigo meddela kläden och ylletyger en temmeligen waraktig och wacker blå färg. Till 100 skålpund gods tagas 20 skålpund Alun, som i en kopparkittel upplösas uti Watten: wattnet bör wara mjukt, och sedan upplosningen är för sig gången, bönas och arbetas godset deruti en timmes tid. Derefter upphänges godset att Alumwattnet må afrinna, och inswepes sedermera uti en fuktad linne- eller ylleduk, der det lemnas liggande i 48 timmar, och efter denna tids förlopp sköljes. Emellettid kokas 20 skålpund blå Bresilja eller Blåholtz med watten, och i soppan, som bör wara tillräckeligen stark, omröres godset så länge tills den blifwit färglös. Hälften deraf afhälles då, och i det öfriga upplösas 15 skålpund grön Vitriol, hwarefter kitteln åter påfylles och godset omrörs deruti en god timme. Redan på detta sätt erhåller man en rätt god mörkblå Indigo-färg med rödaktig glans, som uthåller profwet med Twål-upplösning, Pottaske-upplösning och Salmiak-spiritus, samt igenom-kokning med Alun och uttwättning med Swafwel-syra föga förändras. Hufwudsaken består deri, att Vitriolen är rätt ren. Will man gifwa färgen ännu mera fasthet, och tillika betaga henne den rödaktiga glansen, så tillreder man blåsur kalk af torkad oxblod, som med tillsats af kalk i en jerngryta calcineras. Deraf tillagas sedermera en lut, med hwilken godset en liten stund (högst en fjerdedels timme) får uppsjuda; hwarefter det ej genast sköljes, utan lägges förut en natt öfwer i blöt uti rent watten.
Ei kommentteja :
Lähetä kommentti