10.5.08

En blick på Japans växtlighet och dess begagnande.

Kotka 20, 19.5.1888

(Forts. från föreg. n:r.)

Silkesodlingen, som infördes i tredje århundradet e. Kr., är synnerligen viktig, emedan råsilket är Japans förnämsta exportartikel; men då den blott med afseende på att mullbärsträdets odling är ett vilkor för densamma tillhör ämnet för denna uppsats, må det blott nämnas, att den förr så blomstrande sidenfabrikationen gått mycket tillbaka, sedan silkeutförseln till Europa började. Bomullsodlingen infördes i Japan omkring 1600, men japanesarne ha ej utmärkt sig mycket på bomullsväfnadens område. För öfrigt odlas derjemte mera kända växter med spinnbara trådar åtskilliga, som ej äro detta. Såsom underlag för rishalmmattorna på boningshusens golf begagnas mattor gjorda af en tångart, som i Sverige kallas veketåg (Juncus effusus), af andra växter göras hattar,- regnkappor och tak, och af vissa pilarter, rotangpalmer och bamburör tillverkas hattar, lådor, dosor och korgar.

Färg- och garfämnen finna japanesarne inom sina öars artrika växtlighet. De er hålla indigoblått icke af Indigofer utan af Polygonum tinctorium, som odlas ända intill fyrtioförsta breddgraden, genom att underkasta dess blad en månadslång jäsning. Men många af de inhemska växtfargerna ha förlorat sin betydelse, sedan den europeiska industrins artificiella färger införts. Landtfolkets vanliga hamptygsdrägt är emellertid indigofärgad.

Rikdomen på sköntblommande växter är stor i Japan, och trädgårdsmästarens konst har äfven i hänseende på dem uträttat storverk, och det i mer än ett hänseende, då de sökt och lyckats att gifva åt många slags blommor ettbetydligt omfång. En mängd af våra vackraste och egendomligaste drifhusväxter - och deribland kamelian - härstamma från Japan. Och det är japanska trädgårdsmästares smak och omsorg vi ha att tacka för att en del växter ha fläckiga blad, om nu detta djerfva försök att reformera naturens verk, som tycks ha slagit an på nutidens européer, är någon tacksamhet värdt. Hand i hand med smaken för jätteblommor ha i Japan gått vunnen för dvergträd, och det redan förårhundraden sedan, då den har framträdt i stammars och kronornas klippande och stubbande efter godtyckliga former — ett kränkande af naturens rätt, som märkligt nog från den yttersta Östern inverkade på den yttersta Vestern. Ty den trädstympningsmetod, som Lenotres' skola använde, hade hon erhållit af holländarne, som fått den af japanesarne. Till prydnadsväxterna räknas i Japan äfven bambuarterna och jättégräsen, jemte det att de användas till mångahanda tekniska ändamål, och de planteras såsom sådana vid skogsranden och i små lunder vid templen och byarna.

Utom de i det föregående anförda, för sina särskilda egenskaper viktiga träden må slutligen nämnas den ståtliga japanska cedern, som lemnar ypperligt byggnadstimmer, almen Zelkowa Keaki, hvars trä är för dyrt att användas till annat än konstindustriella ändamål, och pappersmullbärsträdet, af hvars bast det mjuka och sega, till fönsterrutor, lyktor, kappor hattar, näsdukar m. m. användbara papperet tillverkas. Huru, lämpliga många japanska träslag äro för den japanska konstskicklighetens utöfvande, finner man för öfrigt af de i Europa, tillgängliga profven derpå, liksom de stora botaniska trädgårdarna och drifhusen gifva ettbegrepp - om också svagt och ofullständigt - om de japanska trädens och prydnadsväxternas skönhet och egendomlighet.

Ei kommentteja :