Lava-måleriet.

Borgå Tidning 86, 29.10.1851

Vi hafva att berätta om ett nytt slags måleri som lofvar att blifva af stor betydelse. Det är det enkaustiska måleriet på lavaskifvor. Vi skulle visserligen ej våga all kalla det nytt, då en målad lavaskifva redan för flera år sedan inköptes i Paris och fördes till Berlin; men om man tar i betraktande de framsteg, hvilka sedan den tiden särdeles på det sednare stället blifvit gjorda i den då ännu högst ofullkomliga techniken, så våga vi med rätta kalla närvarande graden af dess utbildning ny. Professor v. Kloeber i Berlin är den konstnär, hvilken nu sedan ett lustrum med förkärlek antagit sig det ännu alldeles obildade men mycket lofvande barnet, lavamåleriet, med biträde af hr Mertins, hvilken visat lika stor ifver för som skicklighet uti den techniska delen af denna konstgren. Förfaringssättet är ungefär följande:

Lavan hemtas ur de rhenska Elfelbrotten, och sågas i skifvor; sedan skifvan blifvit betäckt med en hvit lasur, hvilken genom bränning förenar sig så med massan, att den fasthäftar sig djupt i stenens talrika porer, målar man på den glatta ytan med särskildt dertill beredda färger, och fixerar slutligen målningen genom bränning. Färgerna erhållas ur metalloxider hvilka motstå elden; här är åter ett vidsträckt spelrum öppnadt för chemien, som hittills aldrig varit innerligare förenad med målarekonsten. Guldet pålägges i små skifvor, hvilka särdeles fastslula sig till ytan; i stället för silfver, som skulle blifva svart, betjenar man sig af platina.

Innan man dock kunnat vinna den förvånande säkerheten och färdigheten man redan nu äger, hafva en mängd outtröttligt upprepade försök vant af nöden. Det hände lätt att stenen sprack då lasuren skulle inbrännas, eller att sjelfva lasuren, som det visade sig på ofvannämda pariserskifvan, bekom många små sprickor, hvilka naturligtvis ej kunde utgöra någon prydnad för målningen. Hr Mertins förstod dock att småningom undanrödja dessa olägenheter och slutligen öfvervinna alla svårigheter, så att han nu kan bestämma följderna af hvarje försök. således är slumpens nyck fullkomligt besegrad, och smält-konstnärens hand förmår frambringa ett önskadt resultat. Först nu är således regelmässigt begagnande af denna märkvärdiga technik för måleriet möjligt i den största utsträckning, och detta nya hjelpmedel kan med säkerhet rekommenderas hrr architekter; ty just oförgängligheten af dessa färger, hvilka genom eldens kraft på det innerligaste sammanväxa med stenen, gör det förträffligt passande för architektonisk ornamentik. Ögat längtar efter färgprakt, men dess Iängtan tillfredsställes ej af våra städers vanliga hvitlimmade och enformiga husrader. Genom lavamåleriet kan denna enformighet afhjelpas, och anstalter sägas vara fogade att de målade skifvorna kunna lemnas för billigt pris, så att de äfven må kunna användas vid privata byggnader. Delta vore så mycket önskvärdare, som erfarenheten för länge sedan lärt oss, att vår nordiska himmel ej är särdeles gynnande för freskomålningar De lavamålnirigar hvilka redan äro förfärdigade i Berlin äro utförda på beställning af preussiska konungen. Den ena, bestämd för Wittenberger-kyrkan såsom portalbild, föreställer Christus på korset, vid hans ena sida Luther med bibeln och vid den andre Melanchton med augsburgiska bekännelsen i handen. Koloriten kan i djup och ljuskraft jemföras med en oljemålnings. Några andra taflor, Christusbilder och helgon, liksom de förra utkastade af prof. v. Kloeber och utförda under hans ledning, skola pryda den ryska koloniens kyrka vid Postdam. Äfven från privata personer hafva redan många beställningar ingått.
(Zephyr).