Kongliga Vetenskaps-Academiens Handlingar, Oct. Nov. Dec. 1745
Uppa mina Sommarresor har jag bland annat frågat efter, hvilka af våra inhemska örter de på Landbygden boende bruka til Färgerier, och deraf bekommit en vacker samling: Men som en stor del, af de samma äro införde så väl uti Doct. LINDEES Svenska Färgekonst, som och uti vår Stora Historici Naturalis, Herr Professor LINNÆI Förtekning af de Färgegräs, som brukas på Gotland och Öland, hvilken är införd uti Kungl. Vetenskaps Academiens Handlingar för år 1742. p. 20. och följande; Så vil jag för denna gången endast upräkna de Färgegräs, som af bemälte Herrar, antingen aldeles intet äro nämde, eller och hvilkas brukande af dem anföres på helt annat sätt.
Mitt korta hemmaviftande om Sommartiden, då desse borde samlas, hafver ej tillåtit mig at undersöka dem alla; jag vil fördenskul anföra dem merendels med samma ord, som jag af idoga och omhogfna Landtqvinnor dem bekommit.
Röd Färg.
Galium...
Matara
MåraGALLIUM foliis quarternis lanceolatis tinerviis, caude erecto Linn. Fl. Suec. 118,
Rubia pratensis lævis, acutofolio. Bauh.pin.333.
Rötterne häraf tagas anten våhr eller höst, gjöras väl rena från mull, torkas väl, stampas sönder, males sedan på handqvarner sönder til miöl, blandas få med miöl af malt, hvilket ock kan malas tillika med rötterna; Hafver man ej miöl af malt, tager man Svagöl, som giör det samma; derpå lägger man et hvarf med garn, stör så ofvarinemde miöl och rötterna deröfver, at det blir jemt, lägger man et hvarf garn, och deröfver besagde miöl, hvarmed man fortsar hvarftals efter den myckenheten af garn man hafver, detta kokas up i vatn en god stund, garnet tages sedan up, sköljes i vatn, torkes. Tyget och garnet man här til brukar bär vara af ylle, emedan det ej biter på linne; Tyget kan tilförne vara bäde hvitt och gult, doch blir det skönare om det förut varit gult. Det som med desse rötter är färgat ger i skönhet näppeligefter det som blilvit färgat med Krapp, ombyter ock ej gierna fin färg.
Galium verum
Keltamatara
gulmåra
?GALIUM foliis plurimis linearibus, ramis floriferis breuibus. Linn. Fl. Suec. 116.
Gallium Luteum. Bauh. pin.335
Med rötterne af denne färgas på samma sätt rödt som med föregoende; Färgen blir ock nog vacker. Rötterna böra vara väl torra, så framt det skal bita väl på.
LICHEN subscryphiser ramosissanus, ramis cylindricis, calicibus integris. Linn. flor. Suec. 918.
Lichenoides coralliforme, apricibus coccineis Raj. syn. 3.p.68.
Med denne färga somlige yllet rödt på sätt som brunt med annan Sten-Måsse.
LICHEN leprosus candidus, sentelliis fuscis, margine albo. Linn. flor. Svec. 942.
Lichenoides tartareum farinaceum, scutellarum umbone fusco. Dill. musc. 131. t. 18. f.12.
Denne Måssa är hvit, finnes här och der, i synnerhet i Bohus-Lähn, så uppå som på sidorne af berg, och kan jag ej bättre beskrifva honom för en som honom ej känner, än då jag sager, at han ser just ut som hopklibbat miöl. Denne tages och skrapas löst af berget, hvilket begvämligast låter giöra sig, då det regnat litet förut, emedan den då bäst gär lös; derpå lägges den i vatn, och röres omkring i vatnet, så at det fina stengruseet och annan orenlighet, som är vid honom; må falla ned til botn, och skiljas från honom; derefter tages han up, låges i Solsken på berget eller annorståds at torkas; och då den är torr, males den sönder til et miöl; derpå lägges den åter i vatn, och röres om, at den orenlighet och det svarta, som sitter in uti måssen, må skiljas från honom, då den af nyo torkas. Härpå lägger man honom i en kruka med Urin, och låter honom stå en hel Månad. När man nu vil bruka honom, tager man et skedblad eller mera, alt som man har mycket at färga, och lägger uti vatnet i en gryta, låter det så koka litet, och derpå lägger man tyget, som man vil färga rödt, deri efter en liten stund, tager man det up, och hänger det at torkas. Denne måssa tyckes vara den samme, som Doct. LINDER i sin Svenska Färge-Konst p. 45. kallar hvitt Stenmåsse.
LeppäALNUS. Linn. Fl. Svec.775. Al.
Albarck tages, torkas, stötes små, kokas så länge tils lagen blir dock, derpå lägger man tyget, som skal färgas brunt, deri; frucktar man, at tyget ej blir mörkt nog, torckar man det samma; och lutar sedan.
...
Något dylikt, som Herr Professor LINNÆUS nämner om uti Kongl. Vetenskaps Academiens Handlingar år 1742. p. 22. angående en röd färg af hafsvatnet på Fucus eller Täng, har jag och observerat om Sommaren 1741. på klippan Biörn, hvilken ligger några mil norr om Öregrund, samt på andra klippor der i nägden: uppå desse klippor voro i sielfva berget här och där små gropar; en del af hafsvatnet hade genom storm och vågornas stötande mot klippan slagit upp i bemålte gropar; Solen hade derpå torkat ut en stor del af förberörde vatn, så at endast något litet läg qvar uti botn; i desse gropar läg nederst på botn en röd materia som den rödaste Cinnober til et knifsblads tjocklek; när man tog på den, var den flemmig och haal; jag tog något deraf och strödde på papperet; hvaraf papperet blef på det påstrukna stället färgat hel rödt, och sitter samma färg på papperet ännu til denna stund, utan at den låter på något lättare sätt taga sig bort, än annat ordinaire bläck. Hvaraf denna ganska röda materien haft sit utsprung, kan jag ej vist fäja: sielfva klipporna, der denne röde färgen fans hade ej den ringaste grund af måssa på sig, utan voro af vägornas continuerliga sqvalpande och stötande deremot hel fläta och hala, så at man måste med mycken varsamhet gå derpå; inga andra örter växte på dem: klipporna bestodo af gråberg: men nedan för de samma växte hafsvatnet årskillige slags Fuci. Ho vet om det ej lönte mödan, at man gofve något närmare acktnig på desse?
Blå Färg.
Vaccinium myrtillus
MustikkaVACCINIUM caule angulato, foliis occatis ferratis deciduis. Linn. Fl. Svec. 313.
Vitis idæa, foliis oblongis crenatis, fructu nigricante. Bauh. pin. 470.
Blåbär.
Man tager färska Blåbär, stöter dem sönder smått; men förut måste yllet eller linnet betas i alun, hvarpå man lägger det ihop med Blåbären, kokar det sedan så länge, tils man ser det är nog, torkar det sedan, och drar det sist genom lut; denne färg ser violett ut, sitter bras fast, och brukas i synnerhet at färga strumpor med.
Svart Färg.
LeppäALNUS. Linn. Flor. Svec. 775.
Al.
Man tager Albark, kokar den samma väl, lagen deraf tages; derpå blandar man deri det svärta, som under slipandet nötes af Slipstenar och Jernet, hvilket slipas, sätter det så på elden, kokar upp, garnet lägges deri, låter ligga til des man märcker det blir nog svart. Härmed färgas både ylle och lingarn.
GRÖN FÄRG.
Jacobaea vulgaris
Jaakonvillakko
SENECIO foliis pinnato-lyratis, laciniis lacinulatis, caule erecto. Lin. Flor. Svec. 688.
Jacobæa vulgaris laciniata. Bauh. pin. 131.
Stånds.
Man tager denne för än hon spricker ut med rot och alt, hackar sönder, kokar en stund i vatn, lägger yllegarnet deri, kokar en stund; vil man hafva färgen mörckgrön, så drar man garnet sedan genom lut. Färgen blir nog vacker mörckgrön, men tol ej hafvas uti Solskenet. Örten bör brukas til färgande medan hon är grön.
Rhamnus frangula
KorpipaatsamaRHAMNUS inermis, floribus monogynis hermaphroditis. Linn. Flor. Svec. 194.
Frangula. Dod. Pempt. 784.
Brakved.
Man tager löfvet och bären stöter sönder, kokar i en gryta; när det är upkokat, lägger man ullgarnet ned deri, och läter så koka. Vil man hafva det mörkgrönt, så lutar man det sedan; men om man vil hafvat liusgrönt, lutas det ej. Det blir tämmelig vacker grön färg, men sitter ei bras på, om man går i Solskenet.
Apera spica-venti
Peltoluoho
KösaAGROSTIS petalo exteriore aristam rectam stristam longissinam exferente. Linn. Flo. Svec. 58.
Granen capillatum. Bauh. bist. 2.p.462.
Åker-hven.
Man tager häraf Paniculam eller de bruna ludna vippor, eller blonster, som sitta på ändan af stielken, och färgar med det samma grönt just på samma sätt, som D:r LYDER uti sin Svenska Färgekonst p. 101. säger at man skal färga grönt med Röörvippor eller Beenvass.
GUHL FÄRG.
Chelidonium majus
Keltamo
skelörtLYCOPODIUM caule repente, ramis uviquetroplanis. Linn. Fl. Svec. 860.
Sabina sylvestris. Till. ic. 69.
Jämna.
Denne märkes så väl af D:r LINDER som Herr Professor LINNÆUS vara brukelig til ghul färg; men sommin beskrifning, på des brukande går något ifrån deras, så vil jag införa den: Jämnan tages hälst om våren, när snön nyss gått af honom, torkas mycket väl; och då man bil bruka honom, mårar man den sönder emellan händerna, lägger garn i en kopparkettil hvartals, och strör deremellan af den söndermårade Jämnan, låter det så ligga några dagar at syras, til man ser, at garnet tagit färg til sig; vil man sätta det på elden at kokas litet, skadar intet; sedan tages det upp, sköljes och torkas; somliga bruka at alun-beta garnet förut, andra ej, doch är der förra bättre.
Hypericum perforatum
MäkikuismaHYPERICUM floribus trigynis, caule ancipiti, foliis punctatis obtusis. Linn. Fl. Svec. 625.
Hypericum vulgare. Bauh. pin. 279.
Johannis-ört.
Knåpparna med en del af stielken tages före än de slå ut, och torkas, då man sedan kan spara dem huru länge man vil, och bruka dem på det sätt at yllegarnet, som man vil färga, betes i alun-vatn, tages upp och torkas, lägges å nyö tillika med förenämnde knåppar i samma alun-vatn, och sättes öfver elden at kokas, til man ser at garnet bekommer en vacker guhl färg.
Thalictrum = ängelmät = ruta?THALICTRUM caule folioso sulcato, panicula multiplici erecta. Linn. Flor. Svec. 453.
Ruta pratensis. Till. ic. 98
Yllegarnet betes förut uti alun, torkas, sedan tager man färska blad af Thalictrum, kokar yllegatnet tillika med dem, då det blifver ganska gulhlt.
Rhamnus frangula
KorpipaatsamaRHAMNUS inermis, floribus monogynis hermaphroditis. Linn. Fl. Svec. 194.
Frangula. Dod. pempe. 784
Brakved.
Man tager barken om våren, då trädet safvar; denne barken glömmer man så länge tils man behöfver bruka honom; når man nu vil färga, bryter man den något små, lägger den då anten i färskt svagdricka eller i färsk ost-vassla at blötas i 3. dygn; derpå kokar man den upp i samma vätska, som man blött den uti, lägger ullgarnet deri, och låter få koka en liten stund, färgen blir nog vacker; men går man i Solen, så mörknar den.
Persicaria maculosa
Hanhentatar
ÅkerpilörtPERSICARIA floribus hexandris digynis. Linn. Flor. Svec. 319.
Persicaria mitis. Nauh. hist. 3. p. 779.
Jung fru-tvål.
Med denne skal färgas ljusguhlt således, at garnet alun-betes, torkas, Jungfru-tvålen hackas sönder, lägges hvarstals med garnet, kokas upp, sköljes i åvatn.
Usnea?
Naava
SkägglavLICHEN filamentosus pendulus, ramis implexis, scutellis radiatis. Linn. Fl. Svec. 984.
Muscus arboreus villosus. Bauh. hist. 3. p. 363.
Laf.
Man tager laf af Björk eller gran, lägger i en gryta, kokar det samma, alum-beter tyget förut, och lägger i samma gryta, låter koka en stund: om man lägger grått ullgarn häri, lägs det blifva grönt.
Berberis vulgaris
RuostehappomarjaBERBERIS filamentosus pendulus, ramis implexis, scutellis radiatis. Linn. Fl. Svec. 984.
Berberis dumetorum. Bauh. pin. 454.
Berberis, Barbruris.
Man tager barken af rötterne medan den är färsk, (emedan den eljest ej skal duga) sköljer väl jorden från honom, lägger honom osönderstött i vatn at koka; derpå lägger man ullgarnet deri, och låter blifva deri en liten stund.
Galium verum
Keltamatara
gulmåraGALLIUM foliis plurimis linearibus, ramis floriferis brevibus. Linn. Flor. Svec. 116.
Gallium luteum. Bauh. pin. 335.
Junfru Mariæ Sängbalm.
Man tager dennes blomster, skär dem sönder, lägger i en gryta at koka; yllet, som man ärnar färga, betes uti alun, i vilket ylle sedan tillika med alun-vatnet lägges uti grytan, och kokas tils man ser, at det blir gult, då det tages af elden, yllet sköljes i vatn, och torkas.
Hippophaë rhamnoides
Tyrni (hopeatyrni)
HavtornHIPPOHAE. Linn. Fl. Svec. 815.
Rhamnus salicis folio angustiore, fructu flavescente. Bauh. pin. 755.
Hafstörne. Haftorn.
At man med detta Trädets bär skal kunna färga gult, gifver mig förjande Försök anledning at tro. Förledit är plåckade jag vid mitt vistande vid Griselhamn en hop af des bär, i mening at försöka om deraf kunde prässas vin, eller nägon annan behagelig dryck, eller åtminflone ättika, hälst som desse bär hafva en kylande och vederqueckande smak, saft något syrlig. Vid min hemkomst prässade jag saften genom et linnklädo; Når jag derefter låt tvätta klädet rent, kunde jag ej få bort den gula färgen, som blifvit deri qvar utan linnklädet behölt en stor del af den samme uti sig. Jag har sedan ej fått tilfälle at bekomma flera bär, hvarmed jag kunnat giöra nya prof; Det stode doch at försöka, om det icke torde bita bättre på ylle, besynnerligen om yllet Alun-bettes. Hvad den utprässade saften angick, så jäste den, och artade sig mycket väl, så at jag började få stora tankar der om; men då jag som bäst sägnade mig häraf, råkade Trädgårdsm'staren af förseende at slä sönder kärillet, deruti denna saften uti Källaren förvarades, och giorde all min glädje och hopp til intet. Vore önskeligit, om de, som hafva tilfålle at vislas och bo vid hafsstranden, der detta Träd i ymnoghet växer, och hvarest de lätteligen kunna få det, ville än vidare giöra Försök, så väl hvad des bruk til färgande både af bären och barken, som ock des nytta til vin, ättika eller någon annan dryck vidkommer. Skulle endera eller bägge af desse träffa in, tänk hvad nytta man tå icke hade af et träd, som växer i stor myckenhet i våra skärgårdar på de magraste ställen och i hårda stenklappuren, der ej andra träd och örter kunna komma fort och trifvas. Man bör ej sammanblanda detta hafstörne Haftorn med Hagtorn, emedan de til alla delar äro vida vägnar skilde från hvarandra.
Ei kommentteja :
Lähetä kommentti