Om förgiftade tapeter.

Helsingfors Tidningar 13, 17.2.1849

Både här i Helsingfors och på andra orter har det icke sällan inträffat, att personer lidit till lif och helsa genom förgiftade tapeter. Då detta blifwit bekant, hafwa åter andra råkat i en pinsam owisshet, huruwida icke tapeterna äfwen i deras boningsrum [?] wore för helsan skadliga. Wi äro af sådan orsak anmodade att från Post- och Fur. Tidn. för d. 20 April 1848 införa följande utlåtande af den berömde Berzelius.

"I anledning af Justitiae-Kanslerens, till Kongl. Sundhets-Kollegium afgifne Promemoria, angående skadligheten af wissa till tapeter på sednare tider mycket anwända gröna färger, och åtgärder, som kunde böra i anledning deraf widtagas, har Kongl. Kollegium derwid äskat upplysning huruwida, genom inblandning af arsenik i grön färg, det wore att befara en för helsan skadlig afdunstning, och, i detta fall, om någon utwäg i sättet för dylik färgberedning må finnas att förekomma sådan afdunstning.

"Till wördsamt swar härå får jag anföra, att en först i sednare tider upptäckt särdeles wacker grön färg, kallad Schweinfurtergrün, Mittisgrün eller Kaysergrün. och stundom, med en nyans i förgton, Papageygrün, sedan några år tillbaka begynt allmännare nyttjas till tryckta tapeter, som för sina sköna förgtoner wunnit mycket bifall.

"Denna färg består af koppar-oxid, ättiksyra och arseniksorlighet, den sistnämnsa så löst dermed förenad, att den kan genom kokning med watten, till en del utdragas. De sednare årens erfarenhet, så wäl hos oss, som i Tyskland och Frankrike, synes hafwa styrkt, att då rum, i hwilka menniskor dagligen uppehålla sig eller som anwändas till sofrum, blifwit med detta slags tapeter ompapetserade, de personer som i dessa rum dagligen wistats, efter hand begynt befinna sig i et sjuklighetstillstånd, som läkemedel ej afhjelpt, hwaraf alla warit mer eller mindre lidande, och hwilket, sedan tapeterna blifwit erfatta af andra, åter förswunnit. Man har funnit att silkwersaker, t. er. toilettsaker, öfwerdragit sig med en rödaktig, tunn hinna, som efter afpolering, åter om någon tid inställt sig. Dessa uppgifter bero på en ännu ung erfarenhet, som likwäl icke tyckes wara skäl att låta ytterligare bekräfta sig, utan att allmänhetens uppmärksamhet fästes derå.

"De skadliga inflytelserna af denna målarefärg bero icke endast på arsenikens närwaro, utan också på ättiksyrans, hwilka hafwa en särdeles benägenhet, att på hwarandra inwerka och frambringa flyktiga föreningar, hwilken stegras af den fuktighet, som alltid måste finnas i rum der menniskor ständigt uppehålla sig, särdeles då största delen af rummets inre yta blir afdunstningsyta för produkterna.
"Tapeter målas eller tryckas med wattenfärger, i hwilket detta fräudskapernas spel obehindradt fortgår. En målning med dessa färger i olja, skulle troligen förhindra det, derigenom att oljefärgen icke genomtränhes af luftens fuktighet. Men den blefwe för ändamålet, nemligen rums tapetsering, af en kostbarhet, som man gerna söker undwika när det kan ske.

"Jag anser således den åtgärd Kongl. Kollegium kan med detta ärende taga, wara att sästa allmänhetens uppmarksamhet på wådan för helsan att i rum, der menniskor dagligen wistas, begagna sig af tapeter som till större eller mindre del innehålla Schweinfurtergråun, eller dessa afsöndringar, med få ord sådana färger, som samtidigt innehålla koppar-oxid, ättiksyra och arsenik-syrlighet.

"Detta gäller likwäl icke om så kalladt Scheelesgrönt, som är en ganska wacker grön färg af arseniksyrlighet och koppar-oxid, men hwari ingen ättiksyra innehålles.
"I öfrigt will jag fästa Kongl. Kollegii uppmärksamhet derpå, att Schweinfurtergrün hörer till de häftigaste gifter, som icke borde så fritt i allmän handel försäljas. Stockholm den 20 Maj 1847.

Jac. Berzelius".