Naturen 27, 1.2.1894
Inför Manchester Association of Engineers höll hr W. Thomson nyligen ett föredrag rörande vissa ämnens skadliga inflytande pä järnoch stal, hvari talaren redogjorde för värkan af särskilda färger och fernissor, som användas till skyddande af järn- och stålkonstruktioner för röstning. För någon tid sedan hade hr Thomson blifvit uppfordrad att anställa omfattande försök för att finna den lämpligaste färgen till skyddande af en större järnkonstruktion mot invärkan af luft, regn och stänk frän hafvet. Försöken ledde hr Thomson till den slutsatsen att den röda mönjefärgen lämnar järnet det bästa skyddet.
Detta förhällande syntes förf. så mycket märkligare som mönjan själf är ett starkt oxiderande ämne. Närmare undersökningar gäfvo emellertid vid handen att det just är denna egenskap hos mönjan som ger den dess skyddande törmåga, i ty att mönjan på själfva järnet framkallar en hinna af svart, magnetisk järnoxid som hindrar uppkomsten af rost. Äfven färger beredda af andra oxiderande ämnen, t. ex. manganperoxid (brunsten), hafva enligt hvad förf. funnit egenskapen att förekomma järnets röstning.
Hr John West, sällskapets vice-president, bekräftade riktigheten af hr Thomsons rön att mönja är den bäst skyddande färgen för järnkonstruktioner.
Ei kommentteja :
Lähetä kommentti