Wiborg 96, 12.10.1859
På 18 vigter ren jernfilspån slås 71 vigter saltsyra, och man låter lösningen sko kallt. Det lösta silas genom asbest eller glaspulver, och det silade utspädes med ytterligare 11 vigter saltsyra, hvarefter blandningen hastigt upphettas till 100° och i detta skick blandas med småningom tilldrupen salpetersyra, så länge några pngor af salpetersyrlighet röja sig öfver vätskans yta; den förut i lösningen befintliga jernchloruren förvandlar sig härvid till jernchlorid. Lösningen afdunstas vid svagare värma, tills en droppa, fälld på kallt porslin eller glas, stelnar till ett fast ämne. Hela massan slås då i ett sferiskt kärl, som på ljumt ställe lemnas att svalna, väl betäckt mot luftens årkomst; den stelnar härvid till en sammanhängade klump, som söndersläs i stycken, och kan i detta skick förvaras i väl korkade glaskärl.
De sålunda erhållna jernchloriden har en vacker blodröd färg, och löser sig i vatten utan att lösningen vid utspädning fäller någon bottensats. Lösningen är fri från syra och angriper icke stålpennor eller dragstift; den kan till ritning eller lavering försättas efter behof med gummi.
Ei kommentteja :
Lähetä kommentti