utgifven af J. W. Palmstruch,
Andra Bandet.
Med Konungens nådigste Privilegium.
Stockholm,
Tryckt hos Carl Delén, 1803.
Betula pubescens, Hieskoivu
80. Betula alba.
BJÖRK. På Finska: Koiwu; på Lappska: Säke.
...
Löfven sägas gagna mot skörbjugg, maskar, gikt och stenplågor, nyttjade späda, antingen såsom té, eller i form af extrakt. Dekokt på fina sönderskurna qvistar eller späda löf, skall utvertes bota skabb. Emot gikt och reumatism inbäddas den sjuke i löfven, för att svettas. Dessa späda och friska, samlade före midsommar, och kokade i lut med litet alun, gifva åt ylle, som deri doppas, gul färg; godset kan ock först betas i alunvatten, och sedan doppas i afkoket på friska ell. torkade löf. Om löfven kokas först en timma i vatten, och krita med litet alun sedan tillsättes, samt lemnas att koka ännu timma, så fås på bottnen af kärilet en fin färgad massa, som torkad kallas schüttgult; på samma sätt, men utan krita, tillredes schüttgrönt. Med björklöfs dekokt kan äfven papper färgas. [...]
Barken är antingen grof och duger till garfning, eller fin och hvit, samt kallas Näfver. [...] Af gamla träd tages barken helst om våren, sönderslås, torkas och males, för att nyttjas i garfverier. Barken, kokad i stark lut och med tillsats af litet tjära, brukas till färgning af fiskredskap. Barkdekokt sätter på lin och hampa röd färg, och med alun gulaktig. Näfvern under fotbladet i skor, neddrager gikt och återställer fotsvett; kimrök till svart målning brannes deraf.
[Tillägg / Svenska Botanik V, 1807] Nr. 80. BJÖRK. Af askan fås en förträfflig pottaska, bäst af alla vegetabiliska lutsalter. Torra askan är ganska tjenlig att dermed rengöra dunkla anlupna fönsterglas. Gmel.
Ei kommentteja :
Lähetä kommentti