Finlands Allmänna Tidning 283, 1.12.1860
[osa tekstistä]
[...]
I kemien, hvilka tomrum, hvilka försök återstå icke att göra? Ammoniaken, detta för vextern välgörande näringsmedel, kunna vi icke producera, under det att den bildas vid den minsta animala sönderdelning. Salpetersyrade salterna, dessa de stora industriernas råämnen, äro vi nödsakade att mödosamt utdraga ur jorden, medan naturen sjelf bereder dem under våra ögon genom hemliga medel, som vi ännu icke hafva lärt känna. Krappen skulle gifva ett lika vackert scharlakansrödt som cochenillen, om icke den gula färg, som är innesluten i dess rot, kom att skada dess skiftning. Bomullen väntar ännu på den vackra färg, som glänser på våra ylle- och sidentyger.
Otaliga exempel skulle än ytterligare kunna tilläggas, men det redan anförda må vara tillräckligt för antydande af hvilka stora och vigtiga problemer återstå att lösa, innan industrien hinner till det mål, som med alla till buds stående medel eftersträfvas.
(N. D. A.)
Ei kommentteja :
Lähetä kommentti