Något om växtfärgning.

Västra Finland 77, 16.8.1917

(Införandet fördrölt).

*) Denna artikel ingick i V. F:s senaste Martha-avdelning, men genom ett misstag tyvärr endast till en del varför den här ånyo återgifves. Red.Marthor, som under sommaren ämna deltaga i växtfärgningskurser eller färga på egen hand, böra samla växterna i god tid medan färghalten är starkast. Växter, som insamlas för vinterbehov, böra torkas väl och hastigt på luftiga, skuggiga ställen. De få aldrig torka i sol. Ej heller böra de packas tillsammans förrän de äro riktigt torra, ty de kunna annars mögla och färgämnet därav taga skada. Hos några växter kan färgämnet i torrt tillstånd övergå i helt olika färgnyanser än hos samma växt som frisk och grön.

Barken kan tagas av: al, brakal, hägg, björk samt av äppelträd. De giva gulgråa utom hägg- och äppelbark som giva rödgula färger. Den bör helst tagas tidigt om våren, då saven stiger och av unga icke mosslupna grenar. Dock böra dessa vara 2 ä 3 år, - dessförinnan är färghalten i barken ringa. Som färsk giver barken en kraftigare färg än som torkad.

Björk- och allöv innehålla olika slags gul färg och samlas då det är fullmoget - vanligen vid midsommartiden - senare på sommaren giver det en svagare färg.

Nässlan innehåller som färsk gröngul, som tolkad en vacker grågul färg. Bör användas förrän den går i knopp.

Syra giver grågrön färg. Blad och stänglar användas friska före blomningen och alltid som färsk. Den brukas även som beting för svart och är som sådan oöverträfflig.

Nata användes också endast som färsk. Likaså daggkåpa.

Pors kan brukas frisk och torkad. Det är en förträfflig färgväxt och giver kraftig guldbronce - eller brun färg beroende på olika betningsmetoder. Den samlar då den är i knopp färdig att slå ut i blom.

Ljung tages också den före blomningen och giver vackra gröna eller gula färger beroende på betningen. Den kan användas både färsk och torkad. Såväl pors som ljung kunna samlas senare, men giva då svagare färghalt.

Svinlingonriset giver en gråviolett färg. Hundloka gul. Dessa två sistnämnda böra insamlas såsom porsen och ljungen före blomningen.

Vitmåra. Rötterna av denna växt samlas före blomningen, rengöras och torkas samt kunna förvaras i flere år. De innehålla ett kraftigt rött färgämne.

Skogsfräken (s. k. rävsvans), åkerfräken och ängsfräken samlas såsom fullt utvecklade och friskt gröna. De torkas och giva en grågul något rödaktig färg.

Enbär insamlas då de äro mogna (svarta) och torkas. De få dock ej torka på busken. Giva en stark gulbrun eller gråbrun färg.

Havstång innehåller en klar och vacker rödgul färg. Användes såväl färsk som torkad.

Lökskal böra Marthorna tillvarataga vid matlagningen. De innehålla ett mycket starkt och varaktigt gult färgämne.

Stenmossan, den gamla hederliga, är väl känd av de flesta marthor. Den insamlas bäst efter regn, torkas väl samt förvaras på torrt ställe. Vid färgning i järngryta ger den en rödbrun - i kopparkittel en gulbrun färg.

Så ha vi ännu Islandsmossa, renlav, granris, grankottar, granskägg, björklav, enris m. m., men när skola Marthorna hinna med allt? Ja, med god vilja och med tanke på att färgen från hemskogarna är vackrare och varmare än "påsafärgerna" räkker tiden till och går arbetet lätt.

L. H.