Pellervo 5, 1909
(Se detta års februarihäfte).
Gula färger fås af:
1) Björklöf. 250 gram alun finstötes och upplöses i ljumt vatten. I alunlösningen nedlägges 1 kg garn; så mycket vatten tillsättes, att det täcker garnet, som nu kokas i 1 timme. Härefter upptages garnet ur vätskan, klämmes torrt och lagges att torka på skuggigt ställe. I en stor kittel nedlägges nu ett tjockt []ager björklöf, på dem utbredes en del af garnet, därpå åter ett tjockt lager löf, ånyo garn och sist löf. I kitteln öses så mycket vatten, att gamen däraf täckas, hvarpå den ställes öfver elden att koka en half timme, hvarunder garnet flitigt måste omröras. Kokkärlet lyftes från elden, täckes med lock och får kallna till följande dag, då garnet tages ur kärlet, omsorgsfullt sköljes och torkas. För att få en vacker, guldgul färg behöfves c. 30 liter färskt löf per garnkilo. Bäst är vid midsommar plockadt löf. Äfven torrt löf kan användas, men mängden måste då vara större än om färskt tages.
2) Gärdsgårdsmossa. Mossa, som växer t. ex. på gamla gärdegårdar och gamla granar samlas. Ett tjockt lager sådan mossa utbredes på bottnen af kokkärlet; därpå garn och så vidare hvarftals. Öfverst mossa. I kitteln öses så mycket vatten, att garnet däraf täckes. Får koka 2 timmar. Garnet sköljes omsorgsfullt, vrides torrt, härfvorna slås raka och uppsättas till torkning.
3) Lummer (Lycopodium complanatum). Denna växer på torra ställen i skogen. Garnet väges. Färsk eller torkad lummer tages dubbelt upp emot garnets vikt. Växterna utbredas i kitteln hvarfvis under, ofvan och mellan garnet, med så mycket vatten, som ofvan redan blifvit sagdt. Kitteln kokas 2—3 timmar, hvarefter garnet urvrides och torkas. Först därefter sköljes det. På så sätt erhålles en hållbar, rödgul färg.
- H K.
Ei kommentteja :
Lähetä kommentti