Om vaxmaleri (II)

Wiborg 53, 10.7.1857

(Efter Keller och Bleichrodt).

(Forts. och slut fr. n:o 52).

Vill man åter begagna pastellfärger till detta slags vaxmåleri, så måste duken, uppspänd i ramen först på sin framsida, öfverdragas med ett jemnt och mindre starkt limmadt godt papper. Klistret härtill beredes sålunda: Stärkelsemjöl göres på vanligt sätt till tjockt klister och undefär 1/12 terpentin inröres under kokningen omsorgsfullt deruti, tills allt är väl sammanblandadt; denna omröring fortsättes allt ännu sålänge klistret är varmt. Sedan det kallnat öfverstrykes duken dermed och papperet fasttryckes dervid. Sedan detta arbete är verkställt, tillagar man vaxet för bakgrunden. Vax upplöses vid sakta koleld med terpentinolja till den tjocklek att det, sedan det kallnat, liknar ett tunnt klister; denna vaxlösning öfverstrykes såsom kall, men framför en eldbrasa, taflans båda sidor, det är: väfven på dess bakgrund och det uppklistrade papperet på framsidan, så tjockt att båda ytorna fullkomligen öfverdragas med vax. Den sålunda öfverdragna grunden, låter man om vintern torka omkring en half timme framför en sakta brasa eller på en varm kakelugn, om sommaren blott i fria luften, hvarefter terpentinoljan bortdunstat och vaxet hunnit ätertaga sin förra hårdhet och är skickligt att emottaga hvarje färgkomposition till ritningsgrund, anlagd för öfrigt på samma sätt som redan är beskrifvet till grunden för vattenfärger. Härefter utföres pastellritningen som vanligt i en eller flera färger. Ju färre olika färgande kritor härvid begagnas, dess bättre lyckad tro vi att taflan skall utfalla. Samma tro vi förhållandet vara, ehuru vi sjelfve deruti ingen erfarenghet ega, med alla de här föregående uppgifne målningssätten (utom den i olja), att de åtminstone för den i konsten mindre inkomne lättare och med större framgång utföras med några få färger, t. ex. svart och hvitt, eller brunt, savart och hvitt, eller grönt, svart och hvitt & c. med hvilka färger ganska vackra taflor kunna åstadkommas. Om nu en målning utförd med vatten- eller pastellfärger är färdig, skola färgerna fixeras, det är genomdränkas med vax, hvarigenom de lästa sig, få glans och blifva varaktiga. Detta sker genom att utsätta taflan för en sp hög värme (det är +60° Celsius) att vaxet smalter uti en ugn eller annan värmeaparat. Nodgas man till denna fizering begagna en öppen koleld, ty någon rökgifvande brasa får det icke vara, så mp man dervid vara forsiktig och alltid hålla taflan minst en fot från kolen. Då målningens yta glänser och färgerna blifvit likformigt mörkare och fylligare, så är detta ett tecken att vaxet fullkomligt smält och blifvit uppsugadt uti färgerne; målningen aflägsnas nu småningom från värmen och fpr icke förr cidroras än vaxet icke tillräckligt smultit och genomträngt färgen, kan detta upphjelpas derigenom att man håller ett hett stryklod, sådant som skråddarene bruka, eller något annat hett större jernstycke i dess närhet, så att vaxet på detta ställe smälter änyo och uppsuges af färgen. Man skulle efter denna operation ännu qvarstanna några fläckar, så är detta ett tecken att duken på detta eller dessa ställen har för litet vax, sådant måste då först anbringas på taflans baksida och derefter änyo behandlas med hett jern, tills alla flackar äro försvunna. Förhpllendet af vax till färgmässan är uti detta målningssätt ganska betydlig, hvarigenom en spdan tafla icke heller kan så sammantorka som fallet med oljo- och vanliga aqvarell- (vatten-) målningar är fallet. Keller uppgifver en slags vaxtinktur till vattenfärgens uppblandning vid vaxmåleri. Den tillredes på förlande sätt: 4 lod renad pottaska upplöses i 1/3 kanna regnvatten, vätskan upphettas till full kokning och derunder indrypes dit under ständig omröring 1/4 skålp. smält hvitt vax.

En senare, dock numera ingalunda ny, är Miss Emmy Jane's of Greenland's uppfinning och hvarföre hon i belöning skall hafva fått af Society for the encouragement of arts of London en palett af guld (den vanliga paletten, som af konstmålare begagnas, är en tunn, antingen aflangt rund eller fyrkantig, af valnots-, äppel-, päron- eller annat tatt och hårdt tradslag och uti någon torkande olja val indränkt skifva eller bricka, hvarpå olefärgerne uppstaplas och tillblandas; i mindre skala har man paletten af glas och elfenben, men den förra år för tung och bracklig, den senare för mjuk och isynnerhet dyr för att komma i allmänt bruk). Miss Greenland skall först (uppgift af Scheutz) hafva lart känna detta då nya vaxmåleri hos en Signora Parenti i Florens, hvilken erhållit underrättelse i konsten af en jesuit från Pavia. Proportionerna af fargblandningen fick hon dock ej veta; men efter många egna försök lyckades hon andå påfinna, om icke fullkomligen de samma, doch färgblandningar med vax i den fullkomliga skönhet, som de befinnas ega på den åt det engelska uppmuntringssällskapet öfverlemnade tafla, och hvilken väckt allmän beundran. Den engelska damens forfarinssätt är lika följande: Till 2 lod hvitt vax tages lika mycket gummi mastix, in lacrymis (i droppar, så rena som de utsvettas ur trädet: Pistacia lentisus, hvilket mycket odlas på grekiska archipelagon, synnerligen på Chios) och detta harts sönderstötes till grolt(?) pulfver och blandas småningom till vaxet, som hålles i lindrig smältning uti en ren och ny glacerad lerpanna under jemn omröring, till des mastixen fullkomligen smält och förenat sig med vaxet. Den smälta blandningen uthålles i kallt vatten, och sedan den stelnat, pulveriseras den uti en ren postlins- eller marmol-mortel, hvilken hålles så kall som möjligt, emedan massan annars mjuknar och klibbar tillsamman, i stället för att låta pulverisera sig. Detta pulver förvaras uti med blåsa öfverbundma glasburkar på kyligt ställe och man utlager ej mera deraf i sender, än man för tillfallet behofver använda.

Något af detta pulfver, finsiktadt genom dubbelt flor, blandas vid målningen till en upplösning af gummi arabicum i vatten, och häri inröres den färh som skall nyttjas, doch förut finrifven med vatten. Ljusa färger skola behöfva blott litet af pulfret, men ju mörkare de äro, desto mera, och svart allra mest, nästan lika mycket pulfver som färg. Att tillblanda mycket färg på en gång på paletten är ej rätt, emedan den lätt torkar; der så behofves, utbalndas färgen med liten vatten. Målningen sker som i Gouache *) och på en tafla af torrt och hprdt träd, helst ek eller valnör. Hvilket träd som hartill än må begagnas, bör det förut vara väl befriadt från sina salter, på det det ej mera ,å spricka och kasta sig (blifva snedt och vindigt); det bör väl utkokas i vatten eller vattenänga. När målningen fullkomligen torkat, borstas den med en något styf borste, allt åt en och samma led, samt öfverdrages med hvitt vax, som hålles smält vid ganska lindrig, rokfri koleld eller på en spritlampa, i en glaserad lerpanna, hvarvid noga måste observeras att vaxet icke uppvärmes till kokhelta; arbetet verställes med en styf borslpensel så att vaxöfverdraget blifver möjligast jemnt och icke för tjockt. Derefter hålles målningen emot en frisk koleld, blott så nära att vaxofverdraget kan smalta till en jemn genomskinlig yta, utan att det på något ställe sammanflyter till froppar, eller bildar ränder och blåsor. Skulle likväl blåsor upptäckas, sedan vaxet gått kallna, så hålles målningen på nytt för kolelden och vaxet uppvärmes så lindrigt som möjigt, blott att blåsorna försmälta. Efter denna färgernas fizering, gnides vaxöfverdraget försigtigt med en ren sudd af fint slitet linne.

Tolf år efteråt skall Miss Greenland uppgifvit ett annat förfarande, som hon under tiden upptäckt och funnit beqämare än det förra. Man upplöser 9 lod gummi arabicum uti 16 lod rent, kallt kallvatten, och sedan det som kan vara orent uti lösingen blifvit frånsiladt, tillsättes 14 lod klart gummi mastix, förut fint pulveriseradt. Denna upplösning och blandning verkställes uti en ny glaserad lerpanna, som sedan stalles på lindrig koleld, så länge tills mastixen under ständig omröring hunnit smalta; hela kompositionen skall dervid förlora sin genomskinlighet och blifva styf som en deg. Man bringar nu blandningen till fullkomlig sjudhelta och tillsätter derunder 10 lod hvitt vax i små bitar och småningom, samt fortsätter omrötingen tills äfven vaxet smält fullkomligt. Pannan lyftes då från elden, under fortsatt omröring uti blandningen, och sedan denna upphört sjuda, men medan den ännu är het, irores småningom 32 lod kallt vatten. Derefter silas blandningen, för att blifva fullkomligen ren, emedan mastixen alltid innehåller npgra orenligheter.

Den sålunda färdiga blandningen liknar grädda och de den med blandade färgene hafva utseende af oljefärger och målas med på samma sätt , men den skilnad likvisst att de efter omständigheterna kunna fortunnas med rent kallt vatten. De låta med lätthet fördrifva och blanda sig med hvarandra, och ett misslyckad parti kan utan svärighet borttvättas medelst en i rent vatten doppad pensel, så länge målningen ej är fixerad. Efter fixeringen motstår den deremot både vatten och fukt. Fixeringen sker såsom förut är beskrifvet. Målningen öfverdrages med hvitt smält vax och sedan det kallnat hålles ett hett strykjern deröfver, utan att målningen dermed vidröres, utan blott tills alla vaxränder efter penseln smält och jemnat sig till en slät yta, hvilken efter vaxets kallnande, lindrigt guides med slitet rent linne.

Till detta slags måleri kan äfven nyttjas antingen mastix ensamt, eller vax ensamt. Till en färgblandning af blott mastix, beredes fernissan af 24 lod mastix, med den förut nämnda blandningen af 9 lod gummi arabicum och 16 lod rent vatten, sammankokadt, hvarefter den, under afkylningen utspådes med ytterligare 24 lod vatten. En fernissa, hvari endast vax och intet mastix ingår, sammankokas af en lösning af 9 lod gummi arabicum i 24 lod vatten och 16 lod hvitt vax.

*) Gonache: ett målningssätt med vattenfärger uppblandade med gummi, hvilket kommer oljefärgernas behandling närmast, derigenom att man också vid gouachemålning betjenar sig af tjocka tackande vattenfärger, den ena på den andra, utan de, såsom vid lavyr med tunna genomskinliga flytande färger fordrifvas, den ena uti den andra.