Handeln med färgadt kaffe

Dagens Press 254, 5.12.1914

Bör afskaffas såsom i allo skadlig.

Vid Helsingin kauppiaidenyhdistys möta i går refererade handlanden Oskar Lindfors och dr S. V. Hintikka frågan om den ekonomiska förlust, som handeln med färgadt och poleradt kaffe medför. I betraktande af sakens vikt referera vi har nedan i korthet referenternas uttalanden:

För handlandena är det kandt, hurusom det hos oss ihandeln förekommande karfet till stor del är med konst till det yttre förbättradt, färgadt och poleradt. Likaså veta de atl en betydande del af den köpande allmänheten fordrar dylikt kaffe, utan att fråga efter att detsamma såsom sådant icke är ren naturprodukt. Dessutom ha sig köpmännen bekant att fargningen och den öfriga konstgjorda proceduren ingalunda gör kaffet böttre utan tvärtom.

Klart är för det första att det främmande öfverdrag, som kaffet erhåller rid färgningen, något ökar dess vikt, ty färgämnena äro ju i allmänhet tunga. Dessutom behofves vid färgning af kaffe, liksom vid annan målning, spacklingpämnen exempelvis sågspånsmjöl, hvaraf icke ringa mängder flnna användning isynnerhet när det gäller mer eller mindre aöndriga bönor. Klart är afven att i främsta rummet just sådant kaffe kommer i fråga, ty ingen börjar i oträngt mål förbättra och upphjälpa en i och för sig god och hel vara. Färgarmästarna första nog också sin sak, och veta att utnyttja varan på ett rationellt sätt. Så t. ex. bortsållas från "Santos" kaffe främst de större bönorna, af hvilka med tillsats af lämpligt färgämne erhålles ett utmärkt "Salvador"-kaffe. Med iakttagande af samma tillvägagående fås af "Rio"-kaffe ett utmärkt "Guatemala"- och "Porto Rico"-kaffe o. s. v. De dåliga och söndriga bönorna af Santos och Rio göras naturligtvis till en bättre sortering af samma slag. Understundom kan det hönda att en kaffelast blifvit sjöskadad, hvilket dock ej behofver innebära någon svårare förlust. Genom användning af de rätta metoderna kan ett kaffe af bättre kvalitet erhållas än det ursprungligen var. Och köparen skall ofta ha synnerligen svårt att påvisa det främmande hölje, hvari kaffet iklädts, och som i regeln gör det åtskilligt dyrare. Så t. ex. har man vid en jämförelse af prisen på naturligt kaffe och förändradt sådant kunnat iakttaga en förhöjning om 7—10 pfennige per tyskt kilogram. Köparen kommer sålunda att lida en afsevärd förlust vare sig han sedan köper kaffe som förändrats till annan sort eller rätt och slätt färgadt kaffe.

Hvad sedan beträffar de färgämnen, som användas, så är åtminstone i England, Frankrike, Italien och Tyskland, från hvilket land vårt färgade kaffe förskrifver sig, användningen af giftiga eller ohälsosamma färgämnen i lag förbjuden. Kontrollen härvidlag är äfven i sagda länder synnerligen strång, men är ej utetrackt till exportkaffe, i fråga om hvilket däeför hvad slags färgämnen som helst kunna användas. Visserligen är det fallet att kaffet brännes, men allt färgämne blir ej därvid aflägsnadt eller blir åtminstone kvar i form af aska.

Kaffeförfalskningens glansperiod begynte i Centraleuropa och främst i Tyskland på 90-talet. Därvid tillämpades bl. a. följande tillvägngående: Svart eller gråsvart färgades och färgas kaffe med kolstybb, således med ett jämförelsevis ofarligt ämne. Grönt uppgifves i litteraturen från 90-talet hafva åstadkommits medels ultramarin, blandningar af lämpliga gula och blå mineralfärger, malakitblått m. m. Af dessa färger kunna flere mineralfårger vara mycket skadliga, och exempelvis malakitblått år mycket giftigt och kraftigt inflammerande och i allmänhet verka de s. k. bosiska anilinfärgerna skadligt, isynnerhet på ögonen. Blått färgades enligt uppgifter från 90-tatet med berlinerblått, ultramarin, tjärfärger, tanninsyrade järnsalter. Gult färgades medals blykromat, tjärfärger, ockra. Af dessa verkar främst blykromatet skrämmande, då, frånsedt blyet, kromatema redan i och för sig äro farliga gifter. Hvitt åstadkoms genom kalkstensmjöl m. m. Desutom användes ofta talg, vax, harteer och gummiarter och i allmänhet alltid blykromatens grundfärger.

Det till Finland importerade kaffet synes öfver hufvud vara färgadt med organiska lackfärger af olika slag, samt med kalkstensmjöl, ockra o. s. v.

Någon annan statistik öfver handel med äkta och färgadt kaffe än den andelsaffärernas centralandelslag låtit upprätta torde ej finnas. Af denna framgår att tack vare lämpligt upplysningsarbete användningen af äkta kaffe ökats år för år. År 1905 försåldes sålunda endast 23% oförändrad vara, under åren 1905—1910 vidpass lika mycket naturligt som bearbetadt kaffe, medan af det genom centralandelslaget under innevarande år försålda kaffet endast omkring 30 procent synes vara färgadt. Sistsagda omständighet är dock äfven i viss grad beroende af kriget.

Hvilken förlust användningen af färgadt kaffe innebär torde under alla omständigheter ligga i öppendag. Vi böra därför, ansågo föredragarna, allvarligt bemöda oss att i detta afseende undandraga oss det tyska förmynderskapet. Då emellertid den köpande allmänheten till stor del förhåller sig likgiltig i förevarande afaeende borde köpmännen i det allmännas intresse arbeta på missförhållandets afhjälpande. Sist och slutligen vore en lagstiftningåtgärd mot importein af färgadt kaffe af behofvet påkallad.

Handlanden Lindfors' referat vid mötet utmynnade i förslagetom en hänvändning till Handelsdelegationen, i syfte att frågan om handeln med färgadt kaffe måtte upptagas på XIV allmanna köpmannamötet i Tammerfors.

***

Enligt hvad vi på förfrågan erfarit af en harvarande kaffeimportör, bedömmes vid inköpaf kaffe dettas beskaffenhet i allmänhet efter utseendet. Frestelsen ligger således nära till hands att efter föregående sortering genom färgning förläna kaffet etl vackert yttre utseende. För sådant ändamal ha de tyska kaffehusen i exporthamnarna anlagt verkliga fabriker, dar kaffet sorteras, poleras och färgas. Sålunda åstadkommes jnmn vara af godt utseende och ernås ett högrepris an för den opreparerade varan. Fallet är, att det färgade kaffe, som hos oss föres i handeln, är inköpt hos tyska kaffexportfirmor. Kaffet, som köpes direkte från produktionslandet eller från England, plägar däremot icke vara färgadt. Hvad slags färg som användes af tyskarna hede sig vår sägesman icke bekant, men trodde han icke att de vore giftiga. I hvarje händelse förstöres färgen vid kaffe's bränning.

Af ofvanstående kan man således sluta till att under år, då kaffet inköpes hufvudsakligast från Tyskland, stora mängder färgadt kaffe förekommer i handeln hos oss. Då konjunkturerna på kaffemarknaden äro sådana, att inköpetställer sig billigare på produktionsorten eller i England än hos de tyska firmorna, förekomma åter mindre mängder färgad vara.