Bladgrönt och blodröd.

Farmaceutiskt notisblad 7, 1915


Referat. Finska kemistsamfundet Vid samfundets ordinarie möte onsdagen den 10 mars förekommo följande föredrag och meddelanden:

Dr L. Forsen erhöll ett föredrag om

Bladgrönt och blodrödt.

Vår civilisations energibehof är i förhållande till den energimängd jorden besitter och erhåller försvinnande litet. En bråkdel af den energimängd solen tillför oss skulle vara tillräcklig att täcka mänsklighetens behof av värme, kraft, lyse samt kemisk energi. Ett af de största problemen för mänskligheten består därför i uppfinnandet af metoder för ett tillvaratagande af solenergin — i konstruerandet af lämpliga ackumulatorer. Utnyttjandet af kraften i jordens vattenfall är ett steg till att på indirekt väg lösa denna stora uppgift. I naturens underbara hushållning utnyttjas solvärmen direkte av växterna till skapandet af all den energi, djurvärlden i form af organisk, brännbar materie behöfver för uppehållandet af sin lifsprocess. I växterna finnes således en ackumulator, som magasinerar solenergin i för oss lätt tillgänglig form. Bortsedt från de framgångsrika försök, som de sista åren gjorts med uppfödandet af djur uteslutande med syntetiska laboratorieprodukter, vore ett djurlif på jorden omöjligt utan denna ackumulator och utan växternas insamling af solenergi. Växtens blad är ett kemiskt laboratorium eller snarare en kemisk fabrik, där luftens kolsyra omvandlas i stärkelse, hvarvid solvärmen lämnar den erforderliga energin och bladets gröna färgämne, klorofyll, förmedlar reaktionen. Att växtfärgämnet är grönt förklaras af Ståhl såsom en anpassning till det diffusa dagsljuset. Bladen äro inrättade för en absorption af de ljusstrålar, som dagligen stå dem rikast till buds, och bära därför en färg, komplementär till den på [-] rådande.

För djurens lifsprocess äger ett annat, i blodet förekommande färgämne en stor fysiologisk betydelse. Blodets röda färgämne, hämoglobinet, spelar för djurvärlden den motsatta rollen till klorofyllet för växtvärlden. Medan växternas lif är syntetiskt, producerande, kunde man betrakta djurens som analystiskt, materieförbrukande. I djurens lifsprocess, förbränningen af organisk materie, förmedlar hämoglobinet reaktionen.

Studiet af dessa två naturliga pigment har sysselsatt kemister ända från början af 1800-talet. Endast ytterst få resultat af bestående värde hade dock nåtts, innan prof. Richard Willstätter år 1906 började ägna intresse åt lösandet af denna fråga. Efter c. 10 års arbete med oförtruten energi och med användande af största delen af sitt laboratoriums arbetskraft på detta fält, har "Willstätter tack vare sin arbetsintensitet och geniala forskningsförmåga verkligen lyckats lösa frågan om dessa ämnens kemiska natur. Härvid har framgått det förvisso ytterst egendomliga faktum att de två pigmenten, bladgrönt och blodrödt, äro uppbygda af alldeles samma organiska kärna. Deras vidt skilda fysiologiska roller i naturen få väsentligen sin prägel af de olika metaller de i komplex bindning uppbära. Magnesium, från den organiska kemin kändt för sin syntetiserande förmåga, är laboranten i klorofyll-laboratoriets syntetiska arbete, medan det oxiderande järnet i blodets laboratorium förmedlar förbränningsprocessen af organisk materie.