Högl. Kgl. Bergs-Collegium,
om en,
Uppå Deß Befallning,
Uti,
Sawolax och Carelen,
Werkstäld Förrättning,
År 1792.
Stockholm,
Tryckt hos Joh. Chr. Holmberg, 1794.
(Carl Rinman.)
Inledning
[---]
s.27-28
i) Uti Laihela och Mustasari Socknar samt Yliwjäska Capell, skall erhållas en söndernmultnod Skifferjord, hwarutaf Allmogen betjenar sig wid Färgerier, men om den håller Alun eller Vitriol har jag ej hast tilfälle at utröna.
Berättelse om undersökningen i Sawolax och Carelen.
Huom.! Järnochra (useimmin muodossa järnockra) on ollut nimitys luonnossa esiintyville, maanläheisille rautayhdisteille, ei ainoastaan väreinä käytetyille rautaokrille. Rautaesiintymien yhteydessä kuitenkin usein löytyy sen rapautumisaineita, kuten värimultia, ja niiden esiintymisestä saa tästäkin artikkelista viitteitä, vaikka se ei suoraan väristä kerrokaan.1. Järnochra, eller uplöst och deponerad Järnjord, förekommer så allmänt uti Finland, at nästan ingen tract gifwes, hwarest spår därtil icke röjas. Den träffas antingen inblandad i orden, som däraf fått röd- eller gulaktig färg, eller ock uti sammangystrade större och mindre rostiga rusor tilhopa med Sten, Grus och Vegetabilier. - Där Järnochran finnes af så ren sammansättning ligga samlad til nägon bekydelig mängd på et ställe, at den icke allenast lönar arbets-kostnaden wid dess uptagning och smältning, utan gifwer någon winst, har den, i anseende til dess läge, antingen uti Sjöar eller uti Kårt och Myror, fått namn af Sjö- eller Myr-malm.
Uti hela Österbotten, öfra delen af Tawastland och Kymmenegärds Län, äro åtminstone någondera af desse Malmer öfweralt kände.
*Några af dessa Runor finnas intagne uti Herr Magister Christoff. Sananders Mythol. Fennica, under namnen Ilmarinen, Luonotaret, m. fl.At landets Inwånare ifrån urminnes tider haft kunskap om Malmernas förbrukning, eller sättet at nedsmälta dem uti små ugnar, och däraf tilwerka segt Järn, eller ock Stål, bewises af deras så kallade Runor, eller gamla fabelaktiga och uti wers författade berättelser, som ibland annar äfwen beskrifwa Myrjärnets uphof, samt orsakerna til dess olika egenskager.*
Af Historien är äfwen bekant, at de redan wid Odens framtågande genom landet woro försedde med wapen, förfärdigade af sådant Järn som de sjelfwe tilwerkat. Utom dess intyga så wäl Landtmätares relationer, som de flagg-högar och lämningar efter förfallne ugnar, hwilka ännu träffas i skogarne, at Allmogen uti nyssnämde Provincier icke längesedan, eller wid pass för 70 år tilbaka, nog allmänt brukat at smälta Sjö- och Myrmalmer, så ofta de warit i behof af Järn; men sedermera hafwa dessa tillverkningar blifwit nedlagde i samma man som antingen malmförräderne blifwit förbrukade, eller ock Inwånarne funnit era beqwämt at hämta Järnet ifrån andra orter.
Uti de orter, hwilka äro belägne närmast intil Landtryggen, och hwarest finnas icke allenast mångfaldiga Sjöar och Träsk, utan ock stora bergs-tracter, som föra en myckenhet Swafwelkies, gifwas, efter Inwånarnes tanke, flere och betydeligare lager af Sjö- och Myrmalmer, än uti andra Provincier. Af samma anledning förmodas at de äro lika ömnige uli Sawolax och Carelen; men tillika bör ihogkommas, at de här blifwit mera kände därigenom, ar icke allenast Allmogen ännu på några ställen fortfara med sina järn-smältningar, utan ock at Strömsdahls Bruk, sedan dess anläggning, underhållit däruraf sina tackjärns-bläsningar och sitt smide.
[---]
Ei kommentteja :
Lähetä kommentti