Tidning för mjölkhushållning 12, 20.3.1903
*) Äfven i smör kan färgens äkthet undersökas genom att smälta det och behandla ett par droppar på ofvan anförda sätt med saltsyra. Färgning af smöret begagnas numera ällmänt för att tillfredställa köpames fordringar att hela året rundt erhålla ett smör, till färgen lika det guldgula sommarsmöret; den önskade färgstyrkan är dock för olika marknaden ganska olika. Färgningen sker genom att före kärningen tillsätta s. k flytande smörfärg, en tjockflytande, starkt brunröd vätska, som beredes genom att i någon lämplig växtolja lösa ett växtfärgämne, orleana, äfven kalladt annatto, hvartill ofta blandas något gurkmeja för att erhålla den passande färgnyansen. På grund af sin oljehalt färgar smörfärgen blott smörfettet, men icke kärnmjölken i nämnvärd grad. På senare åren har emellertid orleanan blifvit alt dyrare, hvarför man i stället för eller jämte densamma börjat använda ett konstgjordt färgämne, en tjärfärg, som kallas "smörgult". Denna färg är i vissa hänseenden öfverlägsen orleanan, särskildt däri, att den icke så hastigt förändras af ljuset, och användes allmänt mångenstädes i utlandet; men då dess fullkomliga oskadlighet är omtvistad, torde våra mejerier göra klokast i att icke begagna smörfärg, som innehåller detta färgämne, emedan det möjligen kan försvaga vårt smörs anseende på världsmarknaden. Huruvida tjärfärger förekomma i en smörfärg, kan lätt utrönas genom att drypa ett par droppar däraf i ett litet profglas, till hälften fyldt med saltsyra, och omskaka, då saltsyran färgas starkt röd, om tjärfärger ingå, under det att den af växtfärgerna meddelas blott en gulaktig färgton.*)
Af en god smörfärg har man att fordra, att den är tillräckligt stark, så att blott ytterst små mängder behöfvas för smörets färgning, alt den i olika sändningar från samma fabrik har konstant styrka, att den är fullkomligt klar, så att inga röda färgprickar i smöret uppstå, att den icke förlänar smöret någon olämplig färgton, såsom dragningen i grönt, rödt, violett o. d, äfven då den tillsättes i större mängder för att gifva smöret starkare färg, samt slutligen att den ej meddelar smöret bismak, s. k. färgsmak. Dylik färgsmak kan uppkomma, om en olämplig olja användts i färgen, men äfven en i och för sig god smörfärg synes kunna undergå förändringar, som framkalla dylik osmak, om en skvätt får stå lång tid i ett stort kärl, så att den längre tid utsattes för luften. Från olika fabriker har smörfärgen rätt olika godhet och styrka hvarför man alltid bör anskaffa densamma från en välrenomerad sådan. - Smörfärgen bör så mycket som möjligt skyddas mot ljuset och luftens invärkan äfvensom mot frysning; af ljuset blekes den, och långvarigare beröring med luften meddelar den understundom osmak, som kan öfvergå på smöret; fryser den, afskiljes en del af färgämnet, hvarigenom den blir svagare, och "grums" kan lätt medfölja vid dess begagnande samt föranleda röda färgprickar i smöret, Färgen bör därför förvaras i en källare eller ett skåp, där den ej kan frysa, på väl tilltäppta och, såvidt de ej dagligen begagnas, väl fyllda trä- eller bleckkärl eller flaskor af mörkt glas.
*) Skulle man någon gång glömma att tillsätta färg före kärningen, kan den införlifvas med smöret tillsammans med saltet. Man utbreder den för saltningen behöfliga saltmängdon i ett tunnt lager, dryper därpå den afmätta färgmängden samt söker härvid sprida den öfver så stor fdel af saltet som möjligt. Därpå omblandas saltet noga, så att hela massan om möjligt blir likformigt färgad, hvarefter saltningen skor därmed på vanligt sätt.Den mängd smörfärg, som skall tillsättas, får rättas efter olika marknaders fodringar på olika färgstyrka och är därjämte beroende af årstid, utfodring, ras m. m. Färgmängden skall alltid beräknas på den mot till kärning föreliggande grädden svarande mjölkmängden, och efter behof användes 1-5 gram pr 100 kg häremot svarande mjölk. Man måste därför i ett mejeri alltid noga utröna den dagligen erhållna gräddmängden och motsvarande mjölkmängd samt beräkna, huru mycket mjöl som svarar mot hvarje kg grädde, så att behörigt afdrag i gräddens mjölkvärde kan göras, i händelse icke all vid skumningen erhållen grädde användes för kärning. Bristande nogrannhet härvidlag är en af vanligaste orsakerna till ojämn färg hos smöret, hvilket mer eller mindre nedsätter dess värde, särskildt om olikfärgade lager förekomma i samma drittel. Den i hvarje särskildt fall erforderliga färgmängden afmätes med ett mätglas. Vid dess tömning kvarhänger alltid något som man vanligen söker aflägsna genom ursköljning med vatten eller grädde, hvilket emellertid blott medför, att glaset nedsmetas, utan att resten aflägsnas. Lämpligare är därföre att en gång för alla bestämma återstodens storlek och afmäta en däremot svarande större mängd färg, så att glaset endast behöfver tömmas för att få med den erfoderliga färgmängden. Då glaset tömmes i kärnan, har man att efterse, att färgen rinner direkt i grädden eller mjölken och icke kommer i beröring med träet, som då suger till sig en del däraf, hvarigenom smöret får för svag färg, och härigenom har man ytterligare en rätt ofta förekommande anledning till ojämn färgning hos smöret.*)
(Ur D:r Engströms Handbok i Mejerihushållning.)
Ei kommentteja :
Lähetä kommentti