Borgåbladet 39, 20.5.1893
Herr O. G. påstår uti senaste nummer af BorgäBladet, att man å orten omöjligt kan få hållig blå färg på bomullsgarn. Då jag för närwarande är ensam färgare å orten, anhåller jag om några ord till swar. Herr O. G. säger att förut färgades bättre och billigare, men det öfwerensstämmer icke med sanningen, ty för att få en waraktig blå färg mäste man anwända indigo medelst s. k. warm kyp; — på sådant satt färgas alt bomullsgarn hos mig och på sädant satt har äfwen bomullsgarn förut färgats på orten. Hwad det widkommer, att färgarena förut blefwo rika och lade sig till stora egendomar, känner jag ej till. Herr O. G. säger att man i Kuopio och T:fors får bättre färgadt, men det är omöjligt, ty af egen erfarenhet wet jag att där färgas alldeles på samma sätt hos mig. Alla handlande hafwa på lager bomullsfabrikernas blåa garn, men oaktadt det är betydligt billigare än hos mig förgadt. anwändes det (fabrikernas) blott af sådana personer, hwilka icke bry sig om, hurudan wara de sälja. Orsaken, hwarför fabrikerna kunna färga sitt garn billigare, är den, att de till största delen anwända bresilja, hwilken kostar circa 15 p. [] då jag uteslutande anwänder indigo, hwilken kostar circa 9 á 10 mark []. Hwad anskaffande af dugligt färgämne widkommer, nämligen indigo, får jag upplysa att jag erhäller min indigo från firman Gebrüder Goldschmidt i Cassel, hwilken anses såsom den bästa i den branchen. Äkta indigo blått på bomull, såsom det färgas hos mig, håller färg till sista biten, men jag wet att i handeln förekomna bomullstyger - hwilkas garn färgats å fabrikerna och icke hålla färg — påståtts wara färgadt hos färgaren, men därtill kan jag ju ingenting göra. En kännare kan på lukten skilja emellan en hållbar färg och en icke hållbar. Då Herr O. G. anser att någonting måste göras, för att få bättre färgadt än hittils, skulle jag föreslå att Herr O. G. anlägger ett färgeri på orten, blir rik därpå och på gamla dagar lägger sig till stora egendomar.
Borgå den 18:de Maj 1893.
G. Wahrman.
Genmäle.[?] När hr W. författat ofwanstående, har han tydligen tagit sin "kyp" alldeles för warm.
Jag hade under senaste utställning tillfälle att tala med flere bomullstygstillwärkare och andra fullt kompetenta personer, i hwilkas intresse det ligger att få waraktig blå färg; men alla dessa påstodo enstämmigt, att denna icke kan åstadkommas här, hwarför de warit twungna att lata utföra färgningen i Tammerfors, där såsom kändt waraktig blå färg erhålles. Att det fås duglig färg i Kuopio, känner jag af egen erfarenhet. Om hr W. är ensam färgare på wår ort, och om ofwan antydda personer dock uttalat sig som de det gjort, ja, "därtill kan jag ju ingenting göra".
Att det fabriksfärgade bomullsgarnet mindre häller färg än färgarenas i allmänhet, anförde jag ock såsom en allmänt känd sak. Då det således war alldeles onödigt af hr W. att upprepa detta, synes han hafwa gjort det blott för att framhålla, det han "uteslutande onwänder indigo". Huru det nu hänger ihop härmed och med hans påstående, att "det som färgas hos mig håller på till sista biten", kan jag naturligtwis icke utlåta mig om. Eget låter dock i järnbredd härmed hans medgifwande, att försäljare af bomullstyger wärkligen trott sig kunna bedraga sina köpare med att pasta det deras bomullstyger af fabriksfärgadt garn skulle warit af garn "färgadt hos färgaren". Om nägon wägat sig på sådant bedrägeri. — som ju så lätt kan
upptäckas på lukten — så hwad månne detta wittnar om "den enda färgaren å orten"?
Färgarena lewererade förr billigare arbete, sade jag. Blott en uppgift från kompetent håll till bewis härpå: förut färgades här ett [] bomullsgarn - dugligt — för 20 kopek banko ungefär för 20 penni); nu är det wanliga priset 40 penni.
Tacksam för hr W:s wänliga anwisning åt mig att här anlägga ett färgeri, får jag dock upplysa, att sådant numera wore onödigt; ty en hr Donner, som i utlandet grundligt studerat färgerirörelse, har i Hywinge anlagt en sådan inrättning, där det särskildt lägges an på waraktig färg, och han skall hafwa för afsikt att här i staden börja emottaga garn till färgning.
Dessutom måste jag bekänna, att jag tywärr icke innehar förmågan att "på lukten skilja mellan hållbar färg och icke hållbar", men så "fin lukt" har jag dock, att jag genast kan märka det hr W:s swar alldeles för mycket luktar åt puff, och t. o. m. omotiwerad sådan, och utan att wara "kännare" weta ju dessutom alla, att — eget beröm luktar illa!
O. G.
Ei kommentteja :
Lähetä kommentti