utgifven af J. W. Palmstruch,
med text författad
af C. Quensel.
Tredje Bandet.
Med Konungens nådigste Privilegium.
Stockholm,
Tryckt hos Henrik A. Nordström, 1804.
Liuskalääte
170. Serratula tinctoria.
Ängskära. Skärda. Skälgräs. Svenskt färggräs. [Tillägg:] På F. Morsiamen-Kruunu.
Ängskära har länge varit en bekant färgväxt, som man träffar i somliga Landsorter ymnigt på ängar, i löfskog, vid gärdsgårdar m. m., hvarest den oftast inbergas med höet, emedan man ej känner dess stora nytta till färgning. [...]
Till gul färg på silke, ylle och linne, användes Ängskäran allmänt vid färgerierna, och som färgen nödvändigt bör bli renare och vackrare om växten är rensad och fri från andra gräs-slag, så förtjenar den redan, af detta skäl, att odlas och sås ensam, lika så väl som Vau, (n:o 82) Krapp, foderväxter m. m. Dertill kommer ännu en orsak, att den åtgår i stor mängd, emedan den nyttjas äf ven till grön färg, (då det förut gulfärgade sedan dras igenom blåkyp, eller blåfärgas och blir derigenom grönt). Växten kan således säljas med fördel och ersätta odlings omkostnaderna. Den som samlas på ängarna skall, efter Hr. Steph. Benets försäkran, sällan fås fri från gräs och främmande inblandningar och således ge en gul färg, som faller mer och mindre i grönt. Dess rätta färg går nära ljus citrongult och ger starkare olive nuancer än Vau. Ibland de flera sätt att färga med denna växt, på hvilka i de flesta hushållsböcker beskrifningar förekomma, vili jag till någon rättelse, utom det som blifvit vid föregående färgväxter nämdt, anföra exempelvis, att Ängskäran, samlad före fulla blomningen och torkad i skugga eller luftigt rum, kokas med litet kalk en timmas tid. Det förut i alunvatten kokade och sedan torkade yllegodset, lägges i färgsoppan och får gul färg. Detta gula blir grönt om det doppas i blåkypen.
Till linne 1 #, tas till ex. ½ # Ängskära, som kokas i timma i 6 kannor vatten med 8 lod pottaska. Afsilade spadet lemnas att svalna något i trädkäril, då ¼ lod finstõtt spanskgröna tillsättes och om röres, att det må blanda sig; häri lägges linnegodset i timmas tid, upptages, sköljes och torkas samt blir gult.
Med tillsatts af galläpple och jernvitriol, förändras gula färgen till mörkare eller ljusare oliv.
På åtskilliga orter bruka bönderne, att koka alunbetadt yllegods med torkad och hackad Ängskära, hvartill under kokningen sedan slås lut och kokas ytterligare, då det blir gult.
Boskapen äta den torr ibland annat foder och äfven sedan man kokat den till färgning, så att man behöfver ej anse den samma såsom onyttig.
[Listattu kirjassa hakemiston kohdassa färgväxter.]
Ei kommentteja :
Lähetä kommentti