utgifven af J. W. Palmstruch,
Andra Bandet.
Med Konungens nådigste Privilegium.
Stockholm,
Tryckt hos Carl Delén, 1803.
Paatsama
109. Rhamnus frangula.
BRAKVED. Tröske. Toste. Brågon. På Finska: Paattama. Patan.
...
Till färgning användes barken, som är gröngul, och bör samlas om våren vid saftiden, torkas och sönderbrytas. I dricka blötes den 2-3 dar, kokas sedan i samma vätska och under kokningen lägges ullgarnet deri att äfven koka något litet; färgen blir gul och vacker, men mörknar i solsken. Brandgul färg sättes på ylle, om barken först skrapas och renas från den yttre näfverlika ytan, sedan kokas i vatten med litet alun och godset slutligen doppas deri några gånger. Finnarne färga dermed mörkbrunt, sedan barken legat under bar himmel ett års tid, på ett tak ell. dylikt passande ställe. [...]
Bären brukas på några orter i Tyskland, till mos för tjenstfolk, och hos oss mest till färgning. Sedan yllegodset först är kokadt med björklöf och gult, torkas det och kokas med bären, hvaraf det blir grönt. Andra bruka att stöta tillsamman både löf och bär, koka dem i vatten och lägga ullgarnet uti under kokningen; om detta efteråt lutas, blir färgen mera mörkbrun. I Frankrike färgas skinn gröna med omogna bär, och fågelfängare färga på lika sätt sinanät.
[Tillägg:] K. Vett. Akad. Handl. 1745. Till färgning sönderstötas löf och bär, samt kokas; deri lagges ullgarnet, kokas litet och blir ljusgrönt; om det efteråt doppas i lut, blir färgen mörkgrön, men är ej i solsken beständig. [...]
Fl. d. Wett. I södra Holland färgas med tillsatser krapprödt, med barken och utan tillsats starkt gult. Efter Stefferts uppgift ge båren vackra färger på betade tyger, och Dambourney har fått af rötterna olivefärg, och af omogna eller gröna bär, vacker gul, samt af de mogna med olika tillsatser violett och grön färg.
Ei kommentteja :
Lähetä kommentti