utgifven af J. W. Palmstruch,
Andra Bandet.
Med Konungens nådigste Privilegium.
Stockholm,
Tryckt hos Carl Delén, 1803.
Ahomatara
122. Galium boreale.
NORDISK GALIE. Måra. Hvit J. Marias sänghalm. Hvit Måra. På Finska: Mattara.
...
Som foderväxt rekommenderar sig icke nordiska Galien, emedan hästar äta den icke, och hornboskapen ogerna. Ej heller äger den ännu rum ibland de medicinska. Endast såsom färgväxt har den synts förtjena sin plats ibland Sv. Botanikens i första Afdelningen förekommande örter. I åtskilliga landsorter nyttjas roten till röd färg på ylle, och på somliga ställen förhöjes färgen derigenom, att godset, antingen förut eller efteråt, färgas gult med björklöf (N:o 80). Rötterna samlas tidigt om våren eller sent på hösten, ensas, torkas och stötas eller malas till mjöl. Detta blandas med mjöl af malt, eller ock kan i stället för maltet, brukas svagdricka vid kokningen. I grytan lägges godset och pulveriserade roten med sädesmjölet, hvarftals i mån af godsets myckenhet. Vatten tillslås (eller svagdricka) och kokas en stund; sedan upptages godset, sköljes och torkas.
Gal. mollugo = Galium mollugo, saksanmatara
Asper. tinct. = Asperula tinctoria, värimarattiRyska inbyggare bruka en annan Galie-art (Gal. mollugo), funnen vid Stäke, på K. Djurgård. i Upland, Roslagen m. m., jemte roten af Färgmadra (Asper. tinct.) till röd färgning, och som förmodligen nord. Galien kan på lika sätt nyttjas, anföra vi äfven deras sätt att handtera den arten, som hos dem är bruklig. Torkad och pulveriserad, antingen i trämortel eller qvarn, göres af rötternas mjöl med vatten, en tjock deg, som öfver natten sättes i varm ugn. Följande dagen tillslås mera vatten, omröres och kokas ganska väl. I vattnet som nyttjas till utspädning, koka somliga förut litet ung Ek- eller Björkbark, andra litet aska i stället, hvaraf färgen skall blifva klarare. När färgsoppan synes nog röd, doppas yllegodset 2-4 ell. 6 gånger, först i soppan ljum, men sista gången kokande; emellan hvar gång bör godset torka. Slutligen sköljes det i strömvatten och torkas. Egentliga färgämnet finnes i rotens bark eller yta, och derföre ger det svartröda pulvret, som vid lindrig stötning först erhålles, den vackraste färgen.
Ei kommentteja :
Lähetä kommentti