utgifven af J. W. Palmstruch,
med text författad
af C. Quensel.
Tredje Bandet.
Med Konungens nådigste Privilegium.
Stockholm,
Tryckt hos Henrik A. Nordström, 1804.
Keltamatara
165. Galium verum.
Gul Galie. J. Marias Sänghalm. Häninggräs. Gul mära. Sligefrö. På Finska: Mehilaiskukka. [Tillägg:] Marianpahna.
...
Under namn af J. Mar. sänghalm är denna håning-luktande Galieart temligen allmänt bekant; den växer ymrigt på torra ställen vid vägar och åkrar, strös på golfvet för sin lukts skull, och nyttjas till färgning m. m. af bönderna. [...]
Hela växten hyser en syra, som gör att den ystar mjölk; kor, som ätit mycket af den, gifva mjölk, som ystar sig eller löpnar lättare än vanligt. Den brukas derföre i synnerhet i Irland att lägas i mjölken vid ystning. I Grefskapet Chester, der god ost tillredes, brukas örten dertill; också kallas växten af Fransmännen Caille-lait. Såsom ytterligare bevis på växtens syra, kan det tilläggas att den förändrar blå växtsyror til röda. - Allt detta oaktadt, tvilla likväl somlige Auktorer (Bergius, Kröcker,) på denna växtens ystande egenskap. - Roten tuggad färgar saliven, sätter röd färg på ylle då den handteras lika med Nordisk Galie (N:o 122.) och förtärd skall den göra benen röda, liksom Krappväxten (Rub. tinct.); till färgning måste rötterna vara väl torra, annars fastnar ej färgen. [...]
Blommorna färga ylle, med tillsats af alun, vackert gult. Godset betas först i alunvatten, hvari det jemte de sönderskurna blommorna, kokas till dess det blir gult, upptages, sköljes och torkas.
[Tillägg:] Med roten kan färgas rödt; se K. Vett. Ak. Handl. 1745. s. 245.
[Listattu kirjassa hakemiston kohdassa färgväxter.]
Ei kommentteja :
Lähetä kommentti