Historisk och oeconomisk beskrifning öfwer
Calajoki sockn uti Österbotn,
med Wederbörandes tilstådielse under oeconomiæ professorens och Kongl. Sv. Wettensk. Academiens ledamots
Herr Pehr Kalms inseende,
Til offenteligit ompröfwande och almän granskning uti Åbo Academies öfre lärö sal den 9. Martii 1754. Som et academiskt försök utgifwen af
Christiern Salmenius, J. S.
Österbotninge,
Åbo, Tryckt hos Directeuren och Kongl. Boktr. i Stor-Förstendömet Finland, Jacob Merckell.
[Tekstiin lisätty kappaleita lukemisen helpottamiseksi]
[---]
§. 10.
Inga särdeles mineralier har man här ännu blifwit warse; berget Gunnars, hwilket Herr Tuneld uti sin greographiska beskrifning, efter den underrättelse han fått, giör til Silfwerbärg, befinnes efter wittra mäns ompröfwande bestå af swafwel kies, och ei anledning gifwas til Silfwermalm. Järn sand finnes här på åtskilliga ställen, och har den i Alawiesca blifwit tagen uti ymnoghet, så at några gårdar, då deras Järn hamrar warit i ständ, tilwärckat järn deraf; äfwen berättas järnmalm finnas somligstädes på siöbotten. I Pidisjärfwi upgräfwes en förttreffelig lius ocker, eller så kallat Kyller färga, denne wackra mullen ligger på et lågt ställe, är af rödaktig fär, och smaltes lätt i watnet; til denna liusockren stöter et bärg, hwars ena kant öfwerhöljes af denna myllan; de där närmast intil boende nyttia henne til zirar, och bruka öfwerstryka sina kislor med myllan, blandad med tiärnwatten.
Til bryn och qwarnstenar pläga somliga innewånare utwälja de basta o[c]h lämpligaste stenar ifrån Forsse stränderne och steniga ställen, hugga och laga desse til slata och jämne; man får dem til inre wärde och nytta ibland så gode, som de, hwilka ifrån andra orter hitföras, och dyrt betalas måste. Tegel slås här til egit behof, och är wid dess tilwärckning intet särdeles at märcka; obränt tegel nyttjas mycket i Soknen. Ingen Kalcksteen, har man ännu blifwit här warse.
Alun finnes nere mot siökanten wid de höge abackorne. Oppe i Yliwiesca Capell är et ställe Rapackonefwa kallat, som skall wara et fält, ungefärligen af 1/23 dels mils längd och bredd, samt hafwa den egenskap, at det aldrig wuxit eller wäxer något gräs, samt äfwen, at den i torra somrar skiuter upp en materia, som til alla delar har smak af alun och kan med strösta nytta brukas wid färgande, det åtskilliga försökt; äfwendledes är därstädes et ställe, hwarest boskapen om sommartiden hopetals stanna, och slicka jorden, hwaraf stället kallas nuolunperä; denne jordmän, innehållande besynnerlig sältta wid färgande och andre hustarfwelige tilredningar, har ännu ei blifwit försökt.
§. 11.
Ehuru orten ligger längt til norr, få saknas här dock ei om sommartiden hwarjehanda täcka örter och blomster, hwilka pråla med de skiönaste färgor. Den som wid samma tid reser genom desse orter, skall tro sig kommit i sielfwa Floræ rike. Mitt ändamål är ei nu at opräkna alla de wäxter här finnas. Jag wil endast nämna dem, som innewånarena weta anwända sig nytto.
De trädslagen, naturen i Socknens sköte nedsatt, äro: rön, hägg, wide, fälg, asp, ahl, biörck, wiwang, tall, gran, röda och swarta winbärs-kalsbärs buskar m. m.; af förenämnde, nyttia någre Rön til prydnad wid gården; äfwen har jag märckt dem hafwa små wackre tallar på hummelgårdarne plantterade, endast at låna dem behageligare utsicht.
Dessutom har man här tilgång på åtskilliga slags bär, som hjortron, hallon, smultron, äkerbär, blåbär, lingon, odon, tranbär, röda och swartta winbär, tågbär, kräkbär och swinbär; dock duga desse sistnämnde ej at ätas. Om nordan wädret och fråstnätterne ofta om wåren skadde de späde blommorne, kunde större ymnighet wäntas; hjortron-blommorne erfara fram för andra, wädrets skadeliga wärckan. Hjortron och lingon äro mäst de endaste, hwilka inbyggarena pläga insylta.
Det äro intet särdeles många wäxter, somr folcket sig här betienar af til läkedom; Linnæa, (flor. svec. 522) af Finnarna Uwana ruohot kallad, brukas til almänt läkemedel emot benwärck, och berättes den wara mycket god därtil, enär de ömma och siuka ställen med samma Linnæa badas och hötas.
Kiellar halls bär , Fen. nasian marjat, skola, jämte det de tiänä til mångfallig läkedom, i synnerhet wara nyttiga at bota rijs hos barnen; äfwen ei oäfne at dämpa swulster.
Med rågmiöl, sint tuggadt ahlbarck och litet af tuggadt widebarck, skall rosan dämpas; om än rosan wunnit högsta insteg, skall dock detta, näst den Högstas hielp, biträd til siukans fördrifwande; annors giöres af wide-barck et läkemedel emot ormbett, som hålles kraftigt, at utdraga och utsuga förgistet.
Med miölon rijs (flor. Svec. 339) Fen. Sian marja warret, hela bonde gummorne lame och haltte Kreatur, och boskap, som sätt lyte, the koka örten braf länge i watn, och höta sedan Creaturet med den kokade örten. Fattigare inbyggiare hafwa warit twungne, i synnerhet då misswext är infallit, at förnöja sin hungroga mage med barck och mässe bröd; det senare bakade brödet, har wid knädningen blifwit utblandat med allahanda slags bär, et sådant bröd får då en smak af sött-surt rågbröd, och bekommer dess nyttiare ei illa.
Strandrågen, (flor. Svec. 106) hafwa de försökt bland andre, at anwända sig til nytta, men ei kunnat komma til så alment bruk.
Uti sidsta fattiga åren tilbrachtes här en ynckelig lefnad; almogen hade ingen tilgång på näring, och måste efter all penninge utförsel sweltta; förobristen nödgade då innewånarena at söka allehanda lofliga utwägar, hwarigenom de i närwarande tilständ kunde förhielpa sig; någon af dem wid närmare omhugsan upsam först den föwer alt på hårdwalls ängarne wäxande Bistorta, flor. Svec. 321.; med denna anstältes försök, om icke den beqwämligen kunde nyttias til södö; och sedan man funnit des blommor och frö ei smaka så illa, började innewånarena af mindre wilkor uti dessa fattiga år betiäna sig af dem til maat; man nyttiade den med största förmän til miöl, som och i stället för ärter; alle, hwilka hade boskap, tilredde af Bistortan, som malad eller hel war, med miölck, en härlig och wälsmakande rätt; de fattigare kokade denna i watten, och äro med ingen osmak den af henne kokade wällingen; jag har sielf hört dem berömma den tilredda maten af denna ört, och yttra sig, at om de med mixwäxt är än blefwo hemsökte, wore denne, en af de aldrabäste, til hwilken de skulle trygga sig; eljes äten blomman af dem, men ei roten, som hon står, enär de äro stadde på ängarne.
Rumex Flor. Svec. 295. är äfweb här med fördel brukar til bröd. Kål och ärter har almogen utsädde, som utgiör mästa winter kosten. Lingon med rågmiöl i hopblandade nyttia somliga til wälplägning, då besök af förnämare anställas. Uti dricka lägga de ei några örter; somliga, saft så, utkrydda bränwined med Lilio Convallio Flor. Svec. 273. och Tallstruntar. Utaf Vides blommor hafwa wisse Ständs Perfoner börjat tilwärcka bomull, som går någorlunda an och ei särdeles misslyckats; bomullen är anwänt til stopningar.
Säfaxen on todennäköisimmin järviruoko. Säv tarkoittaa järvikaislaa, mutta suomenkielessä järviruokosta puhutaan usein kaislana. Ax tarkoitaa ruokon päässä olevaa tupsukukintoa.Följande örter bruka innewånanerna i synnerhet at färga med; Säfaxen, då de äro i sin grönska, tagne af qwinfolcken, och med alun betade, kokade och rörde flitigt omkring, gifwa ullgarn doppat deri en behagelig grön färg.
Med Matarat färgas röt, hwartil roten, men ei Knopparne, är tienlig; den reglan föreskrifwa bonde gummorne wid tagandet, at örten med rötterna tidigt bör tagas, ty annoths förswagas rötterne, när de förwäxa, hwaraf de til nyttan befinnas otiängligare.
En ört Johannexen ruohot, kallad, (lär ofelbart wara Tanacetum), pläga de färga grönt med, och gifwer örten en behagelig färg; wäxer i skiaren på holmar, emellan stenmarck.
Sten-mossa, Fen. Kiwen tirot tilskyndar inbyggarena en wacker brun färg.
Lycopodium, Lin. Flor. Svec. 860., optecknas äfwen som et bland deras färge gräs; med denne färgas på det sättet, at watned med örten en tid bortat får furna, sedan kokas det furnade watnet och örten med luut, och sidst ståppas tyget uti; färgen blifwer gul.
En del färga swart med slagget af stora slip och wefwe stenar; eller gruset som ligger på botnen, blandat med swart Kärr mylla; desse tiänä dem til materialier uti detta slags färgande.
Med blomman af Hypericum Flor. Swec. 624. färgas äckta rödt.
Af biörcke löfwen hafwa innewånarena fin gula färg.
§. 19.
[Osa tekstistä]
[---]
Förr woro inbyggarena intet synnerligen wane at bry sig om något wäfwande; men nu hafwa qwinfolcken börjat med alfware äfwen winlägga sig om denna nyttiga hushållsgren. I stellet de förr på granlåt warit begifne, uphandlat dyre Cattuner, flanell och kläde til högtids drächt för sig och manfolcken, hafwa de nu sielfwe, af besynnerlig nit för sit bästa, begynt at wäfwa walmar, flaneltyg och allehanda lärfter, hwilka med den Handlande til Stockholm öfwerskickas at undergå derstädes färgande, tryckning, pressande, och öfwerskiärning, m. m.
[---]
Ei kommentteja :
Lähetä kommentti