1.1.21

Försök, at af de flesta Lafarter, (Lichenes) bereda Färgstofter, som sätta höga och vackra färgor på Ylle och Silke

Kongl. Vetenskaps-Academiens Handlingar
1804
Jan. Febr. Mart.

Åttonde och sidsta Afdelningen,
innehållande Försöken med Piplavarne (Lich. fruticulosi Linn.), Kliblasvarne (Lich. gelatinosi), Fotlafvarne, (Heliopod. Achar.) Saint tillägg af flera, hörande till de förra Afdelningarne, och några nya, med åtskilliga rättelser.

Af
Joh. P. Westring,
M. D. Kongl. Lif-Medicus.

Redan äro 12 är förslutne sedan jag började detta mödosama arbete. Blotta insamlingen af dessa växter har medtagid mycken tid, gjort gjort kostnad och besvär; ty de våra icke alla i en Provins: hvarföre jag, i flera är om sommartiden gjort långa resor genom flera af Rikets provinser, och äfven låtit håmta några från flera aflågsnare orter. Det mörker som omgaf deras kännedom och åtskillnad från hvarandra, och den villervalla genom olika namn hos Botanisterna, samt de många nya Species, som jag påfunnit, hvilka säkrast blif vit utmärkte och åtskiljde genom fibrer Masfors Comparation, tillika med Analysen, m. m. hafva sanfält orsakadt bryderi och tidspillan. Färgakonsten, såsom en ännu mycket ofullkomnad Wetenskapsgren, är ock vidlöftig, och fordrar tid och granlagenhet, samt omgjorda försök och flerfaldiga förändringar, hvartill behöfves mycken rudimateria, för att kunna komma till visshet om resultaterna. Oagtadt uppoffrandet af mina hvilostunder åt detta arbete, ser jag mig nu, efter 12 års förlopp, dock icke hafva hunnit det mål, som jag i början trodde vara nårmare: det nemligen, att mera enskilt kunna afhandla detta ämne, för att fåtta det i full gång till praktisk nytta. Jag har dock till en del vunnit något af min ånskan då jag redan sett, att Laf färgor blifvit använde i stort vid Fabrikerna härstädes: och att många fattige kunnat hafva förtjenst af dessa lafvars samlande och försälgning. Mycket återstår ännu att forska hårutinnan, som jag önskar så öfverlemna åt den, som har mera tid och lågligare tillfälle dertill än jag. Jag har gjort en början och en haflig öfverfart öfver de flesta: dock så fullständig, efter min tanke, att det kan göras efter i stort. Deras antal, som blifvit undersökte öfverstiger 150 olika slag: och jag tror, att de öfriga icke låna mödan, dels för deras knappa tillgång, dels ock för deras klena växt och ringa hatt. Hade jag velat skrifva en utförlig afhandling öfver alla dessa och hvar och en i synnerhet, så hade hvarken K. Wetenskaps-Acaderniens handlingar kunnat upptaga dem, ej eller min tid varit tillräckelig för alla de försök, som dertill fordras. Jag har imellertid icke underlåtit att utmörka dem, som förtjena både arbete och vidare forskning. Det är en generel anvisning gifven, som kan mycket minska det första brydsamma arbetet. Min tid behöfver jag för en Wetenskap, som är mig vigtigare, och som mera berättigar sig min arbetsbog. Utaf allt hvad jag erfarit härutienan, kan jag nu göra den säkra slutsats, att vi kunna draga mycken nytta och vina af dessa hittils så illa kände och äfven så illa begagnade växter. Det som nu blir angelågit, för att befordra nyttan till full verksamhet, är, att tillaga färgstofter af dessa. Dess förinnan är icke att förmoda någon särdeles vinst af dem; ty det vanliga sättet att färga medelst Lafvens kokning med godset, orsakar både öfverflödigt arbete och kostnad, då så mycket åtgår af dessa Lafvar: och ändamålet med en vacker färg vinnes sällan, om icke lafven förut dårtill är beredd.

Efter de Metoder, som jag nyttjat, till en del uppgifna i min första afhandling har jag funnit dessa växter liksom många andra kunna i afseende på färg ämnet i allmänhet delas 2:ne Classer. 1:mo Substantiva färgor, sjelfständiga, gedigna eller naturela, som icke behöfva någon särdeles beredning, emedan de äro verkeliga af naturen utarbetade färgstofter, och hafva sitt färgämne redan utveckladt och fullkomnadt. Dessa upplåtas till en del i kallt vatten och behöfva ingen annan grad värma, än den vanliga sommar värmen, för att fästa sig på silke och ylle. Sådane äro L. Chlorinus, Cinereus, Hæmatoma, Ventosus, Corallinus, Westringii, Saxatilis, Conspersus, Barbatus, Plicatus, Vulpinus, m fl. Andra åter fordra mera vårma, kokning och längre beredning, såsom L. Subcarneus, Dillenii, Farinaceus, Jubatus, Furfuraceus, Pulmonarius, Corrugatus, Cocciferus, Digitatus, Uncialis, Aduncus m. fl. Dessa behöfva icke något betningsåmne; ty de fästa sig sjelfva. Det enda och tjenligaste har jag funnit vara koksalt och saltpetter, hvaraf i synnerhet silkes färgorna så mycken glants, och blifva äfven mycket fasta. Med andra tillsatser af kalk eller salter blifva dessas färgor ofta försämrade.

2:do Till andra Klassen föras alla de öfriga, som fordra särskilt beredning, och som sålunda icke hafva sitt färgämne uti sig utveckladt. De kunna kallas Adjectiva Artificiela eller arbetade färgor. Efter deras olika natur fordra de ock ett olika tillagningssätt: såsom Umbilicaterna, hvilka alla gifva räda färgor, undantagande en enda L. Erosus, då de hållas i täppta käril, antingen med gammal Urin och litet osläkt kalk; eller som snyggare är, med 1/10 osläkt kalk mot lafvens vigt, och Salmiak 1/20, som utveckla färgen innom mycket kortare tid, och dymedelst beredas till tjenliga färgmassor eller färgstofter. Dessa färgstofters beredning gifver god anledning för Fabrikers upprättande, hvilka troligen aldrig skulle sakna tillräckelig rudimateria hos oss. a) Man har uppgifvit, att det var L. Saxatilis, som här bereddes till röd färg; men efter många förändrade försök är jag tämeligen förvissad derom, att denna icke gifver röd; men väl en hög Orange färg.Då 200 månniskor i Leith i Skottland sysselsättas och södas endast genom färgberedning af en enda Laf, neml. L. Tartareus a), som säljes ovisliga som rudimateria från Bohus skären, så skulle det tyckas vara ett ämne af vigt, att sätta i sin rätta gång. Utaf de 150 laf-Species, som jag undersökt, kan jag minst räkna 50; som förtjena att användas till färg-beredning; ty tillgången på dessa är ganska ömnig: och sålunda tyckes det, som en mycket lönande Fabriks-imättning för dessa skulle kunna påräknas. Af så mycket större skål, som vi hafva dessa växter öfverallt ömnigt nog växande, och i synnerhet då flera af andra Laf afdelningar kunna på lika sätt till lika väkra färgstofter beredas, hvilka med Umbilicaterna kunna blandas och beredas till rödfärg, såsom L. Scruposus, Impressus och Lacteus. Man gör det inkast, att dessa snart utödas? Med det förfaller mot den upplysning färom, som erfarenheten gifver oss, neml. att de vanligast åter tillväxa innom 3 till 4 år, såsom i Bohus Skären derifrån årligen flora Poster blifvit samlade af flera hundrade Skeppund. Dessa växter tyckas hafva en Polyp natur, då nästan alla delar af växten innehålla sitt frö; så att om en bit af blad eller skorpa fästes, så utväxer den omsider till en hel och full växt. De likna de små Insekterna, (Acari) som dö bort, af torrka och åter upplifvas, då de vattnas. b) Recherches chimiques: & microscopiques fur une nouvelle classe de plantes polypiers, les Conserves, les Bisses, les Tremelles &c. par Girod Chantraus. Paris 1802. Herr Girod Chantraus b) försök med Gryptogamisterna hafva visat, att en del ibland dem hafva Animalisk natur: och dessa tyckas i det nårmaste komma derintil. Sålunda skulle dessa också troligen med ringa möda kunna kultiveras, och på det sättet våra kala berg och backar göras fruktbärande på förträffeliga färgstofter. Försök borde anställas, att utså söndergnuggade växter vid första kommande snö, på berg och stenar, då de troligen skulle fästas. Sådane forskningar kunde väl höra till Botaniska området, och skulle visserligen öka värdet af denne nyttiga vetenskapen.

De sköna färgstofter, som uti dertill inrättade Fabriker tillverkades, skulle blifva en begårlig vara för inlåndsk och utlåndsk handel, och endast på det sättet borde dessa ämnen försäljas. Endast genom några dagars ljum maceration i vatten skulle de Substantiva färglafvarne så utseende af färg. Det biträde, som Chemien ännu ej kan gifva, vore, att göra dessa färgor så fasta, at luften icke kunde föråndra dem. Den tillväxt, som denna vetenskap fått i sednare tider, gör denna väntan derifrån lika så möjelig, som den nu är önskelig. Om det är våtets (hydrogens) eller Syrets (oxigens) Chemiska åverkan genom värmets biträde, som gör färgorna obeständiga, torde ännu icke vara alldeles afgjort, ehuru det sednare skulle snarast tros. En fullkomligare Chemisk undersökning torde väl en gång upplösa denna gåtan, och äfven uppfinna hjelp och medel deremot.

Emellertid hafva våra Skönfärgare, eller de som sysselsätta sig med att färga silke och tyger däraf, mycket att hämta af dessa Laffärgor. De skila hår finna ett rikt förråd af otroligt många färg-nuancer, som icke eljes så lått kunna vinnas.

För Ylle-Fabriker lofva de icke så mycket ännu, hvartill dock en mera öfvad konst omsider torde kunna förhjelpa dem. De färgor, som de gifva åt Silke, hafva den egenskapen, att vara mycket gläntsande, och en del blifva lika så fasta, som de Chinesiska.

Jag bör nu ock sluteligen göra besked för de Metoder som jag nyttjat, för att rättfärdiga mina uppgifter vid andras granskning. Som mitt ämne ifrån början endast varit att forska efter hvarje Lafs färghalt, hvilket arbetes vidlöstighet endast mätes till en del af Lafvarnes myckenhet; så har jag 1:0 dertill användt täppta käril, vanliga glasflaskor, hvilka för renligheten och odelbarheten varit de säkraste. På det sättet har jag snart kunnat upptäcka, hvilka lafvar varit Sjelfständiga färgstofter (Substantiva) då till ex. 3 till 4 quintin torrkad och söndermalen laf blifvit lagd i en sådan flaska, hvarpå blifvit håldt 3 till 4 jungfrur kallt strömvatten, fritt från salt- och jordblandningar, och flaskan med gods af ylle, silke och linne ibland, lagdt deruti, blifvit satt på varmt ställe. Innom korrtare eller längre tid har jag då funnit hvad jag haft att vänta af den lafven, såsom sjelfständigt färgstoft.

2. Dertill har jag sedan förfökt huruvida koksalt och saltpetter mera fullkomnade och fästade färgen. Skårskilta fatser hafva dertill blifvit tagna af Laf i sina flaskor, vanligen med 1/13 af dessa salter hvardera mot Lafvens vigt. Jag har funnit dessa båda salter de men lämpeliga ock öfverenskommande med Lafvarnes natur att fästa färgämnet, utan att förändra det ifrån det rätta naturliga. På silket hafva ock dessa begge salter en fördeles stark betningskraft.

3. Då färg icke kunnat erhållas efter någondera af dessa tvänne metoder, har jag ökat andra metoden med lika tillsats af lutsalt (renadt Alkali vegetab. fix.) neml. 1/13, lika vigt med de förra. Hårigenom har jag ofta funnit antingen att färgämnet blifvit fullare, eller ock till utseendet mycket föråndradt. Det för jag dock anmärka, att de färgor, som häraf uppkomma, sällan blifva så fasta, som efter de tvänne föregående metoderna. Wissa lafvar hafva ett harts ämne (resina) som då upplöses, och som tyckes förhöra Syrets kraft att Carbonifera färgstoftet, hvarigenom färgen blir olika, något föråndrad och lösare.

4. Också har jag funnit, att osläkt kalk i stället för lutsalt, efter lika proportion, ofta utarbetar med de tvänne salterna ett fullare och ömnigare färgånme; men som ej eller gör färgen särdeles fast.

5. Koppar-vitriol har den egenskapen, att göra men alla färgor mera fasta; men merendels med mera mörkhet. Jag har derföre nyttjat den till lika vigt, som de ofvannämnde salter, då jag derefter erhållit egna vackra färgor, till en del ägta eller mycket fasta. De fleste, som draga i gult eller gulbrunt, så häraf vackra åt grönt dragande färgor.

6. Då, efter de 5 uppråknade metoderna; ingen färg kunnat utvecklas utur lafvarne, har jag funnit osläkt kalk och Salmiak, till 1/10 af den förra, och 1/20 af den sednare, hafva den förmågan, att efter längre eller kortare tid, väl täppt käril, utdraga ett ömnigt färgämne. En sådan sats måste då förvaras på ett varmt ställe, af 20 eller 30 gr. värma, 8 till 14 dagar, då på det sättet, de flesta sköna gredelina, violetta, röda och flera färgor uppkomma. Om denna massa längre tid förvaras, blir färgen mera full och stark. Den kan sedan inkokas, eller på varmt ställe sättas i utdunstning till torrhet, som alltid är förmånligare; då deraf uppkomma de vackra Adjectiva eller arbetade färgstofterna. Endast denna korrta uppgift kan vara tillräckelig Clav, till Fabriks inrättning häraf. Jag har utmärkt denna min 6:te metod med namn af nya metoden, dels för abbreviation, dels ock efter som jag upptåkt den till förbättring på den besvärliga och flinkande metod, som Allmogen och äfven Fabrikerna vanligen nyttja. Jag fannt sedermera att Herr Helliot på sin tid redan uppgif vit något dylikt, som den tiden var mig alldeles obekandt; hvarföre detta icke egenteligen kan anses som en ny uppgift.

7. Både en del Substantiva och Adjectiva färg lafvar kunna genom kokning gagnas såsom färgstoft. Ibland de förra, såsom t. ex. L. Corallinus, Saxatilis, Conspersus, äro dock någre, som gifva mindre hög färg genom kokning, såsom L. Cinereus, Westringii, Corrugatus, m. fl. än genom mindre grad värma. Detta läres af öfning, och är af mig merendels utmärkt för hvar och en af Lafvarne.

Adjectiva eller arbetade färgstofter af Lafvarne kunna genom olika tilläggningar under starkare grad af värma föråndras och så olika utseend.e, Detta sker med olika betnings ämne eller tillsatsa af andra färgor. Detta sker af sjelfva färgekonsten.

Efter dessa 7 metoder har jag anstält försök med de flesta Lafvar, hvarom mina afhandlingar vittna, och jag har icke funnit någon nytta af alla andra. Sålunda har jag förgäfves sökt både genom gåsning och rötning att vinna några färgor af dem. Jag har i flera veckor och äfven månader anstält försök med åtskilliga af dem, som eljes icke gifvit någon färg, såsom L. Paschalis, Ciliaris, m. fl. men förgäfves. Färgämnet är antingen primitift, redan utarbetadt hos några, såsom i de Sjelfständiga, eller ock upplöses det hinderliga i kådämnet (Gummi) af Salterna, som ock emotstå, defss förändrande eller Carboniserand af värma. Huru vida kalk och Salmiak desoxigenera vissa lafvar, eller hindra oxigen att Carbonisera dem, tillhör Chemien att vidare undersöka. Det tyckes ännu vara en gåta i Chemien att förklara Färgornas uppkomst. Att gaserna utgöra en beståndsdel i färgämnet, tyckes vara säkert. Sålunda tro Chemisterna att Oxigen gas grundlägger röda färgen. Syror upphöja och förvandla gredelina och violetta färgen till rådhet: då deremot Alkalierna, som minska Oxigens verkan, draga dens i blått. Hydrogen gas tros grundlägga blå färgen, liksom Azot, den gula och gröna: också synes huru som Alkalierna drifva laf färgen alltid mera åt gult; och denna färg, liktom grunden till denna luft, är ock den mått allmänna i Naturen. Den Physiska förklaring, som Newton gaf på sin tid, tyckes icke vara fullkomligt upplysande. Partiklarnes figur ger oss ej redigt begrepp om saken. Ett besynnerligt som jag förut anfört, med en färglaf, L. Hirsutus, tyckes vittna härom. Då denna laf sättes efter 6:te eller nya Metoden, och lemnas i en täppt flacka några veckors tid, förlorar den alldeles sin färg, och spadet eller infusion blir nästan vattenagtig. Men om flaskan öppnas, återfår den innom en och annan minut sin vackra röda färg. Det är sålunda svårt att begripa huru färg - partiklarne här i en sådan haft kunna förändras till skapnad. Om jag på en torrkad och söndermalen L. Cocciferus håller rent strömvatten för infusion deraf, strax ingen färg; men tillblandar jag något lutsalt, så uppkommer strax innom ögonblicket en hög och full violett färg. Färgornas uppkomst är sålunda ännu mörk, och lära ännu mångfaldiga försök fordras, för att så reda härpå. Jag erkänner heldre min ovisshet hätom, än jag vill med gissningar missleda andra ifrån rätta forskningen. Erfarenheten blir emellertid bästa Läro-mästaren till dess man hunnit samla Materialer, tillräckcliga för en Systematisk byggnad. De färgor, som nu efter de 7 uppgifna Metoderna erhållas, kunna på flerfalldiga fått förändras och åkas igenom flerahanda tilläggningar och betningssätt. Också kunna en del af dessa tjena till grundämne för andra färgstofter, såsom t. ex. L. Saxatilis och Conspersus för gul och brun bresilja. Om gods färgadt brandgult af L. Conspersus efter 1:a eller 2:a metoden doppas i kall blå kyp, hvartill hålles litet Tenn Composition, efter Herr Bankrupts uppgift att färga blått, så uppkommer en vacker grått färg, nästan Saxiskt grön, som är ägta. Jag har ock funnit, att man icke behöfver göra sig besvär och kostnad med Tenn komposition, för att vinna röda färgor af de violetta ifrån arbetade färgor af Umbilikaterna och L. Tartareus, ty det samma vinnes lika så lått, om man doppar det färgade godset i väl utspädt skedvatten: man för då samma röda färgor nästan så vackra som af Consionellen. Med de röda färgstofter, som fås af Lafvarne, kan ock den dyrbara Consionellen mycket sparas, som redan är uppgifvit af dem, som hafva skrifvit om Oselljen och Persiv. Men hvad som vigtigare tyckes vara, är, att tvänne våra Lafvar kunna användas till scharlakans färg, och göra oss en besparing kanske minst till ¼ af den dyrbara Consionellen. Mina många häröfver omgjorde försök gifva mig den bästa anledning härtil: och hvad jag erfarit, skall på sitt ställe anföras. Imellertid sändes äfven prof på dylika färgor. Dessutom äro de färgor, som L. Cinereus gifver, (denna Laf, som växer så allmänt hos oss, och i vätt väder lätt kan samlas från berg och stenar) både ägta och så sköna, att denna Laf förtjenar all uppmärksamhet: och vore önskeligt, att kunna förstå konsten huru den skulle kunna cultiveras.

Efter antagna ordningen följa nu Klibb-Lafvarne (Collemata Achar.) (L. gelatinosi Linn.) på hvilka jag har förgäfves användt min möda, ty ingen af den ger någon dugelig färg. De innehålla ämne till ett volatilt salt, hvaraf de snart sättas i gåsning med elak stank. De tyckas komma nära intill Tremellæ, som Herr Girod Chantraus funnit till en del hafva Animalisk natur. Om dessas frörednings Organer äro sådane, liksom hos de andra Lafvarne, förtjenar särskilt undersökning.

Fotlafvarne (Helopodium Achar.) gifva ej eller någon särdeles färg; men deremot äro åtskillige af Piplafvarne (Cladonia Achar.) L. Fruticulosi Linn. brukbara färgstofter, hvarom hårhos följande färgprofver kunna vittna. Och för att nu så fluta detta arbete, har jag ock hårtill bifogat åtskilliga af de i andra Klasserna, som förut blifvit förbigångne, eller sedermera af mig uppfundna. Under det jag ock med samma sätt tillfälle att rätta åtskillige mistag på namn, hvarigenom man tillskrifvit vissa lafvar sådans färgor, som de icke kunna gifva. Sålunda har man redan af ålder trott, att L. Parellus gaf röd färg. Linné skref, att denna gaf röd färg, och alla hafva skrifvit så efter Linné. Jag samlade sjelf L. Parellus i Halland år 1795 och anstålde dermed åtskillige försök; men kunde aldrig så någon särdeles färg deraf, mina icke någon röd. Herr Lasteyrie i Paris skickade mig omsider den Laf som samlas i Auvergne till röd färg, och jag som deraf, at den var en blandning af flera crustacei, såsom L. Scruposus, Tartareus, och till det mena Lacteus. Sålunda har mistag på namn gifvit anledning till denna fallska uppgiften. Det samma torde gälla om L. Roccella, hvilken jag sätt af H. H. Prof. Thunberg och Swartz, men aldrig deraf kunnat så någon rödfärg. Troligen har L. Tartareus gjort gagnet under namn af L. Roccella? Det samma tror jag mig ock med visshet kunna pästå om L. Saxatilis. c) Sålunda har H. Hermtstädt i dess Grundrifs der Färbe-kunst, tryckt i Berlin 1802 uppgifvit, att följande lafvar gifva röd färg, neml. L. Saxatilis, Calcareus, Candelaris, Cocciferus, Parietinus, Juniperinus, Parellus och Roccella: af hvilka ingen åndä ger röd färg. Det vore derföre önskeligt, att våra Örtkånnare hädanefter något mera vinlade sig om örternas undersökning till natur och nytta, än blotta Botaniska beskrifningar: då vi genom den enas efterskrifning ifrån den andra icke skulle påbördas så många urätta uppgifter c).

Jag öfverlemnar nu mina Lafvar åt skickligare händer än mina, till deras förådling, och är tillfredsståld af det nöje, hvarrned de belönat min möda. En framtid må dömma, huruvida jag varit berättigad till denna vinsten. Då deras nytta blir erkänd, blir ock mitt ändamål fullkomnadt. De som utom känsla för saken, eller innom korrtare synkrets dömt mitt arbete föga annorlunda än allmogens, torde ock då öfverröstas af klarsyntare domare!

 

Klibblafvar, L. gelatinosi Linn. (Collemata Acharii).

Dessa lofva ingen nytta åt Färgerierna. De äro ock hos oss mera sällsynta; ty de trifvas helst på kalkagtiga ställen. Utaf de allmännare har jag anstält flerehanda försök; men förgäfves. De försökte åro: L. Saturninus, Discolor, Flaccidus, Lacerus, Nigrescens, Scotinus, Myriococcus, Furvus och Marginalis: Se Dr. Acharii Method Lichenum. Utaf dessa, till det mesta samlade på Öland sistl. sommar, har jag haft godt förråd till alla behöfliga försök. De hafva den egenskapen att snart gå öfver till gåsning, och gifva då ifrån sig en obehaglig lukt.

Piplafvar, L. fruticulosi Linn. (Cladoniæ Achar.) Fotlafvar, (Heliopodia Achar.) och Busklafvar, (Stereocaula Achar.)

De flesta af dessa växa ömnigt nog hos oss i skogar, på berg och ljunghedar, och en del af dem kunna invändas till nytta.

Följande äro af mig med flera omgjorda förfök undersökte:

 

HUOM.! Cladonia uncialis = Okatorvijäkälä1. L. UNCIALIS. Linn. Cladonia Uncialis Achar.

Tagglaf. Denna är mycket allmän hos oss, och kan samlas till mängd. Den innehåller ett brunt färgånme, som är vackert, och blir ganska fast.

1. Uti vatten, förvarad på varmt ställe i 7 dagar, får Ylle, som lägges deruti, efter ett dygn, en vacker Carmelit. Om den kokas, sedan den flådt så långe i maceration, blir färgen troligen starkare. Silke feck deraf en vacker Noisette.

2. Med koksalt och saltpetter, 1/13 af hvardera mot Lafvens vigt, den vanliga proportion, som jag iagttagit med alla, sedan lafven stådt i varm maceration några dagar, blef godset vackert, då Ylle feck högre Carmelit, som är ägta, och Silket en gråagtig Noisette.

3. Då lika mycket lutsalt (Alk. veg. fix.) tillsattes dessa salterna, efter lika tid och förhållande, blef Yllet mysk färgadt, och Silket af en ljusare noisette, med mycken glants.

4. I stället för lutsalt, togs osläkt kalk, då Yllet blef ljusare, men Silket fullare.

5. Till en dylik blandning tillsattes 1/13 blå vitriol, då Yllet feck en brunaktig Oliv färg, och Silket en vacker grå grön färg.

6. Efter nya metoden, med 1/10 osläkt kalk, och 1/20 salmiak emot Larvens vigt, sedan det sätt stå på varmt ställe i 7 dagar, blef Yllet vackert Carmelit färgadt, och Silket en full feuille morte.

7. Med vatten och Koppar vitriol, feck hvarken Ylle eller Silke någon fördeles färg.

8. Ej eller med K. f. och S. b. samt blå vitriol.

9. Men med K. f. och S. b., blå Vitriol och lutsalt, feck Yllet en skön mineral grön färg; men Silket endast en ljus noisette.

10. Då blå vitriol tillsattes en blandning efter n. m., blef Yllet vackert grönt; men Silket liktom föregående.

 

2. L. ADUNCUS. Achar.

Denna växer och nog allmänt hos oss, ömsom med den föregående, acta tyckes, äfven efter sitt färgförhållande, vara skilld från

Tugglafven. Denna har jag trott vara L. Uncialis Linnei, liksom den föregående L. Subulatus; men våra Botanisker hafva ändratt detta: och det kan vara det samma, blott vi kunna draga nytta deraf. Också tyckes denna vara färghaltigare än den föregående.

1. Med vatten ensamt, efter en veckas maceration på varmt ställe, får Ullgarn en vacker Carmelit, och Silket högre noisette än den förra.

2. Med K. f. ad, S. b. ingen särdeles färg; men med osläkt kalk och salmiak, en hög Carmelit, och silket en ljusare dylik färg.

3. Med K. f. och S. b., osläkt kalk och blå vitriol, får yllet en skön Olive färg, samt silket en feuille morte.

4. Om den hålles längre i maceration, får ylle godset en mörkare skön Olive; men silket blir ljusare nästan än det förra.

 

HUOM.! Cladonia subulata = Sormitorvijäkälä3. L. SUBULATUS Achar. Sw. Syl-laf.

Wäxer icke så ömnigt, som de förra. Den är ock föga olika med de förra till sitt färg förhållande.

1. Med vatten lika med de föregående.

2. Efter n. m. också tämmeligen lika.

3. Med K. f. och S. b. samt osläkt kalk, något svagare.

4. Om koppar vitriol tillägges föregående fås en skön Olive grön färg på ylle, som är alldeles ägta; men svag noisette på silke.

 

HUOM.! Cladonia rangiformis = Meritorvijäkälä4. L. PUNGENS. Ach. Sw. Shik-laf.

Figuren derpå har Dillenius gifvit, Tab. 16. f. 28. Jag har funnit den med tuberculis terminalibus fuscis. Den är icke sällsynt hos oss: växer ömnigt nog på kala backar, och nedan för berg: den är ock mycket färghaltig; hvarföre den är vårdig at råknas bland färg-stofter.

1. Med vatten, efter några dagars maceration, får Ylle gods en gulagtig Carmelit, och Silket en vacker noisette.

2. Efter andra metoden, med K. f. och S. b. får Ylle en paille gul färg, och Silket lika.

3. Efter tredje metoden, med K. f. och S. b. samt lutsalt, en fullare paille, både på Ylle och Silke.

4. Genom fjerde metoden erhålles en stark och hög vax gul färg, innom några timmar.

5. Om den blandas med L. Conspersus efter 4:de metoden, får Yllet en ljus Orange, och Silket en hög dylik, nästan Aurora färg, mycket vacker och gläntsande.

6. Om försöket anställes efter 5:te metoden, får Yllet en skön Olivegrön, och Silket en gläntsande blek feuille morte.

7. Efter N. M. får Yllet en hög mörk gul färg, och Silket en mörkare noisete.

8. Med vatten samt blå eller Koppar-Vitriol, samt litet Björkbark, efter H. Dambourneys sätt, får Ylle gods en ljus gräsgrön och Silket cn grågrön färg.

9. På lika sätt med K. f. och S. b. Koppar-Vitriol samt Björkbark, får Yllet en vacker ljus olivegrön färg, och Silket en skön ljus Carmelit. Alla dessa färgor med vitriol och Björkbark blifva ägta.

10. Efter 3:dje metoden, och B. bark, fa. blå Vitriol, får Ylle en ljus gråsgrön samt Silket en mark gläntsande noisette färg.

11. Efter 4:de metoden, med B. bark och blå Vitr., en vacker gräsgrön färg: och Silket en ljus noisette.

12. Med N. M. och tillägg af B. bark fann blå Vitr. erhålles en mycket vacker gråa färg; men Silket får en dålig noisette.

 

HUOM.! Cladonia furgata = Haaratorvijäkälä5. L. FURCATUS. Achar. Sw. Gaffel-laf. Dillen. tab. 16. fig. 27.

Denna har jag icke funnit växa så ömnigt. Den är ock icke så färghaltig, som den föregående. Finnes på backar och i skogar.

1. Med vatten ensamt ger den Yllet i början en gul färg, som omsider blir Carmelit, samt Silket en skön Carmelit.

2. Efter 2:dra metoden ingen särdeles färg; men efter 3:dje metoden får både Ylle och Silke en paille gul färg.

3. Med N. M. får Yllet en mörk paille, samt Silket en ljus Carmelit.

4. Med vatten och blå Vitr. en ljus grönagtig färg på Yllet, på Silke nästan ingen.

5. Efter längre macerat blir denna vackrare.

6. Efter N. M. med blå Vitr. en vacker mörk saft-grön färg; men Silket föga eller ingen.

7. Efter 4:de metoden ingen färg; men med tillägg af blå Vitriol fås en skön Olive grön färg på Ylle och en grågrön på Silke.

 

6. L. SPINOSUS. Achar. Sw. Törn-Laf. Dillen. hist. musc. tab. 16. f. 25.

Växer icke särdeles ömnigt hos oss. Denna has det besynnerliga, att den tyckes vara färg haltigare för Silket, än alla de föregående. För Ylle tyckes den ej vara lönande.

1. Med vatten ensamt, en mörk paille både på Ylle och Silke. Efter längre maceration får Ylle en gulagtig Carmelit, och Silket en skön ljus dylik.

2. Efter 2:dra metoden, får Ylle en vacker paille, ock Silket en skön gläntsande noisete.

3. Efter 3:dje metoden, både Ylle och Silke vacker paille.

4. Efter 6:te eller N. M. får både Ylle och Silke en stark Nankins färg.

5. Med vatten och blå Vitriol får Ylle en vacker grön färg och Silket en grå grön.

6. Efter 2:dra metoden och med blå Vitriol nästan lika, dock något starkare.

7. Efter 3:dje metoden med blå Vitriol yllet en skön och klar grön färg, samt silket en ljus grönagtig färg.

8. Efter N. M. med blå Vitr. blef yllet mycket vackert af en skön och klar grön fårg, samt silket vackert ljus grönt.

9. Efter 4:de metoden feck godset ingen fördeles färg.

 

HUOM.! Sphaerophorus globosus = Isokorallijäkälä7. L GLOBIFERUS. LINNÉ. Sphærophorus globiferus Achar. Sw. Klump-laf.

Växer ömnigt i skogarna på vissa ställen. Den är till sitt färgförhållande olika med alla de föregående. Den gifver vackra färgor, och förtjenar att samlas till œconomisk nytta.

1. Med vatten, efter första metoden, en egen Carmelit åt couleur de chair, på ylle; men på silket mycket svag.

2. Efter 2:dra metoden något ljusare, och ännu svagare på silket.

3. Efter 3:dje metoden, en vacker Ventre de Biche på ylle; men silket föga färgadt.

4. Efter 4:de metoden nästan den färg, som kallas sable du Levant; på silke noisette.

5. Efter N. M. en vacker ventre de Biche clair, på ylle; och lika på silke; men ljusare.

6. Med vatten och ensamt blå Vitr. en vacker grågrön, Ecume de mer, på ylle; men föga på silke.

7. Efter 2:dra metoden med blå Vitriol tillika, nästan lika, som föregående, dock något mörkare.

8. Efter 3:dje metoden och med blå Vitriol, en vacker Olive, eller Noisette foncé: på silke en mörk Carmelit.

9. Efter N. M. ock med blå Vitriol en vacker grön färg på ylle: och föga på silke.

 

HUOM.! Sphaerophorus fragilis = Pikkukorallijäkälä8. L. FRAGILIS. LINNÉ. Sphærophorus sterilis Achar. Sw. Skör-laf.

Växer ömnigt i skog och på backar hos oss. I färghalt kommer den nåra i likhet med den förra, och kan väl förblandas med den samma. Den är icke fattig på färg.

1. Med vatten ensamt, en ljus Hind färg, Biche clair, på ylle; men icke fördeles någon på silke.

2. Efter 2:dra metoden nästan lika.

3. Efter 3:dje metoden en vacker Ventre de Biche: och nästan lika på silke.

4. Efter 4:de metoden en mörk tobaks färg på ylle: på silke något ljusare, mycket vacker.

5. Efter N. M. en ljus Ventre de Biche på ylle: ljusare på silke.

6. Med vatten och blå Vitr. ensamt cn ljusgrön färg: på silke mycket ljus.

7. Efter 2:dra metoden med blå Vitriol en vacker mörkgrön färg, alldeles ägta: på silket ljus, åt grå grönt.

8. Efter 3:dje metoden med blå Vitriol en mörkare grön färg på ylle: och på silke en ljus Carmelit.

9. Efter N. M., och med hlå Vitriol en ljus saftgrön på ylle; men på silket nästan ingen.

 

HUOM.! Cladonia rangiferina = Harmaaporonjäkälä9. L. RANGIFERINUS. LINNÉ Cladonia Rangiferina Achar. Swe. Rehn-laf.

Växer ömnigt i våra skogar och på berg, och i synnerhet i Lappmarken, derest den utgör Renarnes föda. Den nyttjas af Läkare för Lungsigtige, i hållet för Islandslaf, såsom, ett godt och milds födämne.

Den innehåller också ett gult färgämne: och kan därföre räknas ibland färgväxter.

1. Med vatten ensamt macererad 7 dagar, ger den en stark vaxgul färg åt ylle: åt silke en mörk paille.

2. Efter 2:dra metoden får ylle en full paille, och silket lika.

3. Efter 3:dje metoden blir färgen något ljusare.

4. Efter 4:de metoden erhålles, efter några timmars maceration, en vacker ljusgul färg, både på ylle och silke.

5. Efter N, M. uppkommer ingen särdeles färg.

6. Efter 4:de metoden och blå Vitr. vinner yllet en vacker ljus Olive färg, och silket en grågtig.

7. Med vatten och blå Vitriol ensamt färgas yllet ljusgrönt, och silket grågrönt.

8. Efter 2:dra meth. med bl. Vitr. nästan lika.

9. Efter 3:dje metoden med blå Vitriol får ylle en grön Olive, och silket en dylik något ljusare.

10. Efter N. M. med blå Vitriol feck yllet en vacker grön färg, och silket en ljusare grånagtig.

(Fortsättning nästa Quartal.)

Ei kommentteja :