F. von Becker: Om blå mjölk och dess giftiga egenskaper.

Öfversigt af Finska Vetenskaps-Societens Förhandlingar
X.
1868-1869.
(Med en litogr. planche.)

Helsingfors.
J Simelli arfvingars boktryckeri, 1869.

Lehden alussa yhteenvedossa Öfversigt af förhandlingarne (osa): Hr von Becker omnämnde några fall af förgiftning genom blå mjölk, observerade af prof. Mosler i Greifswald. Närmare undersökningar hade ledt till den åsigt, att mjölkens blåa färg härror af anilin, som bildar sig genom en under vibrionernas inverkan försiggående sönderdelning af mjölkens proteinämnen.



Under sin vistelse i Giessen, år 1862, blef prof. Mosler, såsom läkare, kallad till en familie, inom hvilken modren och tre barn efter förtäring af filbunka insjuknat uti en häftig maginflammation, under det att deremot fadren, som ej deltagit i måltiden, förblef frisk. Modren, som förtärt det öfversta lagret, var svårast sjuk. Alla voro likväl så matta och orkeslösa, att de icke kunde lemna sängen. Dagen derefter befunnos patienterna lida af belaggd tunga, äckel, smärtor under bröstet, uppstltningar och elsk, sur smak. Ett ingifvet kräkmedel åstadkom rikliga uppkasningar, hvarpå diarrhé, och efter två dagar tillfriskning följde.

På tillfrågan om den förtärda mjölkens beskaffenhet, berättade modren, att den på sin yta haft en mörkblå hinna, som man ej vårdat sig om att borttaga före måltiden; äfven hade den visat en egendomlig elak smak. En dylik filbunka, som framvistes, befanns på sin yta hafva en tre linier tjock blå hinna, samt äfven djupare ned vara af ljusblå färg. Mikroskopet visade i den blåa hinnan en mängd delvis blåfärgade svampbildingar.

Ehuru blåfärgad mjölk redan ofta förut blifvit observerad, är likväl ofvananförda fall anmärkingvärdt, såsom den första i litteraturen anförda förgiftning medelst blå mjölk.

Genom förtäring af en mängd växter kan nemligen, såsom både landtbrukare, botaniker, kemister och läkare nogsamt iakttagit, mjölk ej blott färgas blå, utan äfven gul eller röd. Så upgifvas morötter, caltha palustris, safran och rhabarber meddela mjölk gul färg; krapp, galium och opuntia-arter röd; myosotis palustris, polygonum aviculare, merculialis perennis, equisetum, anchusa officinalis m. fl. blå.

Från den af förtärda växter uppkomna blåa färgen skiljer sig den i giftig mjölk förekommande, derigenom att denna sednare först uppstår 5 à 6 dagar efter mjälkningen, samt att denna, enligt af Mosler tillsammans med botanikern Hoffman anställde försök, visar sig contagiös. Tillsätter man nemligen en liten portion blå mjölk till en stor mängd vanlig, så färgar den efter några dagar denna mer eller mindre, stundom t. o. m. djupt indigo-blå. Processen påskyndas betydligt genom fuktig värme. Vidare hafva nämnde förf. funnit att de uti den giftiga blåa mjölken förekommande svamparne äro fullkomligt analoga med de i hvarje sur mjölk förekommande, samt att färgämnet ej uteslutande häftar vid de i mjölken förekommande fasta kropparne, utan är fullkomligt upplöst deri. På samma Oidium-träd såg Hpffman t. ex. några celler blåa, andra färglösa.

Enligt iakttagelser af en mängd veterinärläkare får uppkomsten af blå mjölk ej direkte tillskrifvas förtäring af dåligt, unket foder, såsom mången landtbrukare tror, utan står den städse i sammanhang med ett lindrigare gastriskt lidande hos korna. Eget nog uppträder detta fenomen mest på sensommaren, i slutet af Augusti, vid inträffande fuktig och varm väderlek, som äfven i allmänhet är gynnsam för svamparnes utveckling.

Anmärkas må att äfven vibrionerne, som uppträda öfverallt der ägghbitartade ämnen sönderfalla, oaktadt sin stora rörlighet, enligt Leuckarts undersökningar, likväl bestämdt ej äro djur, utan vegetabiliska nära svamparne (Fadenpilze) stående bildingar.

Införandet i tarmkanalen af dylika lågt strående svampbildningar (såsom möggel af olika arter, järst, mjöldryga m. fl.) förorsaka lätt förgiftnigar, ofta med dödlig påföljd. Så finner man t. ex. inom den toxikologiska litteraturen omnämndt hästar, som dött till följe af att de förtärt möglig hafra. Ut om de i blå mjölk talrikt förekommande svamparne, härror troligen den giftiga verkan äfven af ett anat nyligen deri upptäckt ämne.

För kort tid sedan publicerade nemligen prof. Erdmann uti Journal für praktische Chemie en uppsats, der han visar att proteinämnen medelst vibrioner (hvilka i detta fall verka som ett ferment) sönderfalla bland annat uti Anilinfärgämnen. Uti mjölk är det det coagulerande kaseinet som bildar utgångspunkten och materialet för bildiningen af det blåa pigmentet, som gifver alla för anilinblått (Hoffmans tripgenylrosanilin) karakteriska reaktioner. Denna mjölkens sönderdelning måste således härröra af utifrån införda svampar.

Hoffman och Fürstenberg anse, enligt anställda undersökningar, att den i hvarje mjölkkärl förekommande svamparten, penicillium glaucum, äfven åstadkommer nämnde sönderdelning; men att det blott inträffar, då de i mjölken förekommande proteinämnena genom sjukliga förhållanden hos djuret (dålig chylusbildning) äro på något sätt från normen afvikande.

Anilin åter hör till den klass af gifter, som förnämligast afficiera ryggmärgen, och dermed öfverensstämma äfven de vid ifrågavarande förgiftning observerade symptomerne af oro, ängalan, matthet, svindel och ryckningar i kroppen.

- F. von Becker.