Kongliga Vetenskaps-Academiens Handlingar, Januar. Febr. Mart. 1750
Upsatte af Henr. Theoph. Scheffer.
Ibland de frågor, som Kongl. Vet. Acadernien, - vid slutet af sistaa qvartalet för år 1739, förestalt til uplösande, äro ock desse följande
1. Om någon kan hitta på en sådan färg här hema i landet, som i godhet och pris kan svara emot Bresilien?
3. På hvad sätt den såd, som intet år ri-torr, i många år må kunna aktas, utan at taga någon skada?
7. Huru en sådan lykta ml kunna redas til, at liuset kan deruti brinna om nattetid under vatnet i en sjö, och spledes med skenet locka in fisken uti någon behåndig fiske-bragd?
Uppå dessa frågor har Herr Seländer hehagat svara, och kunna hans tankar läsas uti det så kallade Hamburgische vermischte Bibliotheque, första Bandet, sjette flycket, N:o V, tryckt i Hamburg, år 1743.
Jag är försäkrad, at det fågnar Kongl. Vet. Academien äfven så högt som mig, at Herr Seländer fastän främmande, behagat göra sig möda med at gifva Academien någon uplysning förenåmde mål, hvilket ock Academien lärer med mycken ärkänsla anse.
Och ehuruväl jag måste bekänna min oförmögenhet at kunna gifva något ytterligare ljus åt dessa Spörsmål; har jag dock tyckt mig böra dcrvid göra följande Anmärkningar, hvilka jag til Academiens skärskädande hermställer.
Hvad den första frågan angår, så år Brassilie-färgen åtskillig, i anseende til Brasillie-trädens olikhet, af hwilka färgen tilredes. Dock äro deraf i synnerhet tre slag. Det första rödt Brassilie-träd det andra gult, hvilket färgare kalla Gelbholtz, och allmanheten gul bresillia, emedan den gifver gul färg. Det tredje, Campegge-eller Campeche-träd, som färgare kalla Blauholtz: på Svenska plägar det gemenligen kallas brun bresillia. Det gifver en violett färg, men vändes med koppar til blått och med jern til brunt och svart. Alle desse Brassilie-färger, så väl som alle andre färger, hvilka af här i landet bekante Indianske trän tilredas, äro oäkta, det är, obeständige i bruket, både för Solens ljus och luften, fastän de väl kunna fästas vid ull, så at de i klädes-valkningen icke gå ut, men rön och förfarenhet visa dock, at sådane kläden lika fullt af Solen och luften ändras. Icke så, at Solen loffar färger ifrån tyget, som år dermed färgat, utan allenast at sjelfva tincturen ändrar sin art, så at den reflecterar andra strålar än tilförebe, hvilket at förhindra ännu aldrig något medel är up funnit, utan sättet at så för Solen beständiga färger på kläden, Silken och annat, är, at färga dem med sådana färg-stofter eller tingerande ämnen, hvilkas tinctur är af naturen beständig mot Solen och luften.
Herr Seländer synes i sit Svar förnämligast hafva afseende på den röda färgen. Han påstår at utur Mineral-riket äfven såväl som utur de andra natursens riken kan fås en röd färg, både at färga och måla med.
Det röda Email-glaset, som beredes af Guld-nederslag, kalladt purpura mineralis, är alt sedan Kunkels tid bekant, och förutan af andra, i den almänt bekante Tractaten, kallad Sol fine veste tydeligen beskrifvit. Men så högt des kostnad öfveritiger Brassilie-färgens, så olika är det ock til nyttan. Aldrig kan sådant gods, som ull och silke, hvartil Brassilie-träd brukas färgas- med purpura minerali, hvilken i eld påsmältes. Om ock af Guld, i skarpa vätskor uplöst, en tinctur skulle kunna fästas på sådana tyger, hvarom Herr Seländer likväl icke nämner, blefve dock kostnaden så odrägelig, at Brassilie-färgen och purpura mineralis aldrig lära kunna sättas i jämförelse mot hvarandra. Icke eller har han visat, huru utur Guld, röd Tenn-granat, Koppar eller Koppar-aska, rödt Koppar-glas, Meniun, Rubin, Granat, Röd-krita, Blodsten, Sinople, Braun-roth, Colcutor Vitrioli och flera röda jern-kalker, Cinober, Mercurius ruber, Magisterium Marcasitæ, Antimonium solare, flores Antimonii rubri, Cobolt-blüte, Roth-gullen-erts, Sandaraca mineralis, gjord röd Arsenic ock flera dylika eller andra Mineralier, kan dragas någon röd tinctur, hvarmed Ylle, Siden, Camel-garn, Bomull, Nettel-duk eller Linne kunna färgas röde, utan bekommas altid sådana tincturer utur växter eller Insecter, fästan alun, kalk, fure spiritus, vitrioler, och på åtskilligt sätt i vätskor uplöste metaller och mineralier äro oumgängelige, och tjäna så väl til färgernas fästande uti godset, som ock til deras förhöjande eller vändande i den färg som åstundas
.Til at göra mina tankar så mycket tydeligare; bör jag uttyda hvad jag här menar med färga, i hvilken mening det ock allmänt tages, nåmligen: at tincturen, som reflecterar ljuset, går in i det färgade godset, så at alla godsets delar sedan äro til deras utväxtes anseende lika synlige i den färg dem är gifven, som de förr voro i deras naturliga färg eller hvithet, innan de blefvo färgade. Hvaraf följer, at färgen ej eller kan afsköljas med rent vatten. Men då allenast något sitter såsom pulfver utanpå hären eller trädarna, som täcker deras yta, kvilket pulfver dock kan afdammas, eller afsköljas eller ock, när färgen är allenast med oljor, gummis; eller lim fast-torkad, kallar jag det ej färgadt, utan impasteradt, måladt eller anstrukit. På detta senare sättet tryckas figurer på åtskilligt gods, med mineral - och jord - färdger, blandade med oljor eller limagtiga vätskör. Men uti rätta Cattuner äro blommorna infärgade, de gula på hvit botten dock merendels undantagne.
Hvad Cochenillen beträffar, så är bekant, at des färg i skönhet vida öfvergår Brassilie-färgen, och derhos är för Sol dela luft aldeles beständig, men hvarken Tyskland eller Sverige askar detta Insect, utan, så vida man ännu vet, Indierna allena.
Vid Ultramarinen bär jag ej förbi gå, at des färg icke är i elden beständig, utan äfven såväl som Lazur-stenen, hvaraf den är beredd, har fin blånad af koppar, uplöst af naturen i en kalkagtig art, hvilken färg de, så väl som berg-blå, koppar-gröna och flera sådana, förlora, både uti åtskilliga syror och genom glödgnings-hetta eller calcination.
Här borde väl anföras, hvad som vore at märka vid Turcos- och Saphir-glas-flussars småltande, som hafva deras färg af koppar, hvarom Neri och Kunkel skrifvit; men det är för längt ifrån ändamålet af Kongl. Vetensk, Academiens fråga.
De i Frankrike så kallade Grains d'Ecarlate eller skarlakans-båren, eljest Coccus och grana kermes, hvilka böra rätteligen föras til djur-riket, men ej til växt-riket, emedan de äro Insecte-hus, hvilka fostras på vissa växter, lika som Gall-äplen på löfven; frambringas icke eller här i landet.
Safflor eller vild-saffrans blomor, flores Chartami, öfverträffa väl ganska vida Brassilie-fårgen i skönhet, men ännu mera i kostnad. Til e skålpund silkes färgande af lika full färg, fordras 16 gånger så mycket safflor i vigt, som af Brassilie.träder, och kostar åtminstone dubbelt, så at safflor-färg är 32 gånger dyrare än Brassilie til lika mycket silkes färgande af hvardera, förutan Citron-saft, Alcali, och flere kostnader, i synnerhet vid den svåra tvättningen. Desutom har H. Seländer sielf rätteligen anmärkt, at ylle ej kan färgas dermed. För Solen och Luften är denne färg lika obeständig som Bressilie-färgen, men i alt öfrigt är ingen likhet.
Ibland krapp-arter gifver väl den Zeeländska en rätt vacker färg, och allesammans gifva de beståndigaste färger ibland alla röda färg-stofter, både för Sol, Luft, tvättning med tvål och såpa, med mera; men de växa icke, åtminstone af sig sielfve, hos oss. Ehuruväl krappen, genom god skötsel, skulle kunna trifvas så väl på våra öar Gottland och Öland samt flerastädes, som den på Nederländske Zeland, väl icke utan årligt arbete, men ej eller utan stor vinst och nytta fortplantas.
Madran, hvilken redan växer vildt på dessa öar, är väl af krapp-art, men gifver icke vacker röd färg, i synnerhet på annat än ull, hvartil allenast den bäste krapp kan brukas, men ej den så kallade Färber-röthe.
Rödbeta stämmer väl öfverens med åtskilliga rön, at det skulle kunna hända, som H. Seländer säger, den gofve en röd färg, men den är här ingen infödd växt, utan fordrar mycket arbete och är kinkog, i synnerhet deruti, at ofta minsta delen eller ingen af dem blir röd, utan måstedelen bleka, så at de gifva liten eller ingen färg, hvarföre jag ej eller kan vänta någon nytta af at anställa många försök med deras plantering, utan håller jag för rådeligare, at bruka jorden til och använda arbete på krappen än på rödbetorna til detta ändamålet.
Jag kan altså ej se at denna fråga är ännu fullkomligen besvarad genom någon af de föreslagne färg-stofter, emedan alle vore Kongl. Vet. Academien förr bekante och längst för detta här i Landet brukte; större delen likna aldeles intet Brassilien, och så eller nästan inga deraf äro vårt Lands alster.
Det är bekant, at af länglig tid tilbaka är i Wester-Götland, genom urin, lika som orseille, beredd en röd färg til tämmelig myckenhet, af mossan Lichen, Lin. Flora Suec. 942., med hvilken gemene man der i orten färgar rödt, varandes denne färg så vacker, men beständigare än Brassilie-färgen. Men emedan denne växt är ibland Cryptogamis, så lärer vara svårt at finna medel til des förökande och fortplantande til så stor myckenhet fom kunde behöfvas.
Om hos oss den bästa krapp-art planterades, sköttes och framalstrades i tilräckelig myckenhets kunde måst, med cochenillens tilhjelp, Brassilie-tråden umbäras, hvilka måste dyrt köpas utifrån, och dock gifva oäkta och falska färger. I stället för det gula trädet hafve vi i Landet redan fullkomlig tilgång på åtskilliga växter, hvilke äro bekante at göra samma och bättre tjenst: äfven til svart i stället för Campeche-trädet, hvilket ock är falskt.
[---]
Ei kommentteja :
Lähetä kommentti