TALL. Fur. På Finska: Mändy. Honga.
[Tillägg:] Suckow skall utspädt tjärvatten kunna med fördel nyttjas vid garfverier och efter Dambourneys uppgift, kan barken nyttjas till brun färg.
MJÖLON. Mjölonris. Mjölbär. Linbär. På Finska: Sianpuolain. Kangasparki.
...
Vid garfverier brukas denna lilla buskart med fördel; små skinn, såsom af kalf och dyl. kunna garfvas endast med blad och stjelkar af växten; till större hudars beredning blandas de med barken af Ek och Björk. Garfämne finnes hos nästan alla växter af denna naturliga örtflock (planta bicorn.).
På ylle som betas i alunvatten, sätta blad och stjelkar grå färg, och om jern tillsättes, t. ex. jernvitriol, blir färgen svart; är godset förut i kyp blåfärgadt, samt sedan kokadt med vitriol och något vinsten, så får det vacker kastorsvärta under kokning i dekokt af Mjölon, med tillsats af något krapp (Rubia tinctor.) se Ekon. Dikt.
På de nära under jordytan liggande grenarna, i synnerhet på fuktiga ställen, finnes ofta en färg-insekt, Coccus kallad, som ger äkta röd färg, lik den Amerikanska Konsjonellen. Der de finnas i någon myckenhet, böra de samlas och genast i ugn torkas, för att till färgning kunna förvaras.
VAU.
Bladen äro lansettlika, helbräddade och platta. Blomfodret 4deladt. Blombladen 3:ne, flikiga. Fröhuset, öppet, med ett rum för många frön.
Linn. Flora Su. p. 162. Cl. 11. DODECANDR. 3:gyn. Liljebl. Sv. Fl. s. 218. Kl. 9. MÅNGMÄNNINGAR. Vett. Ak. Handl. 1755. qvart. 4. Patr. S. Hush. Jurn. 1787 Febr. s. 219. Scheff. Kem. Föreläsn. 2 Uppl. s. 481-4. Om Vejde, Krapp Vau af E. S. S. Ups. 1763.
I Skåne och vid Kalmar växer Vau vild, och förtjenar visserligen att odlas allmännare än hittills skett inom Sverige. Dess rot är årig, och trifves väl på torra och teml. magra ställen. Stjelken är alnshög; bladen ha merendels en liten tand på hvar sida vid basen. Af blombladen är det öfversta eller det udda bladet större och 4 eller 6 deladt; de öfriga 2 äro lika stora och oftast 3 - delade. Ibland hemtamda djur ätes Vau endast af får, dock ej gerna.
Såsom färgväxt är Vau af mycket värde. Med den kan förnämligast gul färg, som är beständig och klar, sättas på ylle, silke och bomull. Yllegods afkokas först med kli, och betas sedan i vatten, hvari ¼ alun och ½ vinsten i vigt emot godset är upplöst, och detta kokas ett par timmar. Sedan uppkokas rent vatten, hvari af torkade örten, till vigten lika eller något mindre än godset, lägges; kärilet eller kitteln lyftes då genast af elden, och lemnas täckt med lock att stå öfver natten: morgonen derpå låter man denna färgsoppa uppkoka, och sedan den något fått sätta sig, afhälles det klara, hvari det förut betade yllegodset inlägges och vändes flitigt. Med tillsatser af kalk och lutsalter, kan väl färgen förhöjas, men den blir också för syror ömtåligare och mindre beständig. Men igenom olika betningar och tillblandningar af t. ex. alun, koksalt, salmiak, tennsolution m. m. fås med Vau åtskilliga särskilta färger, som mer eller mindre afvika från den gula.
Silke betas utan kokning i tennsolution, som består af 4 delar skedvatten, 1 del koksalt och i del godt tenn, hvilket löses i skedvattnet öfver lindrig eld och mättas med vinstens-kristaller; i denna upplösning lemnas godset 24 immar, då det upptages, sköljes och kokas vid pass ½ timma med Vau, till vigten inemot lika med godset, hvilket får vacker och stark halmgul färg. Man kan också beta silket först i alun, sedan koka det i tvålvatten, och ändteligen lägga det i ljumt afkok på Vau, med tillsats af litet pottaska och orlean (en degartad massa, som göres af frön till Bixa orellana).
Tab. fig. 1. en förstorad blomma a öfra blombladet b. blomfodret, och c. blombladen, som sitta på sidorna d. nedra blombladet. Agmating fig. 2. samma blomma, som vid fig. 1, men utan ståndare och blomblad e. håningshus f. pistillerna eller fruktämnet fig. 3. fröhus i naturl. storlek.
[Tillägg / Svenska Botanik V, 1807] Nr. 82. VAU. Fordom brukades den både för pesten och giftiga djurs bett, och kallades derföre Theriacaria. Sprat i Hist. of the Roy. Soc. p. 299 talar om färgningen med örten.
RENFANA. Battram. Däsmegräs. Ölgräs. På Finska: Pietarruoho
...
Med Renfana kan också färgas grönt.
BJÖRK. På Finska: Koiwu; på Lappska: Säke.
...
Löfven sägas gagna mot skörbjugg, maskar, gikt och stenplågor, nyttjade späda, antingen såsom té, eller i form af extrakt. Dekokt på fina sönderskurna qvistar eller späda löf, skall utvertes bota skabb. Emot gikt och reumatism inbäddas den sjuke i löfven, för att svettas. Dessa späda och friska, samlade före midsommar, och kokade i lut med litet alun, gifva åt ylle, som deri doppas, gul färg; godset kan ock först betas i alunvatten, och sedan doppas i afkoket på friska ell. torkade löf. Om löfven kokas först en timma i vatten, och krita med litet alun sedan tillsättes, samt lemnas att koka ännu timma, så fås på bottnen af kärilet en fin färgad massa, som torkad kallas schüttgult; på samma sätt, men utan krita, tillredes schüttgrönt. Med björklöfs dekokt kan äfven papper färgas. [...]
Barken är antingen grof och duger till garfning, eller fin och hvit, samt kallas Näfver. [...] Af gamla träd tages barken helst om våren, sönderslås, torkas och males, för att nyttjas i garfverier. Barken, kokad i stark lut och med tillsats af litet tjära, brukas till färgning af fiskredskap. Barkdekokt sätter på lin och hampa röd färg, och med alun gulaktig. Näfvern under fotbladet i skor, neddrager gikt och återställer fotsvett; kimrök till svart målning brannes deraf.
[Tillägg / Svenska Botanik V, 1807] Nr. 80. BJÖRK. Af askan fås en förträfflig pottaska, bäst af alla vegetabiliska lutsalter. Torra askan är ganska tjenlig att dermed rengöra dunkla anlupna fönsterglas. Gmel.
ORSELJ-LAF. Byttelet, Böttlet. Borås -färg. Örnmossa. Bergmossa.
En skroflig, hvit, något grönaktig skorpa, med brungula eller tegelfärgade skålar med hvit svälld kant.
Linn. Fl. Su. p. 409. (Lichen Tartareus) Cl. 24. CRYPTOGAMIA, Alge. Liljebl. Sv. Fl. s. 409. Kl. 16. LÖNNGIFTE, Alger. Achar. Lichen. Sv. Prodr. p. 37. Method. Lichen. p. 165. Linn. Vestgöt. Resa s. 146. Kalm Bohusl. Resa. s. Westring i Vett. Akad. Handl. 1791. Schaerbing i Almanack 1798.
I följe af den af Hr. Dr. ACHARIUS efter fröredningen gjorda uppställning af den vidlyftiga Lichen - familjen, benämna vi denna af Botanisterna vanligen kallade Lichen Tartareus med namnet Parmelia, ett talrikt slägte, utmärkt genom sina frörednings-plättar eller skålar, omgifna med en ifrån deras väsende särskilt kant, tillskapad af sjelfva växtens kropp, hvarigenom den skiljes ifrån Lecidea, som vid Nr. 65 nämdt är.
Denna liknar en hvitaktig, något i grönt stötande ojemn skorpa, tätt fästad vid stenen. Brungula, hvitkantade plättar af olika storlek, i början urhålkade, sedan platta och slutligen kupiga och ojemna, synas här och der strödda på skorpan. En afart häraf förekommer icke sällan i Fjällen och på Gottlands och Ölands hedar sittande på jorden eller mossan. Den synes liksom grenig och gles, och mera hvit till färgen (Lichen frigidus, L.), och bör ej anses som åtskild art. Om också en gissning tillåtes oss, skulle vi äfven förmoda att Dr. ACHARII Isidium Gonatodes vore föga från denna skiljaktig.
Lång tid tillbaka har bruket af denna mossa, såsom tjenlig till färgning på samma sätt som Roccellen, varit bekant. I synnerhet, om ej helt och hållen inhemsk svensk art på branta, mest emot hafssidan liggande klippor, särdeles de Bohuslänska, har den i sednare tider utgjort en icke obetydlig handelsvara; en mängd deraf har blifvit utskeppad, som i värde vida öfverstiger 100000 R: dr; endast 1791 värderades utskeppningen ifrån Göteborg till minst en tunna guld. Men detta är den rå produkten, sådan som klippan Iemnar den. Utländningarne veta att förädla den, och återsända i ymnighet årligen ett deraf tillredt färgstoft, kändt under namn af Orselj, ett namn, som äfven gifves den kring medelhafvet hämtade Roccellen.
Mossan tillverkas dels fuktig, dels torr, malen och siktad. Hufvudfärgen den innehåller är den röda, men får, igenom tillsats af lut, ett mer eller mindre gredelint, ända till blåaktigt utseende. Den nyttjas vid silkes- och ylle-färgning, i ställe för krapp och fernbock, äfven till besparing af den ännu kostbarare konsjonellen.
Vid färgning med den fuktiga Orseljen bör deraf en lika vigt med godset, som skall färgas, dertill användas. En färgsoppa tillredes af Orseljen lagd i kittel med sjöeller regn-vatten, som sakta upphettas. Häri lägges godset, som under en måttlig kokning och omrörning deri förblifver, tills den önskade färgen erhålles, hvarefter det upptages, sköljes och torkas.
Ännu varaktigare blir färgen, om det således förut i Orselj - soppan grundade godset å nyo deri lägges, sedan en upplösning af raspadt engelskt tenn i kungsvatten blifvit tillgjuten i den åter uppkokade soppan. Utan vidare kokning omröres endast godset, och sedan upptages och sköljes. Det bör vara tillförene alldeles fritt ifrån fetma och orenlighet, samt doppas i vatten och väl utkramas innan det lägges i färgkitteln.
Tab. föreställer mossan i naturlig storlek, visar Orselj - lafven på en sten sittande Mang - fig. 1. fig. 2. är den på jorden eller mossan sittande förändringa. en stor gjord frörednings - skål.
EK. På Finska: Tammi.
...
Galläpplen tillkomma, liksom Sömntorn (Nr. 29), af en insekt (Cynips), och sitta mest på löfvens undra sida, men hårdna icke hos oss, och blifva derföre till sin verkan svagare än de Turkiska, som i handel förekomma, och samlas på andra Ekarter. Ytan är bättre än det sköra inuti; de blåaktiga och tunga ha mesta värdet, och samlas innan insekten genombårat galläpplet och utgått. De hysa af Ekens delar det starkaste sammandragande ämnet. CULLEN anser icke Galläpplen tillika med bäska medel (Gentiana & c.) invertes, såsom farliga. Andre berömma 6 uns destill. vatten, till 10 gran Gall. och 3 uns af någon sirap, hvaraf dosis är i början ett skedblad hvar 3-4 timme, och sedan mera, mot väderspänningar af slapphet i magen och tarmarna. Om så fordras, brukas: mellanåt laxermedel, Dekokt på Galläpple nyttjas. i lavement, emot värk öfver länderna af ändtarmens, svaghet, hvaraf ofta hemorroidalkrämpor uppkomma. Salfva beredes af fint pulver och svinfett eller osaltadt smör, lika delar i vigt, emot blinda gyllenådern; och är felet högt upp i tarmen, insprutas stark infusion, Dekokt kan ock till omslag eller insprutning vid förslappade utfallna delar an vändas. Af Gallapple göres svart skrifbläck: t. ex. 6 lod Gall. och 2 lod brun bresilja kokas i 5 qvart. vatten, tills 1 stop, är qvar; detta silas, får kallna, och tilläggas 2 lod ren (ej vittrad) jernvitriol och 2 lod rent gummi arab. Gallapple tinktur af ½ uns Gall, och 2 uns sprit, upptäcker med. mörk färg jern i mineralvatten. Med samma tinktur återställes gammal urblekt skrift, som dermed öfverstrykes, hvilket dock sker bättre med blodlut först, och en svag syra sedan. Galläpple med jernvitriol sätter mörka eller svarta färger på ylle, silke, läder, horn och träd.
I Hushållningen användes barken, som dertill aftages helst om våren, tillika med barken af gammal björk, till lädergarfning. Den grofva är till sålläder bäst, och den af unga träd ell. qvistar tjenligare till öfverläder. Spån och löf tjena äfven till garfning. Till svärtning nyttjas barken med jernvitriol, men fruktfodren skola dertill vara än bättre.
Med sågspån af Ek svärtas linne, och med stickor af samma träd i vin, som börjat gäsa, förbättras det.
Kasvit, joista enemmän tekstiä, omina postauksinaanSvensk botanik
utgifven af J. W. Palmstruch,
Första Bandet.
Andra upplagan.
Med Konungens nådigste Privilegium.
Stockholm,
Tryckt hos Carl Delén, 1803.
Sudenmarja, ormbärTROLLBÄRSÖRT. Ormbär. Hållbär. På Finska: Sudensilma. Sudenmarja.
[Tillägg / Svenska Botanik II, 1803]: Nr.6. TROLLBÄRSÖRT. Flora der Wetterau v. Gärtner; Meyer u. Scherbius. 1802 3. 8:vo. 4 del. Örtbladen samlade före blomningstiden, torkade och sedan kokade i vatten, sätta gul färg på linne, som förut är betadt i Alunvatten. Omogna bär ge grön färg åt Miniaturmålare. Men roten så väl som bären förorsaka, invertes tagne, kräkning och kolik: de döda åtskilliga djur, t. ex. höns.
RuostehappomarjaBerberis.
...
Polackarne koka mellanbarken med alun och färga dermed läder brandgult. Sker detta med lut, kan Saffian på lika sätt tillverkas. Om läder, färgadt med barkens afkok, sedan torkas och flere gånger doppas i Indigo upplösning med viktriol-syra, blir färgen derpå grön.
[Listattu kirjassa hakemiston kohdassa färgväxter.]
[Tillägg / Svenska Botanik II, 1803]: Nr. 24. BERBERIS. K. Vett. Akad. Handl. 1745. se 251. Med färsk rotbark och äfven med den af grenarne, färgas ylle gult, om barken sköljes och kokas i vatten, hvari godset sedan lägges. [...] Om bockskinn gnides med en yllelapp, doppad i berberissaft, får det en skön glans. Samma slags saft ger med alun högrödt bläck.
PeltoemäkkiAPTEKS - FUMAR. Jordrök. Akerrök. Gallgräs. På Finska: Linnunherne
[Tillägg / Svenska Botanik II, 1803]: Nr. 42. APTEKS - FUMAR. Recens. i Åbo L. Tidn. anf. Nr. Af utpressade och klarade saften bar Wiegleb erhållit salpeterkrystaller. Färsk och torkad, ger växten vacker gul färg, och med Indigo beständig grön.
KAMILLÖRT. Sötblomster. Lukttupper. Hvita kryddor. Hvitkullor. Kommenteblomster. På Finska: Saunakukkainen. Johannexenkukka.
[Tillägg / Svenska Botanik II, 1803]: Nr. 50. KAMILLÖRT. Fl. d. Wett. Skall kunna användas till gul färgning. Svin äta växten gerna.
RuiskaunokkiBlåklint. Åkerroser. Klint. Blåkorn. Blåklost. Båtsmansmössa. Blågubbar. På Finska: Sinikukka.
...
Den blå färg, som af blombladen genom pressning och inkokning kan erhållas, på lika sätt som vid trefärgade Violen derom nämdt är, förtjenar mera afseende. I Gentlem. Magaz. för år 1748 och Mars månad, beskrifveş beredningssättet omständligare. Blomsaften hvari litet svafvelsyrad zink (zinkvitriol) är upplöst, skall tjena till vacker färg på träd.
[Listattu kirjassa hakemiston kohdassa färgväxter.]
Calluna vulgarisLJUNG. Lyng. Ros-ling. Mo-ris. Graune. På Finska: Kanerva. Kangas-kanerva. På Lappska: Tachnas.
[Tillägg / Svenska Botanik II, 1803]: Nr. 53. LJUNG. Å. L. T. anf. st. Af rötter och stjelkar brännas goda kol, och af Ljungtopparne tillredes genom kokning gul färg.
HukanputkiVILD PERSILJA. Glis. Athäfva.
[Tillägg / Svenska Botanik II, 1803]: Nr. 64. VILD PERSILJA. anf. st. Bladen kokade i vatten färga gult.
ALLMÄN EUFORB. Ref- ormsgräs. Räfmjölk. Mjölkört. Törel. På Finska: Tyränneste.
[Tillägg / Svenska Botanik II, 1803]: Nr. 70. ALLMÄN EUFORB. I Fl. d. Wett. påminnes om sannolikheten deraf, att växten torde kunna tjena till färgning, emedan den under torkningen antar blågrön färg (jemf. Nr. 35. Veide). Saften blandad med mjölk, skall gifva den rosenröd färg. På ylle sätter den grön och under längre kokning aurora färg.
BRÄN-NÄSSLA. Nälla. Stora Näter. På Finska: Nokkonen.
...
Med stark dekokt på rötterna färgas ägg gula.
[Listattu kirjassa hakemiston kohdassa färgväxter.]
[Tillägg / Svenska Botanik II, 1803]: Nr. 68. BRÄNNÄSLA. Busch. Fortschr. in Wissensch. & c. 8vo. 1803. I Moskau har Kalugin funnit ett sätt att färga mörkgrönt med näslor, hvarföre han i belöning fått 500 Rubler m. m.
Allmän kelidon. Svalört. Sönnerdönnes. På Finska: Pääskyisenruoho.
...
Till färgning på ylle säges växten äfven kunna nyttjas.
[Listattu kirjassa hakemiston kohdassa färgväxter.]
TUSCHLAF. Tuschmossa.
...
Tuschlafven, så kallad för sin egenskap att genom ett slags tillredning ge en tuschlik färg, förtjenar äfven i annat afseende deras blick, som sköta hushållningen. Redan längre tid tillbaka har man i Småland känt sättet att medelst urin utdraga det sköna röda, nästan konsjonelllika, färgämnet ur Lafven. K. Lifmedicus WESTRING har förbättrat denna stinkande metod, neml. att genom osläckt kalk och salmiak, i vatten lagde till den pulveriserade Lafven samt passande värme, kunna fästa särskilta, i synnerhet röda färger på ylle och silke, och medelst olika tillblandningar och betningar erhålla mordoré, karmosin, gredelin, puce, violett, karmelit, ventre de biche, noisette, muse, olif, paille, m. fl., som af de å ofvan anförda ställe uppgifna rön kan inhämtas.
[Tillägg:] Nr. 65. TUSCHLAF. [...] Åtskilliga trådslag färgas med lafven grå, troligen under kokning. - Till någon rättelse för dem, som utan tillgång på K. Vett. Ak. Handl. vilja på egen hand försöka att färga ylle eller silke med den så kallade Tuschlafven, tillägges här korteligen, att de färger, som emot slutet af den hithörande texten aföras, erhållas sålunda, att lafven först blötes i rent vatten, längre eller kortare tid, ifrån några dagar till ett par veckor, antingen utan konstig varme, eller i olika varmegrader, ifrån solskensvarme till något nära kokhetta. Denna skiljaktighet i tid och varmegrad gifver, jemte olika tillsatser af salter, syror, sprit och tennkomposition (se Nr. 62), de olika färgerna. Godset doppas antingen i kalla färgsoppan, eller kokas deri vid pass eller hel timme. Tillsatsen af det salt (t. ex. saltpet., lutsalt, kopparvitriol &c.) eller syra (t. ex. saltsyra) m. m., som man valt till försöket, blandas i soppan antingen under blötningen eller eller kokningen, innan färgningen sker.
[Tillägg / Svenska Botanik V, 1807] Nr. 65. TUSCHLAF. Om denna bör läsas K. Lifmed. Westrings Sv. Lafv. Färghist. I. s. 161. 13.
[Listattu kirjassa hakemiston kohdassa färgväxter.]
Färgkullor. Letblomster. Färggräs. St. Johannisblommor.
Örtstjelken upprättväxande, bladig och mångblommig. Bladen dubbelt parbladiga, inunder hvitludna: småbladen djupt sågtandade.
Linn. Flora Su. p. 298. Cl. Ig. SYNGENESIA. polygam. superfl. Ejusd. Öl. och Gothl. resa. Stockholm 1745. 8:0. sid 223. Liljeblads Sv. Flora. s. 369. Kl. 15. SVÅGRAR. Scheffers Kem. Föreläsningar. Stockh. 1796. 8: 0 sid. 487. 508. Fischerströms Ekon. Dict. T. 1 sid. 126. Pallas Russische reise. St. Pettersburg 1771. 4:0 T. 1. sid. 62.
Wild träffas denna mångåriga (enligt andra, tvååriga) Färgplanta på torra, leraktiga och steniga ställen i Uppland, på Gottland o. fl. st. och har sina guldgula blommor utslagna från Juli till Sept. månader. Blomdisken är halfklotlik, och hårlika fjällen (paleæ) på fruktfästet emellan små - blomstren, äro med dem lika långa, lansettlika, i kanten ojemna, med köl försedda och gula. Blomfodret är finludit, nästan såsom af spindelväf, med lansettlika blomfoderfjäll. Frön äro fyrkantiga, med hinnaktig krona eller krus.
På Gottland färgas ullgarn vackert gult med Färgkullor, då garnet först betas i alunvatten, sedan torkas och till slut lägges i stark kokhet dekokt af blommorna, färska eller i skugga torkade. FISCHERSTRÖM föreslår, att till hvart skålp. ullgarn taga 3½ lod alun, hälften så mycket vinsten och något hvetekli, hvilket, upplöst i vatten, tjenar till betning eller att deri ½ dygn blöta garnet, som sedan under omrörning lägges ½ timme i afsilad dekokt, gjord af 3-4 kannor vatten och 1 skålp. af blommorna, med tillsats af nära 1 lod hvit ren potaska. Han tror ock, att till silke eller linne fordras hvarken vinsten eller hvetekli, utan i stället romersk alun och renaste potaska. Efter SCHEFFERS uppgift färgas silke med färgkullor, som kokas i rent vatten, hvari litet tennupplösning eller så kallad komposition (engelskt tenn, löst i blandning af saltpetersyra eller skedvatten, och saltsyra), mättad med vinstens kristaller, tilldrypes till dess färgen blir vacker. Häri lägges och vändes godset, som snart blir gult; men dekokten bör endast vara kokhet. Af dekokten på färgkullor med konsjonell, fås högröd färg.
[Listattu kirjassa hakemiston kohdassa färgväxter.]
Matte lummer. Mattegräs. Kalfverefvor. Ralfmossa. Vispmossa.
...
[Tillägg:] Nr. 59. MATTELUMMER. Om ull, väl renad, eller yllegods, kokas ett par timmar i rent vatten med Mattegräset, som bör vara fint söndermalit, till nära dubbel vigt emot godset: sedan torkas, utan att afsköljas, och omsider kokas i vatten med 1/!0 brun bresilja mot godsets vigt; så erhålles inom en kort stund vacker blå färg. Se mera härom Patr. S. Hush. Jurn. 1803, Mars, April. K. Lifm. WESTRING.
Riddersporre. På Finska: Riddarinkannus.
...
Blommornas sköna färg bibehåller sig efter torkningen och detta ger anledning till försök, att deraf kunna erhålla blå färg. Förmodeligen gifva blombladen af Riddersporren, äfven så väl som de af 3 färgade Violen (N:o 44) och Blåklinten (N:o 52), vederbörligen handterade, vacker och till målning tjenlig färg; och som växten är allmän, så kan det för tillgångens skull icke vara svårt att i sådant afseende göraförsök. Man vet emedlertid, att blomstjelkarnes saft så väl som blombladen, i förening med salter, t. ex. alun, ger grön färg och utan dem troligen blå, tjenlig till skrifbläck.
[Listattu kirjassa hakemiston kohdassa färgväxter.]
[Tillägg / Svenska Botanik II, 1803]: Nr. 58. RIDDERS PORRE.. L. T. anf. st. Utpressade blomsaften ger kokad med alun blått bläck och nyttjas af Sockerbagare utan tillsats, till grön färg.
[Tillägg / Svenska Botanik II, 1803]: Nr. 57. ÅLANSROT. A. L. I. anf. st. Blå färg skall fås af roten stött tillsamman med blåbär och pottaska.
TREJON-BRÄKEN. Trejon.
[Tillägg / Svenska Botanik II, 1803]: Nr. 51. TREJON. På Finska: Kotkansijpi. Abo L. T: Nr. 63. Med stambladen färgas grönt, och hela växten tjenar till lädergarfning.
Trefärgad viol. Styfmorsblommor. Skateblomster. Blåhvissil. Blåläcker. Penséer.
...
Om saften af stötta blomblad pressas genom linne, så fås blå färg lik lakmus, och när den inkokas och under kokningen till kulor eller små kakor formeras, så kan färgen förvaras och vid behof lätt i vatten upplösas. Aluneradt ullgarn doppadt i blombladens saft, får blyfärg, som ej af vatten uttvättas. HAASE berättar, att under olika villkor kunna färgerna blekgult, blekgrönt, blått, grått och brunt af denna blomma erhållas.
[Listattu kirjassa hakemiston kohdassa färgväxter.]
LIND. Linnträd. På Finska: Nynipuu.
[Tillägg / Svenska Botanik II, 1803]: Nr. 40. LIND. Af inre barken kan göras brunt och grått papper.
Fetört. Tätgräs. Fetnacke. Kråkört. På Finska: Yököin-lehti.
...
Får sägas ej tåla denna planta, och löss skola dö af dess saft, med hvilken hår kunna färgas gula.
[Listattu kirjassa hakemiston kohdassa färgväxter.]
Vejde
Rotbladen äro i brädden naggade; stjelkbladen sitta skiftevis, äro helbräddade och vid basen nästan pil- lika, stjelkomfattande. Fröskidorna aflånga och hoptryckta.
Linn. Flora Su. p. 238. Cl. 15. TETRADYN. siliculose. Liljebl Sv. Fl. s. 270. Klass. 12. FYRVÄLD: kortskid: P. S. Hush. Jurn. 1776, 1787. 1789. se Registret Art. Indigo. Hjelm Afhandl. om Indigos tillverkn. af Vejde - örten. Stockholm 1801. 36 sid. i 8:0. Descript. des arts et metiers, l'Art de l'Indigotier par M. de Beauvais Raseau, 1770 fol. Scheffers Kem. Föreläsn. 2: dra uppl. s. 491.
Denna 2:åriga Färgväxt träffas vild på Gottland, Öland och i skärgården vid Calmar samt Finland. Stjelken är stundom 3 4 fot hög och bär guldgula blommor i Juli månad. Stiftet eller pistillens medlersta del saknas, men dess ofversta del som kallas Märket är trubbigt och knapplikt. Inom de 2 tunna skidskalen förvaras fröet.
RAAKAKÄÄNNÖS: Kasveista, jotka muuttuvat mustiksi tai sinertäviksi hitaan kuivumisen aikana, saattaa saada indigoa. Morsingon lehdet kerätään tähän tarkoitukseen, kun alemmat lehdistä alkavat kellastua; ne levitetään tasaisesti ja niiden päälle kaadetaan mieluiten sadevettä; rauta- tai kipsipitoinen [kalkkipitoinen] vesi ei sovellu tarkoitukseen. Lehtimassa laitetaan kohtalaisen voimakkaaseen puristukseen prässissä, ja sen annetaan käydä, kunnes vihreän veden pinnalle ilmestyy sininen kalvo; silloin kokeillaan pyörittämällä tai sekoittamalla lientä lasissa, voidaanko sinisen ja keltaisen väriaineen hiukkaset, jotka yhdessä aiheuttivat vihreän värin, erottaa: silloin vesi muuttuu keltaiseksi ja sininen putoaa lasin pohjalle. Jos näin käy, väriliemi valutetaan toiseen astiaan, jossa sitä sekoitetaan ja työstetään riittävästi, kunnes sininen ja keltainen erottuvat. Se ansaitsisi tarkempaa tutkimusta, jos ei, niin kalkkivesi, virtsa tai lipeäsuolan liuottaminen voisi tehdä tästä työstä tarpeetonta. Sekoituksen aikana väriaine usein vaahtoaa ja meinaa tulla yli; tätä auttaa muutama tippa öljyä tai traania, jotka sekoitetaan joukkoon. Työstetty väriliemi jätetään 3–4 tunniksi laskeutumaan ja lopuksi pannaan pusseihin veden haihduttamiseksi. Lopuksi massa leikataan paloiksi, jotka kuivataan lämpimässä huoneessa, ja jotka muodostavat indigoa. Ranskalaista Pastellia ja saksalaista Waidia, joilla värjätään pelkässä vedessä kellanruskeaa, mutta lipeäsuolalla ja käymisen jälkeen sinistä, saadaan jauhetuista ja kuivatuista morsingon lehdistä, jotka kostutetaan ja annetaan käydä, muodostetaan palloiksi, jotka kuivataan ja hajoitetaan, ja lopuksi pakataan tynnyreihin ja varastoidaan. Kevyt siemen sekoitetaan hiekkaan tai hakkeeseen ja kylvetään tyynellä säällä melko harvaan huhti- tai toukokuussa; maaperän tulee olla irtonaista ja hieman ravintekkaista[?]; kuivuus vahingoittaa kasvia, jonka lehdet voidaan kerätä 2–3 kertaa kesässä indigon valmistamiseksi. [---]Alla växter, som under långsam torkning svartna eller blifva blåaktiga, ge hopp att derur kan erhållas Indigo. Af Vejde samlas till detta ändamål bladen då de nedersta börja gulna; de utbredas jemt, och helst regnvatten slås derpå: ty vatten med jern- eller gipshalt duger ej. Med en måttligt tung press, lemnas detta att gäsa, till dess en blå hinna synes på det gröna vattnets yta; då försökes genom sqvalpning eller omrörning i ett glas, om de blå och gula färgpartiklarna, som tillsammans orsakade gröna färgen, kunna åtskiljas: ty då blir vattnet gult och det blå faller till botten i glaset. Händer detta, så aftappas färgsoppan i ett annat käril, hvarest den röres och arbetas tillräckligt, till dess den skär sig (det blå och gula åtskiljes ). Det förtjente nogare undersökning, om icke kalkvatten, urin eller lutsalts upplösning skulle kunna göra detta arbete öfverflödigt. Under rörningen skummar sig ofta färgsoppan och vill pösa öfver; detta hjelpes med några droppar olja eller tran, som slås uti. Den arbetade färgsoppan lemnas 3-4 timmar i stillhet att sätta sig, och uplöses slutligen i påsar, för att låta vattnet afrinna. Sist skäres massan i stycken, hvilka torkas i varmt rum och utgöra Indigo. Fransosernas Pastel och Tyskarnas Waid, hvarmed färgas i vatten ensamt, gulbrunt, men med lutsalt och under gäsning, blått, fås af malna och torkade Vejdeblad, som fuktas och lemnas att gäsa, formeras i bollar, som torkas och sedan şönderslås, samt sist inpackas i tunnor och förvaras. Fröet som är lätt, blandas med sand eller hackelse, och sås i lugnt väder, ganska glest, i April eller Maj månader; jorden bör vara lös och något fet; af torka skadas växten, som till Indigoberedning kan afbladas 2-3 gånger om sommaren. Ett Svenskt geom. tunnland fordrar 6½ skålp. af Vejde - fröet; det ligger 4 veckor i jorden; bör sedan rensas från ogräs, och de stånd, som äro för tätt sådda måste uppryckas.
Fig. a. visar en något förstorad blommā; b. pistillen med ståndarne; c. ett blomblad; d. en öppnad fröskida; e. rotblad.
[Listattu kirjassa hakemiston kohdassa färgväxter.]
Islands-laf. Hedemossa. På Finska: Kangas-jäkälä. Islannin-jäkälä.
...
Ylle och silke kunna dermed få svartbrun och karmelit-färg.
[Listattu kirjassa hakemiston kohdassa färgväxter.]
[Tillägg / Svenska Botanik II, 1803]: Nr. 34, ISLANDSLAF. Fl. d. Wett. Sönderskuren och kokad i jernkittel, sätter den mörkgul färg på ylle och med tillsats af tensolution och Salmiak, ljusare och mörkare brunt. Hästar, hornboskap och svin äta lafven, som äfven skall kunna brukas till garfning.
Das neueste aus Engl. 2:s Heft. s. 22. 1801. 8:vo. Lord Dundonald har funnit ett sätt att af de flesta lafarter (Lichenes) erhålla ett Gummi, som fullkomligen skall likna Senegal- Gummi, och kunna brukas vid kattunstryckerier, pappersbruk, sidenstyfningar, till skrifbläck, m. m. Dessa växter hysa, utom gummi, äfven harts och ett ämne, som liknar djuriska substanser,
jemte något ringa fiberartadt ämne. Genom flera gånger pågjutit kokhett vatten sväller lafven, ytan och det derunder liggande hartsämnet afsöndrar sig och afsköljes; sedan lägges lafven i en kopparkittel med tillräckligt vatten, kokas litet och tillägges derpå 3 uns soda till 3 # laf, och kokas sedan 4-5 timmar eller till dess afkoket synes innehålla nog gummösa delar: då silas det, och det som ej går igenom, slås i en påse och pressas. Det qvarblifna i påsen kokas 3 gånger, och det sista afkoket nyttjas att deri koka en ny portion laf; de öfriga afkoken slås tillsamman och afdunst as i tennkärl mycket långsamt till dess gummi fås deraf. Om intet soda eller lutsalt tillsättes, måste inkokningen längre fortsättas, och gummi blir då nästan färglöst. Af det ämnet som efter pressningen är qvar, tillredes en art såpa.
[Tillägg / Svenska Botanik V, 1807] Nr. 34. ISLANDS-LAF. Utförlig beskrifning och analys af densamma förekommer i K. Lifmed. Westrings Sv. Lafvarnas Färghistoria. I. s. 205. 16.
Fläder. Hyll. Fulbom. På Finska: Seljapuu. Hejsipuu.
...
På linne kan sättas mörkbrun färg med bären, hvilka äfven meddela desmanslukt åt vin och döda höns.
[Listattu kirjassa hakemiston kohdassa färgväxter.]
[Tillägg / Svenska Botanik II, 1803]: Nr. 33. FLÄDER. Fl. d. Wett. Bärsaften skall sätta blå färg på läder och garn.
NYPONBUSKE. Törne. Vild Törnrosbuske. Njupetorn. Göper. Juglon. Klunger. På Finska: Orjantappura.
[Tillägg / Svenska Botanik II, 1803]: Nr. 29. NYPONBUSKE. Fl. d. Wett. Bladen kunna nyttjas till garfning; barken till mörkbrun färg på ylle och roten samt veden gifva smutsgul färg.
Blodrots-ört. På Finska: Lärvenäjuuri.
...
Invånarne på Orkaderne och Ferröarne betjena sig af roten till garfning och skall lädret deraf blifva fastare och bättre än af Ekbark. Lapparne rödfärga läder med saliven då roten tuggas.
[Tillägg:] Scheffers Kem. Förel. Stockh. 1796. s. 508. Svart bläck tillredes af 1½ lod torkad och pulveriserad Blodrot och 7 uns regn- eller ström-vatten; detta kokas tillhopa några minuter, då 3 qvint. Jernviktriol (grön viktriol), 1 qvint. Gummi arab. och 1 quint. brun bresilja tilläggas.
[Listattu kirjassa hakemiston kohdassa färgväxter.]
