Kirjatyö 3, 1.2.1920
I paraktiken har mången tryckare kommit under fund med att blandning av ton- (eller grund-) färger, på vilka skall tryckas med en annan färg, icke är sä lätt som det kan tyckas. Icke allenast att grundfärgen skall låta trycka sig riktigt och torka någorlunda hastigt, utan den måste låta trycka sig så, att den bildar en tillfredsställande grund för den efterföljande färgen eller färgerna. Därför är det icke sä överraskande då man träffar åtskilliga tryckare, som föredraga vitt som en bas för tonfärgen, under det att andra föredraga lakatin, glansvitt, magnesiablandning, 000- eller 00- -fernissa med alumin etc. Det skall docki praktiken visa sig, att ingen tonfärgsbas kan påstås under allaförhållanden vara den bästa, oafsett vilken färg det än gäller. De kemiska egenskaperna hos de olika färgernas pigment, de kemiska egenskaperna hos den bas, där pigmentet är utfälld färg, och den effekt basen hos en utfälld färg har på bindmedlet och på fernissan — allt detta bör tagas med i räkningen.
Valstillverkare ha påstått, att några tryckfärger innehålla syror, men färgfabrikanterna ha genmält att dessa färger icke innehålla någon syra, ty om så vore, skulle ståldelarna i färgkvarnarna visat sig påverkade därav. Som dessa ståldelar äro blanka, är det tydligt, att färgen icke innehållit någon syra under rivningen i kvarnen.
Det är dock ett faktum att alla tryckfärger, färgade med pigment på aluminbas, synas innehålla någonting som påverkar fernissan. Med andra ord: Alun är icke någon syra, men den syrar linolje- och andra fernissor.
Magnesia är ett mildt alkaliskt ämne. Som sådant upphäver det den syreliknande alumineffekten på fernissan. Härav till en del förklaringen, varför inblandning av magnesia ger endoöverträffad tonfärgsbas. Magnesians milda alkaliska natur påverkar ton- eller grundfärger, i likhet med tvål och vattenglas, samt befordrar rent och klart tryck.
En av de mest viktiga egenskaperna hos en ton- eller grundfärg är, att den skall i tryck visa sig ren och täcka väl; i motsatt fall uppträda strimmor och fläckar. Om sådana förekomma, upptagas de av den följande färgen, och då begynna och ökas svårigheterna.
Såsom medel att få en tonfärg klar finns intet som överträffar magnesia. Som den är transparant och torkar lätt, bör inblandningen ske kraftigt och väl.
En del tryckare vilja icke veta av magnesia som tonfärgsbas. De använda i ställetflytande bas, fernissa etc. och tillsätta magnesiakarbonat i pulverform.
Överflödigt att säga, måste färgtillförseln från färgbehållaren ("färgstenen") strängt uppmärksammas vid tryckning med tonfärger. Till exempel: klockan 8 f. m. är färgtillförseln riktig vid en temperatur af 70 gr. Fahr.; klockan 11 f. m. har temperaturen stigit till 80 à 85 gr. Fahr. Om icke färgbehållaren regleras i förhållande till denna temperaturhöjning, blir färgtillförseln alldeles för riklig.
Några tonfärger visa sig som täckgrund eller yta variera betydligt i avseende å tjockleken på den hinna eller täckning de bilda. Tag tonfärgen av citrongult t. ex. En ordentligfärgtäckning på formen, och färgen trycker sig väl, men en överflödig infärgning föranleder ett ojämnt tryck och blir omöjlig att påtrycka efterföljande färg till följd av kristallisering.
Ett annat resultat av bristande aktgivenhet på färgtillförseln blir tjogtals olika nyanser av färgen under den tid en stor upplaga tryckes. Färgbehållaren måste icke allenast regleras i förhållande till den förändring i färgkvantiteten som försiggår i färgbehållaren.
Några tonfärger tillåta icke vissa papperssorter att låggas i för stora lägg, och det blir då nödvändigt att ha mellanlägg för att hindra smetning eller vidhäftning.
Som allmän regel kan sägas, att torkning av sådana tonfärger, på vilka skall tryckas med annan färg, åstadkommes bäst med torra, icke flytande torkmedel, därest färgen icke torkar fort nog av sig själv. Det bör dock ihågkommas att, med eller utan* tillsats av torkmedel eller oberoende av huruvida färgen själv är hastigt eller långsamt torkande, tiden för torkningen huvudsakligast beror på rummets temperatur efter tryckningen och därnäst på fuktighetsgrad£n hos upplagans papper.
Då tryckalstrets egenskaper så medgiva, äro färger som tillredts för flerfärgstryck ("process"färger) utmärkta för tillredande av tonfärgen, då dessa färger icke äro för långt avlägsna från citron- eller medelgult, karminlack, miloriblått och svart. Dessa färger prepareras omsorgsfullt för övertryckning i ordning af gult, rödt, blått och svart, eller gult, rödt, svart och blått. De bästa tonmedel för färger, tillredda för flerfärgstryck, äro 000-, 00- eller 0-fernissa.
(Eugéne St. John i "American Printer".)
Ei kommentteja :
Lähetä kommentti