Joh. Christ. Frenckell. Turku 1763.
Med GUDs hjelp!
Norra AMERICANska Färge-Örter,
Med PHILOSOPHIska FACULTetens Bifall,
Under
Oeconomiæ PROFESSORong och Kongl. Swenska Wettenskaps-Academiens samt Upsala Wettenstaps Societetens Ledamots
Herr PEHR KALMS
Inseende.
Framstälde och til allmän granstning öfwerlämnade af
ESAIAS HOLLBERG, And. fil.
Åbolänninge,
I ÅBO ACADEMIES Öfre Läro-Sal /
På wanlig tid f. m. den 26 NOV. 1763.
ÅBO / Tryckt hos JOH. CHRIST. FRENCKELL.
Kirjan alun saateteksit varsinaisen sisällön jälkeen harmaallaIngången.
Ibland andra den högstes dråpeliga Berningar, som utwisa Hans almagt, alwishet och godhet, äro örter och från icke de ringaster om de betragtas i anseende till deras mångfaldiga nytta; ty de tjena menniskan icke allenast til lifs-förnödenheter, utan ock til prydnad, samt mycket annat. Til prydnad råknar jag de wäxter, som utom andre deras nyttor, igenom människo konsi kunna sätta åtskilliga [-]irlig- och betsageligheter på kläderne, jag menar igenom Färgare-konsten; en konst, hwartil de prälande blomster och täcka gräs sjelfwa tyckes hafwa gifwit menniskian anledning, igenom deras åtskilliga wackra och behageliga färger, som de utan konst, Skaparen til ára, sätt hafwa; en konst, som icke allenast fordom och ofta än blifwit och blifwer brukad at åtskilja Ständen, utan ock än i dag brukas, så i Wapn-konsten, som af Potentater uti deras Krigsfolks-Uniform, samt på margfalliga andra sätt. Men hwem som först, och när man hittat på denna konsten, därom har man ingen tilförlåtelig efterrättelse; dess kan ock mera lika mycket; nog af, at man wet at konsten är ibland de älska, och at hwar på sitt sätt täflat om företräde, som i annat, så ock häruti. Och som andra folkslag baft stort tycke för denne; så hafwa ock Willarne eller Indianerne i Norra America på sitt sätt sökt wisa, at de ej aldeles warit föraktare däraf, ehuru de på längt när ej hunnit därmed de wida, som Europens och Asiens inwånare; det är och ej at begära af et så groft folk, som desse, hwilka med rätta förtjene det namn, som Fransorerne, de Swenska och Holländernei Norra America dem gifwa, då de kalla dem Les Sauvages, Willax, Wilde. För Europernas ditkomst wiste de ej af Ylle eller Linne, mycket mindre af Bomull och Silke; utan bestodo alla deras så kläder i willa djurs skinn, dem de dock på et eller annat sätt sökte färga. Nu är deras klädedragt (den de, då skor och deras skinnstrumpor undantages, hel ock hållen tilhandla sig af Europeerna) korteligen denna: Bägge Könen gå barhufda i på kroppen hafwa de en skjorta, som nästan aldrig twättas, sedan den är påklädd, och nästan aldrig förr tages af kroppen innan den söndersliten fallet bort af sig sielf: häröfwer hänga de en hwit eller grå wepa på sätt; som wi här se Tataterne bruka: Mansolken hafwa aldrig byxor; Qwinfolken bära en blå efter röd kjortel, som näppeligen räcker til knä; strumporna äro et fyrkantigt stycke ylle, linne eller skinn, det de, som Ryssarne, linda om benen; och skona äro gjorda af skinn, mäst som wåra Finska Qwinfolks pjäxor. Här är hela klädbonaden. Och huru mycket färgor behöfwa de til den? Dock färga de på ett eller annat wis sina skinnkläder: men deras mästa färgor går ut på at måla kroppen grann, för europeernas ditkomst målade de sig wackra med de färgor, de uptäckt af Landets egna wäxter och fordarter; nu sätta de högsta wärdet på cinnobern, den de köpa af Europeer: med den färga de sig på åtskilligt sätt i ansigtet, och ibland på andra delar af kroppen ock kläderna, då de skula wara mycket granna, eller då de gå til krig at wisa sig förfärlige, och då de annors skola föra skar: ofta smeta de då öfwer en stor del af skjortan med denna röda färg. Hos andra folkslag har Qwinkönet enkannerligen tilmättat sig den friheten, af sminka och pryda sig; men hos Willarne i Norra America hafwa manfolken förbehållit sig denna rätt: det är ock därföre, som ibland de nödwändigaste saker, som altid skola följa en indian hwart han går, som äro: Byssa, Tobakspipa, Tobakspung med tobak och eldföre, äfwen spegelen hålles lika nödig: det sades, at cinnebern war den färg han sätter högsta wärde på; i brisk däraf betjenar han sig af de färgarter Landet frambringar och Willarne af urminnes tider hast sig bekante; men om de ock råka ibland at tryta, är Willen ändå ej rådlös, om det fördras at han skal wisa sig i stat och prydnad: Han samlat då flitigt sotet af fin kettil, ock firyker så med det öfwer ansigte, öfre delen af skjortan, och ibland öfwer armarna, at han ser ut, som han nyss kommit ned igenom någon af Europeernas korsstenar, (Indianerne hafwa sielfwa inga korsstenar) och ändå tycker han på sitt wis, at han nu är rätt grann. På hwad sätt han inritar hwarjehanda Figurer på sin kropp, skall nedanföre nämnas. Imedlertid, kan af hwad sagt är, ses, at man i Notra America ej kan hafwa sig än så många färgwäxter bekanta
.De så som man härtils utspanat, och som nämnes på följande så sidor; har jag dels inhämtat af Herr Præsidis där i Landet gjorda anmärkningar, dels samlat dem ur andra Lärda Mäns skifter: jag nekar icke, at långt större antal kan där wara af redan kunnoge färgörter; men kringskurna tid andra omständigheter hafwa ej tillätit mig, at så efterleta dem.
Icke desso mindre gjör jag mig det säkra hopp, at den Benägna Läfaren med waalig gunst uptager detta mitt oskyldiga tidsfördrif.
Blå Färg.
§ 1.
[= Baptisia tinctoria, Keltaetelänherne]1. SOPHORA tinctoria, Linn. sp. pl. 373. wäxer ymnigt ut i torr fet jordmän, uti Carolina, Virginien, Maryland, Pennsylvanien, nya Jersey och nya York. Somliga tro sig í senare tider funnit, at man ock kan göra af dennas blad god Indigo, ja, somlige wela af egen erfarenhet påstå, at man får af denna så skön Indigo, som af Indigofera tinctoria, Linn, sp. pl. 751. Derföre planteras den ock nu til den ändan så i Carolina, som på Vestindiska Öarne; för andra har det ej lyckats.
[= Punavaahtera]2. ACER Rubrum, Linn. sp. pl. 1055. (rödblommig Lönn) Med barcken färgas i Pennsylvanien både ylle och linne mörkblott, i det barcken kokas i watten, sedan lägges kopparrök (sådan som Hatt- och Skomakare bruka) dåri, innan därmed färgas. Prof. KALMS Am. R. T. II, p. 286.
Brun Färg.
§ 2.
[= Silosumakki]1. RHUS glabra, Linn. sp. pl. 265. Med frugten färgat rödbrunt.
[= Alnus glutinosa, Tervaleppä]2. BETULA Alnus, Linn. Fl. Sv. 861. (Ahl) Med dess barck färgas brunt eller rödt. KALMS Am. R. T. 2. p. 315.
[= Valkotammi]3. QUERCUS alba, Linn. sp. pl. 996. (hwit Eek). Med barcken färga Qwinfolken i nya York yllet, som däraf får en brun eller Theé bou färg, hwilken ej af Solsten utblekes. KALMS Am. R. T. 2. p. 354.
[= Mustajalopähkinä]4. JUGLANS nigra, Linn. sp. pl, 997: (swart Wahlnot) Med barcken af trädet, men i synnerhet af det swarta och blöta slalet, som sitter, utan på nötterna, färga de i Pennsylvanien och nya Jersey ylle brunt: Färgen är wacker, och går ej ut.
[= Pinus on männyn suku, mutta perusse-sana viittaa lajiin Picea glauca, Valkokuusi?]5. PINUS s. Abies, Foliolis pectinatis; inferne lineis duabus longitudinalibus albis; conis parvis ovaris. Perusse af Fransoserne i Canada. Qwinfolken i Canada gifwa åt ullgarn en någorlunga Coffé färg med barcken af denna gran.
Gul Färg.
§ 3.
[= Lithospermum caroliniense, englanniksi hairy puccoon, Carolina puccoon, Plains puccoon, ei suomenkielistä nimeä (rusojuuri)]1. ANCHUSA Virginiana, Linn. sp. pl. 133. Anchusa minor lutea Virginiana, Puccoon indigenis dias, qua fe pingunt Americani, Plukn. Raj. hist. T. 3. p. 268: Conf. Gron. Fl. Virg. p. 19, Pluknet säger, at Indianerne färga sig med denna, men nämner ej, om färgen blir gul eller röd.
[= mahdollisesti Cistus ladanifer, Pihkakistus]2. CISTUS Ledon, Gron. Virg. 21. Med den färgas i Virginien gul. Gron. Fl. Virg. 143.
[= Sassafras albidum, Amerikansassafras]3. LAURUS Sassafras, Linn. sp. pl. 377. Med barcken häraf gifwa Qwinfolken åt yllet en wacker Orange Färg, som sitter ganska starktt uti, och blekes ej bort af Solen. Wid färgningen brukas ingen alun, utan endast urin. Kalms Am. Ni. T. 2. p. 271.
[= Phytolacca decandra, Lännenkermesmarja]4. PHYTOLACCA Americana, Linn. sp. pl. 441. Med a roten färgas gult.
[= magnolia; ei suomenkielistä tarkempaa nimeä]5. MAGNOLIA Virginiana, Linn. sp. pl. 535. Med löfwen och bären skola de i Carolina färga gult: som Lawson i dess Hist. öfwer Carolina p. 89 berättar.
[= Coptis trifolia, ei suomenkielistä nimeä]6. HELLEBORUS trifolius, Linn. sp. pl. 558. Wäxer ganska almän, och i stor myckenhet i skogarna, i norra delen af Canada, på måssiga, men ej för wåta ställen. Fransoserne kalla henne Tissavoyanne jaune. Dess blad och stielkar brukas af Willarne, at sätta en wacker gul färg på hwarjehanda deras af beredda skinn gjorda arbeten. Fransoserne, som detta lärdt af dem, färga både ylle och annat gult med denna örter. KALMS Am. R. T. 3. p. 379.
[= Kanadanpiisku]7. SOLIDAGO Canadensis, Linn, sp. pl. 878. Qwinfolken i nya Yorks province taga de färska blommorne af denne, lägga i watn, koka dem wäl, sätta alun til, färga yllet därmed, som då bekommer en skön gul färg, hwilkenej ändrar sig. På linne wil ej denna färgen hålla så wål.
[= Lehtopalsami]8. IMPATIENS noli me tangere, Linn. Fl. Sv. 792. Med blommorne och bladen, gifwes ylle en skön gul färg.
[= Punatammi]9. QUERCUS rubra, Linn. sp. pl. 996. (swart Eek) Med barcken färgas ylle gult.
[= Carya tomentosa, Nukkahikkori? Ennen tunnettu nimellä Juglans alba, englanniksi hickery]10. JUGLANS. Hickery, enkannerligen den, som har bittra nötter. Med barcken gifwes ylle och linne en skön gul färg.
[= Suomyrtti]11. MYRICA Gale, Linn, Fl. Sv. 907. (Porss) Qwinfolken i Canada, färga deras ullgarn til wackert gult, med frö knopparne häraf. KALMS Am. R. T. 3. p. 440.
Uti Iroquoirnas land wäxer en ört uti skogarne, i fet jordmån, med whilkens rot Willarne eller Indianerne färga gult: roten ser ut som en liten Angelicæ-rot, men då den brytes sönder, är den gul inuti som gurckmeija, och har en starck bitter smak: denna roten stötes sönder til pulver, och färgas så dårmed, utan at blanda något annat därtil. Herr Præses såg den aldrig då den hade blommor; hwarföre Han och icke kunde finna, til hwad genus den måtte höra.
Röd Färg.
§ 4.
[Ei suomenkielistä nimeä; matarakasvi]1. GALIUM tinctorium, Linn. sp. pl. 106. Kallades öfwer hela Canada af Fransoserne Tissavoiaune rouge, och wäxer där i myckenhet i skogarne, älskandes en god, dock litet däfwig mylla. Med dennas rötter sätta Willarne den sköna röda färgen på Americanska Igelkotte-taggar, den de infläta på hwarjehanda deras arbeten; hwilken färg swårligen af Sol, watn eller luft tar ändras. De färga ock åtskillige figurer på deras skinnkläder härmed. Franska Qwinfolken i Canada färga ock sina kläder röda med dessa rötter. KALMS Am. R. T. 3. p. 246.
[= Phytolacca decandra, Lännenkermesmarja]2. PHYTOLACCA Americana, Linn, sp. pl. 441. De mogna färska bären äro fulla med en purpurfärgad saft, hwarmed man kan gifwa papper, linne och ylle en skön purpur-färg: men den ändras och blekes snart ut; och har man ännu ej med någon konst sätt den at wara beständig. Jåmför Millers Gard. dict. Phytolacca.
[= Amelanchier canadensis, Kanadantuomipihlaja]3. MESPILUS canadensis, Linn. Sp. pl. 478. Af de försök Herr Prof. GADD gjort; tror Han sig så af bären en skön röd- eller purpur färg.
[= Lumikki]4. SANGUINARIA Canadensis, Linn. sp. pl. 505. Utur de färska rötterna, då de skäras sönder, flyter en rödgul saft, med hwilken Indianerne färga skinamattor och annat rödt eller rödgult.
[= Syyskaunosilmä]5. COREOPSIS verticillata, Linn. Sp: pl. 907. Med de gula blomblader af denna ört, färga inwånarena i wästra Virginien ylle rödt. Gron, Fl. Virg. 181.
[= Appalakkientammi]6. QUERCUS prinus, Linn. sp. pl. 995. (Castanie Eek) Med barcken däraf Färga Willarne skinnen röda.
[= Pinus on männyn suku, mutta perusse-sana viittaa lajiin Picea glauca, Valkokuusi?]7. PINUS, kallad i Canada Perusse. Med barcken där af färgas rödt.
Swart Färg.
§ 5.
[= Silosumakki]1. RHUS glabra, Linn. sp. pl. 265. Utaf den mogna frugten göres swart bleck.
[= Toxicodendron radicans, Liaanimyrkkysumakki]2. RHUS radicans, Linn. fp. pl. 266. Af saften fås en swart färg, som ej utblekes; men som samma saft är mycket förgiftig, bör man warsamt omgås därmed.
[= Ahosuolaheinä]3. RUMEX acetosella, Linn. Fl. Sv. 296 (Bergsora) Man tager de gröna bladen, kokar dem med tyget man vil färga, därefter hänges tyget up at tortas; när det blifwit wäl tort, lägges det å nyo at kokas med Campechenhout och koppar aska, då man får en skön od durable swart färg. KALMS Am. R. T. 2. p. 443.
[= Baptisia tinctoria, Keltaetelänherne]4. SOPHORA tinctoria, Linna sp. pl. 373. Med bladen däraf färga somlige swart.
[Punavaahtera]5. ACER rubrum, Linn, sp. pl. 1055. (rödblommig Lönn) Utaf barcken gjör man ett godt swart bleck.
[= Alnus glutinosa, Tervaleppä]6. BETULA alnus, Linn. Fl. Sv. 261. (Ahl) De brände lålen bäraf tjena Indianerna på ett besynnerligit sätt til färg: Man wet, at Indianerne, til at på sit sätt gjöra fio desto mer granne, invita på sin Kropp hwarjehanda figurer, och målningar, hwilka aldrig sedan kunna utplänas, så länge de lefwa. Desse målningar bestå uti figurer af foglar och ormar, fyrfotade djur, menniskor, sol, måne, blommor eller dylikt, alt som deras phantasie gifwer dem in. Desse figurer måla de anten rå sit ansigte, eller på armar, händer, ben, bröst eller annorstädes. Ibland måla de endast en figur, ibland åter flere: somlige måla fullt med hwarjehanda figurer, nästan öfwer hela kroppen. Fransoser och Engelsman, som mycket rest ibland dem, pläga ock ofta måla några figurer på deras kropp; gemenligen måla de, anten på armen, ben, eller bröstet, wår Frätfare på korsset, eller initial bokstäfwerne af deras namn, eller ock något annat, alt som det faller dem i tycket. Desse målningar bestå merendels af svart färg, och då gjöres den gemenligen af swarta käl utaf Ahl; men understundom äro ock desse målningar röde, och då gjöres de af Cinnober. Sättet huru man invitar på kroppen sådane swarta eller swart-blå figurer, de följande: de taga et flyckte Ahl, bränna det samma hel och hållit til kål, låta det sedan flockna; desse kål stöta de sedan sönder til fint pulver: (Willarne gjöra detta genom det de gnida kålen emot hwarandra emellan händerna): detta pulver lägges i et käril, watn slås på, och lämnas at stå något, at det wäl får draga sig genom kål-pulveret. När de nu wela inrita några Figurer på kroppen, måla de först med et kål den figur på skinnet af kroppen, som de wilja hafwa stående der, taga sedan en nål, som är nästan gjord söm åderjärn, den de dåppa i den beredde och omrörde färgen, ock picka eller hugga så häl genom skinnet allestädes, där de med kålet dragit figurerna förut, och emellan hwart hugg dåppa de nålen eller järnet i färgen: således lämnas den swarta färgen qwar emellan köttet och skinnet; och då såret är läst, är färgen och Figuren qwar, och kan aldrig mer utplånas. Wela de hafwa Figurerna på kroppen röda, så bruka de Cinnober i stället för dessa kål. Somliga picka eller hugga först hålen i skinnet, der de wela hafwa Figuren, och stryka sedan deröfwer wäl tjokt af den beredda färgen, då den åfwenledes drager sig ned i hålen under skinnet och blifwer der gwar. I förstone när man börjar picka eller hugga häl genom skinnet, gör det rätt ondt; men sedan saktar sig swedan mer och mer. Jämför Charlevoix Hist. de nouv. France. T. VI. p. 40. 41. GUDI Allena Uran.
***
Alun tekstit
Kong. Maj:ts
Tro-Thenare af Härads Höfdinge
Öfver Virmo och Masku Härader,
Den Wälborne Herren,
Herr Mauriz Stålhandske,
Hög-Gunstige Herre!
Ni jag fördriskat mig med Wälborne Herr Hårads-Höfdingens Widtlysande Namn pryda närwarande min första ringa Academiska Läro-spän, kunde ej annat, än sätta mig i fruktan, det denna min djerfget ogunstigt skulle uptagas, om ej den ogemena Ynnest, med hwilken Wälborne Herr Hårads-Höfdingen plägar omsatta Wettenskaper och deras idkare, och jag i synnerhet warit lycklig at så erfara, upmuntrat mig härtil, samt gjort mig skyldig til offentelig täcka fägelse. Anse därfore, Wälborne Herre, detta mitt ringa Arbete med vanligit blidt öga, och låt mig än framdeles så wara i en om åtanka innesluten. Mitt förnämsta göromål skal däremot bestå i hjärtinnerliga förböner til den Aldrahöste, det Han täcktes förlåna Wälborne Herr Hårads-Höfdingen de längsta och sällaste dagar i dödeligheten, til Fådernes Landets nytta, Wettenskapers befrämjande, Rättwisans hägn, och dess clienters hjelp och stöd, i hwilfa sistnämndes antal jag utbeder at städse så wara innesluten, som framlefwer til stoftet
Wälborne Herr Hårads-Höfdingens
dömjukaste tjenare,
ESAIAS HOLLBERG.
***
VIRO PLURIMUM REVER, at que præclarissimo,
D:no Mag. JOHANNI ODENIO,
PASTORỊ Animarum, quæ DEO in Längelmä & Cuorivesi colliguntut, meritissimo.
VIRO PLUR. REVERENDO at que præclarissimo,
D:no ERICO WALLENIO
PASTORI cœcus Divini, qui in Rimito floret, meritissimo.
Fautoribus omni venerationis cultu ad cineres usque colendis.
Meritis illis locupletissimis, quileus me, Fautores optimi, inde ab eo tempore, quo primum Vobis innotui, beare voluistis, haud parvum adjicietis cumulum, si chartaceum hoc manus, ceu flosculum quendam e Musarum hortulis decerptum, quod Vobis Sacrum esse volui, loco tesseræ perennantis venerationis respiciatis. Fateor me pluribus nominibus Vobis antea esse obligatissimum, verum novo hoc nomine multo adhuc obligatior fiam. Meum de cætero erit, ex intimo vovere pectore, dignetur Summas rerum Arbiter Vos in Eccl. emolumentum insigne, Vestrorumque gaudium & fulcrum dulcisissimum, plurimos per annos florentes vigentesque conservare! qui ad ornam ero
NOMINUM VESTRORUM
cultor humillimus
ESAIAS HOLLBERG.
***
Perquam Reverendo & Eruditissimo DOMINO,
D:no HENRICO TELENIO,
SACELLANO in VESICANSA pervigili, Studiorum fuorum ante hac Moderatori fidelissimo.
Perquam Reverendo & Eruditissimo DOMINO,
D:no HENRICO SAVENIO,
SACELLANO in Luopiois pervigili.
Perquam Reverendo & Eruditissimo DOMINO,
D:no CHRISTIANO FLODBERG,
SACELLANO in Längelmä & Cuorivesi pervigili.
FAUTORIBUS Æstumatissimis.
Incomtas hasce, rudique Minerva elaboratas pagellas Vobis, Fautores Æstumatissimi, consecrare jubet favor ylle plane singularis, quo Vobis nullo non tempore me amplecti placuit. Adspiciatis igitur, Fautores Exoptatissimi, etjam atque etjam oro, serena fronte juvenilis ingenii fœtum, ceu pignus venerabundæ mentis. Mihi vicissim nihil magis erit cordi, quam pro perenni Vestra Vestrorumque incolumitate, vota sundere ardentissima, qui ad tumulum usque permanebo
Perquam Reverendorum & Eruditissimorum
NOMINUM VESTRORUM
cliens observantissimus,
ESAIAS HOLLBERG.
Ei kommentteja :
Lähetä kommentti