Toiset valtiopäivät, 1917 pöytäkirjat II: Suomen lippu.

Istunnot 49-101
Toukokuun 15 päivästä 1918 valtiopäivien loppuun sekä nimi- ja asialuettelot.
Helsingissä 1918, Valtioneuvoston kirjapaino.

56. Lauvantaina 25 p. toukokuuta
k:lo 2 päivällä.

3) Suomen lippu.

Esitellään suuren valiokunnan mietintö n:o 30 ja otetaan toiseen käsittelyyn siinä sekä perustuslakivaliokunnan mietinnössä n:o 9 valmistelevasti käsitelty hallituksen esitys n:o 36, joka sisältää ehdotuksen laiksi Suomen lipusta.

Puhemies: Suuren valiokunnan mietintöä ei ole voitu painattaa, jonka tähden se luetaan.

Sihteeri lukee mietinnön suomeksi ja ruotsiksi.

Puhemies: Asian käsittelyn pohjaksi pannaan suuren valiokunnan mietintö. Ensin sallitaan yleiskeskustelu ja kun se on loppuun suoritettu, käsitellään lakiehdotus yksityiskohtaisesti.

Yleiskeskustelu : Ed. Sundblom: Jag hyser visserligen mycket små förhoppningar att kunna påverka landtdagens flertal till förmån för de röd-gula färgerna, men innan afgörandet i denna viktiga fråga faller, önskar jag dock yttra ett par ord.
Jag förstår mer än väl att det är nuets intryck, som i hög grad påverkar landtdagen. Detta förvånar mig icke heller. Men när det gäller att fastställa det fria Finlands flagga för allan framtid, borde man kunna frigöra sig från detta intryck, hur starkt det än må vara, och följaktligen icke -därför, att det röda våldet här regerat, från Finlands flagga bannlysa den röda färgen.
Grundlagsutskottets betänkande är knapphändigt och kortfattadt. De röda och gula färgerna affärdas på ett par rader. Dock borde man betänka, att våra historiska färger äro rödt och gult. ty dessa ingå. i Finlands vapen och hafva vida äldre traditioner än de blåa och hvita. Det finnes ett ord i svenska språket, som heter färgglädje. När man hissar flaggan, symbolen för landets fria ställning bland nationerna, bör man förnimma något af denna färgglädje; denna förnimmelse ha våra sjöfarande också haft, då de efter Finlands frivordna ställning hissat den röd-gula duk, som af senaten dels i propositionsväg föreslagits, dels anbefallts.
Jag tillåter mig hysa den uppfattningen, att landtdagen icke fäst tillbörligt afseende vid våra sjöfarandes åsikt i flaggfrågan. Om någon, borde väl våra befälhafvare, som befara alla världens haf, hafva rätt att göra sin röst hörd, när det gäller att fastställa handelsflaggan. Det är ju befälhafvarkåren, hvilken utomlands och på hafven representerar Finland, som fört och skall föra vår flagga med heder. Samtliga skeppsbefälhafvarföreningar i landet uttalade sig redan i början af detta år obetingat för den röd-gula korsflaggan. Denna ståndpunkt intaga föreningarna fortfarande, såvidt mig är bekant. Man anmärker på det hållet först och främst mot den blåhvita flaggan, att färgerna äro matta och att den alltför erinrar om den ryska marinflaggan. Är det nu en gång så, att känslan och ej det praktiska förståndet skall tillmätas afgörande betydelse, borde väl känslan af att vi ändtligen blivit fria det ryska oket mana oss att icke i vår flagga använda färgsammansättningar, som alltid skola påminna om den ryska örlogsflaggan, för att icke tala om likhetstecknet med den ryska jaktklubbsflaggan. I detta afseende får sålunda känslan alls icke tala. Motviljan mot den röda färgen är nu så stark, att man icke ens bryr sig om att undvika en flagga, som på världshafven kommer att förvexlas med den ryska. Någonting sådant borde dock i allt sundt förnufts namn ingen vilja vara med om.
I min värjo finnas ett par telegram, som sannolikt icke heller de komma att påverka utgången, men det vore likväl orätt af mig, att icke låta landtdagen veta, hvad dessa telegram innehålla, särskildt telegrammet från skeppsbefälhafvareföreningen i Åbo. Väl att märka, är nämligen denna förening den äldsta sammanslutningen af befälhafvare i landet. Telegrammet lyder: "Skeppsbefälhafvareföreningen i Åbo. samlad till möte, motsätter sig på det bestämdaste grundlagsutskottets förslag om blåhvit korsflagga på grund af dess ömtålighet och likhet med ryska jaktflaggan och andra nationers örlogsflagga, saml signalbokstafven X och tillstyrker senatens förslag till handelsflagga, dock med i någon mån bredare blå och hvita ränder." Ett telegram af enahanda innehåll föreligger från Ålands Skeppsbefälhafvareförening.
Innan frågan afgöres, vore det af vikt, såsom jag redan antydde, att icke helt och hållet förbise den åsikt, som landets skeppsbefälhafvarekår gör gällande, en åsikt, som allaredan är stadgad i vidsträkta kretsar, nämligen att den röd-gula korsflaggen bör godkännas, gifvetvis med sådana särmärken, att den icke kan förvexlas med den danska flaggan. Jag upprepar ännu en gång, att det är Finlands flagga, som ute på världshafven skall vittna om ett själfständigt och fritt Finland, och bör denna, flagga icke blott framkalla färgglädje utan samtidigt vara så beskaffad, att den under inga omständigheter förvexlas med den ryska marinflaggan.
Jag förordar den grundlagsutskottets betänkande vidfogade reservationen.

Ed. Hedberg: Det gäller icke i dag ett försvar för de röd-gula färgerna, icke därför att icke det af herr Sundblom förordade förslaget enligt min uppfattning är det lyckligaste, men det är, såvidt jag kan förstå, föga tänkbart, alt dennn flagga skulle vinna godkännande å landtdagen sådan som stämningen nu är. Vi hafva påtagligen att vänta en hvit-blå flagga med de brister den har. Den har i alla fall det för sig, att det blifvit en hjärtesak för en del atf kammaren att få denna flagga godkänd. Men fastän det är en hjärtesak ooh därom är ju ingenting att säga så borde det kunna påräknas någon liten vidlijärtenhet i denna hjärtesak. Det skall icke kunna nekas till att icke ändå Finlands gamla färger äro andra än kvitt och blått. Med afseende den nya flagga vi få, måste vi sega, att det ¨"ei finns en flik af Finlands gamla färger kvar". Visserligen försäkrade herr Aikio i går, att Finlands gamla färger äro hvitt och blått, men nog skulle jag råda honom till att, då talmansarbetet lämnar honom tid. besöka t. ex. Stockholm och rustkammaren i Nordiska museet. Där kunde han få se den flagga, som i 30-åriga kriget användes, och ifall icke hans glasögon bedraga honom, skulle han icke hitta något blått där, utan gult och rödt. Det är helt säkert så. att många medborgares sympatier ligga för rödt och gult, som ingå i Finlands vapen. Då så förhåller sig, tycker jag, att det vore billigt att i flaggan i det öfre hvita hörnet få infördt Finlands vapen, icke på det förskräckliga sätt anbragdt, som jag sett i ett förslag på ständerhiiset en röd ruta af något slags tyg eller papper och ett fritt trafvande lejon placeradt mitt i rutan det är förskräckligt fult. Det kan göras helt enkelt så att Finlands vapen skulle appliceras i öfversta hörnet närmast stången, då det, såvidt man hört det, också från artisthåll icke vore något att anmärka mot tillfredsställandet af skönhetssinnets kraf. Det skulle påtagligen blifva för hela flaggfrågan lyckligare, om den kunde lösas i denna riktning. Visserligen uttalade särskilda talare i går icke blott en önskan, utan förhoppning att, så snart vi få den nya flaggan, hvar och en skulle komma att hissa den, och för egen del kan jag gärna vara med därom, men jag vet, att man i en stor del af landet skulle känna sig besviken, om det icke funnes en flik kvar af de gamla färgerna. Det blir samma elände som tidigare, att man icke begagnar sig af en Finlands enhetliga flagga eller gör det motvilligt. Jag tror att sympatien för den gemensamma flaggan skulle blifva allmän, ifall vi kunde få åtminstone så mycket som vapnet i öfre hörnet af den flagga, som är föreslagen, och vågar därför föreslå, att vi skulle få en flagga, hvilken kunde beskrifvas sålunda: som sjöfarts- och handelsflagga föres en rektangelformig duk med ultramarinblått kors på hvit botten. I flaggans öfre fält, närmast stången, anbringas Finlands vapen.

Ed. Hornborg: Såsom jag redan under remissdebatten var i tillfälle att uttala hör jag till dem, som på vissa grunder föredroge en rödgul flagga. G-runderna äro enkla och klara. Först och främst har det synts mig, att den enda objektiva utgångspunkten för bestämmandet af färgerna i Finlands flagga har varit vapnets färger; för det andra äro ju rödt och gult såsom flaggfärger obestridligt mera praktiska och framför allt bättre synliga på sjön än hvitt och blått. Denna uppfattning hyser jag allt fortfarande. Men då det nu synes påtagligt, att hvitt och blått komma att fastställas såsom Finlands flaggas färger, så kan det ju emellertid vara skäl att det också från det håll. där man förfäktat vapenfärgernas företräde, framhålles vissa omständigheter, som göra kombinationen hvitt och blått antaglig. Bland det, som har anförts till förmån för den hvit-blåa flaggan, återfinner jag, om jag icke missminner mig, icke allit det som jag nu har tänkt, ehuru själf motståndare till dessa färger, här framhålla.
Om man älskar paradoxer, kunde man ju säga. att hvitt cch blått, just emedan de icke äro Finlands gamla, färger, på sätt och vis hafva en symbolisk betydelse: de symbolisera det brott mot en hel mängd gamla traditioner, som det senaste lialfseklet i vårt lands historia faktiskt innebar. Men i själfva verket sakna dessa båda färger icke helt och hållet historiska traditioner. Hvad blått beträffar, åsyftar jag då icke den omständigheten, att det förekommer i vissa af våra landskapsvapen. Man kan ju tillmäta detta förhållande én viss betydelse, men landskapsvapen representera ju dock icke landet. Men däremot har blått under århundraden varit vårt lands, liksom hela Sveriges rikes, färg, och under en lång tid, delvis en ärorik tid för Finland, ha våra trupper varit uniformerade i blått. Blått har utan tvifvel traditioner i detta land. Hvad hvitt beträffar, så är denna färgs traditioner icke gamla. Dock härstamma de från 1772, då hvitt var rojalisternas färg och då en hvit armbindel anlades af de kungligt sinnade officerarna. Och denna armbindel tillhörde en lång tid framåt den svenska officersuniformen. Under den allra senaste tiden har ju hvitt obestridligt vunnit en viss tradition, en tradition, som redan är historisk i detta land. Den är ung, men den är kraftig.
Det har framhållist, att det låge någonting oegentligt i att flaggans färger blefve andra än vapnets. Jag behöfver icke här ytterligare påpeka, att jag själf är böjd för att anse, att så är förhållandet, att det vore lyckligare ur de historiska traditionernas synpunkt, om vapnets färger också blefve flaggans. Emellertid kräfver min respekt för sanningen, att jag påpekar, att det icke är en allmän princip, att en stats vapenfärger också äro statsflaggans. Exempel på både del ena och det andra förhållandet kunna påvisas. Det är däremot en praktisk invändning af rätt stor bärvidd, som har gjorts mot den hvit-blåa flaggan, då det har sagts, att den är svårsiktad på sjön. Det är nog riktigt, men det finnes likval exempel på sjöfarande nationers flaggor, som hafya just dessa färger och endast dessa, Alltså, har dock andra kommit till rätta med dessa färger. Jag tänker nu närmast på den grekiska. Möjligen finnes det några exotiska stater, som hafva dessa färger i sina flaggor det kommer jag icke nu ihåg och det betyder ju mindre men Grekland har en betydlig handelsflotta och har mer eller mindre lyckligt klarat sig med sina blacka färger.
Mot hvarje framställdt förslag till flagga Finland och antalet för är legio ha anmärk- ningar riktats. Mot hvarje förslag ha framställts invändningar, gående ut på, att just det förslaget är alldeles omöjligt och ur alla synpunkter van- sinnigt. Då omsider nu detta förslag om hvit duk med blått kors såg dagen, klubbades det ned med invändningen, att det är en rysk jaktklubbs flagga. Detta synes mig i alla fall vara en af de minst betydande invändningar, som hafva riktats mot de olika förslag, som framlagts. Icke heller tror jag, att den i själfva verket mera betydande invändningen, att vår blifvande flagga kunde förvexlas med den ryska örlogsflaggan, har någon synnerlig bärvidd. Vi skola komma ihåg, att Ryssland numera är i det närmaste undanträngdt från Östersjö-omrädet och att vi kanske hafva skäl att hoppas, att det icke just skall förekomma många ryska örlogsmän på hafvet under den kommande tiden. Om också sådana visa sig och det komma de nog, Gudi klagadt, att göra så är det alls icke sagdt, att de komma att föra det blå Andreas-korset i hvit duk. Jag såg just i dag i tidningarna en notis, att för närvarande Rysslands flagga är röd med inskrift i gyllene bokstäfver. Hvad den i framtiden kan blifva, vet ingen. Skräcken för de ryska jaktklubbarna åter reduceras betydligt, då det egentligen numera endast är petersburgska segelföreningar, som kunna komma i fråga- Också tidigare ha nog våra egna yachter mer än ryska och baltiska visat den blå-hvita korsflaggan i främmande hamn. Den har nog i Skandinavien snarare betraktats såsom en finsk än såsom en rysk flagga.
Jag märker, att mitt andragande i hufvudsak gestaltat sig till ett försvar för den blå-hvita flaggan. Jag anser jag upprepar det att då den nu en gång ssmes komma att blifva vår flagga, bör allt det sägas, som kan sägas till dess förmån.
Som sammanfattning af allt, som jag här sagt, vill jag då uttala, att det föreliggande förslaget icke synes mig synnerligen godt, ty det lämnar rum för vägande invändningar och anmärkningar, och de röd-gula färgerna äro absolut ur praktisk synpunkt att föredraga, men den blå-hvita korsflaggan måste jag dook beteckna såsom acceptabel och ur flere synpunkter också teoretiskt försvarlig.
Hvad hr Hedbergs förslag beträffar, så förefaller det mig, som om det egentligen vore rätt godt. Det synes mig såsom ett billigt tillmötesgående mot anhängarna af vapenfärgerna, att vapnet anbringas i flaggan. I afseende å flaggans siktbarhet betecknar anbringandet af vapnet en förbättring; däremot betecknar det en försämring i det afseendet, att flaggan blir svårare att förfärdiga och det blir svårare att ersätta förstörda och förlorade flaggor. Dock betyder detta icke synnerligen mycket, ty hvarje fartyg, som går på utlandet, kan utan svårighet taga med sig hemifrån ett antal färdiga små vapensköldar af flaggduk, hvilka med lätthet sys fast på en i utlandet anskaffad blå-hvit korsflagga.
Jag ber därför att till den verkan det hafva kan få understödja liar Hedbergs förslag.
Jag vill ännu påpeka, att om jag fattade honom rätt, han afsåg anbringandet af ett vapen af vapensköldens form i det öfre hvita fältet närmast stången; alltså icke helrödt fält med ett fritt hoppande vapeudjur. I denna form, hvilken jag tror hr Hedberg afsåg, ber jag att få understödja hr Hedbergs förslag.

Ed. Gädda: Vid remissdebatten i går, liksom af de föregående talarna, ha de omständigheter framhållits, som tala emot grundlagsutskottets förslag till flagga, hvarför jag ber att utan vidare motivering få understöda den till grundlagsutskottets betänkande fogade reservationen.

Ed. Nevanlinna: Useille oli varmaankin odottamatonta, että se arvoisa puhuja, joka alotti tämän keskutelun, osoitti ollenkaan mitään harrastusta lippukysymystä kohtaan. Olisi ollut vähemmän yllättävää, jos hän olisi ilmoittanut, että kysymys on hänelle aivan yhdentekevä, koskapa on valtakunnan lipusta, jonka yhteydestä hän on tarmokkaasti tahtonut saada eroitetuksi koko kotiseutunsa. (Eduskunnasta: Hyvä! Hyvä!) Tosinhan vanhan isänmaan tulee olla kiitollinen jokaisesta palveluksesta, pienestäkin, jonka sen pojat ovat valmiit, vaikka lähti esisänsäkin, sille tekemään, mutta isänmaan kiitollisuus varsinkin edustajiaan kohtaan olisi varmaan suurempi, jos he osoittaisivat vaikka vähemmän harrastusta, lippukysymykseen, kunhan he samalla osoittaisivat vähemmän harrastusta isänmaan alueen vähentämiseen. (Hyvä-huutoja.)
Sama arvoisia puhuja aloitti muistutuksensa sini-valkoista lippua vastaan sillä usein kuullulla väitteellä, että ehdotus tämänlaisen lipun omistamisesta olisi tulos nykyhetken vaikutuksesta. Tämä käsitys on varmasti erehdys. Ei voi olla kellekään tuntematonta, että paljon ennen nykyhetkeä vuosikymmeniä, niinkuin täällä eilenkin huomautettiin sini-valkoisia värejä hyvin suuri osa Suomen kansaa en tietysti voi mennä takaamaan, että se on ollut enemmistö, mutta rohkenisin kuitenkin sitä väittää on pitänyt kansallisina väreinämme. Jos niiden luku, jotka nyt tahtovat lailla tämän käsityksen vahvistaa, on viime aikojen tapausten kautta kasvanut asiaa en tiedä niin ei tämä kuitenkaan merkitse sitä, että jos sini-valkoinen lippu nyt tehdään Suomen viralliseksi lipuksi, tämä tapahtuisi hetken vaikutuksen johdosta. Sillä mikä lieneekin vaikuttimena niillä, jotka mahdollisesti vasta nyt haluavat yhtyä sini-valkoiseen, joka tapauksessa on tämä ajatus, sinivalkoisen tekeminen Suomen väreiksi, niinkuin sanoin, paljoa vanhempi.
Suurella sitkeydellä tahdotaan väittää, jopa tahtoisin sanoa melkein sopimattomalla tavalla tahdotaan istuttaa yleisöön se käsitys, että punakeltainen olisi Suomen historiallinen väritunnus. Jos todettaisiin vain se tosiasia, että nämä värit ovat Suomen vaakunan värit, niin sitä vastaan ei olisi mitään muistuttamista. Mutta ed. Hornborg on viimeksi huomauttanut, että vaakunan värejä ei ole lupa sanoa jonkun kansan tai valtion historiallisiksi väreiksi. Jokaisella sanalla voi leikkiä moneen suuntaan, niin myös tällä sanalla "historiallinen". Mutta kun on puhe kansallisista väreistä, niin ei sitä kysymystä, mikä on katsottava historialliseksi, voida ratkaista yksinomaan sellaisen ulkokohtaisen tosiasian nojalla, kuin on maan vaakunan värit. Kansakunnan historia syntyy sen itsetietoisessa elämässä jäminä rohkenisin väittää, että jos tällä kansalla on joitakin historiallisia värejä siinä merkityksessä, että se on omaa historiaansa itsetietoisesti elänyt vissien värien merkeissä, niin ovat ehdottomasti sininen ja valkoinen tässä maassa historialliset värit. Siitä ajasta, kun laajemmat kerrokset Suomen kansaa, heräsivät johonkin itsetietoon, harrastavaan osanottoon maansa ja kansansa yhteisiin asioihin se tapahtui valitettavasti, niinkuin tiedämme, hyvin myöhään tämän kansan, niinkuin edelleen rohkenen väittää, suuri enemmistö on elänyt tämän itsetietoisen elämänsä, tämän todellisesti historiallisen elämänsä juuri sini-valkoisen merkeissä. Puna-keltaisen merkeissä en usko tässä maassa eletyn mitään itsetietoista historiallista elämää.
On vihdoin tänäänkin taas väitetty, että jotakin painoa on pantava, jopa ratkaiseva merkitys annettava merenkulkijain mielipiteelle. Minun täytyy sanoa avoimesti, että se tapa, jolla muun muassa arvoisat merimiehemme ovat tässä kysymyksessä esiintyneet, valitettavasti antaa osittain syytä moitteeseen, ainakin paheksumiseen. Se sähkösanoma, joka tänäänkin luettiin, puhuu tuota meille tässä kamarissa vain liian tuttua "me vaadimme”-kieltä: "pannaan jyrkästi vastaan". Minä uskon mielelläni, ettei tämä ole pahasti tarkoitettua. Minulla on suuri kunnioitus merimieskuntaamme kohtaan, se ammatti on jokaiselle miehekkäälle luonteelle niin miellyttävä, se on sotilasammatin jälkeen miehevin ammatti maailmassa. Sille on oleva varattuna Suomen kansan vastaisessa elämässä mitä kunniakkain tehtävä ja minä uskon mielelläni, vaikka en tunne asioita, että meidän merimieskuntamme on suuren isänmaallisen mielen elähyttämä. Uskon mielelläni, että "me vaadimme"-kieli, jota senkin puolelta on tässä asiassa tullut näkyviin, on vain sitä vallankumouksen jälkimainingeissa niin valitettavan yleiseksi käypää puhetapaa, mutta, se ei silti ole puolustettavaa. Kaikkein vähimmin, kun ei ole voinut oudoksumatta panna merkille, että arvoisat merimiehemme esiintyvät tässä asiassa heikoilla perusteilla. He väittävät, että he ammattimiehinä tietävät, kuinka sini-valkoinen lippu ei ole tarkoituksenmukainen. Mutta tämä on heikko väite. Herra Hornborg on viimeksi huomauttanut, että muun muassa yksi maapallon kaikkein suurimmista merenkulkijakansoista, pieni Kreikan kansa, kuljettaa kaikki lukemattomat laivansa kaikilla maailman, valtamerillä, kaikissa säissä. sini-valkoisen lipun alla, jossa ei ole mitään muita värejä, kuin nämä kaksi, eikä ole milloinkaan kuultu puhuttavan siitä, että tämä lippu ei olisi täyttänyt tarkoitustansa. Arvoisain merimiestemme täytyy sentähden suoda anteeksi, jos me, kun me olemme pakotetut tätä kysymystä käsittelemään, paraan ymmärryksemme mukaan emme voi havaita heidän esittämäänsä syytä päteväksi.
Se väite, joka julkisuudessa, on tehty suorastaan säädyttömässäkin muodossa, että nimittäin perustuslakivaliokunnan ja nyt myös suuren valiokunnan ehdottama lippu olisi venäläinen, lippu, jopa että se voitaisiin sekoittaa johonkin venäläiseen lippuun, on nyt epäilemättä, niinkuin ed. Hornborg senkin lausui, kaikkea merkitystä vailla. Venäjän aikaisempi merilippu oli vinoristilippu, vino sininen risti valkoisella pohjalla. Eihän nyt semmoiseen voi kukaan sekoittaa sitä lippua, jota perustuslakivaliokunta ehdottaa. Ja Venäjän pursiklubien vimppeleistä emme kai tarvitse pitää huolta. Puna-keltainen lippu on nyt kerta kaikkiaan mahdottomuus. Sillä, kuten sanottu, niin valtavan suuri osa Suomen kansaa ei voisi mitenkään tunnustaa sitä omaksensa. Minä puolestani olisin ollut erinomaisen valmis kompromissiin ja olen. sikäli kuin olen ollut asiain käsittelyssä mukana, aina kannattanut sen tekoa sini-valkoisen ja punakeltaisen välillä. Sillä meillä ei nyt ole varaa pienissä eikä suurissa asioissa lihaviin riitoihin. Jos koskaan, niin on nyt tälle kansalle laihakin sovinto parempi suurissa ja pienissä asioissa. Olin odottanut, että asia olisi saanutkin tällaisen ratkaisun, sillä siihen näytti olevan jo niin paljon hyväksyttäviä, ainakin mukiinmeneviä ehdotuksia. Näin ei ole käynyt. Kaikesta päättäen on perustuslakivaliokunta ja sen mietinnöstä päättäen sen valtava enemmistö katsonut lopultakin olevan parasta, mitä kauppalippuun tulee, jäädä yksinkertaisen valko-sinisen lipun kannalla ja pyrkiä kompromissiin hyväksymällä erityisen valtiolipun, jossa myöskin puna-keltainen vaakuna esiintyy!. Tämä on näet kompromissi tämäkin, sillä juuri sini-valkoisen kannattajani taholla on ollut suuri vastenmielisyys erityisen valtiolipun omistamiseen, erityisesti siitä syystä, että meidän nähdäksemme nuoren valtiomme vaatimattomuuteen paremmin olisi soveltunut yksi ainoa kansallis- ja kauppalippu. Kun näin on ja kun asialla on kiire, kun melkein alkaa, ruumiillisesti tuntua kiusalliselta se seikka, että me emme tämmöisessäkään asiassa voi päästä tulokseen, vaan että vieraitten täytyy meitä kiirehtiä ja moittien huomauttaa, kuinka meidän kykenemättömyytemme päästä tuloksiin tuottaa hankaluuksia ja vaikeuksia, niin en katso mahdolliseksi nyt enää kannattaa sitä ajatusta, että kauppalippuun otettaisiin myös puna-keltainen jollakin tavoin sommiteltuna, niin mielelläni kuin olisin siihen kompromissin aikaansaamiseksi aikaisemmalla asteella mennyt.
En voi lopettaa lausumatta suurinta iloani siitä lausunnosta, jonka ed. Hornborg antoi, ei sentähden minä vakuutan sen että hän puhui sini-valkoisen puolesta, jota hän ei itse kannata, vaan sentähden, että minä näin hänen puheessaan ylevän ilmauksen siitä mielialasta, jonka minä toivoisin näinä aikoina elähyttävän jokaista Suomen miestä suurissa ja pienissä asioissa. Olen lukemattomia kertoja suomenmielisten ystävien kanssa vuosikymmenen kuluessa saanut kiivaassakin kiistassa edustaa sitä vakaumusta, että meidän ruotsinmielisiämme ei saa arvostella kaikkia samalla tavalla, että heissä on paljon meidän kansamme parasta ainesta, joitten isänmaanrakkauteen, joitten haluun palvella koko tätä kansaa ja maata minä uskon ja luotan yhtä varmasti kuin ikinä mihinkään niin sanottuun suomenmieliseen. (Keskustasta: Hyvä!) Minä olen nähnyt tästä vakaumuksestani komean todistuksen siinä mielenlaadussa, joka oli ed. Hornborgin puheen takana, ja siitä minä iloitsen sydämeni pohjasta.

Ed. Ingman: Pyydän vastustaa ed. Hedborgin tekemää ehdotusta. Perustuslakivaliokunnassa oli kyllä jo kerran päässyt valtaan se mielipide, että vaakuna olisi siirrettävä tangon puoliseen suorakaiteeseen ja että olisi ainoastaan yksi lippu, sotalippua lukuunottamatta. Mutta asiantuntevalta taholta tehtiin tätä muotoa vastaan vakavia huomautuksia. Sanottiin, että lippu silloin juuri nimenomaan tulee pursiklubin lipun kaltaiseksi ja että, jos oli valittava niitten kahden välillä, joko vaakuna yläkulmaan tai keskelle, niin ehdottomasti olisi parempi silloin asettaa vaakuna keskelle. Tämän johdosta perustuslakivaliokunta sitten muutti vaakunan paikan valtiolipussa ja sotalipussa keskelle, ja minusta ei ole syytä tässäkään suhteessa nyt enää tehdä muutosta.

Ed. Hornborg: Dä jag senast gjorde mig skyldig till en försummelse vid understödandet af herr Hedbergs förslag, ville jag nu till förklaring nämna, att jag uppfattar det sålunda, att han ville lämna statsflaggan och örlogsflaggan orörda, men införa Finlands vapen i handelsflaggan.

Ed. Sundblom: Enligt min mening gick det hr Hornborg, som det plägar och måste gå, när man pläderar för en sak, som man icke själf tror på: trots all vältalighet måste det misslyckas.
Hr Hornborg gjorde sig enligt min uppfattning skyldig tilli ett litet misstag. Det är oriktigt att tro, att våra jaktklubbar frivilligt valt blå och hvit korsflagga. Det fästes nämligen som ett villkor vid rättigheten att i vårt land bilda segelsällskap och få dessa erkända, att just denna blå-hvita flagga skulle användas. Under sådana förhållanden är det icke något skäl i världen att åberopa detta faktum som försvar för nu ifrågavarande flagga.
Hr Nevanlinnas erinran föranleder mig yttra, att då jag är en af de få, som i denna församling kunna anses representera Finlands sjöfart och rederinäring, jag anser det icke blott som en rätt utan äfven som en plikt att uttala mig i frågan om Finlands handelsflagga, thvilken ju på det allra närmaste berör landets sjöfart.

Ed. Wrede: Då jag deltagit i behandlingen af denna fråga i grundlagsutskottet och icke reserverat mig, ber jag att få helt kort nämna, att jag icke delar utskottets ståndpunkt i frågan. Jag kan närmast ansluta mig till hr Hornborg och ber att få biträda samma förslag som han.

Ed. Hornborg: Jag har icke såsom hr Sundblom velat göra gällande försvarat en salk, som jag icke tror på. Det är icke fräga om att tro eller icke tro på de hvit-blåa färgerna.
Jag har accepterat dem för min enskilda del därför, att jag på den senaste tiden blifvit öfvertygad om, att dessa färger, såsom hr Nevanlinna i förra delen af sitt andragande framhöll, äro för största delen af vårt folk vårt lands lefvan-de färger, medan för största delen af vårt folk de rödgula äro döda färger. Att jag personligen beklagar det betyder ingenting. Men misstaget, som hr Sundblom rättade, har jag icke begått.

Ed. Juutilainen: Minä myöskin vastustan ed. Hedborgin tekemää ehdotusta ja kannatan perustuslakivaliokunnan mietintöä. Huomautan kuitenkin, että lippuehdotus on sovittelun tulos jo siinäkin suhteessa, että se on ristilippu, kun käytännössä täällä on ollut toisenlainen sini-valikoinen lippu. Se seikka jo kyllin osoittaa meidän yhteisyytemme Skandinavian maiden kanssa.

Senaattori Setälä: Ennenkuin keskustelu päättyy, pyytäisin saada pöytäkirjaan merkityksi ainoastaan, että minä, puolestani valitan, että ylväs leijonalippu, joka liittyy meidän vapautumisemme kalliimpiin muistoihin, nyt kokonaan arvottomana viskataan pois.

Ed. Bäck: Jag her att få instämma i den senaste talarens yttrande.

Yleiskeskustelu julistetaan päättyneeksi.

Puhemies: Keskustelun kuluessa on ed. Sundblom ed. Gäddan kannattamana ehdottanut, että perustuslakivaliokunnan mietinnön vastalauseessa tehdyt ehdotukset hyväksyttäisiin. Sitä paitsi on ed. Hedberg, jota ed. Hornborg on kannattanut, ehdottanut muutosta 3 §:ään. Mikäli tulee ed. Hedbergin ehdotuksen, tarkoittaa se muutosta 3 §:ään ja otetaan siis huomioon sen yk[si]tyiskohtaisessa käsittelyssä. Mitä ed. Sundblomin ehdotukseen tulee, kun se tarkoittaa, ehdotusta, joka koskee lakia kokonaisuudessaan, katson, että se on otettava huomioon vasta sitten, kun laki on yksityiskohtaisesti läpikäyty.

Ehdotettu menettely hyväksytään.

Puhemies: Ryhdytään siis lakiehdotusta käsittelemään yksityiskohtaisesti.

1 ja 2 §:t -esitellään ja hyväksytään järjestänsä keskustelutta.


3 §.

Keskustelu:

Ed. Hedberg: Den förändring jag önskade få införd skulle lyda: "Såsom sjöfarts- och handelsflagga föres en rektangelformig duk med ultramarinhlått kors på hvit botten. I midten- af flaggans öfre hvita fält närmast stången är anbragdt Finlands vapen."
Mom. 2 likatydande med mom. 2 i § 1 första meningen.
Puhemies: Keskustelu 3 § :sta julistettanne päättyneeksi? Ed. Hedbergin ehdotusta ei liene kannatettu?

Puheenvuoron saatuaan lausuu

Ed. Estlander: Jag fattade att förslaget af sig själft skulle upptagas, under specialbehandlingen. och försummade jag och måhända andra därför att understöda detsamma.

Puhemies: Med anledning af Idgm. Estlanders uttalande får meddela att Idgm. Hedberg genom sekreteraren tillkännagifvit det han frånginge sitt förslag under uppgift att detsamma, såsom hänförande sig till 3 §, skulle förnyas vid detaljbehandlingen af lagförslaget, hvilket likväl ej skett. Vid sådant förhållande lämnas Idgm. Estlander tillfälle att ännu framställa ett- dylikt förslag, därest han sådant önskar.

Ed. Estlander: För min del har jag svårt att understöda detta förslag, emedan jag har min reservation att försvara, men jag förmodar att andra äro villiga att göra det.

Ed. Roos: Under allmänna diskussionen ha flere talare understödt herr Hedbergs förslag, och jag för min del antog, att förslaget på grund häraf skulle komma under omröstning. Därför anmälde jag icke, att jag förenar mig om hans förslag, men anhåller åtminstone nu att få göra det, om det icke är för sent.

Keskustelu 3 §:stä julistetaan päättyneeksi.

Puhemies: Ed. Hedberg ed. Roosin kannattamana, on vastoin valiokunnan ehdotusta ehdottanut, että 3 § tulisi kuulumaan seuraavaisesti: "Merenkulku- ja kauppalippuna käytetään suorakaiteista lippua tummansinisellä ristillä valkealle pohjalle. Keskelle lipun ylimmäiseen valkeaan osastoon lähinnä tankoa on kiinnitetty Suomen vaakuna.” Toinen kohta, pykälässä tulisi kuulumaan samalla tavoin kuin- toinen, kohta perustus- lakivaliokunnan ehdottamassa ensimmäisessä pykälässä.

Selonteko myönnetään oikeaksi.

Äänestys ja päätös:

Ken tässä kohden hyväksyy suuren valiokunnan ehdotuksen, äänestää "jaa"; jos "ei" voittaa, on ed. Hedbergin ehdotus hyväksytty.
Äänestyksessä annetaan 53 jaa- ja, 17 ei-ääntä. Eduskunta on siis tässä kohden hyväksynyt suuren valiokunnan ehdotuksen.

4 § hyväksytään keskustelutta sekä samoin 5 ja 6 §:t, otsikko ja alkulause.

Puhemies: Tämän jälkeen olisi äänestettävä lakiehdotuksen, sellaisena kuin se nyt on hyväksytty, ja ed. Sundblomin tekemän ehdotuksen välillä.

Äänestys ja päätös:

Ken hyväksyy suuren valiokunnan ehdotuksen, äänestää "jaa"; jos "ei" voittaa, on ed. Sundblomin ehdotus hyväksytty.

Äänestyksessä ovat jaa -äänet voitolla. Suuren valiokunnan ehdotus siis on muuttamattomana hyväksytty.

Puhemies: Asian toinen käsittely on loppuun suoritettu.