Wiborgs Nyheter 118, 24.5.1912
I England utkommer inom kort en bok med titeln "Colour in dress", som om vi få tro en engelsk tidskrift har många intressanta och lärorika saker att säga kvinnorna. Det ämne boken behandlar är ju också ganska omdebatteradt och alldeles gifvet värdt att tänka på.
De allra flesta af oss ha väl en älsklingsfärg. I den nya boken heter det, att denna vår förkärlek är nyckeln till vår karaktär, ty man skall finna, att liksom siffrornas vetenskap är studiet af färgerna och deras sammanhang med vissa idéer, veckodagar o. s. v. gammalt som gatan. I själfva verket är det omöjligt att skilja de två och har man nått en djupare förståelse af siffrorna skall man ovillkorligen finna, att de äro nära förenade med färgerna. Vi skola se, hvilket oerhördt inflytande färgerna ha på oss och att det därför är allt annat än klokt af oss att använda dem utan urskiljning och ännu mindre klokt att undvika begagna vissa af dem.
Men af ren okunnighet göra vi ju ofta saker, som skada oss. Vi förstå inte alltid att äta lämplig mat. En del af oss inse ej sportens nytta, andra äro blinda för dess faror, och på liknande sätt förlora vi otta goda tillfällen, utsätta oss för alltför stora risker, kasta bort vår lycka bara därför att vi inte brytt oss om att tästa någon uppmärksamhet vid det vi kalla "dum vidskepelse". Man blir emellertid förvånad att finna, att inte ens de mest skeptiska och fantasifattiga kvinnor finna något intresse i att studera färgen i dess förhållande till kläderna. Ty utan att behöfva gå djupt eller vetenskapligt in i saken kan dock ingen af oss gå genom lifvet utan att märka, att vissa kvinnotyper höra samman med vissa färger. Och vi äro svagt medvetna, äfven om vi inte säga det, att den typen hör samman med grått, den med grönt, och den med mauve, alldeles som l vi, medvetet eller inte, förbinda i ljud med färger.
När det nu verkligen förhåller sig så, kan det tyckas en smula egendomligt, ja t. o. m. vågadt, att kvinnor, som borde ägna stor uppmärksamhet åt sina kläder, därtör att dessa inte bara göra dem trefliga att se på utan också ha ett direkt inflytande på omgifningen, välja sina färger med så föga urskiljning.
För öfrigt rör denna fråga männen lika väl som kvinnorna. Visserligen är deras färgval mera inskränkt, men icke förty kunde och borde de mer än som nu är fallet använda färger, som ha någon betydelse för dem. Hvem vet, hur lyckan kunnat vända sig. om en viss halsduk burits en viss dag? En kvinna i grått förbannar kanske den dag, då hon bar den färgen. Om hon bara vetat då hade kungsblått eller lila eller något annat kunnat åstadkomma detta "något", som bestämmer seger eller nederlag.
Ei kommentteja :
Lähetä kommentti