Finlands flagga — ett skammens märke?

Björneborgs Tidning 25, 28.5.1918

Att man även inom vissa kretsar på finskt håll har sinne för historiska traditioner och inser galenskapen i de blåvita fantasifärgernas utkörande till symbol för den självständiga finländska staten, därom vittnar på ett glädjande sätt en artikel i Tampereen Sanomat, ur vars uttalande vi här nedan ordagrant återgiva bl. a. följande:

I flaggfrågan har på senaste tiden skrivits mycket och ensidigt. Beundrarna av de topelianska färgerna ha med aktfinsk envishet på allt upptänkligt sätt sökt utnyttja den av frihetskrigets slagord och paroller framkallade masshypnosen mot "de röda" i syfte att därigenom misskreditera även den röda färgen och i stället skapa opinion för den vitblå färgsammanställningen. Resultatet har blivit en förblindelse, som icke är mindre än den, som utmärker de hypnotiserade socialisthoparna. Under inflytande av stundens stämning försöker man i flaggfraßan få till stånd ett avgörande beslut, som artar sig till en svårreparabel skandal. Grundlagsutskottet föreslår till flagga för oss de ryska segelsällskapens och andra ryska inrättningars flagga: en vit flagga med vertikalt blått kors. Liknande förslag ha tidigare på antydda grund strandat på sin egen orimlighet. Man kunde icke tro det vara möjligt, att finländska fartyg nu skulle föra en rysk flagga, då vi för alltid önska vara fria från Ryssland. —

Våra sjöfarande,som frågan närmast rör, hava klart ochtydligt uttalat sina önskningsmålifråga om handelsflaggan. De hava understött den av senaten på sin tid tillfatta flaggkommitténs förslag: en röd flagga med gult kors och de nio vita landskapsrosorna i övre fältet närmast stången. Och säkerligen skulle även de segeijakter, som tidigare seglat under den ryska segelföreningsflaggan, med glädje utbyta den förra flaggan mot en annan i överensstämmelse med förenämnda förslag. Hos dem har vanans makt icke kunnat framalstra en sådan Slind fanatism, att de skulle önskabevara gemenskapen med ryssarna.

Såsom sakkännare i flaggfrågan måste otvivelaktigt anses våra konstnärer. Alla konstnärssammanslutningar: Konstnärsgillet, Ornamo, Arkitektklubben och andra ha accepterat flaggkommitténs förslag. Den nuvarande generationens mest framstående diktare ha i hänförda ord priset den rödgula flaggan. Största delen av Finlands tidningspress med Helsingin Sanomat i spetsen har ävenledes godkänt det ifrågavarande förslaget av senatens flaggkommitté.

Nu ser det ur som om man i lantdagen utan vidare vore färdig att avgöra saken så uppåt väggarna man gärna kan tänka sig: en blåvit flagga av rysk modell! Vi ha tydligen ingenting lärt av de bittraste prövningar. Man har med en mun klandrat socialistledarna för att de handlat ensidigt och enligt principer, som saknat varje reellt underlag, samt i blind fanatism offrat sin egen övertygelse för att viljelöst tillmötesgå sina massors tillfälliga sinnesstämningar. Nu äro vi färdiga att i vår flaggfråga tillämpa precis samma politik. Vi försöka få våra lagstiftare att glömma sin skyldighet att icke tillmötesgå en av stundens känslor uppjagadstämning i vissa medborgarkretsar utan att skapa någonting sådant, som på sakliga grunder och enligt de bästa sakkännares uppfattning verkligen kan för all framtid tillgodose det avsedda ändamålet och dem, som saken närmast och egentligen angår.

Några sakliga positiva skäl för pen blåvita färgkombinationen ha aldrig kunnat framställas. Lejonflaggan kritiserade man i tiden på den grund att vapnet var svårt att avbilda på duken. Nu är man färdig att kompromissa därhän,att till riksflagga skulle tagas en vit flagga med blått kors och Finlands vapen mitt på korset. Av den flaggan komme ingen att hava glädje, ty Finlands gulröda vapen passar icke alls till en blåvit flagga.

Vitt och blå-vitt äro de kallaste, livlösaste färgerna, den torra själlöshetens symboler. Då till flaggan ytterligare lagges det i färgkombinationen fullkomligt olämpliga rödgula vapnet, får man en flagga, som utmärkt symboliserar den självtillräckliga halvbildningen, konvents-seminaristandan. En evig förtret skulle ett beslut i denna riktning bli för våra landsmän på havet, en förtret och en skam. Glädje därvid skulle endast ryssarna ha, vilka kunna tolka vår flagga som en efterapning av deras barbariska symbol. Har icke Finlands folk tillräckligt fått skämmas för massdumhets- o. inkompetenskultens skull, utan att man nu ytterligare behövde föreslå som symbol att demonstreras på all världens hav en flagga, som envar med helst något utvecklad smak måste betrakta som ett skammens märke. Flaggan skall ju entusiasmera och icke väcka blygsel.

Man kan således säga, att om grundlagsutskottets förslag godkännes, så blir Finlands flagga ett skammens märke, ett minnesmärke av vårt folks skamligaste skötesynder.

***

Konstnärerna Axel Gallen-Kallela och Eliel Saarinen ha i en till grundlagsutskottetriktad skrivelse framhållit, att den vitblå färgkombinationen varken ur heraldisk, historisk, praktisk eller estetisk synpunkt är berättigad och att det framförallt vore ofattbart, att man till Finlands flagga skulle utse f. d. ryska segelsällskapets flagga.