Schoerbing: Salzburgska Bomulls-blekningssättet och konsten at sätta ägta röd färg på Bomull och Linne.

Kongliga Vetenskaps-Academiens Handlingar, Oct. Nov. Dec. 1801

Af C. Schoerbing.

Alt Bomullsgarn, innan det förädlas til väfnad, myssor, strumpor, &c., blir förut frist så från de vidhängande frön som från smuts, och med detsamma från de hartsartiga delarne, som med et vegetabile altid äro förenade: hvilket sker medelst en tvättning, hvarigenom det tillika bekommer en hvithet, som öfvergpr den, som genom blekningen vinnes. Tillverkadt til väfnader, mössor eller strumpor, &c. blir det äfven, om nödigt är, på lika sätt tvättat.

Denna slags tvättning, den Saltzburgska kallad, (af hvad orsak ör mig obekant) tros  allmänhet bäst förrättas i Regensburg, hvarest den utöfvas af syra familler som en hemlighet, och utan at den ännu vidare allmänt blifvit bekant. Följden af denna tvättning är, at bomullsgarnet låter bättre handtera sig: väfnaden blir därigenom tätare och jämnare: det behöfs ej vidare någpn blekning, och utom dess antager et sådant tvättat garn i färgning en vackrare, starkare och jämnare couleur än eljest. - Denna tvättning sker genom tvålvatten och en stark lut följande sätt:

*) Om Regensburgska Tvålens tilvärkning har Herr Schoerbing tilförene inlämnat beskrifning. Se dessa Handl. för år 1798 T. 19. P. 221.Vahran, som skall tvättas, (här merendels bestående af strumpor, mössor, näsdukar och garn), lägges utbredd uti et stort kar, på det sätt, at karbotten betäckes med en ren duk af grost lärst, därpå följer näsdukar, så strumpor och mössor och sist bomullsgarn i vacker ordning at ingen ting trasslas, och sluteligen blir karet med et rent, grost och tätt lakan väl tiltäckt, at ingen ting af garnet synes eller är blott. - NB. Karet är gjordt på lika sätt, som de vid såpfabriquen på Kongsholmen brukelige lutkaren. - Uti en inmurad stor kettil, hvilken hårstädes har 1½ Svensk alns diameter ofvantil, 1 1/3 alns diameter i botten med 1 alns djup, släppes vatten, hvartil ungefär et ämbar lut släs, eller så mycket däraf at vattnet därigenom kännes glatt emellan fingrarne. Uti detta vatten lägges 2 skålp. Regensburger-vigt, eller 65 à 66 Svenska lod v. vigt, hyslad Regensburger tvåä*, eld göres under kettilen, och så snart detta tväl-vatten, som blir mjölkhvit af tvålen, upkokat, ófes det öfver den i karet liggande bomulls-vahran. Detta vattnet blir genast astappat, återfördt i kettilen at upkokas, under det nytt hett tvålvatten beständigt öses öfver vahran, hvilket ouphörligen fortsättes i 4 à 6 timar eller så länge til dess man med säkerhet vet, at vahran i karet blifvit hel och hållen lika genomblödt och uphettad, då man uphörer och låter vahran i dess nu sist bekomne tvålvatten blifva i fulla 24 timmar orörd lignande. Merendels börjar man detta arbete om natten från kl. 12 til 6 om morgonen, hvarpå tvålvattnet aftappas följande morgon och vahran uptages, sköljes och utpräffas uti en därtil med skruf inrättad präss. Detta är första tvättningen.

Sedan vahran på detta sätt blifvit väl genomblött, företages sjelfva hufvud-tvättningen på följande sätt:

Den från ofvannämnde tvälvatten väl renade vahran, blir på lika sätt som förut, i et annat rent kar, af samma storlek med det föra, i samma ordning inlagd som förut, samt med et lakan betäckt. NB. Detta täcke bör vara af bomullstyg emedan linne ej länge uthärdar lutens skarphet. - Man har nu tilreds en klar och färglös lut, gjord af 2/3 botaska och 1/3 osläckt kalk med hett vatten, hvilken bör gjöras så stark, at et särskt ägg deruti väl flyter, och sedan utspådas med vatten til dess det något börjar sjunka. Denna lut föres i kettilen at upkokas och släs öfver den i karet liggande vahran, aftappas och föres åter i kettilen, som under arbetet måste vara i jämn kokning, och slås åter het öfver vahran, på samma sätt so förut vid forsta tvättningen, hvilket arbete ouphörligen fortsättes frpn midnatten til middagen eller uti fulla 12 timmar. Nu aftappas all luten och den varma vahran tages med handskar på händerne utur karet, utbredes på et långt och tjockt bord, hvarifrån det återföres i sit kar tilbaka, dock i den ordning, at hvad som förut legat öfverst, nu kommer at ligga underst och så vidare. - Följande natten eller ungefär samma tid, klar och lika stark lut, upkokad på samma sätt som tilförene, hvilken släs öfver den i karet liggande ran, aftappas, föres i kettilen, frpn kettilen genast på vahran, och derifrån åter aftappas; under aftappningen släs ny lut på vahran, och så ouphörligen intil följande middag, då denna andra luten, liksom den förra, sluteligen helt och hållit aftappas.

Så snart det är skedt, fylles kettilen genast med rent klart vatten, hvari 2 skålpund hyslad Regensburgsk tväl lägges, men ingen lut; detta upkokas och släs under jämn kokning öfver den i karet lutade vahran, på lika sätt som vid första tvättningen, hvilket fortsättes intil klockan 10 om aftonen, då man låter vahran stå öfver natten uti sit sist bekomna tvälvatten til klockan 8 à 9 följande morgon, då tvätvattnet aftappas. Vahran, som nu är färdig, uptages, utbredes på sit länga bord, hvarest den med rent vatten väl sköljes, väl knappas med klappträd, åter sköljes och sluteligen föres til rinnande vatten at än bättre sköljas; föres hem at från sit vatten utpräffas, och uphänges därpå i solen öfver rena stänger at torkas. Höst och vinter blir den i et därtil inrättadt rum torkad.

Den luten, som til dessa tvättningar blifvit nyrrjad, kan ej mera brukas til samma åndamål, emedan den nu mera blifvit såsom blod genom de i vahran befintelige frön och smuts. Den första luten är naturligt mer oren än den andra; båda blifva tilhopa blandade och tilvanligt hustvätt förfälde, så väl til de i staden boende tvätterskor, som til hushållen. Tvälvattnet blir bortkastadt emedan ingen vil betjena sig däraf.

De stänger hvaröfver vahran hänges at torka, måste hvarje gång tvättas och renas; bäst är, om väderleken tillåter, at uphänga hvarje stycke uti vidkästade trädar öfver streck i fria luften, men intet för nära hvarandra; i vidrigt fall blifva bruna ränder på de ställen dit luften ej kommit; för damb måste man äfven akta sig under torkningen.

Oblekte linne-väfnader och garn kunna genom nu beskrisne tvättningssätt, vinna en en halfblekning, dock så at luten som färtil nyttjas ej får vara mera än half så stark, ej heller lutningen aldeles så långvarig, som vid bomulls-vahran, emedan det eljest skörnar. Bomullstyg och garn skadas intet af någon lut.

II:o. Linne och Bommullsgarn hafva som vegetabilier lika egenskaper, at ej antaga några färgor med varaktighet. Orsaken är deras kädartade natur, hvarifrån de böra befrias, och härtil måste sökas et passande lösningsmedel. 1:0, Spiritus Vini är det säkraste och lättaste, men dess dyrget gjör dess bruk omöjeligt för annat än profver. 2:0 Därnäst Oljor af alla slag, synnerligen Fiskoljor eller tran. Bomullsgarnet lägges däri 24 timmar, sedan det förut blifvit 2:ne timmar kokat, därpå uptagit, utvridit, uphängt i solen några dagar, på det oljan mätte väl lösa, sluteligen i varm och stark lut väl från oljan renadt, därpå sköljdt i flere vatten och torkadt. 3:0. Lut, tillredd af 2/3 aska och ½ kalk samt lika myceket färgödsel som askan och kalken, gör aldeles samma verkan; häri måste garnet ej allenast kokas, utan och lutas flere gånger, mellan hvarje gång väl upsköljas til dess det blifvit så rent som det bör. 4:0. Kan man ock koka bomullsgarn uti blotta vatten, hvari man kan slagit så mycket potaska, at vattnet kännes halt för fingrarne. Denna kokning varar något mer än 12 timmar eller til dess vattnet blir svart; garnet måste väl sköljas, och sedan läggas i et annat rent vatten upblandat med vitriolsoja til högst ½ lod på kannan.  Häri måste garnet ligga en god half timma, då det uptages, sköljes i flere rena vatten och torkas. Om Salzburgska bomulls tvättningen vore allmän, behöfdes ej mer än köpa sådant tvättat garn, eller låta der tvättas på samma sätt. Man kan nu välja hvilket reningssätt man vill, men fullkomligen måste det renas; värdslöshet härutinnan gjör at garnet ej behåller färgen. At vara säker om garnets renget anställer man följande prof: man fyller et glas med vatten och lägger däruti en eller tvänne trädar på det satt, at ena ändan blir torr hängande utanför glaset. Äro trädarne friade från sit harts så sjunka de i vattnet liggande ändarne genast til botten, och de utom glaset hängande fuga vattnet åt sig och säläppä det droppvis från sig.

Et sådant renadt garn måste betas i trenne särskilte ämnen. 1:0. I halläpple uplösning. 2:0. i tenn-solution. 3:0. i alun-vatten.

1.0 Gall-Luten. På et skälp. Bomullsgarn eller Linnegarn. Til det förra tages ½ skälp, svarta galläpplen, ej de grå, ty de duga intet; til linnegarn fordras 1 skålp. galläpplen, som finstötas och jämte en näfva torra eller friska björklöf, läggas i en koppar-kettil, fylld med 2½ Svensk kanna sjö- eller regnvatten, hvilket få länge kokas til dess vattnet til hälften bortdunstat; då kettilen tages af elden och ställes at klarna, men ej kallna. Denna klara lut fläs genom en tät duk öfver det skälå. harn, som skall färgas och hvilket man lagt i en kruka. I denna lut, som måste vara stark, bitter och sammandragande på tungan, kommer garnet at i fulla 24 timmar orördt ligga, hvarefter det uttages, utvrides, uphänges antingen i fria luften eller i et hett rum at torka, men ingen vattendroppa får därpå komma, ty då blir det fläckigt i färgningen. Under galleringen lägges garnet hårt packadt, i et så trängt kärl at det hämt insuper all galläpple uplösningen. Det gallade garnet föres nu i följande tenn-solution. Den öfverblefna gall-luten gömmes til aluneringen.

2:0 Tenn-Solutionen gjöres på följande sätt: Til et skålp. skedvatten i en bouteille, lägges så mycket salmiac eller ock fint rent koksalt, som skedvattnet kan uplösa. Häruti uplöses sedan 4 lod fint raspadt engelskt tenn, eller så mycket at kongsvattnet är därmed fulleligen mättadt. Uti en annan stor bouteille släs et stop sjövatten, hvari man uplöser 4 lod fint salt; i denna fältlakan, hålller man droppvis tenn-solution, och blandar den väl under jämn skakning tilsammans. Det gallade harnetlägges i en glasburk eller flinthård stenkruka så träng, at garnet blott har behörigt rum, och särpå släs nämnde tenn-solution öfver detsamma, hvilket man med händerne några gångor sammantrycker, för at underhjelpa at den väl och jämt sig allestädes må intränga. Garnet kommer nu, at häri betäckt från yttre luften, ostördt ligga 24 timmar, då det uttages, upvrides och torkas i luften eller i et rätt varmt rum 2:ne dagar, hvarpå det i flere vatten väl måste sköljas och å nyo på samma sätt torkas. Den öfverblefna solution bevaras til samma bruk en annan gång, at med den nya solution blandas, vid en ny färgning, då man på et skålp. garn, ej behöfver mer än 3/4 skålp. sjedvatten. Detta efter tenn-solutionen torkate garnet föres nu i alun-vattnet.

3:0 Alun-Vattnet. All alun, antingen Romersk eller Svensk, måste til detta bruk först brännas eller glödgas och sedan kallna. Til ofvannämnde garn, tages I skålp. oglödhad alun, sm efter glödningen pulveriserad, uplöses uti et stop varmt sjövatten, hvartil sedan slås af den öfverblefne gall-luten så mycket man kan hafva eller ungefär et godt stop, rörer dem väl tilsamman och gjör den varm öfver elden, hvarpå denna varma alun-luten släs öfver det i tenn-solution betsade garnet, i hvilken lut det måste 14 timmar orördt ligga, då det uttages, väl upkramas och än bättre torkas. Alun-luten måste vara stark och sammandragande. Nu är garnet skickeligt til färgning, som således förrättas.

Färgningen. Man sätter en kettil, så stor at garnet har tilräckeligt rum, fyld med sjö- eller regn-vatten öfver fakta eld, däri lägges 1 skålp. sönderstött eller malen god krapp, som förut några timmar eller öfver natten uti vatten blifvit upblödt och upmjukad. Så snart färgen i kettilen börjar blifva varm, föres det alunerade garnet däruti, men förut blöter man det i rent vatten, som väl utvrides, på det at det därigenom kan komma i stånd at jämt fuga färgen uti sig. Garnet blir flitigt up och nedvändt i färgen, hvari det kommer at ligga tils kettilen börjar sjuda, då det genast efter första häftiga väkkningen uttages, rensköljes, trådarne rättade i härfvorne och vattnet utvridit. Denna första färgning gifver garnet en svag röd couleur. Kettilen måste nu genast rengjöras och åter sättas på elden med lika mycket vatten, och 1 skålp. ny krapp, som förut blifvit upblött ditläggas. Så snart denna färgsoppa är varm, färes det en gpng färgade garnet däruti, blir flitight handteradt som förut, men kommer nu at blifva där liggande sp länge, til dess det tillika 1/4 timma äfven uthårdat all kokningens kraft, den tid oberräknad, som kettilen behöst innan den kom i kokning. Elden får ej vara stark ej heller upkikningen hastig. Den färsta färgningen sker derföre utan upvällning, at ej göra garnet brunt, som verkeligen händer i fall det skulle koka. Vid andra färgningen är detta ej at befara, emedan garned med krappens röda färgm förr ginner mättas, än krappens brunna beståndsdelar hinna färena sig med färgen. Det är derföre högst nödigt at äga en färgrik och god krapp. Så snart garnet kommit ur krappsoppan och blifvit rent sköljt, bör det se mörkrödt ut; har det ej sådan färg är det tecken til en svag krapp, och garnet måste då för tredje gången färgas som förut, med ½ skålp. krapp. Sedan garnet bekommit sista färgningen, blifvit väl utsköljt och torkat, blir det sluteligen i varmt tvälvatten väl med händerna tvättat och sköljt, samt sedan i rent vatten sköljt och torkat. Härigenom ändrar sig couleuren och den öfverflödiga färgen borttages.

Ju längre et sådant färgat garn får ligga, ju mera fäster sig färgen, synnerligen om det i packor under transporter kommer i lindrig svettning.

Prof at denna färgning är fast, har man, om några ändar däraf blifva i stark tväl-lut kokade 10 minuter. Håller då färgen få är den fast, för samma prof, i lika många timmar och mera; är den ej fast, så är första upsjudningen tilräckelig at uttaga färgen. Jag har funnit mycket turkiskt garn, som ej uthårdat detta prof.

Af all krapp är den från Smirna den bästa jag har funnit, synnerligen om man blott utsöker de finare rötter, som äro hvite utanpå och rödgule inyti då de afbrytas. Den finaste Holländska krappen är äfven god, men ger brunare färg; dess fel är at i ugn vara torkad, då den Turkiska däremot torkas i luften. Den Holländska är äfven mer än dupbelt dyrare.