Kongliga Vetenskaps-Academiens Handlingar, Oct. Nov. Dec 1742
Beskrifwit af J. Jul Salberg.
Uti en gemen Martialisk Vitriol eller så kallad Jern-Vitril äro ännu längt flere krafter förborgade, än til denne dagen uptäckte, icke talar jag om de Præparationer som af gemen Vitriol tilredes för Menniskans hälsa såsom et Läkeböte, hwarom många Böcker skefne finnas: at därom handla lämnas til en annan tid ock tilfälle, men jag är wederredo at något skrifwa ock prligen gifwa in til Kongl Academien om Vitriolens ogemena nytta til andra det allmänna lefwernes nödwändigheter, sårfeles til många tings förwaring ock wid magt hållande.
För denna gång wil hjag allenast handla om Vitriolens dagd at förwara Träbyggningar til långliga tider ifrån för rättnelse ock huvu de skola rödfärgas ock med Tiära bestrykas utan wanlig dyrhet ock kostnad.
Vitrioln brukas wäl dageligen til Byggningars färgande af en del som stryka an Byggningar ock Plank med mera. Men de hafwa icke tilräckelig kunskap huru den bör nyttjas, eller med sparsamhet andteras.
Vitrioln har en besynnerlig torkande kraft, at emostå röta, han kan icke af fria luften angripas eller fuktas, ock öfwergår däruti alla andra Saltarter, föruta Alun, som med honom är enlig i denna kraften. Men som Alun är långt kostsammare i pris, ock min afsigt har altid warit, at winna et godt ändemål genom den lindrigaste wägen ock minsta kostnaden; så wil jag häldre mig wid Vitriolns nyttiande til detta behof ock göromål.
I förra tider ja äfwen ännu i denne dag, bestrykas Träbyggningar ock Plank med salt Watn, Sallaka, Lut, Urin ock dylikt: men tiden ock förfarenheten har wisat, huru alt sådant warit förgäfwes, emedan Träwärket likafult af Mask blifwit förtärd ock sedan förrottnadt: Men twårt om har Vitriol-Matnet af förfarenheten det Mitsord, at des Swafwel-acktiga ock Balsamiska delar kunna förebygga så wäl Mask-åtning, som annan förrutnelse.
Uti Junii ock Julii Månader, äv bästa tiden at bestryka Byggningar ock Plank, då Solen betast, hwars wärkan härwid är dumgångelig.
Rödfärgens tilredning sker på följande sätt, som jag alla forsök funnit wara det bästa.
De grössa stucken af rödfärgen stötas wäl sönder med en tung Trästörare, uti en afsågad Balja, som under botn stärkes med Grus, Sand eller Jord, at den står fast, ock at botn icke utstötes; denna stötta Färg lägges efterhand uti en tom Tunna, til des så mycket rödfärga är däruti, som til närwarande behof nödigt profwas: så högt som Färger tager rum, färes på Tunnan et Taphål i beredskap, sedan giutes kokande hett Watn på Färgen, at han blifwer som en tun Wälling, hwilken med skötaren wäl rifwes ock söndergnuggas: därefter giutes mera Watn däruti, at Kärilet warder fult, ock när det städt en fierdedels Tima, at det grösta sunkit til botn, så aftappas den simmande Färgen med Watnet, ock giutes uti en annan tom Tunna, hwartil en utbränd gammal Tiärtunna hälst brukas må: däruti sänks Färgen til botn, då man efterhanden fortsar med den öfriga grofwa Färgen, lika som tilförene, tils altsammans blifwit fint ock afsimmat. På detta sättet går det icke allenast fortare, än med stötning ock sikning, utan färhe blir ock härigenom finare, än då han sätes ock siktas.
Denna afsimningen må man förrätt flera resor, med samma Watn, efter däruti äfwen någon martialisk sälta är behållen.
När Färgen såleds är beredd, ock Watnet aftappadt, så är han färdig at nyttia. Med en fierding af en sådan fin Färg, kan man mera Färga, än med 1/3 Tunna siktad, ty den senare är grösre, ock sitter därföre lös utanpå Wäggen, när den därmed öfwerstrykes, ock när andra öfwerstrykningen förrättas, blir den grösre Färgen afstruken, ock kommer til ingen nytta, särdeles när Tiära ej därwid brukas, så skiöljes den af rägnet aldeles bort.
Det klar Watnet, som man nyttjat til Färgens afsimmande, brukas nu at smälta Vitriolen uti. Til en Kanna Watn tages et ock et haft Skålpund gemen Vitril, hwilken med Trästötaren söndergnuggas, eller rifwes uti en Balja, at den skundsammare smälter, eliest går ock smältningen fortare för sig, då Watnet wärmes, än då det är kalt.
De oförfarne hafwa ment, at ju mer Vitril kommer uti Watnet, ju bättre förwarar det Trä, därföre ock somlige tagit 2 skålpund Vitril på en Kanna watn, andra et ock trefierndels Skålpund. Det är wist at Watnet kan uplösa långt mera Vitril, men til ingen nytta, ty när öfwerstrukningen förrättas, tränger eller filar sig ganska liten del af Vitril Watnn in uti Trädet, men Saltet blifwer utan på, emedan det då kan icke alt inträngas, hwaraf ock Wäggarne blifwa hwita när Solhettan calcinerar det yttra däraf, som sedan af rägnet bortföres. På lika sätt går det til, när Tiära allena strykes öfwer en Träwägg, ty då går den fina delen in, som är ganska vinga ock den tiocka delen, eller Tiärkådan, häftas utan på: den förra förtäres af vägnet, den senare af Solen; men Tärdet har ingen nytta däraf.
Jag har altså funnit at den blandning med Vitril ock Watn, som ofwan sagd är, gör fyllest ock är aldeles tilräckelig, hälst när den göres wäl het, innan han påstrukes.
När såledsa Vitrilen är smält, tages til en Kanna uplöst Vitril-watn, twå Skålpund rödfärga, wäl mindre, men icke mer, som blandas uti et Käril, så stort, som myckenheten fordrar: däruti ägges sedan eldande heta Satstenar, eller gamla Järnkulor; ty ju hetare denna blandning komer på Tärdet, ju bättre tränger den sig in, ock kan därefter på en dag, högst 2:ne uti Solsten torkas.
När Byggningen är wäl med Färgen täkter ock bestuken, kan han andra eller triedre gången därefter öfwerstrykas med twå delar Beckolja ock en del Tiära, sammanblandade, ock på lika sätt med heta Stenar förut wärmde: sådant kan ock med Beckolja allena uträttas; Men när Tiara blandas däruti, så är det nättre, ty denna blandning är mycket genomträgande uti Tärd, ock behåller Färgen, tämligen wid sin rådna, så at ju äldre den blir, ju rödare warder anseendet.
Här kommes ock ihåg at om Träd- eller Timbret är rådt ock wått, bör sådant wäl ut torkas innan öfwerstrykningen sker.
När Beckolja käpes, bör man se efter, at den är klar ock skiljer sig i Watn, som utwisar at den icke är med Tärj-watn blandad, hwilket ofta händer: men den blandningen hör rödfärgen swart, ock är icke sp genomtrågande.
Likaledes bör en Tiära, som är klar, härtil nytjas, men icke den som är mycket hrynig ock swart; ty den finnes ofta wara blandad med Kol ock swart Jord, jemte mycket swart Tiär-watn. Däremot ju klarre Tiäran är, ju rödare warder Färgen.
Då Tiära allena brukas wid öfwerstrykningen, sitter större delen utan på Wäggen ock går intet in uti Tärdet, men än den lilla Oljeaktiga delen däraf, den tiocka Tiäran warder sedan af Solhettan småningom förtård, han pöser up i små blåsor, som blifwa så möra, at de spricka sönder ock falla af från Trä: Men sådant händer ej med god Tiära, som blandas med Beck-olja.
Wil någon göra mera kostnad: Han tage en del af den röda fina Färgen, ock läte den uti Solen uptorka; sedan gnuggas hon sönder emellan händerne ock slås uti lika Sats-tiära, som på förenämde sätt blandas med Beckolja, ock sedan arbetas wäl tilhopa, med denne Färg strykes då Huset andra resan öfwer, sedan det första gången är anstrukit med Vitril-watn ock röd Färga, på sätt som ofwan sagt är. Detta sättet har jag funnit wara det bästa, ty det gör Färgen rödare ock waraktigare.
Om någon är mer mån om anseendet, kan han ock på följande sätt färga sin Byggning: man tager Oxeblod, wispar den wäl ock blandar därtil lika mycken röd Färg, hwarmed sedan Huset öfwerstrykes. Man kan ock blanda halfparten Vitril-watn med lika del Blod uti Färgen, men Trädet måste då samma dagdärmed anstrykas, emedan Blodet ock Vitrioln komma i arbete, om blandingen står öfwer 16 Timar, då ock Färgen smittar, hwilket icke sker, när den innom den tiden nytjas. Det som härmed öfwerstrykes, får en wacker Färg, den där ej kan lätteligen af rägnwatn afsköljas; ty Blodet håller Färhen saft, som en Vernis, ock smittar intet Händer eller Kläderne, står ock tämmeligen emot Solens ock Luftens wärkan.
Den som tilfärene strukit an sin Byggning med Tiära, som sedermera ör blifwen mörk ock swart, kan ock hielpa Huset til wackare anseende, om han tager Ore eller Koblod, blandar det med röd Färgen ock stryker öfwer Huset därmed: Han skal finna, at Färgen häftar fast ock låter sig icke så snart afskölja.
Fattigt Folck ock Bönder som icke hafwa råd ock lägenhet, at färha sina Byggningar med Tiära ock röd Färga, men likwäl wela förwara sina Lador ock Hus, til någon tid, för Sol ock rägn, kunna i stället för Tiära, taja Tiär-watn til äfwerstrykning: ty det är starkt ock kan icke af rägn afsköljas. Det ser wäl icke särdeles wäl ut; men det förwarar likwäl Trädet, til en tämlig tid, från röta.
Tiär-watnet samlas wäl icke til at säljas, af orsak ingen warit bekant, hwartil det duger: men deraf kan likwist en myckenhet samkas, på Tiärnhåwet ock wid Beckbruken, som nu aftappas wid Tiärans wräkande, ock winner uti Siön, til ingens nytta: lika som ock Bönderne sielfwa, de där idka Tiäru-bränning, ej weta göra sig något gagn af sit Tiäru-watn.
Innan jag sluter, wil jag komma til Vitrilien, ock nämna om et litet prof, af des kraft ock wärkan, som jag förfarit. De som hafwa sina Husrum obebodda, neder wid Jorden, ock Rummen warit på någon tid tilstängde från frisk lift, lära finna, at swampar, utur springorne ock öpna spike hålen på Golfwet, mycket hastigt upwära: när man i samma öpningar ock springor guter starkt Vitril-watn, allenast på några, emn icke på alla ställen, sedan swamparne äro borttagne, så får man röna, at där Vitril-watnet är ingutit, ingen swamp wära skal, men på de ställen däv intet Vitril-watnet inutit är, wära åter ä nyo, innan 3 Weckor swampar up, när Rummet står täpt ock tilslutit, häraf har man altså et säkert medel til sådan olägenhets förekommande.
Ei kommentteja :
Lähetä kommentti