Af Pehr Kalm.
Kongliga Vetenskaps-Academiens Handlingar, 1761
At kölden en viss tid sistledne vinter var ovantlig sträng här i Finland, vidgå alle. Gammalt fols, som väl minnas 1909 års vinter, påstå enhålligt, at kölden sistledne vinter, vid Jul- och Trenttondags tiden, var strängare, än den så kallade Kalla Vintern år 1709, så at skillnaden endast har bestått däri, at kölde var nu ehuru strångare, dock kårt och slot sig sanrt, då den däremot år 1709 varade längre.
Hvad verkan den haft på folk och kreatur, är ej mitt änramål at utföra. Det är visst, at många människor blefvo däraf til deras lemmar skadde. Uti skogar har man solmigträds funnit hela Fogelsvärmar, at de slag, som altid pläga vara här hos oss om vintern, aldeles döda. Flere slags vilde foglar trängde sig in i husen, och läto med blotta händerna taga sig. En skock Gråsparsvar togo i Trettondags kölden sin tilflyt up i min vind, där de höllo til i 3 dagar, och voro så spaka, at man utan svärighet kunnat fänga dem; men ehuru de föra mig nog skada om Sommaren i Academiæ-Trägården, ville jag dock nu ej öfva på den någon hämd, då de i sin yttersta nöd likasom sökte hjelp hos mig, utan dem lämnades frihet, at fara sina färde när kölden var förbi.
Men så toden mången hafva lust at veta, hvad känning de större och fastare kroppar i växtriket hast häraf, och enkannerligen huru de trän, som från urminnes tider växa vild här i landet, eller eljest blifvit här i trägårdar länge skötte, i en sådan starck köld begått sig. Därföre, på det frantiden må någorlunda kunna vid ovanliga vintrars infallande jämföra det förra tider med deras, har jag den äran, at lämna Kongl. Vetenskaps Academien del af de anmärkningar jag i samma sak gjort. Tilfället har varit för mig så mycket bättre härtil, som jag haft många särskildta slags träd och buskar at vårda, dels uti Academiens Horto Botanico, dels i mina andra Planteringar, så i min egen trägård i Staden, som vid det på Hirvisalo ö, 3 fjerndels mil från Staden belägne Augments Hemmanet Sipsalo, det Hans Kongl. Maj:t på Höglofl. Krigs och Kammar-Collegiernes, samt då härvarande H. Landshöfdingen och Riddaren LILLJENBERGS tilstyrkan mig år 1752 allernådigst lämnade til Plantages intättande för de Norr-Americanske och andre nyttige träd, buskar och örter. Dessutom har jag uti Trägårdarne uti och i nägden af Staden, samt eljest i skogarne på landet med all flit gifvit akt härpå; och därjämte gjort mig af felere personer underkunnig, hvad de härvid haft tilfälle at märka.
Vid de träd och buskar, som nedanföre komma at upräknas, får jag nu förut nämna, at ingen annan af dem varit sista vinter det ringaste betäckt, antingen med En, Tall eller Granris; eller med Halm, löf, gödning eller något annat, utan de endast, vid hvilka det blifver med flit omordadt. Huru hög snö låg på markern Jul och Trettondags tiden skal straxt säjas.
Men på det man må hafva så mycket mera ljus och underrättelse, hurudan väderleken här på orten var både under den strägaste kölden, samt näst förut och efter, samt hurudan i gemen den öfriga vintern och påföljande Våren var; får jag lof, ar utur mina egna Meteorologiska observationer, jämförda med dem Herr Professor Leche här hållit, untdraga följande; hvarvid jag bör gifva vid handen, at den Thermometer jag brukat, är den vanliga så kallade Svenska; samt at, då vid observationerne o står fram för någpn sifra, betyder det graden under frysningspuncten, men är o bärtlämnat, utmärkers graden öfver samma punct, till exempel: den 7 Jan. klockan half 6. t.m. var Thermometern 038,0; det är, just 38 grader under frys-puncten; däremot var han år 1757 d. 22 Junii kl 3. e. m. 32,0; det är, just 32 grader öfver frys-puncten, hvilket ock år det aldrahögsta, som jag nu på 8 års tid, då jag budit til at med största granlagenhet dageligen hålla Meteorologiska observationer, sett Thermometern stå uti skugga här uti Åbo.
År 1759 uti November månad fick marken tämmeligen väl frysa, innan snö och köld kom. Hela denna månaden var intet töväder eller blida. Litet snö föll då och då senare delen.
December. Intet töväder var hela denna månaden. Den 12. kl. 5. f. m. var Thermomertern 022,7; men kölden slog sig straxt, så at Thermometern samma dag, kl. 1. e. m. var endast 0 6. Alla de öfriga dagar af Månaden från och med den 1 til och med d. 21. var ej sträng vinter. Snö föll då ochdå, och ibland var något litet urväder, så at vid d. 21 var marken allestäds öfvertäckt inemot af en hals alns snö, som dock låg ganska lös, emedan intet töväder varit, som packat den ihop. Vid gärdesgårdar och plank voro vid d. 21 af månaden alns djupa snödrifvor.
Från och med d. 22. December til och med d. 27 Januarii var väderleken, som följande Tabel utvisar:
De följande dagar af Månaden var lindrig köld.
Uti hela Februarii och Martii Månader var stadig, men icke sträng vinter; ingen gång töväder. Det snögade nog mycket desse Månader, och som intet töväder inföll, som kunde släsnön tilhopa, blef den denna vinter ganska djup.
Hela April var kall och kulen: man hade väl ofta tö, men ingen varm dag. Is-lossningen i Åbo-å skedde först den 29, som i manna-minne, efter gammalt folks utsago, ej skal hafva tildragit sig så sent.
Majus var til och med d. 22 kulen och kall, så at man ej kan säga, det under hela den tiden var någon särdeles varm dag. Så kall Maji månad fäga de gamle sig ej minnas hafva i deras tid varit mer, än en gång tilförene; men det mycket långt tilbaka. Den 19, drogs, vid Corpo, ut vid hafsbandet, ännu not flerestäds på isen. Den 24 gick först isen bärt på vattuskiftet imellan Finland och Åland. Ärter och korn, som man gemenligen får hör vid Åbo i slutet af April, fick Landtman nu icke så, förran d. 17:de och följande dagar i denna Månad. Månge fådde ej korn förran d. 24. Därföre blef och en god del korn och hafre denne Sommar ej fullmogne. Den sista veckan i Maji blef varm och behagelig, så väl som den följande sommaren, til en god del.
Men at eljest kölden mäst hvar vinter ibland här tämmeligen skärper til, kan inhämtas af töljande urdrag utur Herr Prof. Leches och mina Meteorologiske observationer på de dagar, då kölden på hvardera af nedannämde år här i Åbo varit strängast, så at Thermometern stätt så många grader under frysnings-puncten, som följer:
På det man må se, hvad stor förändring, som träd och buskar här på orten mäst årligen måste undergå af häftig köld och stark hetta, hoppas jag, det ej l'rex vara obehageligt, om jag äfven upgifver de dagar, då på hvardera af nedannämde är hettan varit här starkast, nämligen:
Nu får jag ändteligen komma til sjelfva träden och buskarna, och beskåda hvad verkan sista ovanliga vinter haft på dem. Jag vil för bättre redighet dela dem uti 3 afdelningar, näml. 1:0 De trän och buskar, som växa vildt här i Finland. 2:0 De som äro hitförde från Sverige eller andra Europeiska orter, och ej ännu växa vildt här i landet, utan planteras endast i Trä och kryddgårdar, eller annorstäds. 3:0 De som upvuxit af de frön, hvilka jag förde med mig från Norra America.
1. Uti Finland vildt växande träd och buskar.
1. Ask, (Fraxinus excelsior) växer vild på holmar, så på Åland, som i Åbo läns och Nylands skärgårdar; jag har mig ej bekant, om hon finnes vildt växande på fasta landet långt från hafskanten. Denne har nästan af alla våra Finska trän varit den mäst ömtolige. Stora träd, somliga mot 3 famnar höga, som varit i trägårdar eller vid gårdar, och som på de flästa ställen haft antigen hus, plank eller backar til skygd på Norra siudan, hafva dock til stammen aldeles dödt ut. På somliga ställen hafva några sent in på Sommaren börjat slå ut löt på några qvistar, eller små skott från stammen. Dock har man ock blifvit varse några få, på hvilka vintern ej gjort någon skada; men desse hafva ock nästan altid haft bättre skygd på Norra sidan. På så monga jag sedt, hvilka ej än hunnit öfver en famns högd, har hela den delen af stammen, som förleden vintras stod öfver snön, aldeles dödt ut; men den delen åter, som varit under snön, är grön, och har denna Sommar utslagit frodiga skott. På alla de 9 år jag varit här, och lagt handen vid Ask-planteringar, minnes jag mid aldrig förr märkt, at hvarken stora eller små Askar tagit någon skada af vintern.
2. Hagtorn, (Cratægus Oxyacantha) växer äfven vild här i skärgården på smonliga ställen; dock är den mera sällsynt än Ask. På fasta landet har jag ej funnit den vild växande. Denna har sista vinter varit nästan lika ömtolig, som Ask. Jag hade uti min egen trägård anlagt en lefvande häck af Hagtorn, den jag dels updragit af bär, samlade jär i Finland, dels af små plantor, dem jag tagit på Runsala ö, en half mil från Staden, där de växa vildt: den hade redan hunnit til par aln[]rs högd, och artade sig på alt sätt väl; men sista vinter, blef största delen af det, som var ofvan snön, aldeles bärtfrusit; somlige gvuistar togo sig dock in på Sommaren. Så hände äfven med de Hagtorns häckar här i Finland; men längre in på Sommaren utsköt häcken ifrån den nedre delen af stammarna en myckenhet skått, hvilka denna Sommar väct så frodigt, at den svärligen kunnat växa bättre och tätare, om den af ingen köld blifvit skadd. Således är jag öfvertygad, at Hagtorns häckar icke allenast kunna anläggas i Finland, utan ock, at de kunna blifva äfven så täta som i Ängland; hvarföre jag ock denna Höst sådt en myckenhet kärnor af detta träd. Öfversta topparna af Hagthorn hafva väl nästan hvar vinter blifvit något skadade, då de uti mycket fet jord, gjort om Sommaren förut starka skott; men sista vinter angrep kölden den hårdare.
Om Sommaren 1759 voro alla mina Hagtornar mycket antastade af en art svart flemmig mask, som bårtfrätte endast öfre hinnan på bladen, som sedan aldeles torrkade bårt: detta lärer mycket bidragit därtil, at desse buskar haft mindre styrka, at stå meot den följande vinterns häftighet. Förenämde mask tycker vara antingen den skråpuken af Curculio Pyri, som beskrifves uti Herr Archiatern och Riddaren Linnæi Skånska Resa p. 355, eller tör hända snarare, Larva af Tenthredo Cerasi; ty denna Tenthredo har Herr Prof. Leche sedt flitigt lägga sina ägg på desse träns löf; men förenämde Curculio är här mycket sällsynt. Samma mask lade sig ock förberörde Sommar i ganska stor myckenhet på löfven af Tuppspår-Hagtorn, Kersbärs- och Päron-trän, och halp altså därtil, at de fingo så starka stötar af vintern.
3. Lönn (Acer Platanoides) växer nog allmän här i skärgården: den les ock här och där på fasta landet, dock mäst ned mot sjökanten. Åtskillige af desse, både större och smärre, som voro planterade omkring trägårdar, uti allèer, eller eljest, så, här i Staden, som ute på landet, blefvo til hela den delen af stammen, som stårt ofvanför snön, aldeles döde; men slogo dock mäst alla sedan ut nya skort frpn roten och nedre delen af stammen. En god del, i synnerhet af de största, rogo ingen skada. Merendels märktes, at de som stått öpna för NNO, och NW vädret, hade mäst lidit, då däremot de, som på samma sidor haft skygd af plank eller hus, hade begått sig väl; doch träffade detta ej altid in. Det fant man nog tydeligen, så på Lönn, som andra slags trän, at de, som blifvit omplanterade om våren 1759, och altså ej ännu hunnit aldeles väl fästa rötter, ledon gemenligen mera, än de, som flera år stptt orörda. På dem, som stodo i skogar, märktes icke, at kölden gjort någon skada.
4. Vild Apel, växer på flera ställen, så på Åland, som uti skärgprden utanför Åbo; men den tog dock nästan så mycken skada af kölden, som de andre bättre Äppelträn, planterade uti trägårdar. Jag hade inflyttat i min trägård ifrån Runsala ö 10 sycken vilda Aplar, at hafva til ympstammar, som nu voro af en tums tjocklek: på somliga af desse bårtfrös aldeles en del af stammen samt åtskilliga grenar: de andre togo sig väl in på Sommeran; men voro ändock sjuke: när stammen eller någon gren afskars på npgon, var den mörkbrun inuti, och hade ej mera friskt, än den saf-ring den gjort detta år. Alla desse hade dock blifvit ömsade på 3 års tid. Om de i skogar stående tagit någon skada, har jag ej haft tilfälle at utröna.
5. Hassel, växer öfver alt så i skärgården, som på fasta landet i Södre delen af Finland; docj har den på många ställen tagit nog skada af vintern. Somlige af de större dödde til stammen aldeles ut; men slogo up från roten en myckenhet telningar: andre stodo längt in på Sommaren löflösa; men började någorlunda grönska, sedan väderleken blef uti Julio mera rägnaktig: på Norra sidan af backar hade de gementligen mera lidit; men så fåg man ock små Hasselskogar så belägna, at de på NW, N och NO sidan haft höga bärg, som tyckts tilräckeligen kunnat befreda dem frpn desse kalla väder, och dock voro där en myckenhet stammar aldeles utgångne, de öfrige mycket skadde.
6. Mespilus Coloneaster. På somlige af de buskar, som blefvo fluttade i Academie-Trägården om Våren 1759, bärtförs en del af stammen; men i skogarna, där den stod orubbad, var den oskadd.
At andra af våra i Finland vildt växande träd tagit någon skada af sista vinter, har jag ej märkt, ehuru jag dels sjelft gifvit akt därpå, dels frågat andra därom. Jag var väl i fruktan, at följande träd och buskar, som äro här i landet bland de sällsyntare vilda, ej torde så oskadda gå igenom, nämligen: Ge-apel (Rhamnus Catharticus) Finsk Oxel (Cratægus aria var. 8. i Linn. Flor. Svec.); Hafstörne (Hippohae Rhamnoides), och Idengran (Taxus bacacta), som alla voro planterade i Acad. Trägården på nog öpna ställen; men de bärgade sig alla väl. Hvad Stärkersbuskan gjort, har jag ej fått ärfara, emedan han endast väzer vild långt ut i skärgården, och finnes nu ej närmare; men jag fruktar, at den hade tagit på fasta landet samma hädänfärd, som des närmaste flägtingar Plommon och Kersbärsträden, hvarom nu skal nämnas.
2. Svenska och andra Europeiska Träd och nuskar, som blifvit här planterade, och ej växa vildt i Finland.
7. Plommonträd af flere arter hafva blifvit här cultiverade. Krikon hafva varit här i landet i långliga tider, så at de i somliga Trägårdar nästan utan all skötsel fortplantat sig sjefva; man har därföre jaft anledning at tro, det desse skulle tåla Climatet: icke desto mindre hafva de af alla här brukeliga fruktträd, varit sista vinter de mäst ömtoliga. Alla slag häraf hafva både uti och i nejden omkring Åbo blifvit så titaliter til stammarne dödade, at jag ej har sedt eller vetet enda Plommonträd, (jag undantager nu de Americanske, hvarom skal ordas längre ned bland de Americanske växter) som blifvit oskadt. Vid de mästa hafva dock från rötterna nya telningar sedermera uprunnit; men somlige äfven af dem, som til arten varit i urminnes tider här i landet, ehurude ock varit stora, hafva tagit sådan skada af vintern, at de hela denna Sommar ej upskutit någon telning från roten, fastän de stått på torra och tjenliga ställen, samt ägt på Norra sidan alt skygd som dem kunnat önskas.
8. Päronträd hafva ända til senare tider varit nog sällsynta här i landet; man har trodt, at Climatet varit dem för oblidt; dock har man nu på några år nog flitigt börjat af kärnor updraga dem; de hafva ock trifvits väl, och gifvit alt hopp om lycklig fortkomst. Man kudne redan visa åtskilliga, som voro 8, 10 eller 12 år gamla; men sista vinter gaf dem en faselig stöt. På de mästa blef all den delen af stammen, som stod ofvanför snön, bärtfrusen; desse hafva dock i Sommar från den nedersta och oskadda delen utsöagit nya skått. Några så stammar hafva väl in på Sommaren utslagit löf; men de stå dock ännu nog sjuka, och tyckes vara ovisst, om af dem kunna blifva några friska och beständiga träd; ty deras afskurna qvistar eller stammar äro inuti hel mörkbruna och nästan svarta. Jag vet icke, at någon här nära til Staden är ägare at något stort Päronträd mer, än Herr Lagman Wallenstierna vid des gård Pernå: det är ansenligen stort, och nog gammalt, samt har i flera år burit frukt: det står på et väl torrt ställe, och är mot de kalla väder väl förvarat; det har öfvertygar oss, at Päronträd kunna tåla Finska Climatet, då de planteras på sina rätta ställen: det är ock det enda, som jag ännu har mig bekant hafva gått oskadt genom sista vinter. Hos en eller annan Ståndsperson, som bor ute i skärgården, finnas och några stora Päronträd, som i flera år burit frukt; men de hafva blifvit ansenlgen qväste af sista vinter. Åärontärd hämtade från Sverige, och jär planterade, gingo mäst alla ut. Det bör jag än lägga til, at samma slags svarta flemmiga mask, som förut år omtalad vid N:o 2 fans likaledes i myckenhet om Somrarna 1758 och 1759 på löfven af Päronträn här i Åbo. Detta har väl mycket bidragit til trädens försvagende; men så lärer dock den stränga kölden gjort det mästa; emedan jag vet ställen på landet, där ingen mask visat sig på Päronträden; och de skaddes dock af vintern.
9. Kersbärsträd af flere arten hafva blifvit i långliga tider planterade och skötte bär i landet: de hafva och velat så fort, at de mångenstäds fortplantat sig sjelfva utan vidare skötsel. De tycktes då, som desse skulle tåla Climatet; men sista vinter var ock mycket svät för dem; ty på de mästa ställen äro de til stammen aldeles dödade; dock hafva de från roten upslagit i Sommar nya telningar. Somliga hafva dock någorlunda bärgat sig; så at ehuru de stodo länge i Sommars, innan de utslogo löd, gifva de dock nu hopp, at repa sig. De som voro satte på sådana ställen, at stora snödrifvor legat öfver dem, stodo sig gementligen bäst, allenast mand drog omsorg om, at snön ej fick albryta quistarna. De Kersnärs-trägårdar, som ligga ute i skärgården, hafva mäst öfver alt bärgat sig bättre, än de, som voro på fasta landet, falt de förre ofta hade mindre skygd på Norra sidan än de senare. Samma mask, som förut är omtalt vid N. 2 och 8, hölt sig ock i myckenhet på bladen af Kersbärs-träden uti Åbo, bägge Somrarna 1758 och 1759, och halp til, at försvaga dem; men så kan dock ej all skulden tilläggas besmälte mask; ty Kersbärs-träden på landet, (då Skärgården undantages) undergingo mäst samma öde, som de i Staden, fast ingen mask lätit se sig där på de flästa ställen.
10. Äppelträd af flera slag hafva likaledes från urminnes tides blifvit här planterade, och bärga sig af alla frukt-träd, bäst mot vintrarna. Man har på många år icke märkt, at de tagit af kölden någon skada, mer än at öfversta topparna på de unga ibland pläga til en del bärtfrysa; men sista vinter gaf våra Äppelträd en svår stöt. En del gingo til stammen aldeles ut. De mästa togo sådan skada, at de stodo längt in på Sommaren, innan de fingo löf, och äro de ännu nog sjuka: när man afskurit en stamm, gen eller qvist, äro de inuti mörkbruna eller mäst svarta. Jag har dock uti min trägård några träd, och har äfven sedt hos andra några (de flästa af dem updragna af kärnor, samlade här i landet ; men somliga ock dels af kärnor från Sverige, dels från Pommern), på hvilka sista vinter ej visat minsta skadeliga verkan: desse slogo ut löf i rättan tid, hafva växt i Sommar fodigt, och då qvistar eller tjockare grenar med flit blifvit gå dem afskurne, befunnos de inuti aldeles friska: desse stå dock på lika öpna ställen som de andre, hvilka blifvit så illa medfarne, så at jag ej kan utgrunda, hvarföre desse så väl kunnat stå mot kölden. Jag har sedt Appeltärd af några och 30 års älder, på hvilka sista vinter spjelkte stammen midt i tu.En myckenhet 1, 2, 3 och 4 års gamla qvistar ginfo ut: de, som voro äldre, bärgade sig någorlunda. Äppelträd af flere slag, hitförde från Scerige, och jär planterade, gingo mäst alla nu ut. En del af de mindre skadde stora träden hafva gifvit vackert frukt i denna Sommar; men måsta delen har haft alsingen. Hvad som mycket kunnat bidraga til Äppelträns försvagande uti Åbo, har varit den grufveliga myckenhet mask (Skråpukar af Phal/aelig;na Evonymella och andra) som om Somrarna år 1750 och 1759 så öfvertäkte Äppelträden härstädes, at de uti åtskilliga Trägårdar äto up hvart löf, som fans på träden, så at de sägo ut som midt om vintern, eller skämde de så löfven, at de aldeles bärttorkades, såsom hade elden gått öfver dem; dock utslogo de bägge Somrarna å nyo andra löf. Men förenämde maskar tyckas icke gjort det mästa; ty somliga äfven här i Staden, som ej hade mycket höga träd, låto, så snart någon mask visade sig, pläcka den helt noga bärt, at träden togo däraf icke den minsta skada: så gjorde jag i min Trägård, och få vet jag, at flera gjort; men detta oaktadt dödade eller skämde sista vinter en myckenhet sådana träd; och på flere ställen på landet, där de ej blifvit varse någon mask, hafva träden mäst lika starkt fått ärfara verkan af vinterns väldsamhet. En eller annan af de Trägårdar, där masken ofvannämde år så illa for fram, har denna Sommar frambrakt en stor myckenhet Äpplen; dock ärö de samma på alla sidor omgifva med hus; emedan de ligga midt i Staden, få at de äro befredade för de kalla väders anfall.
11. Häst-Castanieträd (Æsculus Hippo-Castanum) hafva åtskilliga Ståndspersoner i senare tider förskaffat sig ifrån Stockholm. Vice Præsidenten och Riddaren, Herr Lagerflycht, har häraf både de mästa och största, varendes somliga ungefär par samnar höga; desse träd hafva trifvits här tämmeligen väl, och icke särdeles lidit af vintrarna, enkannerligen sedan de blifvit något stora; men af sista vinter dödde de fläste ut; och de få, som in på Sommaren utslagit löf, gifva ännu icke särdeles hopp.
12. Berberis växer ingenstäds vild i Finland, utan har blifvit hitförd från Sverige, och sedan här förkad med flit. En del buskar gingo ut af sista vinter; men största delen har bärgat sig, och tagit af kölden liten eller ingen skada. De buskar, som om Sommaren 1759 kommo hit från Sverige, blefvo mäst alla af den därpå följande vintern dödade.
13. Fläder (Sambucus nigra) växer ej eller vild här i landet, utan har kommit hit från Sverige, och planteras på några få ställen i Trägprdar. Vid alla hårdare vintrar plähar hela stammen frysa bårt; men om Sommaren strax därefter upkomma från roten nya terningar; och så skedde äfven detta år.
14. Rosenbuskar (Rosa hortensis) planteras af åtskilliga i Trä-och kryddgårdar; vid alla hårdare vintrar, ja, ibland ock vid rägnaktiga, frysa stammarna gemenligen bärt; men de upslå från roten nästföljande Sommar nya telningar. Sista vinter fröso en stor del bårt; men nya stammar uprunno i stället denna Sommar; andra åter bärgade sig sistledne vinter längt bättre, än de gjort de förra lindrigare.
15. Korg-Pihl (Salix viminalis) hade en och annan Ståndsperson förskaffat sig från Sverige, at försöka, huru den skulle begå sig i Finska Climatet: den gick tämmeligen väl igenom de förra vintrar; men af den sista gingo de mästa til koft. Herr Handelsman Bæhr fick dock behålla en och annan oskadd.
16. Vild Jesmin (Philadelphus coronarius har man haft några år i somliga Trä- och kryddgårdar, utan at den lidit af vintrarne. Af de buskar, som omflyyrades om Våren 1759, togo några stånd, litet skada vid sista vinter; men andre ledo aldeles intet. På dem, som stodo orubbade, märktes ej någon olägenhet.
17. Hvita Mulbärsträd äro af mig uti Acadeiæ Trägården updragne til den myckenhet, at jag ej har mig bekant, det någon härpå orten här däraf mera. Herr professor Gadd och jag hafva bägge försökt, at låta dem stå ite öfver vintrarna; dock at de varit täkta med Enris; så voro de ock sista vinter. De begingo sig tämmeligen väl, så at endast quistarnas spetsar bletvo vårtfrusna; dock bör man märka, at de under den strängaste-kölden icke ock tämmeligen täkte med snö; hvarföre man ej ännu kan med fullkomlig säkerhet säja, huru vida de skola tåla de skarpare Finska vintrar. Dock har man så mycket mera anledning, at hoppas det bästa, som på Plommon-, Kersbärs-, Päron, Äpple- och Hagtorns telningar, som de 2 eller 3 första åren af deras ålder varit lika väl täkta med Enris, understundom, äfven vid lindrigare vintrar, en del af deras quistars spetsar blifvit lika så skadde af kölden, som Mulbärs-trädens nu; och likväl kunna förenämde 5 slags träd, när de blifva stora, väl hårda ut våra vintrar, då ej en aldeles ovanlig köld infaller: om de hvita Mulbärsträden få göra med, hafve vi ej orsak at klaga.
18. Cytisus Laburnum har jag updragit af frön uti Plantagen vid Sipsalo: mäst alla skarpa vintrar har en del af stammen dödt ut; men om Sommaren färefter hafva nya skått utslagit från des nedre del; således frös äfven sista vinter en del af stammen bårt: doch har den i Sommar gjort vackra skått från de nedre grenar.
19. Ben-ved (Cornus sanguinea) har blifvit hitförd från Sverige, och hinnes ej vild i landet. En god del af quist-ändarna blefvo af sista vinter bårtrusne; men nedre delen var frisk och oskadd, och har trifvits väl denna Sommar.
Desse nu upräknade äro af de Svenska och andra Europeiske Träd och buskar, hvilka skötas här i Trä- och kryddgårdar, eller vårdas eljest med flit, de, som jag blifvit varse hafva tagit någon skada af sista vinter. På de andra har jag icke kunnat märka något dylikt; ty Syrener, Siberska Ärt-trän, Stickelnärs buskar af flera slag, jämte andra, hafva icke det ringaste gifvit sig af sistförledne vinters köld.
Ei kommentteja :
Lähetä kommentti