Hufvudstadsbladet 139, 25.5.1904
Föreningen Finska handarbetets vänner har, såsom förut nämnts, anordnat en första kurs i färgning med växtämnen den 2-20 dennes. Vid kursernas öppnande å arbetsplatsen, Fabiansgatan 6, hälsades kursdeltagarena välkomna af professorskan Ida Aspelin i ett tal, hvari hon erinrade om att syftemålet med kurserna vore utbildande af skönhetssinnet hos vårt folk genom användande af växtfärger, som lätt sammansmälta i hvarandra, i stället för de hårda, lysande anilinfärgerna, hvilka nu äro i bruk. Tal. uttryckte sin glädje öfver det talrika deltagandet i kurserna, vid hvilka hvarje län var representerade, samt sin förhoppning, att lärgningskonsten genom dem måtte spridas kring hela landet.
Det första eleverna tingo sysselsätta sig med var rengöring at garnet, hvilken måste utföras särdeles omsorgsfullt, emedan växtfärgen icke fäster sig vid garn, som är inpregneradt med i ett och svett. Därpå meddelades undervisning i garnets betning med kemiska ämnen samt i kännedomen af växter, deras insamlande och bevarande. Till färgning användes träbark, lafvar, stenmossor, grankottar, allehanda gräs, getpors, ljung m. m. Di de flesta växter innehålla gult i olika nyanser, vidtog färgningen med denna färg. Sedan användes nässlor för grått, stenmossa fur brunt, kräpp och kochenill för rödt o. s. v. och inhämtade man under kursen kunskap i användning at 57 färger. Eleverna fingo mottaga skrifna recept å samtliga färgningssätt, profgarn samt prof å de använda färgämnena. Samtliga deltagare i kurserna, femton fruntimmer, voro synnerligen tillfreds med undervisningen och det vänliga bemötande de rönte af lärarinnan och Handarbetets vänner. Såsom lärarinna fungerade fru Alina Hellén, hvilken förfullständigat sin kunskap i färgning i Norge. Under da 16 månader, som Handarbetets vänners färgeri varit i verksamhet, har därstädes redan färgats i c:a 300 olika slags färger. Lärarinnan eger sålunda goda kunskaper i sitt yrke jämte det bon i hög grad besitter pelagogisk förmåga. Eleverna bevisade sin tacksaimhet genom att vid atslutningen öfverlämna åt lärarinnan en gåfva. Genom Handarbetets vänners tillmötesgående fingo eleverna äfven mot en ringa afgift låna mönster till ryor och bildväfnad, tecknade af konstnärer.
Färgningen med växtämnen bidrager, förutom till odlande af skönhetssinnet, äfven till minskad användning af utländska färger och import af sådana, hvilken för närvarande uppgår till cirka 3,1 millioner mark; den lämnar dessutom arbete (tör insamling af växtämnen) åt barn och äldre personer. Färgerna äro hållbara, giltfria och prisbilliga, de stiga per garnkilogram för flere färger en dast till 15 penni. Dessutom borde upplifvandet af denna konst halva sitt behag på den grund, att den varit känd och använd af våra mormödrar, ehuru den redan nästan fallit i glömska. För utbredning af denna färgningskonst borde slöjd lärarinnor vid folkhögskolor och ambulatoriska slöjdlärarinnor inhämta kännedom däri och sedan meddela under visning i konsten bland folket. Äfven borde landtbruks- och landtmannasällskap, husmoderföreningar m. fl., sällskap på sina programupptaga utveckling af konsten att färga med växtämnen.
O. T.
Ei kommentteja :
Lähetä kommentti