Fackundervisning i färgeri.

Hufvudstadsbladet 96, 11.4.1902

Glädjande för en och hvar, som intresserar sig för industrins utveckling i vårt land, är det  faktum, att vid industriskolan i Tammerfors ien enar framtid fackkurser för textil- och pappersindustri komma att inrättas,så mykket mera som nämda industrigrenar på de senare årtiondena nått ett glädjande uppsving och kurserna därför värkligen äro af behofvet påkallade. Af de läroplaner, som ingingo i Hbl. för den 24 mars, för de båda afdelningarna synes, att  fackkursen för textilindustri hufvudsakligast afser utbildandet af värkmästare för väfverier, men att undervisningen bl. a. i materiallära också omfattar spinning. Komma nuarbetena vid dennafackkurs för textilindustri att inskränkas härtill, blir en viktig industrigren afsiktligt eller oafsiktligt förbigången, d. v. s. det textila färgeriet.

Färgeriet som handtvärk har gamla anor i Finland. Redan långt innan fabriksfärgerierna uppstodo var det den b. k. bondfärgarens uppgift att med sin konst försköna alstren af den hemslöjd, som tog sig ett så vackert uttryck i vår allmoges nationaldräkter. Med skråväsendets förfall och näringsfrihetens införande började yrket så småningom gånedåt. När så fabriksfärgerierna uppstodo och färgtekniken samtidigt beträdde nya banor, hvilka förde den till oanad utveckling, blef vår nog så blomstrande yrkesindustri till följd af sina utöfvares föråldrade arbetssätt och  otillfredsställande yrkesskicklighet öfverflyglad af fabriksfärgerierna med sina utländskamästare och öfverlägsna, tidsenliga arbetsmetoder. Nu gå ju åter färgerihandtvärkarena en ljusare framtid till mötes, då den af väfskolorna upplifvade hemslöjden tager deras värksamhet i anspråk, men sätter deras yrkesskicklighet endast med svårighet dem i stånd att tillfredsställande uppfylla de fordringar på såväl färgernas äkthet som skönhet, hvilka nuförtiden göra sig gällande. - Som ett bevis på, att utöfvarenas intresse eller vakenhet för sitt yrke ej allestädes sjunkit, må anföras, att ägsrenaf ett mindre färgeri långt ute på landsbygdenhållit sig med tyska facktidskrifter för att vara någorlunda "au niveau" med sina kolleger i utlandet. Detta har dock ej stort nyttat honom,  emedande af tidningarna angifna metoderna (fastän nog så enkla) synte hontm oklara och de  rekommenderade fårgstofterna och kemikalierna ej stodo honom till buds. Och han är nog ej den enda, många sådana fall torde kunna annoteras.

Alla dessa skal tala för utvidgandet af kursen för textilindustri med en afdelning för färgning, blekning och appretur.

Denna afdelning skulle ha till ändamål ej allenast höjandet af handtvärkarenas yrkesskicklighet, utan äfven utbildandet af dugliga värkmästare för fabriksfärgerierna i Finland. Äfven denna  senare punkt torde ej få förbises. Fabriksarbetaren blir sällan i tillfälle att få en noggrann inblick i  tillblandningen af färgstofter för en viss nyans, så mycket mindre som färgstofterna vid några färgerier ej hanågot namn, utan äro blott numrerade just för att förhindra arbetaren att inhämta något slags kunskap om sin mästares färgningssätt. För att afhjälpa dessa ölägenheter och sätta också arbetaren itillfälle att inhämta något i sitt yrke vore denna afdelning af nöden.

Att här i detalj redogöra för de läroämnen, hvilka skulle blifva föremål för undervisning vid den föreslagna afdelningen, skulle föra oss för långt. Dock kunna vi ej underlåta att påpeka, att utom de för industriskolorna vanliga allmänna läroämnena hufvudvikten skulle fästas på undervisningen i kemi och på praktiska arbeten i färgerilaboratoriet. För allmän kemi, oorganiska, och organisk, såväl som kemiska laborationer (hufvudsakligast för profning af de i färgerierna använda kemikalierna och syrorna) som ock till praktiska arbeten borde anslås all den tid, som utan att inkräkta på andra läroämnen blefve öfrig. Inrättandet af ett sådant färgerilaboratorium skulle ej ställa sig så öfverhöfvan kostsamt, synnerligast som ett laboratorium för allmän kemi för  pappersafdelningen i alla fall måste inrättas. För ett par hundratal mark borde de för ett specialfärgerilaboratorium behöfliga apparaterna kunna anskaffas. Hvad åter färgstofterna vidkommer äro vi öfvertygade, att de stora färgfabrikerna i Tyskland gärna Skulle ställa gratisprof af sina tillvärkningar till laboratoriets förfogande, för att där afprofvas och därigenom vinna spridning.

De för undervisningen i denna afdelning behöfliga lärarekrafterna skulle inskränka sig till en facklärare i färgeri, blekning och appretur, och skulle honom åligga undervisning i färgkemi och
därjämte ledningen af da praktiska arbetena i färglaboratoriet.

Som den lämpligaste orten för denna afdelning måste just Tammerfors betecknas, då säkerligen en stor del af dess c:a 400 arbetare inom denna industrigren kunde draga direkt nytta af de vid
afdelningen inrättade aftonkurserna. Också vill man hoppas att Tammerfors stadsfullmäktige betänka den nytta deras stad skulle hafva genom inrättandet af denna afdelning och att de förty skola understöda förslaget så vidt det i deras förmåga står.

Utom till utbildandet af skickliga värkmästare och kunniga yrkesidkare skulle den föreslagna afdelningen dessutom i vidsträktare skala kunna tjäna som materialprofningsanstalt för vid färgerierna använda färgstofter, kemikalier, syror o. s. v. och därigenom underlätta inköpet af dessa färgeriförnödenbeter.

Ett aktuelt intresse vinner datta förslag genom den omständigheten att bestyreisen för Finska handarbetets vänner hos senaten ansöktom ett anslag för spridande inom landet af kunskap i färgning med växtfärger. Detta anslag ökadt med knappa 50 proc. och tilldeladt industriskolan i Tammerfors för inrättandet af en afdelning för färgeri o. s. v. skulle möjliggöra en reglementerad undervisning ej allenast i färgning mel växtfärger, utan ock med alla slags existerande färgämnen och därtill de grenar af textilindustrin, som omfatta blekning och appretur.

- Fårgmästare