Utgifwen af Præses, Jacob Chydenius Jac. son och Som et Academiskt prof, Allmän granskning understäld
i Åbo Academies Öfre Sal
den 7. Dec. efter middagen
1754,
Af respondens, Samuel Fabrell, Norr Finne.
Åbo, Tryckt hos Direct. och Kongl. Boktr. i Stor-Förstendömet Finland, Jacob Merckell.
F. S. -lyhenteet viittaavat Linnén Flora Svecica -kirjan kasvien numeroihin (Laurentii Salvii, Stockholmiæ 1745).
Uti korthet wil jag anföra de örter och wäxter, som Landtmannen här wet at, antingen uti hushålningen eller medicin nyttia.
Convalaria Flora s. 273. Almänt kallad Lilium Convalium; man wet här, at medelst Blommornas läggand: uti klarpannan gifwa Brenwinet angenäm lukt och smak.
Ranunculus, på Swenska Ältgräs, kallas här Missommarblomma, S. D. 358, på Finska harakankucka, plockas, torckas och nyttias på wärckande leder, sedan Örter uti litet rent watn är upkokad; man wet äfwen bruka den i stället för Spansk fluga.
Achillea F. S. 705 kallar här Hurstiblomma, äfwen Backhumla, Blommorna brukas i Bränwinspannan och i drickat, at giöra Öl, som man snart stupar af.
Trifolium kallas här Wäpel-gräs, på Finska Apilas F. S. 612. Blommorna plockas och kokas uti gammalt Smör, som silas genom en duk; när det stelnar blir det hårdt och gult som wax, samt lägges på sar, som pläster, är ganska godt, helar och bewarar säret för död-kört.
Calla palustris kallas här Mess, på Finska Wehka F. S. 744. är under förra osreden mycket brukad til bröd, som bekant är; men nu allenast at giöda Swin kreatur med. Det wäxer när in til gårdarna äta Swinen det ganska gärna om Sommaren, och må deraf så wäl, at de säga äro magrare än giödda. Desse kreatur, som til Winter söda behöfwa Spanmäs och dylikt, som blifwer nog dyrt för en hushållare födes jär af en del med bara Mess, som är ganska lätt at få, der det i myckenhet wäxer; Om hösten slås det af och så wätt, som der utur kärret hämtas, lägges emellan pålar, hwilka äro 2 och en half alns höga, slagne ned uti marcken, lika som uti en circkels omkrets af, wid pass 2 alnars diameter, der det fryser uti stora klimar: de dragas hem om Wintren och lemnas Swinkreaturen til föro. De må här af ganska wäl, blifwa frod-wuxne och sakna ei annan winterföda.
Abies, Gran, F. S. 789 på Finska Kusi; dess toppar afhugne bruka somlige i klarpannan, at giöra Bränwinet bittert. Af Bönderna äro ock försök giorda, at bränna Bränwin af bara Granris, hwilket blifwit huggit och på wanligit sätt tilredt: Bränwin hafwa de fått, men huru godt och huru mycket wet jag ei. Dess öfrige nyttor i hushåldningen äro almänna.
Juniperus, Een, F. S. 724. på Finska Katawa; wäxer ei här så stor som i Swerige: deraf brännes Olja, Oleum empyrematicum, som brukas mot inwäxtes siukdomar, i synnerhet Rödsot. Bären blandas ibland Brönwinsämnet; af idel när brännes äfwen Bränwin; deraf fårs den skiöna Enbärs olian, dess Oleum offentiale, och Enbärs Spiritus, som i Bränwin, för några inwäxtes anstöter intages.
Betula, Biörck, F. S. 776. på Finska Koiwu; med barcken färgas rödbrunt, är en starck och genomtränhande färg, så at den utan tilsats af Alun färgar Hampa och Lin, som i den kokade lagen indoppas; genom tilsats af Alun färgas med löfwen gult.
Alnus, Ahl, F. S. 775. på Finska Leppä; med lagen af dess bark wet man här färga Brunt och med tilsats af Vitriol swärtta linne, men med tilsats af en fin, swart äfja, som utu kärr tages färga ylle swart.
Lycopodum, Jemna, på Finska Kelda, F. S. 860, wet man äfwen här, at genom tilsats af Biörklöf och Alun färga gult der med, färgen blir wacker och waraktig.
Gallium, på Finska Matara; finnes här, doch köpes dess rötter från Calajoki, som gifwa en wacker nästan Carmosin-Röd färg, se Wet. Ac. Handl. för 1742 pag. 21.
Salix, Wide, på Finska Paju F. S. 805. dess barck är af några bunkad för fråsan, så at deraf är tilredd ett décoct, hwaraf Patienten intaget. Denna cur är funnen nog soverain mot fråsan, men har förordsakat efteråt en stark swulnad i kroppen, som doch af dess vinskränkta och owarsamma nyttiande torde härröra.
Myrica, Strandporss, F. S. 817. är äfwen här brukad sordom för Humla, lähhes för sin starka lukt ännu ibland driskat och brenwin.
Humulus, humla F. S. 818. utom dess almenna bruk i dricka, nyttias ibland dess stielckar, i brisk på Hampa, til grössta slit-plagg: Näste stielkar nyttias til samma behof.
Rubus, Hallon, på Finsla Watut, Waramet, eller Fadermat, F. S. 408. bären kuodas tilsammans med kornmiöl, bakas och gräddas, eller torckas, samt när ölet är tunnat hänges et stycke af Hallonkakan uti drickat, som gifwer en ganska angenäm smak och lukt.
Följande har Herr Comministern Jacob Forselius, i Öfwerwelil mig gunstigt meddelat, uti detta ämne.
* Alkuperäisessä tekstissä lienee painovirhe. Rebeckebräs oikea muoto on rebeckegräs, joka on SAOBin mukaan viitannut joko suohorsmaan (Epilobium palustre) tai ranta-alpiin (Lysimachia vulgaris). Numeroiden todennäköisesti pitäisi olla 166 ai 167, jotka molemmat viittaavat Linnén kirjassa Lysimachia-suvun kasveihin.Achilica F. S: 705. på Swenska Rölleka, Finska Sata lehti, deraf tilreda somliga pläster. Angelica, på Finska Putki 234. brukas för osundt wäder: Polypodium, Grensöta, på Finska Mesijuri för bröstwärk: Daphne, Källarhalsbär, på Finska Näsinän marjat, 311, för magref: Malört, Subär, Tällstrunt, Veronica, och Linnæa för skörbing. Med Poryla, Wintergröna 330 och humla, badda somliga med stor nytta swällande och wärckande leder. På rosen bindes okokad hampa, jest och sönderstött tegel sten. Plantagom Groblad, på Finska Rantalehti, 122, bindes på öpna sår; men så äro, som weta tilreda deraf, äfwen som af Vaccinium, Tranbär, på Finska Karpalo, 315, ögonwatn. En de färgar rödt med Lysimachia, Rebeckebräs* 166 eller 67.
Ei kommentteja :
Lähetä kommentti