Borgåbladet 38, 17.5.1893
Äfwen wäfnaderna skulle wid senaste utställning warit betydligt rikhaltigare företrädda, om man icke af oerfarenhet hade bestämt förberedelsetiden så kort. I det hela tro wi dock, att bättre saker knappast skulle kunnat framwisas, om ock samlingen kunde blifwit mera omfattande.
Ehuru bomullstygswäfnaderna å orten anses stå främst och blifwit mest kända, syntes de dock å utställningen wara något klenare företrädda. Wisserligen sunnos där alldeles utmärkta prof, särskildt bland dem, som prisbelönades eller hwilkas tillwärkare tilldelades hedersomnämnande. Men såsom uttryck för wår förnämsta flöjdart hade de kunnat wara talrikare, och några slag saknades nästan helt och hållet, t. ex. tjockare bomullstyg, passande till herrkläder, samt ljusare fruntimmers-klädningstyg. Särskildt har det alltid förwånat oss, att det warit så swårt att a denna ort få bomullstyger till herrkläder, och att äfwen mönstren härwidlag warit så föga omwäxlande; ty på det wanliga swaret:"ingen köper sådant", hafwa wi af flere skäl swårt att tro.
En annan omständighet, som beträffande bomullswäfnadsindustrin härstädes wäkt wår förundran, är swårigheten, snart sagdt omöjligheten att så "hålliga" färger, särskildt waraktig blå färg. Det, som färgats hemma, duger då rakt inte; nej, "färgarns färg" skall det wara. Men färgarena färga ocksä numera lika odugligt som dyrt.
Alla enas om att de förut färgade mycket mera waraktigt och billigt, och dock blefwo de så rika därpå, att de kunde på gamla dagar lägga sig till stora egendomar. Nu däremot finnes här icke många färgare, och deras tillwärkningar äro owaraktiga och jämförelsewis dyra. Det säkra är, att en allmän klagan förspörjes öfwer att särskildt de blå färgerna icke "hålla på", att man får t. ex. i Kuopio och Tammerfors sitt bomullsgarn bättre färgadt, och att man icke ens för erbjuden högre betalning för waraktigare blå färg. Några anse, att färgarena ej tillräckligt skölja sina färgningar, ty, skall någon af dem sagt, "då skulle ju större delen af blåfärgen gå i Borga å." Andra twiflar på färgarenas förmåga, särskildt hwad anskaffandet af dugligt färgämne beträffar, hwarför de mena, att man borde sända nägon ut att lära konsten och knyta affärsförbindelser. Wi tro wisserligen, att det ej wore swårt att utwärka stadsunderstöd härtill. Men tillika tro wi, att man orättwist skyller alt på färgarena; en orsak till de ohållbara färgerna finnes helt säkert däri, att den stora konkurrensen nedtrycker tygens pris, i följd hwaraf tillwärkarena anse sig kunna offra så litet penningar på färgen, att de nöja sig med underhaltig färg och wid försäljningen så godt sig göra låter söka tala om "färgarns färg". I alla fall är det säkert att i saken måste göras någonting, då man å orten omöjligen kan få garn dugligt färgadt ens mot hög ersättning, och då man ej häller är als nöjd med de å fabrikerna färgade garnens färg. Då saken synts oss wara af stor wikt, hafwa wi welat draga den samma inför offentligheten i den fasta öfwertygelse, att om någon förbättring skall kunna fås till ständ, detta bäst sker genom offentlig diskussion.
Halfylletygerna syntes å utställningen wara bättre företrädda, åtminstone hwad kwaliteten beträffar; bland dem funnos flere, öfwer hwilka så publiken som prisdomarene uttalade sitt högsta beröm. Äfwen färgsammansättningarna woro ofta utmärkt wackra. Likwäl saknade wi också här ett och annat; t. ex. ofärgadt halfylle, hwaraf wi sett utmärkt wara härstådes utbjuden till salu och hwaraf å orten torde tillwärkas betydande mängder.
Helylletygerna woro färre, men några bland dem rätt framstående. Härom, likasom om de andra slagen af wäfnader, är att tillägga, att Siggbölebys utställare med framgång täflade med dem från staden och dess närmare omnäjd.
Detta förhållande, att slöjden liksom rotfäst sig mera i wissa trakter, t. ex. wäfnaderna i Siggböle och på prästsgårdsbacken, halmflätningen i Illby o. w., talar, såsom en kompetent utställningsbesökare från hufwudstaden äfwen betonade, mycket till förmån för slöjdens bofasthet på orten. Wisserligen kunna dåliga tider till en tid trykka ned denna liksom all annan industri, men just emedan den rotfäst sig på wissa orter såsom allmän folkslöjd, bör den kunna fortlefwa mycket längre, än om den lefde spridd såsom en af några wissa personer idkad handslöjd. Härmed är dock ej sagdt, att icke denna folkslöjd behöfde uppmuntras; och just emedan man ansåg. att en slöjdutställning skulle kraftigt befordra äfwen denna slöjd, bestöt man att söka få en sådan utställning till stånd.
Ännu wore mycket att tillägga; t. ex. om de wackra sihårsmattorna, hwilka allmänt berömdes och som utställs af flere tillwärkare, ehuru den kanske största tillwärkaren icke aktat nödigt att taga del i utställningen. Äfwen förtjänade att berömmas de wackra konstgjorda blommorna, tillwärkade i papper och tyg af några unga damer, hwilka — jag menar nu här främst blommorna — wäl kunde uthärda jämförelsen med lefwande blommor.
Men uppräknandet af alt detta blefwe i det stora hela ett upprepande af tidningarnas referat från utställningen, hwarför wi sluta här.
O. G.
Ei kommentteja :
Lähetä kommentti