Osa kappaleesta Botanik.
Osa luvusta Acotyledones. FUNGI.
Ote teoksesta:
Årsberättelser om vetenskapernas framsteg,
Afgifve af
Kongl. Vetenskaps-Academiens Embetsmän
D. 31 Mars 1821.
Stockholm,
Tryckte hos J. P. Lindes Enks, 1822.
Osa luvusta Acotyledones. FUNGI.
s. 300-3
(Alku)... 300-304
ALGAE LICHENOSAE eller LICHENES ...314-318
[300]
[...]
31) Prof. Olof Swartz har uti Kongl. Vetenskaps-Academiens Handlingar för år 1808 p. 1-5 lemnat en korrt historisk öfversigt af de Författares mycologiska arbeten, hvilka till den tiden (år 1808) voro utgifna. Jag förbigår således uti min berättelse att omtala nämnde arbeten, och upptager blott de märkvärdigaste, hvilka efter år 1808 utkommit.
FUNGI (Svampar). Läran om Svamparne (Mycologien) var af con Linné föga bearbetad, och det antal af scamparter, som han beskrifvit, var jemförelsevis till det antal, hvilket vi nu kanna, visserligen mindre betydligt. Det är först i sednare tider som Svamparne blifvit med särdeles nit granskade och bestämde 31). D:r
[301]
32) Synopsis methodica Fungorum. 8:0. Gottingae 1801. - Författarens öfriga Mycologiska arbeten finnas uppräknade uti De Candolle's Syst. Nat. Regni Vegetab. T. I. p. 85.
33) Sägtet Agaricus är ock det till arter talrikaste slägte i växtriket.
34) Magazin der Gesellsch. Naturforsch. Freunde II:r Jahrg. (1809) p.1 -, VII:r Jahrg. (1816) p. 25-47. Jahrbücher der Gewächskunde I B.H. 1 p. 163-183. - Prof. Link's arbeten afhandla egentligen de små Svamparne (Epiphytae, Mucedines & Gasteromyci).
35) Versuch einer auf die Ordnung und den Stand der Lamellen gegründeten Anordnung un Beschreibung der Agaricorum. 8:0. Leipzig 1816.
36) Das System der Pilze und Schwämme. 4:0. Würtzburg 1817; Act. Nat. Curios. T. IX p. 227-262. Ejusd. & Fr. Nees Esenbeck de plantis nonnullis e Mycetoidearum regno. Commentatio prior.
37) Pflanzen-system, se Isis 1819 p. 455-474.Persoon var den förste, som uti ett verkligen brukbart system år 1801 framställde denna växt-ordning; hans indelning af densamma vann mycket bifall, och den är säkerligen den bästa, hvilken vi hittils haft 32). Sedan den tiden hafva mångfaldige Författare bearbetat Mycologien. De hafva så väl framställt system, hvilka i mer eller mindre mån afvika från Persoon's, som ock närmare bestämt en snart sagdt otalig mängd af slägten och arter. Då t.ex. con Linné blott hade 3 Svampslägten, så har Persoon 71 och de nyaste Författare hafva upptagit öfver 160; och då t. ex. von Linné blott kände 28 arter af Agaricus, så har Hr Fries uti sitt Systema Mycologicum 750 bestämda Agarici-arter och 148 obestämda 33). Dessa exempel torde tillräckligen bevisa, med hvilken ifver man bearbetat detta studium. Ibland dem, hvilka framställt system öfver Svamparne, äro Link 34), Otto 35), Nees von Esenbeck 36), Oken 37)
[302]
38) Anleitung zur Kenntniss der Gewächse. 2:te Aufl. II:r Th. 1817, se Isis 1819 p. 425.
39) Flore Française, Mémoires du Muséum. V. III m. fl. Afh.
40) Mém. de la Soc. des Naturalistes de Mosc. Vol. V (1817) p. - .
41) Magaz. der Gesellsch. Naturforsch. Freunde. V:r Jahrg. (1811) p. 83-89.
42) Flora cryptoganica Erlangensis. 8:0. Norimbergae 1817.
43) Observationes mycologicae Vol. I & II. Hafniae 1815 & 1818. - Novitiae Florae Scecicae Partic. I, II & V contin. Lundae 1814-1818- - Act. Holm. 1816-1820. - Isis 1819 p. 1744-1749.
44) Mycologische Hefte I H. Leipzig 1817. - Kunze uti Botan. Zeit. 1820 p. 225-227.
45. Mém. de la Soc. des Naturalistes de Moscau. T. V. (1817) p. -.
46) Sylvae mycologicae berolinenses, 4:0. Berolini 1818. - Horae physicae berolinenses. - Verhadlungen der Gesellsch. Naturforsch. Fr. 1 B. 2. St. - Regensb. bot. Zeit. 1829 N:o 34 p 534-542. - Act. Nat. Cur. Col. X p. -. - Jahrbücher der Gewächskunde B. 1. H. 2. p 51-58.
Obs. D:r Smith har dessutom beskrifivit en Rhizoma medullaris (lärer vara verticillata enl. Jahrb. der Gewächskunde 1 B. 3 H.) Linn. Transact. Vol. XII sect. II. p. 372. - Hr Macbridge har upplyst historien om Lycoperdon solidum Fl. Virgin. (är Lycoperdon cervinum Walt.) Linn. Transact. V. XII sect. II p. 368. - D:r Wallroth har afhandlat historien om Mucoroch Sprengel 38). De trenne förstnämnde hafva jemte mångfaldige andra Författare bidragit till känndedomen om talrika slägten och arter. Ibland dessa författare bör man i synnerhet anmärka De Candolle 39), Desvaux 40), Bosc 41), Martius 42), Fries 43), Kunze & Schmidt 44), Liboschitz 45), Ehrenberg 46) m. fl., hvilka dels uti utgifna Floror,
[303]
dels uti smärre spridda Afhandlingar uti Lärda Samfunds Handlingar beskrifvit ett stort antal Svampar.
Erysiphe L. , se Verhandl. der Gesellsch. Naturforsch. Fr. 1 B. St. 1. p. 9.
47) Journal of Science and the Arts., N:o XIV p. 222-229. Hr Rob. Brown har omtalt denna Svamp uti Appendix till Capit. Ross's Upptäcktsresa och anmärkt, att den har mycken likhet med Tramella cruenta Engl. bot. Detta medgifva både Bauer och Sprengel, hvilken sednare äfven förmodar, att nämnde växt troligen icke är någon Tremella. Prof. Thénard i Paris och D:r Wollaston i London hafva chemice undersökt Uredo nivalis. Den finnes dessutom omtald uti de flesta Journaler. - Uppgifterna rörande denna Svamp äro för öfrigt utiIbland de märkvärdigare Svamp-arter, hvilka i sednare åren blifvit kända, kan man med skäl räkna den af Hr Bauer beskrifna Uredo nivalis, som år 1818 upptäcktes af Capit. Ross under dess resa till utforskande af Baffinsbay's verkliga utseende och utsträckning. Den 17 Aug. 1919 upptäckte man i Baffinsbay (i 76°M 25´nordl. lat. och 65° vestl. longit. från Grenwich), längs efter sidorna af en sträcka klippor, snö af en karmosinröd färg. Vid närmare granskning befanns den verkliga snön vara till flera (engelska) fots djup genomträngd af en röd materia. Denna materia, som fanns uti oändlig mängd, hade en högst oangenäm lukt, lik den af vissa animala substancer, hvilka börja att ruttna. Man samlade denna röda materia, som af Skeppsfolket blef kallad den röda snön, och hemförde den i flaskor till England. Under vägen hade emedlertid sjelfva snön smält, och materien utgjorde på botten en mörkröd fällning. Hr Bauer undersökte och bestämde densamma, samt ansåg den vara en ny art af Uredo, hvilken han kallade nivalis 47) Den
[304]
Journalerna i åtskilligt skiljaktiga, såsom t.ex. uppgiften om latituden för det ställe, der Svampen fanns, uppgiften om det djup, till hvilket Svampen sågs nedträngd i snön, om Svampens storlek, o. s. v. Jag har uti de här lemnade underrättelser följt det utdrag af Ross's Resa, som finnes infördt uti Isis för år 1820 p. 97; Bauers berättelse på först anförde ställe; Philos. Transact. 1820 p.11 samt Edinb. Philos. Journ. 1819 p.155.
48) Neue Entdeck im ganzen Umfang der Pflantenkunde, N:r Th. p. 306.utgör små kulor, hvilkas storlek Hr Bauer uppgifver till 1/1600 tums eller 1/160 lineas diameter. Hr Bauer fann, att dessa Svampar växte och producerade nya, dp de lades uti frisk snö. Han anmärkte äfven, att de växte (vegeterade) i vatten, men i detta fall producerade de gröna Svampar i stället för röda. De originella Svamparne förstördes, då de utsattes för sträng köld, men deras frö behöllö icke desto mindre vitalité, och då de af köld förstörde Scamparne nedsänktes i snö, alstrades nya af en röd färg. - Hr Bauer trot för öfrigt, att denna Uredo blifvit alstrad på sjelfva snön; men Prof. Sprengel tviflar derpå och synes förmoda, att den från sjelfva klipporna blifvit nedförd på snön. D:r Wollaston, som chemice undersökt denna Svamp, säger, att färgen synes höra till sjelfva contentum fungi och ej till dess yta (yttre hinna); Contenta äro af en oljaktig natur, olösliga i vatten, men lösliga i spiritu vini rectificato. - Prof. Sprengel tror slutligen, att denan af Bauer beskrifna Uredo nivalis snarare torde göra till slägtet Botrydium Wallr., emedan det är något hittills alldeles ohördt, att en Uredo finnes på klippor 48).
[---]
[314]
92) Lichenographiae Sveciae prodromus. 8:0. Lincopiae 1798. - Methodus Lichenum. c. suppl. 8:0. Stockholmiae et Lipsiae 1803. - Lichenographia universalis. 4:0. Gottingae 1819. - Synopsis methodica Lichenum. 8:0. Lundae 1814. - Kongl. Vetenskaps-Academiens Handlingar. - Schrader's Journal für die Bot. - Web. et Mohr's Beitr. zur Nat. kunde, 2 B. p. 147 - 154. - Magax. der Gesellsch. Nat. forsch. Fr. 6:r Jahrg. 1814, p. 3 - 25. Mém. de la Soc. des Naturalistes de Mosc. Vol. V. p. - . Transact. of the Linn. Soc. Vol. XII. P. I. p. 35. - Weber och Mohr hafva uti sin Nat. historische Reise, p. 78-94, framställt anmärkningar öfver Acharii Meth. Lich. . Prof. Acharius har besvarat desamma och lemnat tillägg till de i Meth. Lichenum beskrifna Lafvar uti Web. och Mohr's Archiv für die Systemat. Nat. geschichte, I B. I. St. p. 83 - 110.ALGAE LICHENOSAE eller LICHENES (Lafvar) hafva i sednare tider blifvit med lika ifver bearbetade som de öfriga cryptigamiska växterna. Det är förnämligast framl. Prof Acharius som bearbetat denna Lära om Lafarterne (Lichenologien), och framställt ett Lichenologiskt system grundat på frugtorganernas beskaffenhet 92). Hr Prof. Floerke, i Rostock, har genom en mängd af förträffliga afhandlingar
[315]
93) Uti Magazin der Gesellsch. Nat. forsch. Fr., Flera Ängång. - Artikeln Lichen uti Krünitz's Encyclopedie, uti Weber's et Mohr's Beiträge zur Nat. kunde. B. 2, p. 239-339.
94) Lichenum Dianome nova. 4:0. Lundae 1817. De har upptagna Lafslägten äro 44.
95) Neue Entdeck. etc. I Th. p 213-232.
96) Journal de Physique Vol. - p. - 1818.rigtat Lichenologien, samt genom mångfaldiga observationer visat, huru föränderliga Lafarterna äro i olika åldrar och på olika localer. Hans arbeten gifva rikhaltiga tillägg och rättelser till Acharii Skrifter 93). Acad. Adjuneten Fries har uti en academisk afhandling gifvit en ny systematisk uppställning af Lafvarnes slägten 94).
Ibland de i sednare åren utgifna beskrifningar om Lafarter kunna följande anmärkas:
Prof. Sprengel har närmare bestämt 47 Laf-arter, fundne i trakterna ikring Halle 95), och uti i Kongl. Vet. Acad. Handlingar 1820, St. 1. har han äfven beskrifvit åtskilliga nya Laf-arter.
Acad. Adj. Fries har likaledes uti Kongl. Vet. Acad. Handlingar 1820, St. 1, beskrifvit några nya Laf-arter.
Ibland de Franska Botanici är D:r Léon Dufour (uti St. Sévèrs D.p.t. des Landes) den, som måst sysselsatt sig med Lafvarnes känndekom. Han har nyligen utgifvit en Monographie öfver slägtet Opegrapha 96).
Concretor Schärer, i Bern bearbetar med mycket ifver sitt fäderneslands Lichenologie. Han har utgifvit en Monographie öfver de
[316]
97) Naturwissenschaftlicher Anzeiger der Allgemeine Schweizer. Gesellsch. für die gesammten Naturwissenschaften, 1 Jahrg. 1818. N:o 1: Adumbtio Gyrophorarum Helvetiae.
98) L. c. 1:r Jahrg. 1819, N:o 2: Lecidearum Helvetiae enumeratio, ordine analytico.
99) Horae physicae berolinenses, p. -.
100) Act. Nat. Curiosor, Vol. IX, p. 183 - 212.Schweitziska arterna af Gyrophora 97) och en annan öfver dem af Lecidea 98).
Prof. Nees v. Esenbeck har beskrifvit ett Lafslägte, kallad Plocaria, närmast Alectoria, med en art P. candida från Bengalen. Han har ock beskrifvit en ny Dufourea, kallad tortuosa, från Bengalen 99).
Växtslägtet Chara har för Botanisterne länge varit en verkelig stötesten, i anseende till svårigheten att bestämma des rätta plats i systemet. Önsom har den blifvit aussedd för phanerogam, ömsom för cryptogam. Genom D:r Wallroth's vackra monographie öfver detta slägte har man dock blifvit öfvertygad, att Chara har sin rigtigaste plats utr cryptogamien ibland Algerna. Prof. Martius har uti en sednare afhandling bestyrkt detta, ochgifvitny a slägt-kännetecken för detta slägte 100). Uti Hr Hartman's Handbok uti Scandinaviens Flora finna vi många upplysningar om de svenka arterna af Chara; han beskrifver der äfven en ny art, som han kallar Ch. viridis.
D:r Ehrenberg har beskrifcvit ett nytt Laf-slägte, som han kallat Canogonium. Hoear physicae berolinenses.
Fr Flotow har gifvit anmärkningar öfver några uti Frankrike i synnerhet uti D.p.t.m. de de la Meuse samlade Lafvar. - Spreng. Schrad.
[317]
und Link's Jahrb. der Gew.k. 1 B. 3 H. p. 94-156.
101) Kongl. Vetenskaps-Academiens Handlingar 1806, Fl. Lapp. och Fl. Upsal.
102) Lichenologiens Historia litteraria i allmänhet och Scenska Lichenologiens i synnerhet är i korrthet afhandlad uti Academiska Afhandlingen: Museum Naturalium Academiae Upsaliensis Appendix XXI, Praeside Professore Thunberg, Respondente J. E. Wikström, Upsalae 1813.
103) Uti Patr. Sällskapets Hushålls-Journal för 1789.
104) Fl. Oecon. Sceciae, 1 Del. Lund 1806.
105) Scenska Lafvarnes Färghistoria.
106) Jag erinrar ej skriftens titel.De Svenska Lafvarne hafva förnämligast blifvit af Prof Acharius studerade och i dess arbeten beskrifne. Hr D:r Wahlenberg har likaledes gifvit vigtiga bidrag till en bättre kännedom om Lafvarne på Gottland, uti Lappmarken och Norrska Nordland samt uti trakterne ikring Upsala 101). Flr närvarande är det nu hos oss Hr Adj. Fries som mäst sysselsätter sig med Lafvarnes studium och nogare bestämning. - 102).
Genom det närande ämne (nämligen Amylum mucilaginosum), som arterna af ganska många Lafslägten (hörande till Lichenes umbilicati, fruticulosi och foliacei) innehålla, äro dessa att anse som vigtiga födo-ämnen. Islandslafven (Lichen islandicus) är i synnerhet den som längst härtill varit begagnad; många föreskrifter till dess beredning äro tid efter annan utgifna, såsom t. e. af Liljeblad 103), Retzius 104), Westring 105) m. fl. samt nyligast af Hr C. af Wetterstedt 106).
Åtskillige Lafvarnas nytta till färgning har
[318]
107) Svenska Lafvarnes Färghistoria Häst. 1-8, 8:0. Stockholm 1805-1808; - Uti Kongl. Vetensk. Academiens Handlingar från 1791 - 1804 hade herr Westring redan förut framställt resultaten af sina färgförsök; af dessa resultat har Professor Retzius gifvit ett utdrag uti sin Flora Oecon. Sveciae, 2:dra Del.sedan långliga tider tillbaka varit känd, men det är först i sednare tider, som man med alfvar sysselsatt sig med försök härom. Det är Hr Förste Lif-Medicus Westring som bragt färgningskonsten med Lafvarne tille en större fullkomlighet och stor vidsträckhet; och då t. ex. för 40 år tillbaka man knappt kände 20 färg-Lafvar, har Hr Westring lärt oss att öfver 150 arter gifva genom tjenlig behandling de vackraste färgor.
[---]
Osa luvusta Mineralogisk Chemie och Mineralogie teoksesta Årsberättelser om vetenskapernas framsteg
Osa kappaleesta Chemie och Physik.
Osa luvusta II. Mineralogisk Chemie och Mineralogie
Ote teoksesta:
Årsberättelser om vetenskapernas framsteg,
Afgifve af
Kongl. Vetenskaps-Academiens Embetsmän
D. 31 Mars 1821.
Stockholm,
Tryckte hos J. P. Lindes Enks, 1822.
Osa luvusta II. Mineralogisk Chemie och Mineralogie
s. 79-111
Lazulith ...104-105
Färgad regn ...109-111
[104]
Lazulith.
Den så kallade blå Fältspaten från Kriegland och Lazulithen från Voran, hafva ag Professor FUCHS blifvit undersökte †) Neues Journal &c. von SCHWEIGGER und MEIWECKE, B. 24, s. 373. †) och han funnit dem båda bestå af basisk phosphorsyrad lerjord, phosphorsyrad talkjord och litet phosphorsyrad jernoxidul, som ger den vackra blå färgen. Analysen gaf
[105]
phosphorsyra 41.8, lerjord 35.73, talkjord 9.34, kiseljord 2.10, jernoxidul 2.64, vatten 6.06. Det Specimen som tjenat till denne analys var från Radergraben i Salzburgska Landet.
[---]
[109]
Färgad regn.
* GILBERTS Annalen 1820, St. 3, p. 327.Ett blodrödt regn, som föll i Calabrien, har blifvit undersökt af SEMENTINI *), som dann det färgadt af ett rödt pulver, bestående ad kiselgjord 33.0, lerjord 15.5, jernoxid 14.5, kolsyrad kalk 21.0 och 15.5 fuktighet och brännbara ämnen, af hvilka en del löses i alkohol med grönaktig färg. DE SAUSURE d. äld fann under sina resor i de Schweitziska Alperna att snön på de högsta bergen ofta var röd. Han fann att detta ämne var färgadt af jernoxid, men innehöll en ej obetydlig portion organiska ämnen. **) Edinb. Phil. Journal, N:o VI, p. 308Nyligen har PESCHIER i Geneve undersökt denna röda färg på snön, från 4 särskildta ställen **) och funnit att det röda pulver, som efter snöns uppsmältning återstod, består af:
[110]
- I. II. III. IV.
Kiseljord 14.18 - 65.50 - 20.00 - 1.25
Jernoxid 3.25 - 21.35 - 31.25 - 12.39
Lerjord 1.75 - 6.35 - 4.25 - --
Kalk 0.10 - ---- - 0.50 - 0.20
Hartz 3.20 - --- - ---- - ---
Olöslight organiskt ämne 2.25 - ---- - 37.50
Lösligt d:o d:o 1.75 - 6.80 - 6.50 = 10.00.
--------------------------------------------------
26.48. 100.00. 100.00. 23.79.
Dessa färgande ämnen skulle vara lätat att förklara genom ett af vinden lyftadt damm, om de vore antingen blott organiska eller blott oorganiska, men blandningen gör det omöjlight att gissa hvarifrån de komma.
Men visserligen det obegripligaste och det otroligaste af dessa färgade regn är detsom föll i Blankenberg i Flandern den 2 Nov, 1819 kl. half 3 på e. m. Det regnade hela dagen, men endast vid denna tid var regnet färgadt och med en sjup röd färg, då det både förut och efteråt var färglöst. Det vatten, som följande dagen fanns samladt i cisternerna, hade en svagt rosenröd färg. Det har blifvit analyseradt af Herrar MEJER och STOOF i Brügge, och såsom det af beskrifningen synes, med all sorgfällighet. De funno att vattnet innehöll saltsyras koboltoxid, kunde efter afdunstning användas såsom sympathetiskt bläck, och koboltoxiden utfälld färgade glas blått. Vattnet innehöll omkring 1½ gran metallisk kobolt på kannan; det ser således ut som hade det röda regnvattnet, innan utspädningen
[111]
med det förut och efteråt kommande ofärgade, varit en temmeligt stark kobolt-upplösning.
Den 9 Nov. 1819 föll vid Montréal i Canada ett regn, svart som bläck, hvarunder allt blef mörkt som midt i natten. *) Annales de Chimie et de Physique, T. XV, p. 427.Vid den chemiska undersökningen af detta regn fanns att det var blandadt med sot eller fint fördeladt kol, hvilket man härledde från några stora skogseldar, som under den starka torrkan utbrustit söder om Ohiofloden, och hvaraf sotet kunde hafva blifvit fördt af vinden till Canada *).
Natten till den 16 Nov. 1819 föll vid Broughton i Nord-America en stor qvantitet af ett svart pulver på snön, med hvilke jorden förut var betäckt.
I början af October 1820 föll i Ferbambk ett regn af ett slahs silke, hvaraf man uppsamlat ganska mycket för att undersökas. Detta regn hade utbredt sig på en trakt af mer än 15 mils diameter.
Osa luvusta II. Mineralogisk Chemie och Mineralogie
Ote teoksesta:
Årsberättelser om vetenskapernas framsteg,
Afgifve af
Kongl. Vetenskaps-Academiens Embetsmän
D. 31 Mars 1821.
Stockholm,
Tryckte hos J. P. Lindes Enks, 1822.
Osa luvusta II. Mineralogisk Chemie och Mineralogie
s. 79-111
Lazulith ...104-105
Färgad regn ...109-111
[104]
Lazulith.
Den så kallade blå Fältspaten från Kriegland och Lazulithen från Voran, hafva ag Professor FUCHS blifvit undersökte †) Neues Journal &c. von SCHWEIGGER und MEIWECKE, B. 24, s. 373. †) och han funnit dem båda bestå af basisk phosphorsyrad lerjord, phosphorsyrad talkjord och litet phosphorsyrad jernoxidul, som ger den vackra blå färgen. Analysen gaf
[105]
phosphorsyra 41.8, lerjord 35.73, talkjord 9.34, kiseljord 2.10, jernoxidul 2.64, vatten 6.06. Det Specimen som tjenat till denne analys var från Radergraben i Salzburgska Landet.
[---]
[109]
Färgad regn.
* GILBERTS Annalen 1820, St. 3, p. 327.Ett blodrödt regn, som föll i Calabrien, har blifvit undersökt af SEMENTINI *), som dann det färgadt af ett rödt pulver, bestående ad kiselgjord 33.0, lerjord 15.5, jernoxid 14.5, kolsyrad kalk 21.0 och 15.5 fuktighet och brännbara ämnen, af hvilka en del löses i alkohol med grönaktig färg. DE SAUSURE d. äld fann under sina resor i de Schweitziska Alperna att snön på de högsta bergen ofta var röd. Han fann att detta ämne var färgadt af jernoxid, men innehöll en ej obetydlig portion organiska ämnen. **) Edinb. Phil. Journal, N:o VI, p. 308Nyligen har PESCHIER i Geneve undersökt denna röda färg på snön, från 4 särskildta ställen **) och funnit att det röda pulver, som efter snöns uppsmältning återstod, består af:
[110]
- I. II. III. IV.
Kiseljord 14.18 - 65.50 - 20.00 - 1.25
Jernoxid 3.25 - 21.35 - 31.25 - 12.39
Lerjord 1.75 - 6.35 - 4.25 - --
Kalk 0.10 - ---- - 0.50 - 0.20
Hartz 3.20 - --- - ---- - ---
Olöslight organiskt ämne 2.25 - ---- - 37.50
Lösligt d:o d:o 1.75 - 6.80 - 6.50 = 10.00.
--------------------------------------------------
26.48. 100.00. 100.00. 23.79.
Dessa färgande ämnen skulle vara lätat att förklara genom ett af vinden lyftadt damm, om de vore antingen blott organiska eller blott oorganiska, men blandningen gör det omöjlight att gissa hvarifrån de komma.
Men visserligen det obegripligaste och det otroligaste af dessa färgade regn är detsom föll i Blankenberg i Flandern den 2 Nov, 1819 kl. half 3 på e. m. Det regnade hela dagen, men endast vid denna tid var regnet färgadt och med en sjup röd färg, då det både förut och efteråt var färglöst. Det vatten, som följande dagen fanns samladt i cisternerna, hade en svagt rosenröd färg. Det har blifvit analyseradt af Herrar MEJER och STOOF i Brügge, och såsom det af beskrifningen synes, med all sorgfällighet. De funno att vattnet innehöll saltsyras koboltoxid, kunde efter afdunstning användas såsom sympathetiskt bläck, och koboltoxiden utfälld färgade glas blått. Vattnet innehöll omkring 1½ gran metallisk kobolt på kannan; det ser således ut som hade det röda regnvattnet, innan utspädningen
[111]
med det förut och efteråt kommande ofärgade, varit en temmeligt stark kobolt-upplösning.
Den 9 Nov. 1819 föll vid Montréal i Canada ett regn, svart som bläck, hvarunder allt blef mörkt som midt i natten. *) Annales de Chimie et de Physique, T. XV, p. 427.Vid den chemiska undersökningen af detta regn fanns att det var blandadt med sot eller fint fördeladt kol, hvilket man härledde från några stora skogseldar, som under den starka torrkan utbrustit söder om Ohiofloden, och hvaraf sotet kunde hafva blifvit fördt af vinden till Canada *).
Natten till den 16 Nov. 1819 föll vid Broughton i Nord-America en stor qvantitet af ett svart pulver på snön, med hvilke jorden förut var betäckt.
I början af October 1820 föll i Ferbambk ett regn af ett slahs silke, hvaraf man uppsamlat ganska mycket för att undersökas. Detta regn hade utbredt sig på en trakt af mer än 15 mils diameter.
Osa luvusta Physik och oorganisk Chemi teoksesta Årsberättelser om vetenskapernas framsteg, Afgifve af Kongl. Vetenskaps-Academiens Embetsmän
Osa kappaleesta Chemie och Physik.
Osa luvusta I Physik och oorganisk Chemi
Ote teoksesta:
Årsberättelser om vetenskapernas framsteg,
Afgifve af
Kongl. Vetenskaps-Academiens Embetsmän
D. 31 Mars 1821.
Stockholm,
Tryckte hos J. P. Lindes Enks, 1822.
Osa luvusta 1. Physik och oorganisk Chemi.
s. 21-78
Ljusets polarisation ... 21-23
Magnetisk kraft i det violetta ljusen ... 25
Sammansättningen af jernhaltiga blåsyrade salter ... 61-64
Svafvelhaltig blåsyra, Svafvelbundet i cyanogén ...64-66
[21]
[...]
Ljusets polarisation
Den egenskap hos ljuset, som för ett decennium upptäcktes af MALUS och af honom kallades Ljusets polarisation, har önda sedan dess upptäckt varit ett föremål för utmärkta naturforskares bemödanden, och utgör nu en ganska betydlig del af läran om ljuset. MALUS bortrycktes förtid från utvecklingen af sin upptäckt; men den väg han först brutit, har blifvit vidare dbanad af
[22]
BIOT, BREWSTERm ARRAGO, SEEBECK och FRESNEL. - Man har funnit att alla kristalliserade kroppar, hvilkas grundform ej är en af de så kallade reguliera, hafva den egenskapen att polarisera ljuset; och BREWSTER och BIOT hafva begagnat denna de kristalliserade kropparnars egenskap till studium af lagarna för kristallisationen, så att man nu mera, för att bestämma grundformen af en kristall, behöfver rådfråga äfven dess verkan på ljuset, och får dervid oftast att sällare svar än kristallographens stundom djupsinniga och svåra beräkningar förmå att gifva. BREWSTER har på detta sätt rättat åtskilliga misstag om rätta formen på mineralier. BIOT har funnit att vissa vätskor också hafva den egenskapen att polarisera ljuset, han har undersökt detta phenomen t. ex. på terpentinolja, och genom en ganska snillrik tillställning bestämt att denna egenskap bibehålles af oljan äfven sedan hon blifvit förvandlad i gasform.
Såsom ett prof på de oväntade upplysningar hvartill detta nya studium kan föra, tjenar följande iakttagelse af BREWSTER. *) EDINBURGS Philosophical-Journal. Julii 1820, pag. 99.Han hade funnit att de färgor som af ljusets polarisering åstadkommas i bernsten, oftast lägga sig i ränder bredvid hvarandra °). Detsamma hade han äfven märkt hos några diamanter. Vid närmare granskning af detta phenomen fann han små portioner af luft inneslutna i båda, hvaraf följde att luftens expansions-kraft hade gifvit
[23]
en polariserande structur åt de delar, hvaraf den var närmast omgifven. Det syntes i synnerhet tydlig på tvenne diamanter, af hvilka den ene var en regulier octaedrisk kristall, och i hvilken luftblåsan hade en betydlig storlek. BERSTER eftergjorde sedan samma phenomen, med luftblåsor inneslutne i glas och i gelée. Så luften ej kan utöfva denna verkan på en fast kropp, måste den hafva skett medan den fasta kroppen ännu var mjuk. Att bernstenen varit i flytande tillstånd, hafva vi länge sedan funnit af de insecter och vextämnen den innesluter; men att diamanten någonsin kunnat varat det, hafva vi ej haft anledning att förmoda, och skulle ej hafva det ännu, om det af BREWSTER iakttagna strålbrytningsphenomenet kunde på annat sätt förklaras; ty diamanten är, såsom rent kol, den enda af alla kända kroppar som ej låtit smälta sig vid de högsta temperaturer konsten förmått frambringa.
*) Annales de Chimie et de Physique, par M:es GAYLUSSAC et ARRAGO, T. XIII. p. 151.BIOT har funnit att långa och smala glasremsor, som ej hafva den egenskapen att polarisera ljuset, erhålla den om de gnidas med ett vatt kläde så att de blifva ljudande, men förlpra den åter så snart de upphöra att ljuda °)
[---]
[25]
[---]
Magnetisk kraft i det violetta ljusen
För några år sedan upptäckte MORICHINI, Chemiae Prof. i Rom, att en nål af stål kan magnetiseras, om det violetta ljuset af prismatiska färgspegeln uppsamlas med en convexo-convext glas och den så bildade focus långsamt föres öfver nålen från den ena ända till den andra, hvilket fortsättes minst ½ timme. Den röda ljustrålen har ej denna egenskap. MORICCHINIS försök hafva sedan blifvit eftergjorda på flera ställen, merendels med nekande resultat, och man var på vägen att anse denna upptäckt förhastad, då PLAIFAIR, Physices Prof. i Edinburg, i Italien bevistade ett lyuckadt försök, hvars riktighet af honom intygades och återkallade uppmärksamheten härpå. Man uppher såsom nöfvändiga vilkor för erhållandet af detta resultat en molnfri himmel, samt att atmosferen bör vara belastad med så litet fuktighet som möjligt.
[---]
[61]
[---]
Sammansättningen af jernhaltiga blåsyrade salter.
GAYLUSSAC upptäcte för några år sedan att blåsyran består af en egen kropp, af honom kallad Cyanogène, som består af kol och qväfve, och som, likt svafvel, tellur och selenium, med väte ger en egen syra, blåsyran, hvars namn han från Acide prussique
[62]
ändrade till Acide hydrocyanique. Han visade dervid att hvad vi förut ansett för blåsyrad qvicksilfver-oxid, är en förening af metalliskt qvicksilfver med cyanogene, en qvicksilfvercyanure. Man har sedan undersökt de så kallade jernhaltiga blåsyrade salterne (Blodlutssalterna). PORRET, THOMSON, ROBIQUET, DÖBEREINER hafva deröfver utgifvit afhandlingar. Alla hafva af sina anlyser fått skiljaktiga resultat, alla hafva om naturen af deras sammansättning hyst afvikande meningar, hvaribland likväl de fleste hållit sig vid den förmodan, att det jern dessa salter innehålla, utgör en väsentlig beståndsdel af syran, hvilken de kalla jernhaltig blåsyra och i de jernhaltiga blodutssalterna anse vara förenad med en oxiderad basis. En i sednare hälften af K. V. Acad. Handlingar för 1819 införg afhandling, har haft till ändamål att ådagalägga att i de af dessa salter som innehålla eldfasta alkalier och alkaliska jordarter m. m. fl. baser, finnes hvarken blåsyra eller oxiderade baser, utan att de äro sammansatte af jern-cyanure med cyanyren af alkalits eller jordartens metalliska radical, i ett sådant förhållande ett en atom jern-cyanure är förenad med två atomer af den andra metallens cyanure och att, om metallerna oxidera på bekostnad af vatten, så lösgöres just den portion väte som fordras för att bilda blåsyra och jernoxidulens syre blifver hälften ad den andra basens. Desse utgöra således dubbla cyanurer. De hafva all yttre likhet med salter, bildade af oxiderade baser och surehaltiga syror, äro likasom de lösliga i vat-
[63]
ten, kunna föreas med kristallvatten, hvilket åter genom fatiscering bortgår. Alla dem vidkommande phenomén kunna förklaras endast på ett analogt sätt med den nya theorie om saltsyrans natur, som GAYLUSSAC och DAVY uppgifvit och som redan är för allmänt känd för att här behöfva serskildt vidröras. Ammoniaken och de scagare baserna befinna sig i dessa föreningar oxiderade och i form af dubbla blåsyrade salter, som bestå af en atom blåsyrad jernoxidul på 2 atom. Af den andra blåsyrade basen. Berlinerblått är ett dylikt dubbelsalt, hvari jernoxiden håller dubbelt så mycket syre som jernoxidulen. Härifrån afviker likväl det berlinerblått som bildas då hvit blåsyrad jernoxidul blånar i luften, ty detta håller ett öfverskott af basis och synes vara af lika natur med de färgade föreningar som erhållas då neutral arseniksyrad eller phosphorsyrad jernoxidul syrsättas på luftens bekostnad. PORRET hade funnit att den jernhaltiga blåsyran kan afskiljas och fås att kristallisera om dess förening med baryt sönderdelas med svafvelsyra. Ett ännu bättre sätt till dess erhållande är, att sönderdela dubbel-cyanuren af jern och bly med svafvelbunden värgas, samt att afdunsta den erhållna sura vätskan öfver svafvelsyra i lufttomt rum. Man erhåller då en hvit luktlös saltmassa af en angenäm och rent sur smak. Den är sur blpsyrad jernoxidul. Alla dessa dubbel-cyanurer kunna förenas med concentrerad svafvelsyra till egna sura salter af två baser och två syror, bland hvilka några kunna erhållas kristalli-
[64]
serade. Dessa dubbelsalter sönderdelas af vatten. Dubbel-cyanurerna förstöras af en högre temperatur i täpta kärl. De som innehplla alkaliernas och de alkaliska jrodarternas metalliska radicaler, fordra dertill en ganska hög temperatur, qväfgaz utvecklas och slutligen återstår en blanning af kolbundet jern med alkali.metallens cyanur, som ej af hettan decomponeras. De oädla metallernas jernhaltiga blåsyrade salter sönderdelas på ett sådant sätt att vatten, blåsyrad sammoniak och qväfgaz bortgå, och metallerna återstp kolbunda. De ädla metallerna afgifva cyanogen under det att jerncyanuren afger gväfgas och en blanning af den reducerade ädla metallen med kölbundet jern årerstår. Desse kolbundna metaller äro föreningar i bestämda förhållanden, svarande mot kolsyrade salter, hvilka föreningar förut voro okände, emedan de ej kunna directe frambringas, såsom de svafvelbundna och arsenikbundna metallerna. De framställa i allmänhet det phenomenet att, efter slutet af cyanurens destillation, hastigt utsatte för glödningshetta synas fatta eld och brinna för ett ögonblivk, oaktadt de dervir icke råkas af luften. Det phenomen är af alldeles samma natur som de antimonsyrade salternas förglimmande, redan förut beskrifvit i K. V. Academiens Handlingar för 1812. (pag. 238.)
Svafvelhaltig blåsyra, Svafvelbundet i cyanogén.
Man hade sedan längre tid tillbaka märkt att blåsyra i en viss modification, i stället att med oxiderade jernsalter frambringa berlinerblått, färgar dem blodröda
[65]
utan att fällning. PORRET upptäcket att denna förening fås, då blodlutssalt behandlas med svafvel, som uttränger jernet och bildar en egen syra med blåsyran. PORRET, v. GROTTHUSS o. n. fl. hafva försökt utreda denna syras sammansättning med ganska olika resultat. En i K. V. Acad. Handlingars förra hälft. för år 1820 införd afhandling har haft till föremål att visa att, då dubbel-cyanuren af jern och kalium (vattenfritt blodlutssalt) upphettas med svafvel, förenas svaflet dermed och bildar en ny kropp, som består af svafvel, cyanogène och metall, hvilken man kan kalla sulfocyanur och den med metallen förenade kroppen svafvelbundet cyanogène. Jernsulfocyanuren sönderdelas dervid till en del af hettan, qväfve och svafvelbundet kol utvecklas och svafvelbundet jern återstår, men sulfocyanuren af kalium är eldfast. Den upplöses i vatten hvarur den åter kristalliserar, utan aff hafva tillägnat sig hvarken syre eller väte; men om en syra tillblandas, så bildas kali på vattnes bekonstnad och det svafvelbundna cyanogène förenas med väte till svafvelbunden blåsyra, som är en egen ganska skarpt sur kropp. Svafvelbundet cyanogène består af lika volumer qväfve, kol och svafvel, eller af en atom cyanogène och 2 atomer svafvel, och den svafvelbundna blåsyra och 2 atomer svafvel. Svafvelbundet cyanogène har ej kunnat erhållas i isolerad form, emedan på våta vägen bildas alltid
[66]
svafvelbunden blåsyra och på den torra uppkomma af sulfo-cyanurerna svafvelbunden metall samt svafvelbundet kol, och cyanogène och qväfgaz utvecklas. - Selenium ger med jernhaltigt blåsyradt kali en förening alldeles analog med den svaflet ger, men selenhaltig blåsyra synes ej existera.
[---]
Osa luvusta I Physik och oorganisk Chemi
Ote teoksesta:
Årsberättelser om vetenskapernas framsteg,
Afgifve af
Kongl. Vetenskaps-Academiens Embetsmän
D. 31 Mars 1821.
Stockholm,
Tryckte hos J. P. Lindes Enks, 1822.
Osa luvusta 1. Physik och oorganisk Chemi.
s. 21-78
Ljusets polarisation ... 21-23
Magnetisk kraft i det violetta ljusen ... 25
Sammansättningen af jernhaltiga blåsyrade salter ... 61-64
Svafvelhaltig blåsyra, Svafvelbundet i cyanogén ...64-66
[21]
[...]
Ljusets polarisation
Den egenskap hos ljuset, som för ett decennium upptäcktes af MALUS och af honom kallades Ljusets polarisation, har önda sedan dess upptäckt varit ett föremål för utmärkta naturforskares bemödanden, och utgör nu en ganska betydlig del af läran om ljuset. MALUS bortrycktes förtid från utvecklingen af sin upptäckt; men den väg han först brutit, har blifvit vidare dbanad af
[22]
BIOT, BREWSTERm ARRAGO, SEEBECK och FRESNEL. - Man har funnit att alla kristalliserade kroppar, hvilkas grundform ej är en af de så kallade reguliera, hafva den egenskapen att polarisera ljuset; och BREWSTER och BIOT hafva begagnat denna de kristalliserade kropparnars egenskap till studium af lagarna för kristallisationen, så att man nu mera, för att bestämma grundformen af en kristall, behöfver rådfråga äfven dess verkan på ljuset, och får dervid oftast att sällare svar än kristallographens stundom djupsinniga och svåra beräkningar förmå att gifva. BREWSTER har på detta sätt rättat åtskilliga misstag om rätta formen på mineralier. BIOT har funnit att vissa vätskor också hafva den egenskapen att polarisera ljuset, han har undersökt detta phenomen t. ex. på terpentinolja, och genom en ganska snillrik tillställning bestämt att denna egenskap bibehålles af oljan äfven sedan hon blifvit förvandlad i gasform.
Såsom ett prof på de oväntade upplysningar hvartill detta nya studium kan föra, tjenar följande iakttagelse af BREWSTER. *) EDINBURGS Philosophical-Journal. Julii 1820, pag. 99.Han hade funnit att de färgor som af ljusets polarisering åstadkommas i bernsten, oftast lägga sig i ränder bredvid hvarandra °). Detsamma hade han äfven märkt hos några diamanter. Vid närmare granskning af detta phenomen fann han små portioner af luft inneslutna i båda, hvaraf följde att luftens expansions-kraft hade gifvit
[23]
en polariserande structur åt de delar, hvaraf den var närmast omgifven. Det syntes i synnerhet tydlig på tvenne diamanter, af hvilka den ene var en regulier octaedrisk kristall, och i hvilken luftblåsan hade en betydlig storlek. BERSTER eftergjorde sedan samma phenomen, med luftblåsor inneslutne i glas och i gelée. Så luften ej kan utöfva denna verkan på en fast kropp, måste den hafva skett medan den fasta kroppen ännu var mjuk. Att bernstenen varit i flytande tillstånd, hafva vi länge sedan funnit af de insecter och vextämnen den innesluter; men att diamanten någonsin kunnat varat det, hafva vi ej haft anledning att förmoda, och skulle ej hafva det ännu, om det af BREWSTER iakttagna strålbrytningsphenomenet kunde på annat sätt förklaras; ty diamanten är, såsom rent kol, den enda af alla kända kroppar som ej låtit smälta sig vid de högsta temperaturer konsten förmått frambringa.
*) Annales de Chimie et de Physique, par M:es GAYLUSSAC et ARRAGO, T. XIII. p. 151.BIOT har funnit att långa och smala glasremsor, som ej hafva den egenskapen att polarisera ljuset, erhålla den om de gnidas med ett vatt kläde så att de blifva ljudande, men förlpra den åter så snart de upphöra att ljuda °)
[---]
[25]
[---]
Magnetisk kraft i det violetta ljusen
För några år sedan upptäckte MORICHINI, Chemiae Prof. i Rom, att en nål af stål kan magnetiseras, om det violetta ljuset af prismatiska färgspegeln uppsamlas med en convexo-convext glas och den så bildade focus långsamt föres öfver nålen från den ena ända till den andra, hvilket fortsättes minst ½ timme. Den röda ljustrålen har ej denna egenskap. MORICCHINIS försök hafva sedan blifvit eftergjorda på flera ställen, merendels med nekande resultat, och man var på vägen att anse denna upptäckt förhastad, då PLAIFAIR, Physices Prof. i Edinburg, i Italien bevistade ett lyuckadt försök, hvars riktighet af honom intygades och återkallade uppmärksamheten härpå. Man uppher såsom nöfvändiga vilkor för erhållandet af detta resultat en molnfri himmel, samt att atmosferen bör vara belastad med så litet fuktighet som möjligt.
[---]
[61]
[---]
Sammansättningen af jernhaltiga blåsyrade salter.
GAYLUSSAC upptäcte för några år sedan att blåsyran består af en egen kropp, af honom kallad Cyanogène, som består af kol och qväfve, och som, likt svafvel, tellur och selenium, med väte ger en egen syra, blåsyran, hvars namn han från Acide prussique
[62]
ändrade till Acide hydrocyanique. Han visade dervid att hvad vi förut ansett för blåsyrad qvicksilfver-oxid, är en förening af metalliskt qvicksilfver med cyanogene, en qvicksilfvercyanure. Man har sedan undersökt de så kallade jernhaltiga blåsyrade salterne (Blodlutssalterna). PORRET, THOMSON, ROBIQUET, DÖBEREINER hafva deröfver utgifvit afhandlingar. Alla hafva af sina anlyser fått skiljaktiga resultat, alla hafva om naturen af deras sammansättning hyst afvikande meningar, hvaribland likväl de fleste hållit sig vid den förmodan, att det jern dessa salter innehålla, utgör en väsentlig beståndsdel af syran, hvilken de kalla jernhaltig blåsyra och i de jernhaltiga blodutssalterna anse vara förenad med en oxiderad basis. En i sednare hälften af K. V. Acad. Handlingar för 1819 införg afhandling, har haft till ändamål att ådagalägga att i de af dessa salter som innehålla eldfasta alkalier och alkaliska jordarter m. m. fl. baser, finnes hvarken blåsyra eller oxiderade baser, utan att de äro sammansatte af jern-cyanure med cyanyren af alkalits eller jordartens metalliska radical, i ett sådant förhållande ett en atom jern-cyanure är förenad med två atomer af den andra metallens cyanure och att, om metallerna oxidera på bekostnad af vatten, så lösgöres just den portion väte som fordras för att bilda blåsyra och jernoxidulens syre blifver hälften ad den andra basens. Desse utgöra således dubbla cyanurer. De hafva all yttre likhet med salter, bildade af oxiderade baser och surehaltiga syror, äro likasom de lösliga i vat-
[63]
ten, kunna föreas med kristallvatten, hvilket åter genom fatiscering bortgår. Alla dem vidkommande phenomén kunna förklaras endast på ett analogt sätt med den nya theorie om saltsyrans natur, som GAYLUSSAC och DAVY uppgifvit och som redan är för allmänt känd för att här behöfva serskildt vidröras. Ammoniaken och de scagare baserna befinna sig i dessa föreningar oxiderade och i form af dubbla blåsyrade salter, som bestå af en atom blåsyrad jernoxidul på 2 atom. Af den andra blåsyrade basen. Berlinerblått är ett dylikt dubbelsalt, hvari jernoxiden håller dubbelt så mycket syre som jernoxidulen. Härifrån afviker likväl det berlinerblått som bildas då hvit blåsyrad jernoxidul blånar i luften, ty detta håller ett öfverskott af basis och synes vara af lika natur med de färgade föreningar som erhållas då neutral arseniksyrad eller phosphorsyrad jernoxidul syrsättas på luftens bekostnad. PORRET hade funnit att den jernhaltiga blåsyran kan afskiljas och fås att kristallisera om dess förening med baryt sönderdelas med svafvelsyra. Ett ännu bättre sätt till dess erhållande är, att sönderdela dubbel-cyanuren af jern och bly med svafvelbunden värgas, samt att afdunsta den erhållna sura vätskan öfver svafvelsyra i lufttomt rum. Man erhåller då en hvit luktlös saltmassa af en angenäm och rent sur smak. Den är sur blpsyrad jernoxidul. Alla dessa dubbel-cyanurer kunna förenas med concentrerad svafvelsyra till egna sura salter af två baser och två syror, bland hvilka några kunna erhållas kristalli-
[64]
serade. Dessa dubbelsalter sönderdelas af vatten. Dubbel-cyanurerna förstöras af en högre temperatur i täpta kärl. De som innehplla alkaliernas och de alkaliska jrodarternas metalliska radicaler, fordra dertill en ganska hög temperatur, qväfgaz utvecklas och slutligen återstår en blanning af kolbundet jern med alkali.metallens cyanur, som ej af hettan decomponeras. De oädla metallernas jernhaltiga blåsyrade salter sönderdelas på ett sådant sätt att vatten, blåsyrad sammoniak och qväfgaz bortgå, och metallerna återstp kolbunda. De ädla metallerna afgifva cyanogen under det att jerncyanuren afger gväfgas och en blanning af den reducerade ädla metallen med kölbundet jern årerstår. Desse kolbundna metaller äro föreningar i bestämda förhållanden, svarande mot kolsyrade salter, hvilka föreningar förut voro okände, emedan de ej kunna directe frambringas, såsom de svafvelbundna och arsenikbundna metallerna. De framställa i allmänhet det phenomenet att, efter slutet af cyanurens destillation, hastigt utsatte för glödningshetta synas fatta eld och brinna för ett ögonblivk, oaktadt de dervir icke råkas af luften. Det phenomen är af alldeles samma natur som de antimonsyrade salternas förglimmande, redan förut beskrifvit i K. V. Academiens Handlingar för 1812. (pag. 238.)
Svafvelhaltig blåsyra, Svafvelbundet i cyanogén.
Man hade sedan längre tid tillbaka märkt att blåsyra i en viss modification, i stället att med oxiderade jernsalter frambringa berlinerblått, färgar dem blodröda
[65]
utan att fällning. PORRET upptäcket att denna förening fås, då blodlutssalt behandlas med svafvel, som uttränger jernet och bildar en egen syra med blåsyran. PORRET, v. GROTTHUSS o. n. fl. hafva försökt utreda denna syras sammansättning med ganska olika resultat. En i K. V. Acad. Handlingars förra hälft. för år 1820 införd afhandling har haft till föremål att visa att, då dubbel-cyanuren af jern och kalium (vattenfritt blodlutssalt) upphettas med svafvel, förenas svaflet dermed och bildar en ny kropp, som består af svafvel, cyanogène och metall, hvilken man kan kalla sulfocyanur och den med metallen förenade kroppen svafvelbundet cyanogène. Jernsulfocyanuren sönderdelas dervid till en del af hettan, qväfve och svafvelbundet kol utvecklas och svafvelbundet jern återstår, men sulfocyanuren af kalium är eldfast. Den upplöses i vatten hvarur den åter kristalliserar, utan aff hafva tillägnat sig hvarken syre eller väte; men om en syra tillblandas, så bildas kali på vattnes bekonstnad och det svafvelbundna cyanogène förenas med väte till svafvelbunden blåsyra, som är en egen ganska skarpt sur kropp. Svafvelbundet cyanogène består af lika volumer qväfve, kol och svafvel, eller af en atom cyanogène och 2 atomer svafvel, och den svafvelbundna blåsyra och 2 atomer svafvel. Svafvelbundet cyanogène har ej kunnat erhållas i isolerad form, emedan på våta vägen bildas alltid
[66]
svafvelbunden blåsyra och på den torra uppkomma af sulfo-cyanurerna svafvelbunden metall samt svafvelbundet kol, och cyanogène och qväfgaz utvecklas. - Selenium ger med jernhaltigt blåsyradt kali en förening alldeles analog med den svaflet ger, men selenhaltig blåsyra synes ej existera.
[---]
16.9.08
Miksi on lumi ja maito walkoista?
Hämeen Sanomat 64, 10.8.1888
Miksi on lumi ja maito walkoista? Siihen kysymykseen wastaa eras kemisti: Jos annamme lumen sulaa, niin saamme sen sijaan waan kirkasta läpinäkywää wettä ja walkoinen wäri on kadonnut. No niin, lumen walkoisuus on samaa kuin waahdon, sokurin, liidun ja maidon — se ei olekaan mitään wäriä, waan ainoastaan waikutusta. Lumi on kokoonpantu — senhän woimme lumisateella hywin nähdä — lukemattomista pienistä ja hienoista kiteistä, jotka kärjillänsä ja koukuillansa tarttuwat toisiinsa ja muodostawat lumihiuteita. Nämät hiuteet owat tawattoman keweitä ja suurimmatkin niistä antawat sulaneina waan muutaman pisaran wettä. Kaikki muu niissä on ilmaa. Ja tuo ilma jääpi suurimmaksi osaksi lumeen, waikka se ei enään olekaan hiuteena, waan on kowaksi puristettuna taikka sylen korkuisina kasoina. Sisäinen rakennus kinoksessa on, waikka taajempi, kuitenkin sama kuin lumihiuteessakin. Lumen pinnalle sattuwa walonsäde ei woi millimetriäkään sywemmälle tunkeutua heiastumatta takaisin kaikille suunnille lukemattomista ilmalla ympäröittyjen kiteitten pinnoista. Heiastuneessa walossa ei puutu mitään walon-lajia. Sen wuoksi näyttää heiastunut walo samanlaiselta kuin auringon walo, s. o. walkoiselta. Se on se walkoinen, jota me pidämme lumen wärinä. Melkein sama seikka on syynä muiden edellä lueteltujen aineitten walkoiseen wäriin. Ei maidossakaan ole mitään walkoista wäriainetta, sillä juusto-aine, jota woisi siksi luulla, on siinä wärittömänä liuoksena. Mutta maidossa on äärettömän paljon woi-hiukkasia, jotka mikroskoopilla katsoen owat hywin erikokoisia ja joista pienempiä ainoastaan woimakkaimmalla suurennuksella woidaan nähdä. Jokaiseen woihiukkaseen syntyy kuwa auringosta tai muusta walonlähteestä ja noiden lukemattomain walopisteittein wuoksi näyttää maito walkoiselta.
Miksi on lumi ja maito walkoista? Siihen kysymykseen wastaa eras kemisti: Jos annamme lumen sulaa, niin saamme sen sijaan waan kirkasta läpinäkywää wettä ja walkoinen wäri on kadonnut. No niin, lumen walkoisuus on samaa kuin waahdon, sokurin, liidun ja maidon — se ei olekaan mitään wäriä, waan ainoastaan waikutusta. Lumi on kokoonpantu — senhän woimme lumisateella hywin nähdä — lukemattomista pienistä ja hienoista kiteistä, jotka kärjillänsä ja koukuillansa tarttuwat toisiinsa ja muodostawat lumihiuteita. Nämät hiuteet owat tawattoman keweitä ja suurimmatkin niistä antawat sulaneina waan muutaman pisaran wettä. Kaikki muu niissä on ilmaa. Ja tuo ilma jääpi suurimmaksi osaksi lumeen, waikka se ei enään olekaan hiuteena, waan on kowaksi puristettuna taikka sylen korkuisina kasoina. Sisäinen rakennus kinoksessa on, waikka taajempi, kuitenkin sama kuin lumihiuteessakin. Lumen pinnalle sattuwa walonsäde ei woi millimetriäkään sywemmälle tunkeutua heiastumatta takaisin kaikille suunnille lukemattomista ilmalla ympäröittyjen kiteitten pinnoista. Heiastuneessa walossa ei puutu mitään walon-lajia. Sen wuoksi näyttää heiastunut walo samanlaiselta kuin auringon walo, s. o. walkoiselta. Se on se walkoinen, jota me pidämme lumen wärinä. Melkein sama seikka on syynä muiden edellä lueteltujen aineitten walkoiseen wäriin. Ei maidossakaan ole mitään walkoista wäriainetta, sillä juusto-aine, jota woisi siksi luulla, on siinä wärittömänä liuoksena. Mutta maidossa on äärettömän paljon woi-hiukkasia, jotka mikroskoopilla katsoen owat hywin erikokoisia ja joista pienempiä ainoastaan woimakkaimmalla suurennuksella woidaan nähdä. Jokaiseen woihiukkaseen syntyy kuwa auringosta tai muusta walonlähteestä ja noiden lukemattomain walopisteittein wuoksi näyttää maito walkoiselta.
14.9.08
Lasisia kirjoituskyniä... (uutinen)
Karjalatar 58, 24.7.1888
Lasisia kirjoituskyniä on äskettäin ilmestynyt Wickströmin kirjakauppaan Helsingissä. Tällä uudella keksinnöllä lienee tulewaisuutta, arwelee N. S. Sillä ensi katseella näyttäwät ne warsin käytännöllisiltä. Itse kynä on keilamoinen ja reiätön. Kierteis-uurteet sen pinnassa imewät mustetta, jota aina kerralla riittää monen riwin piirtämiseksi. Kaikki piirteet tulemat wain jokseenkin yhtä paksuiksi, kun kynä on niin jäykkää ainetta. Jos nuo uutukaiset kestäwät kokeiden kiirastulen, woi niistä koitua waarallinen kilpailija teräskynille.
Lasisia kirjoituskyniä on äskettäin ilmestynyt Wickströmin kirjakauppaan Helsingissä. Tällä uudella keksinnöllä lienee tulewaisuutta, arwelee N. S. Sillä ensi katseella näyttäwät ne warsin käytännöllisiltä. Itse kynä on keilamoinen ja reiätön. Kierteis-uurteet sen pinnassa imewät mustetta, jota aina kerralla riittää monen riwin piirtämiseksi. Kaikki piirteet tulemat wain jokseenkin yhtä paksuiksi, kun kynä on niin jäykkää ainetta. Jos nuo uutukaiset kestäwät kokeiden kiirastulen, woi niistä koitua waarallinen kilpailija teräskynille.
Onkamon punamultatehtaan... (uutinen)
Karjalatar 58, 24.7.1888
Onkamon punamultatehtaan rakennushommaa on kohdannut seisahdus. Lienewätkö tutkijat asian nähneet ala-arwoiseksi, wai mikä lienee seisahduksen waikuttanut, ei meille kertoja tiedä.
Onkamon punamultatehtaan rakennushommaa on kohdannut seisahdus. Lienewätkö tutkijat asian nähneet ala-arwoiseksi, wai mikä lienee seisahduksen waikuttanut, ei meille kertoja tiedä.
13.9.08
(Ilmoitus, värjäämö)
Hämeen Sanomat 20, 10.3.1885
Allekirjoittaneen Pälkäneen Onkkaalassa olewassa wärjäystoimistossa, jota hoitaa neiti Maria Wiitanen, wastaan otetaan kuten ennenkin kaikenlaatuisia lankoja wärjättäwäksi, kankaita rässättäwäksi sekä wärjättäwäksi ja weraksi walmistettavaksi y.m. Mainitut työt walmistetaan Tampereella olewassa tehtaassani huolellisesti ja pikaisesti. Tampere, Helmikuun 25 p. 1885.
H. Liljeroos.
Huom.! Miesten pukuja otetaan pestäwäksi.
(Aamul. 6 kert. 1 k. wiik, 36 r.)
8.9.08
Sanomia Turusta
Sanomia Turusta 18, 2.5.1873
Bomöljyä, Pellawaöljyä, Wenissaa, Terpettiä, Lyyjywalkoa, Sinkkiwalkoa, Mönjää, Okraa, Punawäriä, Kliitua sekä kaikenlaisia maalarin wärejä ja penseliä, tukussa ja wähinosin, halpoihin hintoihin.
J. Österblad ja Kumpp:lla.
(Ilmoitus värjäriliikkeen avaamisesta)
18, 2.5.1873
Että minä tänään Kirjansitoja Ölander'in talossa Kauppatorin warrella olen awannut wärjattyin pumpuli- ja Willalankain kaupan, sekä että siellä wastaanotetaan kaikenlaista wärjäys-tawaraa warjättäwäksi, painettawaksi y. m., saan täten kunnioitettawalle yleisölle ilmoittaa. Turku 16 päiwänä huhtikuuta 1873.
Joh. Limnell.
7.9.08
Maalarien ammattiyhdistyksen kokouksessa... (uutinen)
Päivälehti 105, 8.5.1890
Maalarien ammattiyhdistyksen kokouksessa eilen keskusteltiin miten woitaisiin tehdä eroitus todellisten maalarien ja hutiluksien wälillä, jotka sekä huonolla työllä, että kelwottomalla käytökiellä saattawat koko maalarikunnan maineen pahaan huutoon.
Päätettiin kiertokirjeellä kääntyä työnantajien puoleen pyynnöllä, etteiwät he henkilöä, joka ei ole kahta wuotta ollut opissa, nimittäisi maalariksi, waan joksikin kätyriksi eli oppilaaksi.
Maalarien ammattiyhdistyksen kokouksessa eilen keskusteltiin miten woitaisiin tehdä eroitus todellisten maalarien ja hutiluksien wälillä, jotka sekä huonolla työllä, että kelwottomalla käytökiellä saattawat koko maalarikunnan maineen pahaan huutoon.
Päätettiin kiertokirjeellä kääntyä työnantajien puoleen pyynnöllä, etteiwät he henkilöä, joka ei ole kahta wuotta ollut opissa, nimittäisi maalariksi, waan joksikin kätyriksi eli oppilaaksi.
Tietoja jokapäiwäisessä elämässä tawattawista aineista, 88. Puuwilla (pumpuli, puumuli).
Oulun Wiikko-Sanomia 32, 12.8.1854
Puuvillan eli pumpulin kyllä kaikki tuntewat kuin myöskin siitä kehrätyt langat ja niistä kudotut monen nimelliset kankaat, mutta kuinka sitä ensin saadaan ja mistä se tulee, sitä kyllä monikin ei taida tietää.
Puuwillaa saadaan pienoisista puista ja pensaista, joita ennen ei löytynyt kun Aasian eteläisillä tienoilla, ja siellä kaswawat ne wieläkin wiljelemättä, nimittäin Itä indiassa ja rajamailla. Wiljelemällä on puuwilla-kaswia lewitetty kaikkiin lämpimiin maihin niin hywin Amerikassa, kuin Afrikassa ja Euroopassa, ja monilla sadoilla ja tuhansillakin tuhansilla ihmisillä on siitä nykyaikoina työnsä ja elatuksensa. Ei sitä kuitenkaan muualla kun Itä-indiassa tawata warsinaisena puuna kaswamassa, waan pienempinä pensaina, jotka joka wuosi pitää uudestansa kylwettämään, kun puu sitä wastoin seisoo usiammat wuodet ja kantaa puuwilloja.
Puuwilla-kaswit kukkiwat keltasilla tahi waalahtawilla kukilla ja kukkimisen jälkeen kaswaa niihin pienemmän omenan kokoiset pumpulat, jotka owat täynnä puuwilloja, että tuntuwat kowalta kuin nahkapallerot. Valmiiksi jouduttua puhkeawat ne itsestänsä, ja puuwillat kehkeäwät ja lewiäwät, ja joka pumpulasta tulee niitä keskenkertaisen kuontalon kokoinen wihko. Sitte on se walmis, jonka jälkeen se poimitaan, eroitetaan masinain awulla siemenistänsä ja pakataan isoihin 2 tahi 3 sataa naulaa wetäwiin säkkeihin eli paaleihin.
(Jatketaan.)
Puuvillan eli pumpulin kyllä kaikki tuntewat kuin myöskin siitä kehrätyt langat ja niistä kudotut monen nimelliset kankaat, mutta kuinka sitä ensin saadaan ja mistä se tulee, sitä kyllä monikin ei taida tietää.
Puuwillaa saadaan pienoisista puista ja pensaista, joita ennen ei löytynyt kun Aasian eteläisillä tienoilla, ja siellä kaswawat ne wieläkin wiljelemättä, nimittäin Itä indiassa ja rajamailla. Wiljelemällä on puuwilla-kaswia lewitetty kaikkiin lämpimiin maihin niin hywin Amerikassa, kuin Afrikassa ja Euroopassa, ja monilla sadoilla ja tuhansillakin tuhansilla ihmisillä on siitä nykyaikoina työnsä ja elatuksensa. Ei sitä kuitenkaan muualla kun Itä-indiassa tawata warsinaisena puuna kaswamassa, waan pienempinä pensaina, jotka joka wuosi pitää uudestansa kylwettämään, kun puu sitä wastoin seisoo usiammat wuodet ja kantaa puuwilloja.
Puuwilla-kaswit kukkiwat keltasilla tahi waalahtawilla kukilla ja kukkimisen jälkeen kaswaa niihin pienemmän omenan kokoiset pumpulat, jotka owat täynnä puuwilloja, että tuntuwat kowalta kuin nahkapallerot. Valmiiksi jouduttua puhkeawat ne itsestänsä, ja puuwillat kehkeäwät ja lewiäwät, ja joka pumpulasta tulee niitä keskenkertaisen kuontalon kokoinen wihko. Sitte on se walmis, jonka jälkeen se poimitaan, eroitetaan masinain awulla siemenistänsä ja pakataan isoihin 2 tahi 3 sataa naulaa wetäwiin säkkeihin eli paaleihin.
(Jatketaan.)
Tikkurilan tehtaat (tuote-esite / maalausopastusta)
TIKKURILAN, TEHTAAT
VERNISSA-, VÄRI- JA LAKKATEHDAS
Omistaja :
A.B. Schildt & Hallberg O.Y.
Helsinki
[---]
Vene-emali
Yacht Enamel.
Valkoinen emaliväri sisä- ja ulkotöitä varten.
Tämä emaliväri on erikoisesti tarkoitettu sellaisiin töihin, jotka usein ovat veden vaikutuksen alaisina tai pintoihin, jotka usein ovat pestävät kylmällä, lämpimällä tai suopavedellä. Kestää muuttumatta kaikkia sään ja lämpötilan vaihdoksia, sekä laimeampaa lipeätä ja soodaliuosta. Yacht Enamel on paras emaliväri moottori-, purje- ja soutuveneiden ulkosivujen maalaukseen. Se on myös sopivin höyrylaivojen hyttien sisä- ja ulkopuoliseen lakkaukseen.
[---]
Unica venelakka N:o 113.
Superfine Yacht varnish.
Ei valkene vedessä, käytetään purjeja moottoriveneiden kansien ja ulkosivujen lakkaukseen ja ylimalkaan töihin, jotka usein ovat veden vaikutuksen alaisina. Kestää merivettä, happoja, laimeampaa lipeätä, kuten suopavettä y.m. Kuivuu 6 à 8 tunnissa ja kovettuu yhdessä yössä saaden hyvin kestävän kiiltopinnan.
Veneenpohjaväri
Yacht 60110M
on viimeislyväri purje- ja moottoriveneiden pohjia varten. On hyvin peittokykyinen ja kuivuu nopeasti. Pohjustetaan tavallisella mönjävärillä. Toimitetaan ruskeata, mustaa ja vihreätä.
[---]
Kiri-ulkoilmalakka N:o 182.
Harvinaisen kestävä lakka kaikenlaisia ulkopuolisia töitä varten. Kuivuu pintakuivaksi 2-3 tunnissa ja voidaan sen päälle tehdä toinen sively n. 4 tunnin kuluttua. Lakattu esine voidaan ottaa käytäntöön 6—7 tunn. kuluttua. On vaalea väriltään ja muodostaa hyvin nopeasti kovettuvan, mutta kuitenkin pysyväisesti joustavan ja kestävän, kauniskiiltoisen pinnan, joka kestää kaikkia lämpötilan vaihdoksia, kosteutta, suolavettä, happoja, suopavettä y.m.s. Tarkoitettu ulko-ovien ja ikkunoiden sekä purje- ja moottoriveneiden ja laivojen kansien, kajuuttojen ja kansihyttien lakkaukseen.
[---]
Kiri-Emali N:o 414.
Erinomaisen kestävä, nopeasti kuivuva emaliväri. Tarkoitettu sekä sisäettä ulkopuolisia töitä varten. Kuivuu pintakuivaksi muutamassa tunnissa ja maalattu esine voidaan 6-7 tunn. kuluttua ottaa käytäntöön. Tasaantuu hyvin ja muodostaa kauniskiiltoisen, emalintapaisen pinnan, joka on erinomaisen kestävä. Kestää aurinkoa, sadetta, tuulta, pakkasta ja lämpöä sekä suolavettä ja kaikkia lämpötilan vaihdoksia halkeilematta sekä voidaan pestä saippualla ja vedellä
vahingoittamatta.
Tarkoitettu huonekalujen, ovien, akkunoiden, höyrylaivojen kansihyttien ulkoseinien, laivanhyttien y.m.s. lakkaukseen.
Toimitetaan 22 eri värisävyä.
[---]
MAALAUSMENETELMIÄ
I. Uusi purje- taimoottorivene.
Mahonkinen.
1. Öljyäminen puunkyllästämisöljyllä
Tungol, pellavaöljyllä tai vernissalla.
2. Pohjustus UNICA Venelakalla N:o 113 tai KIRI Ulkoilmalakalla N:o 182, jotka tätä tarkoitusta varten ovat ohennetut n. 20% tärpattiä.
3. Pohjahionta hiekkapaperilla.
4. Lakkaus UNICA N:o 113 tai KIRI Ulkoilmalakalla N:o 182.
5. Pinnan hionta hiekkapaperilla tai Wetordry'llä N:o 280 tai 320.
6. Viimeistelysively UNICA Venelakalla N:o 113 tai KIRI Ulkoilmalakalla N:o 182.
[---]
IV. Vanha purje~ tai moottorivene.
Mahonkinen, lakeerattu.
Vaihtoehto I.
1. a). Jos vanha lakkapinta on hyvässä kunnossa, pestään se laimealla soodaliuoksella ja hiotaan.
2. Lakkaus UNICA Venelakalla, N:o 113 tai KIRI Ulkoilmalakalla N:o 182.
Vaihtoehto II.
1. Jos vanha lakkapinta on huonoa, on se poistettava. Tämä tapahtuu parhaiten maaliaineiden poistonesteellä »NOPSA», jonka jälkeen pinta kuivataan bentsiinillä.
2. Lakkaus UNICA Venelakalla N:o 113 tai KIRI Ulkoilmalakalla N:o 182.
V. Kajuutta.
1. Pohjakäsittely joko I, II tai III vaihtoehdon mukaisesti.
2. Viimeistelysively lakalla tai emalivärillä.
[---]
Unica Enamel
Emaliväri
vastaa täydellisesti parhaita ulkolaisia laatuja, on tarkoitettu sekä ulko- että sisäpuolisia töitä varten. Kuivuu pintakuivaksi 8—10 tunnissa, muodostaen erittäin kauniskiiltoisen emalintapaisen pinnan, joka kestää aurinkoa, tuulta, sadetta ja suolavettä halkeilematta sekä voidaan pestä saippualla väriä vahingoittamatta.
Käytetään huonekaluihin, koritöihin, höyrylaivoihin, raitio- ja rautatievaunuihin, sairaaloissa y.m. huoneustoissa missä kestävää kauniisti kiiltävää pintaa halutaan.
Valmistetaan 22 Väriä.
Unica ulkoilmalakka N:o 100.
Superfine Air Varnish
käytetään ovien ja akkunoiden, laivojen kansihyttien y.m.s. lakkaukseen ja ylimalkaan ulkoilman ja kosteuden
[---]
alaisia töitä varten. Muodostaa erinomaisen kestäväkiiltoisen pinnan.
Tungol N:o 20.
Puunkyllästämisöljy,
erinomaisen tehokas kyllästämis- ja pohjustusöljy uusia purje-, moottori- y.m. veneitä sekä laivojen mastoja ja ulkopuolisia puuosia y.m.s. varten. Tunkeutuu puuhun ja kyllästää puun tehokkaammin kuin pellavaöljy. Ei muodosta kalvoa. Sivellään runsaanlaisesti ja seuraavana päivänä pyyhitään pinnalle jäänyt liika öljy pois esim. trasselitupolla, niin että pintaan jää ainoastaan siihen imeytynyt öljy. Kuivumisen jouduttamiseksi voidaan
öljyyn sekoittaa tärpättiä.
Unica lämpöjohtolakka N:o 121.
Erinomaisen kestävä pronssitinktuurana moottorien pakoputkia varten.
Unica pronssitinktuura N:o 102.
[---]
II. Uusi purje- tai moottorivene.
Mahonginväriseksi maalattu.
1. Oksat ja pihkaiset paikat sivellään spriilakalla.
2. Runko öljytään vernissalla.
3. Pohjustus ohuella, ruskealle vivahtavalla öljyvärillä.
4. Halkeamat ja epätasaisuudet täytetaan ja tasoitetaan tai koko vene laastitetaan hyvällä öljytäytemaalilla.
5. Laastitettu pinta hiotaan ja sivellään ohuella, ruskealla vivahtavalla öljyvärillä.
6. Koko rungon pohjamaalaus öljyvärillä mahonkipohjavärivivahdusta.
7. Mahonki-juovitus.
8. Lakkaus UNICA Venelakalla N:o 113 tai KIRI Ulkoilmalakalla N:o 182.
9. Jos niin halutaan, voidaan edellämainituilla lakoilla tehdä vielä toinen sively, sittenkun pinta ensin on hiottu hienolla hiekkapaperilla tai Wetordry'llä N.o 280-320.
III. Uusi purje- tai moottorivene.
Maalattu peittovärillä.
1. Oksat ja pihkaiset paikat sivellään spriilakalla.
2. Runko öljytään vernissalla.
3. Pohjustus ohuella, valkoisella öljyvärillä.
4. Halkeamat ja epätasaisuudet täytetään ja tasoitetaan; tai koko vene laastitaan hyvällä öljytäytemaalilla.
5. Laastitettu pinta hiotaan ja sivellään ohuella, valkoisella öljyvärillä.
6. Koko rungon pohjamaalaus normaalipaksuisella valkoisella öljyvärillä.
7. Viimeistelysively UNICA Enamel'illa, VENE-Emalilla tai KIRI Emalilla.
[---]
VI. Vanha purje- tai moottorivene.
Maalattu.
1. Vene pestään laimealla soodaliuoksella ja kaikki irtaantuva maali poistetaan.
2. Pinta hioen pohjustetaan öljyvärillä.
3. Kaikki epätasaisuudet ja rosopaikat täytetään ja tasoitetaan öljytäytemaalilla.
4. Laastitetut paikat sivellään ohuella öljyvärillä.
5. Välimaalaus valkoisella öljyvärillä.
6. Viimeistely valkoisella emalilla: VENE-, UNICA- tai KIRI Emalilla.
Vaihtoehtoisesti
Jos vene on maalattu mahonki- tai tammenväriin, niin tehdään välimaalaus sopivan sävyisenä juovituspohjana.
6. Mahonki- tai tammijuovitus.
7. Lakkaus UNICA Venelakalla N:o 113 tai KIRI Ulkoilmalakalla N:o 182.
8. Jos halutaan, voidaan vielä tehdä yksi sively mainituilla lakoilla, kun pinta ensin on hiottu hienolla hiekkapaperilla tai Wetordry-paperilla N:o 280-320.
VII. Kansi
1. Öljytään Tungol'illa, pellavaöljyllä tai vernissalla.
2. Lakataan yhteen tai kahteen kertaan UNICA Venelakalla tai KIRI Ulkoilmalakalla. UNICA Venelakalla lakattu pinta vaatii vuorokauden täydellisesti kuivuakseen.
KIRI Ulkoilmalakalla lakalla kannella voidaan kävellä 6-7 tunn. kuluttua lakkauksesta.
[---]
VIII. Saaristolaisvene.
Uusi, yksinkertainen maalaus.
1. Rungon öljyäminen Tungol'illa, pellavaöljyllä tai vernissalla.
Vaihtoehto I.
2. Jos vene halutaan saada puun väriseksi, on se yhteen tai kahteen kertaan lakattava UNICA Venelakalla tai KIRI ulkoilmalakalla.
Vaihtoehto II.
2. Jos vene halutaan maalattavaksi peittovärillä pohjustetaan se öljyämisen jälkeen ohuella öljyvärillä.
3. Viimeistelysively öljyvärillä. Jos niin halutaan, voidaan tehdä vielä toinen sively emalivärillä, esim. UNICA Emalilla tai KIRI Emalilla, joita löytyy 22 eri sävyä.
Jos listat ja viivat halutaan kirjaviksi, käytetään tähän UNICA tai KIRI emalia, joita kumpaakin on 22 eri sävyä.
Veneenpohjan sekä puoli on pohjustettava lyijymönjällä sekä viimeistelysiveltävä sisäpuoli samalla värillä, millä vene maalattiin, ja ulkopuoli laivapohjavärillä.
Saaristolaisvene.
Vanha.
1. Vene raapitaan ja irtonainen väri poistetaan huolellisti.
2. Pohjustus ohuella öljyvärillä.
3. Viimeistelysively halutun värisellä öljyvärillä.
X. Pohja.
1. Öljytään Tungol'illa, pellavaöljyllä tai vernissalla.
2. Halkeamat ja epätasaiset paikat täytetään ja tasoitetaan lyijymönjäkitillä tai öljykitillä.
3. Pohja pohjustet. lyijymönjävärillä.
4. Viimeistelysively halutun värisellä veneenpohjavärillä.
[---]
YLEISIÄ NEUVOJA
Öljyäminen.
Puunkyllästämisöljyä, Tungol voidaan sivellä kohtalaisen runsaasti. Seuraavana päivänä pyyhitään kangaspalasella tai trasseli-sudilla pois se öljy, joka on jäänyt pinnalle, niin että ainoastaan puuhun imeytynyt öljy jää siihen. Sen kuivumiseen menee muutama päivä. Kuivumisen jouduttamiseksi voidaan öljyyn sekoittaa
tärpättiä.
Kittaus.
Jos lakattavassa mahonkirungossa on ruuvien tai naulojen jättämiä rakoja tai reikiä, ovat nämä täytettävät puun värisellä öljykitillä.
Laivaan, joka on peittovärillä maalattava, käytetään mönjäkittiä tai tavallista ikkunalasikittiä.
Laastitus.
Laastitus toimitetaan hyvällä öljytäytemaalilla, yhteen tai kahteen kertaan tarpeen mukaan. Siinä on huomioitava, että jokaisen täytemaalikerroksen annetaan erikseen hyvin kuivua sekä kevyesti hiotaan ennenkuin seuraava laastitus toimitetaan.
Tavallista n.k. liistertäytemaalia ei saa koskaan käyttää veneisiin.
Hionta.
Sekä laasti- että lakka- tai maaliväripintojen hionta suoritetaan yleensä parhaiten kuivahiomalla hienolla hiekkapaperilla tai märkähiomalla Wetordry'lla N:o 280 tai 320.
Lyijyvalkoista.
Kaikkiin valkoisiin väreihin on käytettävä lyijyvalkoista.
[---]
Vanhan maalin poistaminen.
Vanha lakka- tai maaliväri voidaan usein poistaa vahvemmalla lipeäliuoksella, joka pehmittää pinnan, niin että se voidaan raapia pois.
Tehokkaampi vaikutukseltaan on maaliaineiden poistoneste NOPSA, joka hyvin liuottaa vanhatkin lakka- ja värikerrokset, niin että ne terästasoittajalla tai veitsellä voidaan raapia pois.
NOPSA ei vahingoita puuta. Pehmittää ja puhdistaa nopeasti myös vanhat maaliin kovettuneet siveltimet. On vaaratonta käsille ja voidaan sitä myös käyttää liuottamaan vanhoja maalitahroja vaatteista, kangasta vahingoittamatta.
NOPSA on tulenarkaa.
Jos vanha maalikerros on pääasiallisesti täytemaalia taikka jos se on niin kovettunut, että edellämainitut apukeinot eivät kykene sitä liuottamaan, voidaan maalia pehmittää kuumentamalla sitä puhalluslampulla, jonka jälkeen väri raapitaan pois terästasoittajalla.
Kun vanha väri on poistettu, pestäänuutta käsittelyä varten.
Jos vanhaa pintaa ei poisteta on se pestävä laimealla soodaliuoksella ja irtaantuva väri huolellisesti raapittava
pois.
Pohjustus.
Pohjakäsittelyn pitää tapahtua huolellisesti, sillä huonosti tai virheellisesti toimitettu pohjustus voi helposti aikaansaada sen, että valmis lakka- tai väripinta tulee epätasaiseksi, himmeäksi tai ryppyiseksi.
Lakkaus.
Lakkasively on tehtävä kohtalaisen ohuesti. Jos useampia lakkauksia on
[---]
tehtävä perätysten on alemman kerroksen annettava hyvin kuivua ennenkuin seuraava sively tehdään, muuten se estää päällimäisen lakan kovettumasta ja huonontaa niinmuodoin tulosta.
Ohennus.
Jos venelakkaa käytetään ensimäistä rungon pohjustussivelyä varten voidaan sitä ohentaa tärpätillä.
Väli- ja viimeistelysivelyä varten ei venelakkaan, siis UNICA Venelakkaan tai KIRI Ilmalakkaan koskaan saa sekoittaa serotiinia, sikkatiiviä, muuta lakkaa tai pellavaöljyä, sillä jokainen liuotin tai muu sekoitus voi vaarantaa lakkauksen onnistumisen ja vähentää lakan kiiltoa ja kestävyyttä.
Venelakka on suojeltava kylmältä.
Venelakka käy pakkasessa paksuksi. Säilyttämällä sitä jonkin aikaa huoneen lämmössä muuttuu se taas ohueksi, mitä myöskin voidaan jouduttaa pitämällä gallonaa hetkisen kuumassa vedessä. Kuitenkin voi venelakka pakkasen vaikutuksesta menettää kuivumiskykynsä ja kiiltonsa.
Lämpötila lakeeraustilaisuudessa.
Sopivin lämpötila venelakan kuivaa aurinkoa, kovaa tuulta ja lämpöä on vältettävä. Siitä voi lakka käydä ryppyiseksi, varsinkin jos sitä on runsaasti sivelty. Lakkauksen tulisi sen vuoksi mieluimmin tapahtua katoksen alla tai varjopaikassa.
Kovempi veto tai tuuli lakkaustilaisuudessa vei vahingoittaa pinnan kiiltoa. Kylmässä ja vetoisessa venevajassa lakkapinta vai kuivuessaan tulla himmeäksi, tahraiseksi tai ryppyiseksi.
[---]
Kylmä, kostea ja öljyinen pinta.
Kylmälle, öljyiselle tai likaiselle pinnalle ei saa koskaan sivellä lakkaa. Sellainen pinta on ensin puhdistettava pesemällä suopa- tai laimealla soodaliuoksella, jonka jälkeen se huuhdellaan puhtaaksi vedellä ja kuivataan täysin kuivaksi. Se voidaan myöskin puhdistaa pesemällä sitä tärpätillä tai bentsiinillä.
Keväällä kun veneitä pannaan kuntoon vesille laskettaviksi, on pinta yöpakkasen vaikutuksesta aamulla useinkin kylmä ja kostea. Sellaiselle pinnalle ei saa lakata, vaan on työ lykättävä päivemmäksi, jolloin pinta on ehtinyt lämmet ja kuivua.
Niinikään on sateen jälkeen odotettava siksi, että maalattava pinta on täysin kuiva. Ei riitä, että asinoastaan pyyhitään vesipisarat pois.
Lakkagallona.
Vasta-avattu lakkagallona on pidettävä hyvin suljettuna työn päätyttyä. jos lakkapintaan olisi muodostunut ohut kalvo, on siihen pistettävä reikä ja siitä kaadettava lakkaa toiseen astiaan niin paljon kuin kulloinkin tarvitaan.
Sivellin.
LAkattaessa samoin kuin maalattaessakin on käytettävä ainoastaan puhdasta ja kuivaa sivellintä. Viimeistelysivelyssä on vanha käytetty sivellin parempi kuin uusi. Sivelyjen välillä on sivellin säilytettävä astiassa, joka sisältää 1 osan vernissaa ja 1 osan tärpättiä. Ennenkuin sivellin taas otetaan käytäntöön on se huuhdeltava tärpätissä tai bentsiinissä. Veteen lakkasivellintä ei koskaan saa asettaa, sillä se kovettuu vedessä.
Helsinki 1931. K. F. Puromiehen Kirjapaino O.-Y.
5.9.08
Myrkyllistä Wäriä.
Kaiku 80, 7.10.1885
Äskettän osti Tampereella eräs kaupunkilainea kotitarwetta warten punaisenruunia wäriä, joko oli niin myrkyllistä, että wärjääjän kädet siitä turmeltuiwat sekä kaswot, joita kohden myrkyllinen höyry wärjätessä nousi, siitä myöskin wammoja saiwat. Tällä myrkyllisellä wärillä wärjätyt sukat ennättiwät myös jalkaan wedettyinä tehdä pahan waikutuksensa, ennenkin asia huomattiin. Lääkäri, jolta on apua haettu on käskenyt polttaa kaikki mainitulla wärillä wärjätyt waatekappaleet.
(A:lehti.)
Äskettän osti Tampereella eräs kaupunkilainea kotitarwetta warten punaisenruunia wäriä, joko oli niin myrkyllistä, että wärjääjän kädet siitä turmeltuiwat sekä kaswot, joita kohden myrkyllinen höyry wärjätessä nousi, siitä myöskin wammoja saiwat. Tällä myrkyllisellä wärillä wärjätyt sukat ennättiwät myös jalkaan wedettyinä tehdä pahan waikutuksensa, ennenkin asia huomattiin. Lääkäri, jolta on apua haettu on käskenyt polttaa kaikki mainitulla wärillä wärjätyt waatekappaleet.
(A:lehti.)
Smakligt.
Hufvudstadsbladet 155, 10.7.1881
För att på wintersmöret få samma gula färg, som tillför sommarsmör, anwänder man färgämnen, och ett dylikt kalladt "annatto", har länge annonserats till salu. Det utgöres, enligt hwad generaldirektlr Berlin uppluft, af fruktköttet af Orleana, hwilket, blandadt med urin, lemnas att stå i sommarwärmen Smörets färgning är, som hwar menniska wäl bör förstå, alldeles onödig och det återstår att se, om man efter denna betan för ögats fjörd åt det gullgula låter det egentliga smakfinnets protester mot den sköna annatto-färgen ohörda dä. Det will mage till
(A. f. F.)
För att på wintersmöret få samma gula färg, som tillför sommarsmör, anwänder man färgämnen, och ett dylikt kalladt "annatto", har länge annonserats till salu. Det utgöres, enligt hwad generaldirektlr Berlin uppluft, af fruktköttet af Orleana, hwilket, blandadt med urin, lemnas att stå i sommarwärmen Smörets färgning är, som hwar menniska wäl bör förstå, alldeles onödig och det återstår att se, om man efter denna betan för ögats fjörd åt det gullgula låter det egentliga smakfinnets protester mot den sköna annatto-färgen ohörda dä. Det will mage till
(A. f. F.)