Anmärkningar om färg-materialer; i synnerhet om wejde, krapp och wau.

Hushållningsjournal, tammikuu 1787

Färger indelas i trenne slag: 1) vatten- och saftfärger, 2) jord- eller oljefärger, 3) glasfärg eller emalj. Mjölkglas göres av brända ben. Tillverkas i Berlin blå. Spansk gröna göres av koppar och vindrav. Många tillsatser används i färgerierna för att förhöja eller förminska färgen t.ex. ättika, skedvatten, vinsten, urin, kalk och pottaska.
Från Indien kommer coccionelle. Är en slags insekt som lever på indiska fikonträdet. De rökes ned ur trädet och samlas ihop. I Polen växer ett träd vid vars rötter finns ett bär eller insekt, som också ger röd färg.
Från Västindien kommer också indigo. Att göra den blå färgen anses vara det stora mästerstycket. Indigo bereds av en buske, som kallas nil eller anil.
Orseille kommer från Kanarieöarna och är gjord av en slags bergmossa. Används inte så ofta då den är obeständig i färgen. Man gör lackmus av den i Holland.
Orleana ger en orange färg, som används i husfärgning.
Curcuma eller Terra Merita är en ört som ger scharlakansfärg.
Galläpplen är ett slags äpplen som växa i Turkiet, ger färgen gallae.
Många träd från Västindien ger olika färger.
I Europa odlas ett gräs wejde, som när det har nått ett fingers längd plockas av, sköljes och torkas samt mals på en speciell kvarn. Efter att det begjutits med vatten brinner de ihop och ser ut som hö. Ger grönt och blått på förut gult. Ger även rött och svart.
Krapp är en annan växt, där man ur roten utvinner röd färg. Safflor odlas och blommorna ger ett gulrött färgämne likt saffran.
Wau ger gul färg och är också odlad i England och Tyskland bl.a.
I Sverige växer flera vilda växter som används att färga med t.ex. skärda, knoppört, vädd, valbjörk, dofta, stenmossa, Marie sänghalm, ekäpplen, blåklint, spenat, tranbär, kråkbär, prästkragar, blåbär och stenfrö.
Förklaring av ritningar på kvarnar och torkställningar för färgframställning.