Kongliga Vetenskaps-Academiens Handlingar, Apr. Maj. Jun. 1804
af
J. P. Westring.
(Fortsättning från föreg. Quart. p.39.)
1. L. LACTEUS.
Vit porlavVariolaria Lactea Achar. Sv. Mjölklaf.
Växer här och der på berg och stenar, som ligga på öppna fält. Innehåller ett ömnigt färgämne, lika med Orseillen, och har derföre denna troligen blifvit tagen för L. Parellus, som den nog liknar. Den förtjenar att samlas och arbetas till färgstoft.
1. Med vatten ensamt, några dagar macererad, får ylle deraf en ljus brungul färg, Poile de Veau, eller Garance pale: Silket en dylik; mycket ljus: efter längre tid får silket en ljus carmelit.
2. Efter 2 methoden, efter 6 dagar, blef yllet canelfärgadt, åt rödt, och liket något blekare. Denna färg har ett egit behag med sig.
3. Endast med lutsalt erhåller yllegods en vaxgul färg och silket en ljus dylik.
4. Om blå Vitriol tillägges föregående sats, får yllet deraf en skön olivegrön färg och silket en dylik ljusare. Denna rätt full och vacker.
5. Efter N. M. blir blandningen strax gulbrun och efter 3 dagar blir godset, både ylle och silke, rödbrunt. Se profvet N:o 7. Men får lafven stå i macertion 8 dagar, får yllet deraf en blek couleur de lilas liksom silket.
6. Efter 24 dagars maceration får yllet en skön gredelin och liket likaså.
8. Om godset hålles på varmare ställe längre tid, blir färgen deraf högre och fullare.
9 och 10. Ifrån gredelin-violet blir den omsider puce af vackraste utseende.
11. Om den drages genom väl utspädd Acidum nitri (Skedvatten), då man utblandar denna Syra med 20 gånger så mycket vatten, så får färgen allehanda Nyancer af rödt, ifrån Ponceau till couleur de Rose, allt efter som godset är ljusare eller mörkare färgadt af lafven.
12. Om endast 1/40 af Merc. corrosiv. alb. tillblandas uti en stark färgsoppa, så får yllegodset en svart puce färg, som i dagen skiftar åt hög puce, ganska vacker; men på silket går denna tillblandning af Mercuren ingen verkan: snarare tyckes den försämra fårgen.
Skada är, att denna liksom andra Orseillefärgor icke blir äkta. Förgäfves har jag sökt att med Björkbark eller andra adstringenta medel fåstaa densamma.
2. L. ORCINUS.
Variolaria Orcina, Achar. Meth. Lich.
Denna växer här och der på berg. Är icke särdeles färghaltig. Den bör sålunda väl skiljas ifrån de andra, som gifva röd färg.
1. Med vatten ensamt efter 3 dagar får yllet en paillegul färg och silket en ljus carmelit.
2. Efter N. M. blef yllet vaxgult och silk et lika. Efter de andra methoderna gaf den föga färg. Den lönar sålunda icke mödan.
3. L. ADSPERGILLUS.
Variolaria adspergilla var. V. Conira Achar.
Meth. lich. Sv. Berglaf.
Denna växer på berg och är svär att lossa derifrån. Är icke färghaltig.
1. Med vatten ensamt gifver ingen färg.
2. Med k.f. och f.b. ej heller någon förr än efter 14 dagars maceration, då blå Vitriol tillsättes. Silket endast får deraf en grågul färg.
3. Efter nya methoden ej heller någon färg, förrän blå. Vår. tillkommer med k. f. och b., då yllet blir mörkt olivefärgadt och silket ljuscarmelit.
4. L. CONFLUENS.
SavunystyjäkäläLecidea confluens. Achar. Meth. lich.
Växer ömnigt nog på berg och stenar med en tjock skorpa, som mycket väl loisnar i vätväder.
Den är mycket färghaltig och ger åtskilga egna, vackra och fasta färgor. Den bör väl skiljas ifrån Lecidea lapicida, som icke håller någon färg, ehuru den undre botten är orangefärgad och der angriper och fräter hårda stenar.
1. Med vatten k. f. och f. b. efter 2 methoden ger den, efter några dagars maceration, yllet en skön och full rödaktig carmelit: silket något ljusare.
2. Efter 3 methoden blir yllet ljusare; men silket mörkare.
3. Efter N. M. får yllet en vacker carmelit och silket äfvenså. Om den hålles i längre maceration, får silket vacker mörk umbrafärg.
5. L. ATROVIRENS
Rhizocarpon geographicumLecidea atrovirens, Achar. Sv. Charte-laf.
Är nog allmän på berg och stenar. Tyckes lofva mycket; men håller föga eller intet.
1. Endast efter N. M. och efter 6 dagars maceration får yllet deraf en helggul färg, dock icke särdeles klar: silket en ljus carmelit.
6. L. DILLENII.
Psoronactis dilleniana
(Lecanactis dilleniana)
KalliohärmäjäkäläLecidea dilleniana. Achar. Sv. Dillens-laf.
Ar fälsyntare och trifves endast på berg, uti skrefvor och uti gångar derstädes. Den har merendels en egen behaglig lukt. Den håller ett vackert färgämne för silke; men ej för ylle.
1. Med vatten får yllet en mörk paille, eller abrocot pourri; men silket en skön Isabelle färg med glants.
2. Efter 2 methoden ger den yllet ingen färg, men silket endast en svag noisette.
7. L. NITIDUS.
Pyrenula nitidellaVerrucaria nitida Adlar. Prodr.
Växer sparsamt och sällsynt; håller mycket brunt färgämne.
1. Med vatten ensamt en brun färg på ylle; grå på silke. Efter N. M. får yllet en ljus Carmelit, och silket lika så.
8. L. CALCAREUS. LINNÉ
Circinaria calcarea
(Aspicilia calcarea)
KalkkimannajäkäläUrceolaria calcarea Achar. sv. Kalk-laf.
Träffas endast på kalksten, ömnigt på Öland, der jag samlade mycket deraf sistledna sommar. Man har trott, efter Linnés uppgift, att denna skulle vara förträffelig till färg och till och med gifva scharlakans färg. Linné tvekade sjelf, om detta var den samma, som Dillenius beskrifver p. 128. tab. 18. fig. 8. hvarföre han utsätter frågotecken. Dillenius säger, att dess tubercula atra äro vist rara: då de äro öfverallt fatta på L. Calcar. m. m. jag har flera gånger och flera veckors tid macererat denna på flera sätt, men dock aldrig kunnat få någon färg deraf. Den som Dillenius beskrifver tyckes vara vår L. Lacteus, eller ännu troligare en sällsyntare variation af L.scruposus, som ger en skön röd färg.
1. Efter ingen method kunde färg erhållas.
2. Efter N. M. feck godset endast en ljus trädfärg eller svag nankins färg.
9. L. CINEREUS. LINNÉ
Aspicilia cinerea
Harmaakiventiera
tai
Circinaria caesiocinerea
VainiomannajäkäläUrceolaria Cinerea Achar. Sv. Askgrå-laf.
Är en ibland våra förnämsta färglafvar. Den torde och derföre, när den blir rätt känd, blifva mera värderad, än som skett. Uti min första afhandling har jag helt korrt undersökt den samma, emedan jag då ej hade särdeles tillgång derpå; hvarföre många försök sedermera blifvit omgjorda, sedan jag lärt känna dess rika färghalt. Den växer dmnigt på berg och stenar öfver allt, och kan lätt samlas efter ragnväder. De färgprofver som den gifver, äro nästan de mest lysande af alla. Den kommer närmast L. Westringii, med hvilken den täflar, att göra Consionellen dryg. Den är otroligt färghaltig, och torde dessa med tiden blifva dyrbara.
1. Endast med vatten och nästan kall maceration, det vill föga, att den får stå inne i ett rum sommartiden, ger den en hög och stark orange åt yllet. Efter längre eller kortare tid macererad fås olika sköna nyanceringar på silke med mycken glants, som nästan kunna drifvas till eldsfärg. Besynnerligt är att den ej täl mycken värma, såsom kokning.
2. Med vinsten och f. b. får yllet en skön lefverbrun färg, och silket likaså.
3. Efter 2 methoden blir ullgarnet blekare orangefärgat; men silket deremot får en hög klar och gläntsande orange.
4. Efter 3:dje methoden fås otroligt många färg förändringar. Satsen blir strax högst orange färgad, och godset äfven få innom en half timma; men får den stå ett dygn, får yllet en brun gul, mera brun och omsider olive färg. Silket vinner härigenom många sköna nyanceringar ifrån olive till brunt.
5. Ensamt med lutsalt får silke deraf en skön ljus Isabelle; men ullgarnet föga.
6. Med Saltb. och lutsalt får yllet en skön lefverbrun färg, liksom silket.
7. Om 2 qvintin väl sköljda, torrkade och sedan pulveriserade blandas med 18 gran consjonell och ställes på varmt ställe att macerera en stund, med ½ qvarter strömvatten, och sedermera deruti hålles ett qvintin eller något mera Tenncomposition, med litet crem. tart. och hvit stärkelse, hvarefter gods, förut väl uppblött, (som bör ske med allt som färgas) lägges deruti, och sättes på ett ställe af 70 till 80 gr. värma, så får yllet, efter ett par timmar, en hög och skön scharlakans färg. Uti denna soppa kunna flera qvintin ylle gods få samma färg, och något mer än 1/3 mera färgas, än efter vanliga methoden med consjonell; då man likvål får tillhålla mera Tenncomposition. Om sumpen afhålles från det klara och torrkas, kan den och sedan med samma tenncomposition gulna nyttjas till flera vackra röda färgor. På silke ger den endast couleur de rose. Denna uppgift förtjenar uppmårksamhet, och kan troligen ännu mera fullkomnas, och bidraga till en betydande besparing på den dyrbara consjonellen.
10. L. SCRUPOSUS.
Diploschistes muscorum
SammalmaljajäkäläUrceolaria Scruposa Achar. Var.
Denna variation af L Scruposus, som nära liknar L. tartareus, men skiljer sig derifrån genom fina små svarta tubercula, som äro mycket sällsynta, hvarigenom den äfven kan skiljas från den allmänna Scruposus, som icke är så polerad och glatt: denna är mycket färghaltig och öfvergår L. tartareus.
1. Efter flera methoder ger den olika färgor; men de äro icke få vigtiga eller lysande, som de hvilka den gifver efter N. M. Dessa gå i nyancering ifrån den svagaste couleur de lilas och gredelin till de skönaste mörkare gredelina och omsider Puce, som är mycket vacker. På silke få alla färgorna en hög lystre och blifva mycket gläntsande. Det är blott den bristfälligheten dervid, att de icke blifva ägta; ty de ändras af sol, luft och syrliga saker, som redan Dillenius anmärkt från de äldres observationer. Vi torde dock häremot kunna vänta hjelp af en dageligen genom de Lärdas mödor tillväxande chemisk vetenskap. De andra färgerna, som kunna dragas af denna laf, liksom ifrån L. Lacteus, kunna dock fästas. Det är endast den röda, som är så flygtig.
11. L. ATER.
Lecanora argopholis
VaarakehräjäkäläParmelia atra Achar. Meth. lich.
Denna växer mycket ömnogt på Berg och stenar, nära Saltsjön, der den heldst tyckes trifvas: men kan dock träffas äfven på andra ställen. Dess skorpa är någorlunda tjock, och lossnar väl från sten, samt är mycket hvit inuti och inunder.
1. Med k. f. och S. b. samt osläkt kalk, efter 3 methoden, en hög och stark gul färg på ylle; men på silke endast paille. Se profvet N:o 2.
2. Efter längre maceration, drages den i brunt åt grönt, ljus olive, och silket något ljusare. Se profvet N:o 3.
3. Om blå vitriol tillägges, får ylle en skön kastanie brun färg, och liket en skön ljus lefverbrun. Profvet N:o 1.
4. Samma, efter 4 methoden, med bl. vitr. och längre maeeration en skön olive både på ylle och silke.
5. Efter nya methoden ensamt föga färg; men väl med tillägg af K. f. och S. b. en vacker ljus feuille morte på ylle och något mörkare på silke.
6. Efter N. M. och med bl. vitr. en vacker brunagtig färg åt grönt, Ventre de Vipere samt rödagtig noisette på silke.
12. L. GRUMOSUS.
Tephromela grumosaParmelia grumosa Achar. Meth. lich.
Denna finnes sparsamt växande på berg och stenar, imellan de andra, och var långe af mig ansedd, som en art förändring af L. ater; tills jag genom Analysen fann den mycket olika. Den gifver inga särdeles färgor åt yllet; men väl allehanda vackra, ljusa nyancer af moderna färgor på silket.
1. Efter 2:dra methoden och 14 dagars maceration får silket deraf en vacker Biche claire; men yllet ingen.
2. Efter N. M. blir yllet ljust carmelit färgadt: silket en ljus Biche. Efter längre maceration blifva silkesprofverna mörkare, såsom N:o 3 och 4.
13. L. GLAUCOMA.
Lecanora rupicola var. rupicolaParmelia glaucoma, Achar.
Växer ömnigare och allmännare, på berg och stenar. Den ger vackrare färgor än den föregående och efterföljande.
1. Efter 3:dje methoden, och 3 dagars maceration, får silke en skön Ventre de Biche, men yllet ingen.
2. Efter N. M. lika långe, blir ullgarn ljust Carmelit, Abricot pourri: silket något mörkare med glants.
3. På samma sätt, efter 8 dagars maceration, feck yllet en vacker och full Chamois; men silket blef ljusare.
4. Omsider, efter längre maceration, får silket fullare färg.
14. SWARTZII.
Glaucomaria swartziiParmelia Swartzii, Achar. Sw. Swartz-laf.
Träffas mindre allmänt; men icke sällsynt häromkring. Har en någorlunda tjock skorpa, och kan väl skrapas af Bergen, då den växer. Den är till sitt färgförhållande vida skilld från den föregående, liksom äfven dess utseende har egna caracterer, för att kanno öfvertyga dem, som tro dem vara identiteter. Jag hade önskat, för kärleken till namnet, att den gifvit vackra färgor, som jag dock icke kunnat draga derifrån. Denna önskan är dock öfverflödig, då detta namn redan långe varit få lysande innom; wetenskapen.
1. Med vatten, efter 3 dagars maceration, en svag paille på ylle: på like en vacker noisette.
2. Efter 2:dra methoden, lika på yllet; men på silket en vacker paille.
3. Efter 3:dje methoden lika som de förra på yllet, men på silket en skön ljus ventre de vipere eller feuille morte.
4. Efter N. M. och 8 dagars maceration, feck yllet en vacker ventre de biche, och silket lika.
15. L. PARELLUS LINNÉ
Ochrolechia parella f. parellaParmelia parella. Achar. sw. Kräftsten-laf.
Denna blef redan försökt af mig 1791 och uppgifven i första afhandlingen. Jag samlade mycket deraf i Halland år 1799 under en lång resa får Lafvarnes skull, hvarest den växer ömnigt, hos oss här ganska sällsynt, och har sedan dermed anstält många försök, som dock alla öfvertygat mig, att denna icke är färghaltig. Dillenius nämner i sin Hist. Musc. p. 130 att Jusfieu skickat honom en dylik, som gaf röd färg, och som dertill nyttjades; men han tyckes skilja den ifrån denna, emedan den var mera pulverulent: och det samma tyckes ock Tournefort halva gjort.
1. Efter flera veckors maceration med osläkt kalk och Salmiak, och efter flera methoder, ger den ingen färg. Den som nyttjas i Auvergne, är en blandning af andra, som ofvanför är nämndt.
16. L. UPSALIENSIS.
Ochrolechia upsaliensis
KalkkikermajäkäläParmelia Upsaliensis, Achar.
Denna upptager Doct. Acharius, (som för sitt Botaniska arbete med lafvarne gjort sig förtjent till det beröm han redan vunnit med skål såsom art förändring af L. Pareteus, liksom äfven L. pallescens: och tyckes äfven analysen intyga det samma, då de icke gifva någon färg, utom en lika dålig och fattig åt ventre de biche clair.
17. L. EPANORUS.
Lecanora epanora
RotkokehräjäkäläParmelia epanora. Achar.
Växer mera sällsynt hårstädes. Den innehåller och något färgämne, som kanske i större massa, än jag haft tillfälle att försöka den, kunde gifva bättre färg.
1. Med vatten ensamt, efter 6 dagars maceration, uppkom en mörk paille på ylle och något ljusare på silke.
2. Efter 2:dra methoden, drog yllet något mer åt brunt: silket mera åt gult.
3. Efter 3:dje methoden blef yllet blekt svafvelgult, och silket lika.
4. Efter N. M. feck yllet ljus grå Carmelit, silket ljus noisette.
18. L. CENTRIFUGUS. Linné.
Arctoparmelia centrifuga
KaarrekarveParmelia centrifuga Achar. Meth. lich. sw. Winter-laf.
Är mycket allmän hos oss, och växer äfven ömnigt på fina ställen, endast på Berg och stenar. Uti min andra afhandling öfver lafvarnes färgor var ännu L. Conspersus icke väl känd hos oss; hvarföre den då upptogs der under namn af Centrifugus. Denna är mycket väl skild ifrån både Saxatilis och Conspersus, och ger också helt olika färgor. Den är nog färghaltig: och dess färgor förtjena uppmårksamhet.
1. Med vatten, efter 3 dagars maceration, feck ylle en blek paille; men silket en ljus ventre de Biche.
2. Om litet Merc. c. a., 1/40, mot larvens vigt tillages, får silket första dagen en ägta vacker helg centre de Biche.
3. Efter 3:dje methoden blef yllet blekt paille, och silket ventre de Biche.
4. På samma sätt, efter långre maceration, feck yllet en vacker Carmelit och silket en ljus dylik.
5. Efter N. M., 3 dagars maceration feck ullgarnet en gulbrun färg, Abricot pourri, silket ljus Carmelit.
6. På samma sätt, längre macererad, blir yllet gulbrunare, garance, och silket feuille morte.
7. Samma, med tillägg af bl. vitriol, en gråagtig olive: lika så silket.
8. Om till en sådan sats tillsättes k. f. och S. b. med litet Merc. c. a. efter vanliga proportion, får yllet en svartgrön färg, aile de Corbeau, och silket en gråagtig olive.
9. Med vatten och blå vitr. får yllet svag paille åt grönt; silket paille.
10. Efter N. M. med bl. vitr. blef yllet vackert fastgrönt: silket paille.
19. L. AMBIGUUS. Ach. Prodr.
Parmeliopsis ambigua
KeltatyvikarveParmelia ambigua. Ach. Meth. lich.
Denna växer mest på bark och stubb, och sällan på sten. Man har fordom ansett den, liksom den nästföljande, såsom enahanda med L. Centrifugus. Efter analysen med färg försöken skulle man anse dem som nära slägt; men icke de samma.
1. Med vatten efter en dag en ljus vaxgul färg: på silke en ljus noisette.
2. Efter 2:dra methoden nästan lika.
3. Efter N. M. feck yllet en högre vaxgul färg: silket en mörkare noisette.
4. Om sådant gods lägges i kall blåkyp med tenn composition, får det en ägta mineral grön färg: efter längre stund, högst 2 timmar högre mineral grönt, och omsider azur färg.
5. Med vatten och bl. vitriol, får yllet en ljusgrå grön färg: silket ljus noisette.
6. Lika, efter 2:dra methoden, med bl. vitriol.
7. Efter N. M. med bl. vitr. blef yllet vackert grönt; men silket endast svagt brun gult.
20. L. RECURVUS. Achr. prodr.
Parmelia recurca Achar. Meth. lich.
Växer på Berg, sällan på bark. Är väl skilld från L. Centrifugus. Kan ej samlas hår till någon mångd.
1. Efter 2:dra methoden och 6 dagars maceration får yllet en ljus karmelit, och liket en vacker ljus canel färg med glants.
2. Efter N. M. nästan lika färg; dock något svagare på silke.
3. Om blå vitriol tillägges N. M. får yllet en skön mysk färg.
21. L. CARIOSUS. Achar.
Cladonia cariosa
TörmätorvijäkäläDenna är icke så allmän. Våxer på marken. Duger ej till färg. På silke endast ger den några svaga nyancer.
1. Med bl. vitr. föga färgad.
2. Med lutsalt svag paille.
3. Samma med tillägg af bl. vitr, en svag noisette.
4. Efter N. M. endast noisette.
5. Samma med bl. vitr, en ljus grå grön färg.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti