Gentlemannens intimiteter.

Wiborgs Nyheter 106, 11.5.1914

Det låter tarligt, men det är i själtva verket alldeles harmlöst, kåserar en signatur i Elegante Welt om otvanstående ämne. De intimiteter, som det här är fråga om, äro fjärran från hemlighetsfulla och äfventyrliga upplelvelser. De äro inte ens dolda för allmänhetens ögon, dessa intimiteter, ty man kan hvilken dag som helst skåda dem i herrekiperingarnas skyltfönster.

Nu finnes det visserligen personer, som vilja trånkänna skapelsens herrar hvarje rätt till intimiteter i klädseln som stå på den ståndpunkten, att en herre bär "underkläder", och därmed bastå!

Men i den punkten kan man vara af rakt motsatt åsikt, och så visst som det är föga sympatiskt, när en man höljer sin kropp i florstunna saker af silkesbattist, lika visst är det, att en utsökt, kanske också en smula kapriciös underdress är så godt som oumbärligt för det tjugonde århundradets elegant. Och denna underdress existerar för närvarande i en sådan mångtald, att den väl förtjänar epitetet "intimitetet" (som vid första ögonkastet kan lörefalla en smula feminint).

Det finnes en kategori eleganta och mycket solgnerade herrar, hvilkas underkläder man så att säga kan se tvärs igenom kostymen. Man kan helt enkelt inte tänka sig, att dessa herrar begagna underplagg af "naturtärgadt" ylle eller bomull. Och man vet absolut, att de ägna den "inre" toiletten lika omsorgsfull behandling som den yttre, tör hela världen synliga.

Visserligen lär det väl inte finnas någon herre med den underbara äregirigheten att vilja täfla med det täcka könet i lyx och mångfald, när det gäller dessousérna. Men en ganska betydlig lyx utvecklas numera äfven i fråga om herrarnas intima plagg.

För att börja med underbenkläderna finnas de i många olika upplagor för olika temperaturförhållanden, i mjukt, mycket tunnt ylle för kalla vinterdagar, i silke eller fil d'écosse för medeltemperatur och slutligen helt tunna stofler tör de varma månaderna. För den allra varmaste tiden finnas de korta underbenkläderna af linnebattist, till hvilka man använder långa, tunna strumpor. En ofta svår fråga är färgen på dessa diskreta plagg. Naturligtvis har den personliga smaken ganska fritt spelrum.

Personer som ha en viss förkärlek för lifliga färger, ha många tillfällen att tillfredsställa den vid val at dessa plagg. Som allmän regel kan man dock säga, att de äro trefligast i milda, diskreta färger det finns en mångfald att välja på. De mönstrade sakerna har man definitivt börjat ötverge; de enfärgade anses elegantare.

Ett kapitel för sig är underbenkläderna till attontoiletten. De böra vara lätta, rätt vaima och alltid hvita. Att bära kulörta sådana till en elegant frack och oklanderligt linne är en stilvidrighet, som aldrig borde komma i fråga, om man öfver hutvud taget sätter värde på att vara soigneradt klädd. Äfven helsvarta dessous användas gärna till frack af en del herrar.

I hvarje tall bör färgen på detta plagg till en viss grad stämma öfverens med färgen på de ötriga underplaggen, d. v. s. man kan till en kulört skjorta utan vidare, använda kulörta dessous, medan som sagdt den korrekta attontoiletten har sina särskilda anspråk i den vägen.

Strumplyxen är också ganska stor. Till låga skor väljer man alltid en lättare kvalitet, om det också inte längre anses elegant att bära alltiör tunna strumpor. Den som så halva kan använder silkesstrumpor på sommaren och mycket tunna ylle på vintern. Bruket att ha kravatt och strumpor i samma färg har nästan alldeles försvunnit. Däremot kan man märka en tendens till större tärgglädje i herrarnas strumpor. Medan man förut absolut bar bruna strumpor till bruna lågskor, kan man nu ha hvilken färg man behagar. Till frack böra strumporna dock alltid vara svart silke, utan mönster. En Parisdandys försök att lancera hvita silkesstrumpor till frack strandade på sin egen smaklöshet.

Med gentlemannens dessous och strumpor är kapitlet om hans intimiteter inte uttömdt. Älven hängslen och stiumpeband höra dit. De finnas i två absolut skilda kategorier: lör dagen och för kvällen. Till attontoiletten iå de ej vara kulörta. De skola vara hvita till frack och svarta till smoking. Då man vanligen köper hängslen och strumpeband samtidigt, kan man lätt välja dem i ölverensstämmande färg och mönster. Hängslen och strumpeband afsluta kapitlet om gentlemannens "dagsintimiteter". De andra utgöra ett annat kapitel!