Hårfällningen.

Finlands jakttidskrift  2-3, 1918

*) Norges Pattedyr, sid. 59.

**) Lebensbilder aus der Tierwelt, 111 band, sid. 68.Collett säger, att harens varierande dräkter de olika årstiderna bero, som det vill synas, uteslutande på ett ombyte af hår, icke på en omfärgning af dessa. ^* Denna åsikt motsäges emellertid af andra författare. Så t. ex. säger den skarpa iakttagaren friherre Egon von Koppher att ombytet af dräkt sker på hösten genom en färgförändringsprocess hos  ullen, hvilken samtidigt växer ut tätare — icke genom hårfällning, såsom många forskare förr antogo. ^** Däremot säger han, att dräktombytet på våren försiggår genom hårfällning och färgförändring samtidigt. Först faller det långa, hvita håret af, medan ullen blir grå. Därefter skjuta bruna hårstrån fram, i stället för de långa hvita. Utan att kategoriskt vilja uttala mig i denna sak tror jag mig dock på grund af egna iakttagelser på en tam hare kunna hålla på frih. Kapphers åsikt såsom den riktiga af de två.

Färgförändringen vidtager om hösten på något olika tider, beroende på harens uppehållsplats och ålder. Sålunda ser man, att harar som vistas på skogsöar i kärr eller vid dessas laggar, blifva tidigare hvita än harar,  som uppehålla sig vid eller i odlingar, hagar, gärdesbackar m. m. dyl. På våren igen är förhållandet alldeles motsatt: en hare, som lefver i närheten af fält och åkrar, har nästan helt och hållet förlorat sin hvita dräkt och är iförd sin gråbruna sommarkappa, medan de i öde skogsmarker lefvande hararna samtidigt uppträda ännu i sin vinterpäls, som dock är då redan rätt illa medfaren. — En gammal hare byter dräkt tidigare än årsungen. 1 synnerhet försenade ungar af sista kullen, de som äro födda löffällningstiden i oktober, hålla sig
länge, ända in i december, gråhvita och vistas mest på fälten ännu sedan snön lagt sig och alla andra harar äro hvita och öfvergifvit löfträdssnåren vid odlingarna.

Färgförändringen sker icke på en gång utan småningom. Den börjar på hösten i regeln i oktober och afslutas i november. Först blifva fötterna hvita, sedan sidorna och sist ryggen. Längst håller sig det bruna sommarhåret långs midtryggen och på pannan. Jämnt och ständigt träffar man om senhösten, stundom hela vintern, på ndivider med brun panna och för öfrigt helhvit kropp. På våren försiggår hårombytet i omvänd ordning. De långa hvita vinterhåren försvinna först på hufvudet och längs ryggen; därefter på sidorna och bakryggen samt sist på fötterna, som ännu kunna vara nästan hvita, medan sommardräkten för öfrigt är anlagd. Vinterdräkten börjaf falla af i norra Finland i början af april, och hårfällningen försiggår under hela april och maj; i södra Finland något tidigare; den börjar där i slutet af mars och afslutas i förra hälften af maj.