Westring: Försök at af de flesta Laf-arter (Lichenes) bereda Färgstofter, som sätta höga och vackra färgor på Ylle och Silke. Femte Afdelningen

Kongliga Vetenskaps-Academiens Handlingar, Jan. Febr. Mart. 1795

Försök at af de flesta Laf-arter (Lichenes) bereda Färgstofter, som sätta höga och vackra färgor på Ylle och Silke. Femte Afdelningen
Öfver LäderLafvarne, Lichenes Coriacei
af Joh. P. Westring.

Utaf denna class hafve vi 10 olika slag, (Scpecies) som växa hos oss, hvilka alla blifvit af mig försökta til sin färghallt. De flästa växa på jorden några på berg; men hafva då altid mossa eller mull under sig. Deras blad äro tjocka, lösa eller svampacktiga, som ger dem et utseende af skinn. Utom Saffrans-Lafven (L. Croceus), som växer i Lappmarken, finnas de fleste andra til ömnighet här omkring, och öfver hela Riket. De innehålla mycket kådacktigt ämne, (Gummi), som orsakar, at deras färgämne, kan utdrages med vatten ensamt. Två äro kända för Medicinsk nytta: nemligen L.Caninus emot Rabies canina, och L. Aphthosus emot maskar. Den förra har förlorat sit förtroende, säkerligen med rätta; men den sednare, som ännu brukas af Allmogen at gifva åt barn i Decoct för maskar, emedan den starkt laxerar, tyckes förtjena nogare undersökning; ty den innehåller ganska mycket Gummi. Då den sattes i maceration med vatten ensamt i en flaska, kon den i gäsning och rundt omkring flaskan utpöste en seg och tjock kåda, som var skarp til smaken. Utad denna kåda kunne vi kanske få et förmonligt Läkemedel, och sålunda umbära någon af de Utländska i stället. Som dne växer hos oss til stort öfverflöd, kunde vi däraf ock få et stort förlag.

Då L. Horizontalis sattes at macera i vatten ensamt, blef Tincturen inom några dagar aldeles blågrön. Detta försök omgjordes flera gånger, altid med lika förhållande. Jag blef ganska glad häröfver, i den förhoppning, at här finna blå färg, som jag så länge eftersökt; men hade den harmen, at icke kunna fästa denna blåheten. Tincturen ändrade sig omsider, och godset blef endast brunt, ehuru jag försökte många tilsatser. Mit förlag af denna tillät ej heller at omgöra försöken i kort, hvilket bör ske.

Denna Class tyckes icke vara särdeles förmonlig i färgvägen. Trenne Slag kunna dock med nytta och förmon användas til färgstofter; men de öfrige hafva icke ännu velat särdeles lyckas. Kanske framdeles någon annan method kan påfinnas, som bättre öfverenstämmer med dem. Imedlertid förtjenar L. Horizontalis at nogare och på flera sätt försökas. Men de tre, nemligen L. Croceus, Arcticus och Sylvaticus innehålla mycken färg. Utaf de tvänne sednare kan man få många Schatteringar af gula färgor, af hvilka alla kunna fästas, och de flesta blifva ägta. L. Sylvaticus gifver ensamt med vatten en stark, hög samt klar gul färg, som äfven fäster sig på linne. Mit lilla förlag af L. Croceus förhindrade mig at förändra försöken därmed; men af det jag försökte, har jag funnit, at man däraf kan få en vacker röd färg.

För at fylla bristen af färgor i denna classen, har jag här bifogat försöken öfver tvänne nya, nemligen L. Acetabulum, (Imbricat.) och L. Pollinarius., (Foliac.); emedan de ej voro kände hos oss, då deras slägten undersöktes. Dessa innehålla mycket färgämne, som gifver vackra färgor, hvilket medföljande Prof-Charta utvisar, liksom på de öfriga. Äfvenledes harg jag försökt några af dessa, som sjelfve ej gifva särdeles färg, hvad de kunna åstadkomma i blandning med andra. Deras åverkan på de färghaltigare har icke varit särdeles märkelig: åtminstone hafva de sednare ej vunnit något af blandningen. L. Tartareus tål mera denna blandningen än L. Pustulatus. Då för detta L. Pseudocorallinus, eller som han nu kallas af Doct. Acharius, med Kongl. Academiens tillåtelse, L. Westringii, blandades med L. Venosus, som var ensamt satt med vatten, gaf denna Saften inom en timme, i ljum maceration, en hög, klar och glänsande Orange färg, nästan Aurora färg: inom et halft dygn i digestions varme, en mycket vacker mörkgrön färg, ganska fast: och sluteligen efter et par dagar gaf samma Sump en brun färg.  Detta Phénomen är ganska sälsamt, at en och samma blandning, utan förändring i tilsatsen, jan inom så kort tid gifva tre så olika färgor efter hvarandra. Då L. Westringii ensam sättes med Salpeter, Koksalt och litet Potaske Salt, upkomma dessa förändringar i ofvanskrifna ordning, och gifva förträffeligen höga och vackra färgor af de tre nämnda slagen, på kortare tid, om varmen ökas. Man kan då få en svartgrön färg, (Aile de corbeau) som är ganska stark och fast. Olika grad af varme gör stör förändring; ty i allmänhet tpö en stor del af Lafvarnes färgor icke stark hetta, då de likväl kunna göras til ägta; men så lärer dock den nyttjade blandningen af de trenna slagen Salter vara mästa orsaken därtil. Nästä afhandling öfver Lichenes Filamentosi, som snart är färdig, blir rikhaltigare, och lofvar sålunda ersätta bristen hos denna.

Femte Afdelningen:
öfver
Läder-Lafvarne, Lichenes Coriacei

[Solorina crocea, poronkuppijäkälä, saffranslav]1. Lich. Croceus, Linné. Saffrans-laf. Coriaceus repens subrotundus planus: subtus venosus villosus croceus, peltis sparsis adnatis.
Växer i Lappmarken, på de magraste ställen. Är svår at samla; ty den är mycket sästad i jorden. Innehåller mycket färgämne.

På Ylle:
Med  Kalk och Salmiac gifver den, inom et par dagar, i lagom varme, en vacker röd färg. Tål eh starkare hetta, hvilket förändrade min färg: och försöket kunde ej omgöras, af brist på mera Laf.

På Silke:
En lika vacker röd färg. Profvet visar sämre färg, som blef sådan af för mycken hetta. Det vore önskeligt, at kunna få en qvantitet af denna, för at omgöra försöken på flera sätt.

[Nephroma arcticum, pohjankorvajäkälä, norrlandslav]2. L. Arcticus. Lin. Norrlands-Laf. Coriaceus repens lobatus obtusus planus lævis: subtus avenius villosus.
Växer allmänt til öfverflöd i Norrland. Jag har ock funnit honom på två ställen i Öster-Göthland i Schedvid Socken, och en half mil från Norrköping. Doct. Archarius har ock funnit honom på andra sidan Wadsetena. Han häller gult färgämne: som lätt kan utdragas. Är stor til växten.

På Ylle:
1. Med vatten ensamt, efter et par dygn, en vacker klar gul färg.
2. Med Salpeter och Koksalt, vaxgul färg; ägta.
3. Med Salmiac och Kalk, efter 4 dygn, ljus Carmelite.
4. Med Alkali v. brun fäg.
5. I föreninig med L. Pustulatus genom Kalk och Salmiac fås en mörk rödbrun färg.
6. Med Hälften L. Pulmonarius i vatten, en ljus brungul färg.
7. På samma sätt, genom k. f. och f. p., fås en vacker gulacktig hög Carmelite färg.

På Silke:
1. Med vatten senasmt, en vacker paille gul färg.
2. Med k. f. och f. p. mörkare paille, ägta, med mycken glans, Om den hålles i starkare hetta, blir färgen än mörkare med glans.
3. Med K. och S. en vacker noisette.
4. Med Alk. v. en mycket blek paille.
5. I förening med L. Pustulatus, genom K. och S. en blek violette.
6. I förening med L. Pulmonarius
7. De samma genom K.S. och S. p. en mycket vacker gulacktig carmelite, med mycken glans, som är ägta.

[Sticta sylvatica = Parmelia sylvatica = Peltigera sylvatica?]3. L. Sylvaticus. Linn. Skogs-Laf. Coriaceus repens lacunosus laciniatus: peltis mariginalibus adscentdentibus.
Växer salsamt på berg i Skogarne här omkring. Är något stor til växten. Innehåller ganska mycket färgämne. Färgen har en elak lukt. Kan utdragas af kallt vatten. Biter starkt in i linne. Gifver ägta färg. Lönar sålunda mödan at samla.

På Ylle:
1. Med kallt vatten fås en blek gul färg.
2. I ljum maceration, med vatten ensamt, fås en vacker hög gul färg.
3. K. f. och S. p. gifva med lindrig varme, en vacker hög ägta gul färg: med starkare varme en gul brun.
4. Om därtil blandas litet Koppar-vitriol, fäs en mycket vacker brun Musc färg, som är ganska fast.
5. Med K. och S. samt et gran Merc. c. a. på hvart Quintin Laf, fås en ägta svartbrun färg.
6. I blandning med lika mycket L. Pustulatus fås genom K. och S. en vacker mörk Canel-brun färg. Denna förtager Pustulati röda färg.
7. Med K. och S. fås ingen särdeles färg, ehuru Tincturen blir nästan Ponceau röd i dagen. Efter 3 veckor gaf den endast en gråacktig färg.

På Silke:
1. Med kallt vatten ensamt, i ljum maceration, vacker gul färg.
[huom. Kohtaa 2 ei ole!]
3. Efter 3 dagar i digestions varme, högre gult.
4. Med K. S. och S. p. i ljum maceration blir silket hög-gult med glans, ägta.
5. Efter starkare varme, hög, mörk, Svafvel-gul färg, som är ägta.
6. Efter längre tif, genom starkare hetta, mörk brungul färg, med glans, ägta.
7. Med K. och S. efter 3 veckors digestion, gråacktig färg.
8. Med K. S. och S. p. samt litet Kopparvitriol, fås en vacker glänsande ljus carmelite färg.
9. I blandning med lika mycket L. Pustulatus, fås endast en gråbrun färg, genom K. och S.

[Peltigera canina, huopanahkajäkälä, filtlav]4. L. Caninus, Linn. Hund-Laf. Coriaceus repens lobatus obtusus planus: subtus venosus villosus, pelta marginali adscendente.
Växer allmänt nästan öfver alt i skogarne, på marken och på berg. Stor til växten. Har många variationer. Innehåller mycket brunt färgämne. Kan stå länge i vatten, utan at komma i gäsning. Har en skarp smak: innehåller något hars, (Resina) och adstringens; ty Tincturen svartnar starkt med Järn-vitriol. Tål mycket länge at stå i maceration, ända til ock med tre veckor, förr än des färgämne utvecklas.

På Ylle:
1. Med K. och S. efter 3 veckor's digestion, ger den en vacker brun färg.
2. Med vatten ensamt, efter lika lång tid, får godset en lika vacker brun färg.
3. Lika länge med K. S. och S. p. fås en vackare brun färg, som är mycket fast.
4. I vatten, med Järn-vitriol, fås godset, efter lika lång tid, en märk svartbrun färg.
5. I blandning med L. Pustulatus, gifver den genom K. och S. en mycket vacker Violette färg, som genom tilsats af K. S. och S. p. kan fästas til ägta.
6. Med Alk. v. en svagare brun färg: odugelig.

På Silke:
1. Med K. och S. mörk noisette, efter 3 veckor.
2. I vatten ensamt, lika länge, ljusare.
3. Med K. S. och S. p. lika länge, vacker noisette med mycken glans.
4. Med vatten och Järn-vitriol, gråbrun.
5. I förening med L. Pustulatus genom K. och S. ljus violette åt rödt: ej vacker.
6. Med Alk. v. mycket ljus noisette, odugelig.

[Peltigera horizontalis, nappinahkajäkälä, sköldfiltlav]5. L. Horizontalis. Linn. Platt-Laf. Coriaceus repens planus: subtus sub-avenius: peltis marginalibus horizontalibus.
Växer icke här til så stor ymnighet, på berg och lösa stenar ibland mossa. Är mycket tunn utbredd i större plättar. Innehåller brunt färgämne; men långsammare och svårare at utdraga, än den föregåendes. Då den sättes med vatten, får det inom två eller tre dagar en blåacktig färg: äfvenså i början, då den sättes med K. S. och S. p.; men denna blå färgen försvinner snart. I stort bör detta vidare undersökas: och återstå ännu många sätt at försöka detta. Det skulle blifva et lyckligt synd; emedan vi måste köpa alt blått utifrån.

På Ylle:
1. Med K. och S. efter tre veckor, ljus carmelite, odugelig.
2. Med vatten, lika länge, gråacktig: odugelig.
3. Med K. S. och S. p. lika länge, ljus carmelite.
4. På samma sätt, efter två månader, en vacker brun musc färg, ägta.
5. Med vatten och Järn-vitriol, en ljus brun svag färg. Tincturen blef ej särdeles mörk.
6. Med Alk. v. en odugelig gråacktig färg.
7. Med vatten ensamt, efter två månader, en god ljus brun färg. Denna fordrar sålunda mycken lång tid, innan des färgämne kan utvecklas; hvarföre den ej tyckes löna mödan.

På Silke:
1. Med K. och S. efter tre veckor, ljus noisette.
2. I vatten ensamt, gråacktig.
3. Med K. S. och S. p. vacker noisette.
4. I vatten, efter 2 månaders maceration och digestion, ljus noisette, något åt grått.

[Nephroma resupinatum, nukkamunuaisjäkälä, luddlav]6. L. Resupinatus. Linn.  Stup-Laf. Coriaceus repens lobatus: peltis marginalibus pisticis.
Växer här mera sälsamt än den föregående; på berg, ibland mossa, och på jordfasta stenar. Linar i haft något den föregpende. Finnes ymnigt i Lappmärken.
Tyckes ej löna mödan, då vi hafve många, som gifva samma färg med mindre besvär.

På Ylle:
1. K. och S. efter 3 veckor, en vacker Carmelite brun färg.
2. K. S. och S. p. lika länge, ljusare brun.
3. Alk. v. ingen särdeles.

På Silke:
1. K. och S. efter 3 veckor, vacker Musc.
2. K. S. och S. p. lika länge, ingen särdeles.
3. Alk. v. odugelig.

[Scytinium plicatile? Lathagrium dichotomum?]7. L. Fluciatilis. Web. Swartz. Vatten-Laf. Coriaceus repens lobatus obtusus margine integro: superne viridis, inferne ochræleucus lacunosus. Swartz. Act. Upsal. Tom. IV.
Växer på stenar under vatten: icke allmän. Mindre til växten. Vat, är den aldeles grön ofvanpå. Tyckes ej löna mödan til färgning.

På Ylle:
1. K. och S. efter 3 veckor, ljus brun. Med vatten ensamt samma färg.
2. I förening med L. Sylvaticus genom K. S. och S. p. fås först en gul fäg; men, efter starkare varme, en ful brun färg.

På Silke:
1. K. och S. efter 3 veckor, blek noisette.
2. Med L. Sylvaticus, genom K. S. och S. p. inom et dygn, en vacker gul och ägta färg.
3. På samma sätt, efter längre tid, blir färgen gråbrun.

[Peltigera aphthosa, pilkkunahkajäkälä, torsklav]8. L. Aphthosus. Linn. Torsk-Laf. Coriaceus repens lobatus obtusus planus, verrucis sparsis, pelta marginali adscendente.
Växer allmänt öfver alt, til myckenhet på marken i skogar; är mycket storbladig til växten: Har merendels ljus Celadons färg med svarta fläckar. Innehåller mycket kåda, (Gummi) men ej särdeles färgämne. Kan troligen gagnas mera i Medicin, än i färgkonsten.

På Ylle:
1. K. S. och S. p. efter en månad, en vacker brun färg.
2. Med vatten och Järn-vitriol, lika länge, ojämt mörk brun.
3. Vatten ensamt, lika länge, ljus brun.

Blandad med L. Tartareus, tilredd med K. och S.
1. Inom några timmar vacker Lilas färg.
2. Efter et dygn, vacker purpur färg.
3. Efter 8 dygn, i sumpen, brunacktig violette.

På Silke:
Ensam ger den ingen särdeles färg; men med blandning af L. Tartareus, som blifvit tilredd med K. och S.
1. Med K. och S. en vacker ljus violette färg: (Coúleur de Lilas).
2. Den samma, efter längre tid, vacker violette.

[Peltigera venosa, suoninahkajäkälä, åderlav]9. L. Venosus. Linn. Åder-Laf. Coriaceus repens ovatus planus: subtus venosus villosus, peltis marginalibus horizontalibus.
Växer sälsamt hos oss här omkring, och är icke allmän. Jag har altid funnit den växa på högländta ställen, i kanten af marken utmed diken, nedanför backar. Den är liten til växten, merendels etbladig. Duger ej til färgstoft; ty den innehåller endast något brunacktigt färgämne. Men den tål at blanda med andra, som däraf tyckes blifva starkare.

På Ylle:
1. Med L. Tartareus, tillredd med K. och S. en ganska vacker carmosin röd färg.
2. Den samma, efter längre sältning, och mera varme, en vacker Puce färg eller mörk Sandel.
3. Sumpen förlorade sig på längd af varmen, och gaf sämre färg.
4. Med L.Westringii och med K. S och S. p. samt litet Alk. v. inom en  timme, en vacker hög Orange färg. L. Venosus hade förut stått i maceration mäst en hel månad.
5. De samma, efter et halft dugn, en skön Olive-grön färg.
6. De samma, efter et par dygn, en stark, mörk lefverbrun färg.

På Silke:
1. Med L. Tartareus, tilredd med K. och S. en vacker Carmosin-röd färg.
2. De samma, efter et dygn, hög violette.
3. Efter flera dygn blef färgen sämre.
4. Med L. Westringii, K. S. och S. p. samt Alk. v. inom en timme, i ljum maceration, en ljus vacker Orange.
5. De samma, efter 3 timmar, högre orange.
6. De samma, lika, efter et halft dygn, en hög och stark samt vacker grön färg. Det är besynnerligt Phénomen, at samma sats ger inom så kort tid, två och tre så olika färgor.
7. De samma, efter några dagar i sumpen, en brun färg.

[Solorina saccata, kalkkikuppijäkälä, säcklav]10. L. Saccatus. Linn. Säck-Laf.
Är ganska sälsam. Jag har endast funnit den växa til liten quantitet på en backe vid Sandviken, tre mil från Norrköping. Den är ock mycket liten til växten, och har, efter mina försök, ej gifvit någon färg.

Såsom Bihang bitföras:

[Pleurosticta acetabulum, puistokarve, kyrkogårdslav]11. L. Acetabulum. Neck.(L. Corrugatus. Smith. Act. Societ Linn.) Foliaceus, repens lobatus viridis, scutellis testaceoferrugineis concavis extus rugosis folio concoloribus.
Denna har ej varit känd, såsom växande hos oss i Sverige, förr än Doct. Acharius fann den, på gamla träd, några mil från Wadstena. Den innehåller mycket färgämne, som ensamt med kallt vatten kan utdragas; men tål ingen särdeles varme. I hast kan man därmed färga Silke, bpde utan varme och tilsats. Där den växer til myckenhet, kand däraf mycken vinst räknas, när den blir rätt känd til sin nytta. Då den stått en dag i ljum maceration, gifver den ifrån sig en stark Saffrans lukt: och infusionen får nästan Saffransfärg. Den bör endast nyttjas til Silke; ty på ylle fäster den sig ej så väl.

På Ylle:
1. Med K. och S. efter flera dagars maceration och äfven digestion, fås endast en svag Carmelite färg.
2. Med K. och S. p. som snarast och kraftigast utdraga färgämnet, fås inom en timme en ljus Isabelle färg.
3. På samma sätt, inom et dygn, i ljum maceration, blir färgen högre, mycket vacker och fast.
4. Med Digestions varme förlorar den sig, och drager åt Carmelite.
5. Med lika mycket L. Pustulatus, K. och S. fås en violette färg, som ej är vacker.
6. De samma, men med S. p. och K. S. en ljus vacker Carmelite.
7. Alk. v. kan endast utdraga en svag gulacktig färg, som ej duger.

På Silke:
1. K. och S. gifva en vacker ljus Canel-brun färg, med glans.
2. Med kallt vatten, i kall maceration, fås genom K. S. och S. p. inom et dygn, en hög klar, ljus och skön Orange, som är ganska fast.
3. Då fatsen får stå et par dygn, i 15 graders varme, fås en högre Orange färg, som närmast liknar Aurora färg.
4. De samma, i digestions varme, gifva efter tre dygn, en vacker brun färg med glans.
5. De samma, och litet Alk. v. i kall maceration, svagare Orange.
6. De samma tre salter, samt litet Järn-vitriol, gifva en Orange, som drager åt Carmelite.
7. Med L. Pustulatus, genom K. och S. fås en violette färg, som icke är vacker.
8. I digestions varme med vatten ensamt, fås endast en ljus ventre de biche.
9. Med L. Pustulatus och K. S. samt S. p. en vacker mörk noisette.
10. Med Alk. v. en svag, gulacktig, odugelig färg.
11. Med K. S. och S. p. samt litet kopparvitriol, fås en vacker, hög och stark Canel-brun färg.

[Ramalina pollinaria, jauherustojäkälä, spatelbrosklav]12. L. Pollinarius. Foliaceus erectus cespitosus: foliis divisis sublacunosis polline conspersis: peltis terminalibus concoloribus.
Denna har jag funnit på många ställen. Och i synenrhet på berg och gamla väggar. Den liknar närmast L. Calicaris; men är til sin natur därifrån olika, liksom den äfven har sina egna specifike kännetecken. Den är snarare at anse som et medium imellan L. Prunastri och L. Calicaris. I färg vägen är den helt olika med båda dessa. Mig tyckes därifrån vara skäl, at däraf göra et nytt species, af så mycket större orsak, som den innehåller olika och mycket mera färgämne, än någon af de andra. På Silke gifver den andra färgor än på Ylle, ehuru den sättes lika, som är besynnerligt, hvilket Prof-chartan bäst utvisar. Med K. S. och S. p. gifver den åt Silket en vacker ljus grön färg, som är mycket stark: då den med K. och S. gifver en blek röd. Denna växer nog allmänt, och förthenar at samlas til färgstoft.

På Ylle:
1. Med K. S. och S. p. efter 6 dyngns digestion, en vacker brun Musc färg, som är mycket fast och stark.
2. I starkare hetta förlorar den sig, och blir ljusare.
3. Då den får stå två månader i ljum maceration, gifver den sedan en vacker Castanie brun färg, som är ägta.
4. Med K. och S.  efter 6 dygn, i varm Maceration, en vacker blekröd färg.
5. På samma sätt, i digestions varme, drog färgen mera åt brunt.
6. Med K. och S. samt Alun, fås en vacker röd brun färg.
7. Med K. S.  samt litet Merc. corr. a. fås en vacker svartbrun färg, som är ägta.

På Silke:
1. Med vatten ensamt, i ljum maceration flera dagar, gifver den en vacker grå-brun färg, mörk noisette.
2. Med K. S. och S. p. efter 3 dagars varm maceration, fås en vacker ljus grön färg.
3. Får den stå i 6 dygn at macerera, blir färgen något mörkare.
4. På samma sätt, men i digestions varme, fås en vacker ljus carmelite.
5. Med starkare eller koknings hetta, blir färgen svagare.
6. Med K. och S. i ljum maceration, fås, efter 6 dygn, en vacker blek röd färg.
7. Med starkare varme drager färgen mera åt brunt.
8. Med Alk. v. blir färgen gulacktig, hvarken vacker eller stark.