Smörets färg.

Tidning för mjölkhushållning 2, 13.1.1895

Då vårt smör, isynnerhet de mindre mejeriernas, alt fortfarande ofta lider af betänkliga färgfel, som föroisaka stora förluster för producenten och hvilka genom omsorg och någon fackkännedom oftast kunna förebyggas, torde en liten vägledning till undvikande af de viktigaste af dessa fel icke vara öfverflödig.

Smörets färg skall vara ren, klar, halmgul och ensarlad altigenoin, sådan som det välbehandlade smörets om sommaren, då korna beta på goda, frodiga ängsmarker. Mjölkens färgämne följer med i fettet och då själfva mjölkens färg i synlig grad växlar med fodret, blir detta i ännu högre grad fallet med smörets färg, hvilken om vintern ibland kan vara så blekgul att den nästan är hvit. Det är de flesta köpares önskan, att smöret i hvarje afseende skall vara ensartadt under hela aret, och då grässmöret tidigare alltid var det hasta smör, sökte man naturligtvis att framställa denna kvalitet hela året igenom. Däraf kom man på tanken alt färga smöret.

Af en god flytande smörfärg fordras, att de på hvarandra följande sändningarna från samma fabrikant alltid hafva samma styrka och färgton. Smöret bör icke af färgen få en grönaktig, rödaktig eller oren skiftning, utan en klar, halmgul färg. En god smörfärg bör icke häller färga kärnmjölken eller smörduken i drittlarne. Vid användandet afpassas mängden efler färgens beskaffenhet, efter "mjölkvärdet" hos det kvantum som skall kärnas och därefter huru mycket man användt dagen förut. Smörfärgen bör skyddas mot ljusets invärkan och så vidt möjligt förvaras i en källare eller på något kyligt ställe, där den dock icke får frysa; ty börjar oljan styfna, afskiljes of!a en större eller mindre del af färgämnet såsom en kornig fällning, som framkallar färgpnckar i smöret. Färg med huru liten bottensats som hälst bör omedelbart kasseras, ty färgprickarne nedsätta smörets värde långt mer än hvad anskaffandet af ny färg kostar.

Såväl naturligt gult som genom konst färgadt smör är alltid något ljusare den dag då det ältats färdigt, än dagen därpå. Färgen synes utveckla sig med fastheten. Utsatt för luftens och ljusels invärkan affärgas smöret småningom; därför bör  man aldrig låta solljuset falla på smöret under dess behandling och förvaring i mejeriet.

Alla färgfel hos smöret uppstå icke tillföljd af oriktig färgning eller olämplig smörfärg. Ofta är smör, hvartill als ingen smörfärg användts, behäftadt med mycket svåra färgfel. Om smöret ältats för sista gången innan saltet falt tid att upplösa sig, blir detsamma ojämt till färgen, marmoreradt m. m. De kvarvarande saltkornen vilja fortsätta med bildandet af lake. Den tillslädesvarande vätskan prässas af saltet och fördelas ojämt i smörmassan. Felet kan rättas genom en grundlig omältning af smöret. I mykket ogynsamma fall kan smöret befinnas vara både flottigt och flammigt, hvilket kan härröra däraf, att smöret ältats för tidigt och för mycket på en gång istället för flere mindre ältningar.

En del färgningsfel synas tydligast sedan smöret fått stå någon lid. Tillsättandet af oriktig mängd färg till en kärning gör att smöret af denna kärning blir litet för svagt eller för starkt färgadt, hvilket sedermera yppar sig som aflagringar i dritteln af smör med olika färg. Har färgflaskan innehållit någon bottensats (isynnerhet efter långvarig köld, på slutet af vintern), kan här och där i smöret finnas kringspridda små färgkorn, hvilka möjligen icke märkas vid ältningen,  men hvilka vid lagring upplösa sig och framkalla färgprickar.