Om färgade konditori- (sockerbagare-) arbeten och de färger som dervid begagnas.

Wiborg 14, 20.2.1857

Till utrönande af de uti sockerbagerierne i Sverige begagnade färgernas större eller mindre skadlighet för helsan, har doktor N. P. Hamberg i Stockholm undersökt en mpngd olika sorters konfekter. Dessa undersökningars resultater finnas införda uti medicinska tidskriften Hygiea. D:r Hamberg har funnit många förger ganska giftiga. Han talar visserligen blott om de svenske sockerbagarene, men vi tro att hans undersökningar äfven hos oss förtjena uppmarksamhet, hvarföre vi har meddela några utdrag ur hans skrift. Han säger bland annat: "Då sockerbagare icke äro skyldige att genomgå npgon examen, hvarken uti kemi eller färgkonst, utan allmänhetens valbennande heltochållet beror på dem omtanke och kunskap, som medlemmarne af yrket tillfalligtvis besitta, torde hvarochen med mig instamma deruti, att det till förekommande af genom okunnighet eller likgiltighet förorsakade missbruk är högst behöfligt att en föreskridt om de färger, som för ändåmplet utan fara kunna begagnas, må oflrdrojligen till efterlefnad påbjudas. Det torde äfven vara nödigt att genom inspektioner försäkra sig derom att påbudet behörigen efterlefves. Man har i vårt land stranga kontroller och inspektioner i och för läke medlen; bättre synes mig dock vara att förekomma an att böta sjukdomar."

De toöö konfektfärgning och målning begagnade färgämnen bora naturligtvis vara oskadliga för helsan. Att sådant icke alltid varit fallet finner man t. ex. deraf, att apotekaren Engström redan 1842 vid läkaresällskapets sammanträde anförde att han funnit arsenik och koppar uti konfetyrer, genom hvilkas fortaring tvenne barn insjuknat. Professir Berlin meddelade uti Hygiea för 1847 en dylik händelse, och då åtskilliga sjukdomtall(?) genom fortärande af färgad konfekt äfven på sednare tider inträffade, beslot d:r Hamberg att auställa sin undersökning om beskaffenheten af de till kondekters målande begagnade färger och förskaffade sig till detta ändamål olika konfektsorter, både från Stockholm och landsorterna. Men innan vi meddela några af dessa undersökningars resultater, torde det vara nyttigt att nämna några ord om färgämnena och deras olika egenskaper i hanseende till sockerbageri.

Med afseende å färgernas ursprung kunna de indelas i oorganiska eller sådana som framställas af mineralier, och organiska som tagas ifrån vext- och djurriket. De flesta mineralfärger äro mer eller mindre giftiga och obelsosamma, några få, såsom ultramarin, ockra, umbra, kunna väl egentligen icke kallas giftiga, men äro dock i stänc att under vissa förhållanden åstadskomma för helsan skadliga verkningar, och rätteligen finnes ingen mineralfärg, som kan kallas fullkomligt oskadlig. En konditor eller sockerbagare bör således i sitt yrke aldrig begagna någon mineralfärg. Dessa färger kunna också ganska väl undvaras, ty våra nu kända organiska färger, såväl animala som vegetabila, äro, med undantag af gummigutta, samtligen af oskadlig beskaffenhet och lemna en sockerbagare tillfälle att åstadkomma alla de olika färger, han kan behofva.

Genom d:r Hambergs undersökningar har utreds, att det oaktadt mineralfärger ganska allmänt begagnas i sockerbagerierna och ej allenast mindre farliga, såsom berlinerblått, ockra, ultramarin, utan äfven rent giftiga sammansättningar af koppar och bly, ja tillochmed arsenik. Af trettio prof som d:r Hamberg undersökte innehollo trenne kejsargrönt, en färg som måste räknas bland de starkaste gift, alldenstund den innehåller öfver 50 procent arseniksyrlighet och dertill ännu spanskgröna. Man kan invanda att färgens qvantitet är så ringa, att den ej kan verka skadligt, men detta var ej fallet med Hambergs prof, af hvilka tvenne innehöllo tillräckligt kejsargrönt "för att åstadskkomma en lifvet hotande förgiftning, tillochmed hos fullvuxna(?)." Uti ett annat prof var det endast omslaget på karamellen som innehöll arsenikfärg, men detta minskar föga vådan, ty hvarochen vet att barn stoppa nästan allting i munnen, och så mycket hellre karamellpapper, på hvilket ofta en del af sockermassanqvarsitter; men den arsenikqvantiteten, som det lilla med kejsargrönt färgade karamellpappret innehöll, var tillräcklig för att lifsfarligt förgifta ett barn. Elfva af de undersökta profven innehollo chromgult (chromsyrad blyoxid) och vidare tvenne prod andra chromsalter. Sex voro belagda med oakta bladguld (koppar och zink) och ett par målade med gummigutta. D:r Hamberg säger: "Chromgult är en sammansättning, hvars menliga verkan först en längre tid efter förtarandet framtrader, och detsamma är fallet med oäkta bladguld och åtskilliga andra mineralfärger, hvarföredet är mer än troligt, att mången sjukdom, hvars uppkomst man på annat sätt sokt förklara, egentligen hatt sin grun uti fortårandet af dylika läcjerheter, hvilka jemval mest förtaras af personer med svagare konstitution, såsom fruntimmer och barn."

Högst oväntadt torde det vara att höra, det man uti konditorivaror, såsom fallet var med fyra af profven, kan stota på så hårdsmalta saker, som jern och kopparträd; huru lätt kunna de icke af barn nedsväljas? Det är på engång förvånande och beklagansvärdt, att uti lackerheter, hvilka allmänt betraktas såsom helt och hållet oskyldiga, de haftigaste gifter försätligt finnas gömda. Orsaken till detta vädliga missbruk kan ej vara någon annan, än okunnighet och likgiltighet."

Månne våra finska sockerbagare, fråga vi nu, äro skickligare och samvetsgrannare i sin konst än de svenska? Sådant kan vara möjligt, dock tro vi, att dylika undersökningar, som d:r Hambergs, också hos oss icke skulle skada. Af de 30 undersökningar han anställde, meddela vi ännu blott följande:

a) Ett prof visade en krans af ofärgadt socker med grönda blad, vid undersökningen bedanns den gröna färgen vara kejsargrönt, hvars högst giftiga beständsdelar redan öfvan åro angifne.

b) Ett annat prof: en blomma med blad, färgerna gult, rödt och svart. Den gula färgen var chromgult (chromsyrad blyoxid), de öfriga voro oskadliga: coccionel och svart tusch.

c) Ett d:o: ett päron med blad och stjelk. Färgerna i rödt, gult, brunt och grönt utgjordes af chromgult, coccionel, ockra, den gröna färgen var af organiskt ursprung och blektes fullkomligt af chlor. Stjelken befanns vara en stålträd, öfverklädd med grönt papper som var färgadt med chromoxid, bladskaften utgjordes af kopparträd, likaledes öfverklädd.

d) Ett d:o: en hvit häst med gult täcke; hästen af stärkelse, täcket färgadt med gummigutta och kantads med brukockra.

e) Ett d:o: en ost, som inneholl, utom stärkelse och socker, chromsyrad zinkoxid i betydlig mängd.

f) Ett d:o: gula pastilelr som befunnos innehålla en icke obetydlig mängd chromgult.

g) Ett d:o: en jägare, hvars gröna rock var målad med en blandning af chromgult och berlinerblått.

h) Karamellpapper, af ljusgrön färg, befanns vara måladt med kejdargrönt.

i) Karamellpapper, mörkgrönt, gult, ljusblått, rödt och förgyldt. De använda färgerna utgjordes af chromgult, bergblått (chromsyrad kopparoxid), coccionel; den gröna färgen var en blandning af chromgult och berlinerblått, guldet var oäkta, säledes en legering af koppar och zink.

Uti de flesta länder, har man till förekommande af olyckhändelser, som af sådant lätt kunna inträffa, vidtagit ganska strånga åtgårder. Sålunda hafva t. ex. uti Frankrike genom en forfattning af år 1841, de färger som få begagnas till konfektmåleri, och de som icke få begagnas dertill, blifvit noga bestämda. I Preussen, Belgien, Österrike, Schweitz äro äfven dylika fötfaltningar utfårdade. Den österrikiska är vida strangare än den franska, den tillåter nemligen endast begagnandet af några få vextfärger. I Zürich i Schweitz har man gått helt radikalt tillväga, ty der äro alla färgade konfekter eller konditorivaror förbjudne, och månne icke detta är det alla klokaste?
D:r Hamberg meddelar icke någon uppgift på deoskadliga färger, som af sockerbagare få begagnas, men vi få för dem, som intressera sig för saken, uppgifva följande oss bekanta:

Blå färg kan göras af Blåbärssaft, Blåholtz, Lackmus och Indigo upplöst i vatten.

Rödfärg af Karmin, Krapp, Coccionell och Fernbock.

Gult af Saffran, Grain de Perse, Avignonbär, Orleana, Gurkmeja.

Grönt af Spenat, Saftgrönt, och fås dessutom i många nyanser genom ofvannämnda blå och gula färgers blandning.

Brunt af extract af ek-, björk- och alträdens bark, Chokolad, Lakrits. Dessutom genom bandning ad rödt och svart i många nyanser.

Svart af Tusch, Kimrök, Bensvärta.

Violett af rödt och blått tillsammans.

Genom dessa färgers olika blandning fås en stor mängd andra som böra vara mer än nog för sockerbagareyrket. Skall guld begagnas, så bör det vara äkta och icke så kalladt tvistguld.

B.