Så kallas en sten, som man först i nyare tider fårt känna, och funnit äga [?] den besynnerliga egenskapen, at som torr wara dunkel, men i watten småningom bli genomskinlig [?], och anta å[?]skilliga färgor. Des egentliga färg är askgrå[?]. Sen den några minuter legat i watnet, begynna des kanter at glän[?] a och liina[?] bersten. Strart[?] derester[?] får den färg af amethysten, sen blir den swart, so hwit, och nurligen[?] ser den [?][?] som enirsk[?] eller et moln. Nu warar det icke långe, innan denna utom watnet aldeles dunkia[?] sten blir hel och hållin genomskinlig, och liknar en skön gul bernsten. Då man tar opp den ur watnet igen, så blir den åter dunkel, sedan den swåningom i morsatt[?] oröning antagit alla de färger, som den wårlade[?] i warnet. Förmodligen årao de genomskinlige wattenpartiklar, som många fig inn i stenens porer, orsakin[?] til des genomskinlighet. Denna förmodan ftyrtes[?] af den omständigheten, at stenens tyngd åtes, do be[?]lignner i watnet. Det är för ösrigt en art opal.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti